Barnuppfostran

[Golden_Heart]

Några kompisar och jag diskuterade barnuppfostran och hur barn bör vara.
Ett par menade att alla barn är egotrippsde, ombytliga i intresset och vänder kappan efter vinden. Vi andra menade att barn speciellt ensambarn utan husdjur osv som pockar på uppmärksamhet blir lätt egotrippade. Medan barn som får lära sig ansvar osv, blir bättre och där man håller ut på aktiviter.
Vad anser ni?

 

[Dressyrtjejen_97]

Några kompisar och jag diskuterade barnuppfostran och hur barn bör vara.
Ett par menade att alla barn är egotrippsde, ombytliga i intresset och vänder kappan efter vinden. Vi andra menade att barn speciellt ensambarn utan husdjur osv som pockar på uppmärksamhet blir lätt egotrippade. Medan barn som får lära sig ansvar osv, blir bättre och där man håller ut på aktiviter.
Vad anser ni?

Jag är ensambarn och definitivt inte egotrippad - det är väl typ det sista jag är/har varit.
Känner inte igen mig i någon av de bilder som ges ovan.
Jag tycker barn ofta är öppna, icke-dömande och lekfulla.

 

[trazel]

Jag anser att barn ska få vara barn. Precis som de är menade att vara. Hur var det Astrid Lindgren sa? "Kärlek, kärlek och åter kärlek så kommer vettet av sig själv", eller något liknande. Det tror jag på i alla fall!

 

[Kilauea]

Jag tror som med hundar. Positiv förstärkning är suveränt, men det hindrar inte att man faktiskt säger till när det görs nåt förbjudet.
Barn behöver definitivt kärlek men även regler, det är i alla fall vad jag tror.

 

[Ray]

Några kompisar och jag diskuterade barnuppfostran och hur barn bör vara.
Ett par menade att alla barn är egotrippsde, ombytliga i intresset och vänder kappan efter vinden. Vi andra menade att barn speciellt ensambarn utan husdjur osv som pockar på uppmärksamhet blir lätt egotrippade. Medan barn som får lära sig ansvar osv, blir bättre och där man håller ut på aktiviter.
Vad anser ni?

Jag är så trött på åsikten att ensambarn är mer egotrippade än andra.

 

[Imogen]

Det beror väl också på vilken ålder vi pratar om? I typ 1,5-årsåldern skulle jag säga att alla barn är rätt egotrippade. I 15-årsåldern skulle jag säga att om de är egotrippade så beror det inte på om de har varit ensambarn eller ej..

 

[TeamLundVer]

Jag tror som med hundar. Positiv förstärkning är suveränt, men det hindrar inte att man faktiskt säger till när det görs nåt förbjudet.
Barn behöver definitivt kärlek men även regler, det är i alla fall vad jag tror.

Det här skriver jag under på

 

[Jenka]

Några kompisar och jag diskuterade barnuppfostran och hur barn bör vara.
Ett par menade att alla barn är egotrippsde, ombytliga i intresset och vänder kappan efter vinden. Vi andra menade att barn speciellt ensambarn utan husdjur osv som pockar på uppmärksamhet blir lätt egotrippade. Medan barn som får lära sig ansvar osv, blir bättre och där man håller ut på aktiviter.
Vad anser ni?

Hur är vuxna? Hur ska en vuxen vara?

 

[Mabuse]

Jag anser att barn ska få vara barn. Precis som de är menade att vara. Hur var det Astrid Lindgren sa? "Kärlek, kärlek och åter kärlek så kommer vettet av sig själv", eller något liknande. Det tror jag på i alla fall!

Det tror jag inte på. Jag tror de flesta barn behöver lite hjälp och guidning i att t ex lära sig se andras behov, följa sociala koder och hur man är en bra kompis. Annars blir det lätt flugornas herre av det hela.

 

[Kattennizze]

Barn är i allmänhet egotrippade precis som de flesta människor är.

 

[trazel]

Det tror jag inte på. Jag tror de flesta barn behöver lite hjälp och guidning i att t ex lära sig se andras behov, följa sociala koder och hur man är en bra kompis. Annars blir det lätt flugornas herre av det hela.

Jag gick nog händelserna i förväg och läste in saker som inte fanns i TS. Men javisst, barn behöver vägledning, det håller jag med om alla gånger.

 

[AnnDerry]

Några kompisar och jag diskuterade barnuppfostran och hur barn bör vara.
Ett par menade att alla barn är egotrippsde, ombytliga i intresset och vänder kappan efter vinden. Vi andra menade att barn speciellt ensambarn utan husdjur osv som pockar på uppmärksamhet blir lätt egotrippade. Medan barn som får lära sig ansvar osv, blir bättre och där man håller ut på aktiviter.
Vad anser ni?

