Barnsäkra hundar

[mian1]

De flesta av våra kompisar och syskon har barn och särskilt nu i julhelgen har det varit en massa barn här på besök.
Doris är inte van vid barn alls. Hon blir rädd om de kommer fram till henne, men så lägger hon sig alltid på platser där hon kommer att känna sig trängd. Hon har aldrig gjort något mot barn, men i andra situationer då hon känt sig trängd har hon blivit hysteriskt rädd och vi har ingen lust att offra någon kompis barn för att se hur hon skulle reagera med det.
Ester har varit kollo-hund både som 1-åring och året därpå. Bott på läger med 16 handikappade barn och hon fungerade utmärkt och var väldigt tålig. Hon accepterar vissa barn, men ofta vill hon uppfostra dem. Gör det något hon inte gillar så klämmer hon i ända från tårna och skäller till. De flesta barn (och föräldrar) blir livrädda. Annars tycker hon att snälla barn är trevliga och de får gärna hålla henne i koppel och hon går så försiktigt brevid dem.
I dag hade vi en snäll 2-åring på besök som var jätteförsiktig och som älskar djur. Ester var helt hopplös och det var bara tur att flickan inte blev hundrädd efter att ha blivit skälld på flera gånger. Självklart vaktar vi och hundarna kan gå undan om de vill. Doris får vara med en liten stund, sedan stänger vi in henne med hjälp av en barngrind så hon får lugn och ro i vår säng.

Hur får man hundarna barnsäkra? Det hade varit skönt ifall de hade kunnat finnas med som vanligt utan att skälla och bråka. Barn, som min brorson, som är direkt elaka eller påflugna på hundarna skyddar vi hundarna från. Men snälla barn finns det ju också. Ester vaktar mig från barn, andra hundar och från katter. Vissa dagar är hon grymt svartsjuk och i dag, som är Esters 5:e födelsedag, har varit en extrem sådan dag.

 

[KaZa]

Låter som det är mycket lättare att få hundsäkra barn. :smirk:

 

[mian1]

Det är svårt att "hålla fast" barnen eftersom hundarna följer efter dem hela tiden för att kolla vad de gör. Och vissa barn går bra. Väninnans 2,5 åring kan göra vad som helst både med Ester och Doris. En gång bet hon Ester i svansen och det blev inte mer än ett ynkligt gnäll.
Att vara efterhängsen och tvinga sig på hundarna får barnen absolut inte göra och det talar vi noga om för dem. Brorsonen som bara är strax över året går inte att säja till för att han är så liten, men han avskyr gosedjur och han bankar och slår på allt. Vi testade i julas, men han hann bara se Ester innan han gav henne en rak höger över nosen. Och såna ligister får vi ju skydda hundarna från.

I dag förstod 2-åringen att hon inte fick klappa hunden om den inte ville, inte skulle störa vovven som nanade i korgen och hon kan klappa fint. Det var Ester som var som ett plåser på barnet och om flickan då råkade snudda vid Ester med en fot eller om hon kom mellan mig och hunden så tjöt Ester i allt vad hon kunde.

Om någon slagit Ester eller trängt upp henne i ett hörn kan jag tänka mig att hon kunde nafsa i luften, men det skulle nog krävas en del för att hon faktiskt skulle bita. Fast den gränsen har jag inte tänkt att testa!

 

[KaZa]

Fast det låter ju som om hundarna är de som är mest