Min erfarenhet är att ensambarn är lite mer egotrippade, men bara tills dess att de börjar skola (eller dagis med stora grupper liknande skolmiljön). Och det är väl ganska naturligt, man måste ju vara flera för att kunna dela på något så är man ensam så har man ju ingen att dela med och då blir det svårt att lära sig att dela med sig.

 

[Ray]

Min erfarenhet är att ensambarn är lite mer egotrippade, men bara tills dess att de börjar skola (eller dagis med stora grupper liknande skolmiljön). Och det är väl ganska naturligt, man måste ju vara flera för att kunna dela på något så är man ensam så har man ju ingen att dela med och då blir det svårt att lära sig att dela med sig.

Kan också fungera tvärtom. Barn med syskon kan vakta sina saker med näbbar och klor eftersom de vet att någon kanske tar dom... Känns konstigt att kalla det egotrippat.

 

[Badger]

Några kompisar och jag diskuterade barnuppfostran och hur barn bör vara.
Ett par menade att alla barn är egotrippsde, ombytliga i intresset och vänder kappan efter vinden. Vi andra menade att barn speciellt ensambarn utan husdjur osv som pockar på uppmärksamhet blir lätt egotrippade. Medan barn som får lära sig ansvar osv, blir bättre och där man håller ut på aktiviter.
Vad anser ni?

Ni säger väl ungefär samma sak? Att barn kan vara självcentrerade om man inte hm uppfostrar dem? Men något försök till påverkan på sina barn gör väl de flesta föräldrar?

Jag håller nog med om att de flesta barn kan behöva att man lär dem inte slå andra barn och vuxna och ta prylar från andra barn när de är runt 2 år eller så och att merparten kan behöva lära sig att -klappa snällt och uppmuntras i empati. Och jag tror att det är få barn i tvåårsåldern som är helt naturligt väldigt generösa och koncentrerade. Fast det finns säkert.

Sedan vet jag inte varför ensambarn dras in i det hela?
Och hur du menar att era åsikter skilde sig åt?

 

[Sar]

Min erfarenhet är att ensambarn är lite mer egotrippade, men bara tills dess att de börjar skola (eller dagis med stora grupper liknande skolmiljön). Och det är väl ganska naturligt, man måste ju vara flera för att kunna dela på något så är man ensam så har man ju ingen att dela med och då blir det svårt att lära sig att dela med sig.

Min erfarenhet är att det är precis tvärtom. Barn med syskon där man riskerar att få sakerna tagna/förstörda blir mycket mer egennyttiga medan den som är säker på att sakerna är ens egna inte har några som helst problem att låna ut dem.

 

[Sar]

För övrigt så vet jag inte riktigt om jag förstår trådstarten. De allra flesta människor är väl mer eller mindre självcentrerade? Något annat hade ju känts väldigt udda. Och att barn behöver viss guidning för att lära sig se andras behov tillhör ju en del i uppfostran. Uthållighet tror jag inte har med ansvar att göra utan snarare intresse när det gäller aktiviteter i alla fall.

 

[Ridinglady]

Barn tenderar att spegla sina föräldrar ... Trevliga och rediga föräldrar brukar ha trevliga och rediga barn ....

 

[Badger]

Jag är så trött på åsikten att ensambarn är mer egotrippade än andra.

Tycker det är en så himla lustig tanke, att man ska skaffa ett barn till (vare sig man vill ha ett barn till eller inte, eller kan få ett barn till eller inte, oavsett moderns hälsotillstånd, oavsett om man har resurser) bara för att hålla det första rejält på mattan. Finns det inte enklare sätt?

 

[Badger]

Barn tenderar att spegla sina föräldrar ... Trevliga och rediga föräldrar brukar ha trevliga och rediga barn ....

Det kan ju bero rätt och slätt på gener också antar jag, inte bara på uppfostran?

(även om man föreställer sig att trevliga och rediga föräldrar blir stressade om deras barn smäller till barnet bredvid och snor pärlplattan. Om inte annat så för att föräldrarna runtomkring då knappast kommer se dem som varken trevliga eller rediga .)

 

[Ridinglady]

Det kan ju bero rätt och slätt på gener också antar jag, inte bara på uppfostran?

(även om man föreställer sig att trevliga och rediga föräldrar blir stressade om deras barn smäller till barnet bredvid och snor pärlplattan. Om inte annat så för att föräldrarna runtomkring då knappast kommer se dem som varken trevliga eller rediga .)

Det är väl sannolikt en kombo, men föräldrar som är trygga i sig själva och som har en sund självbild har väl sannolikt en bättre förutsättningar att fostra även ett mer krävande barn och möta barnets behov utan att bli vare sig för dominant eller eftergiven .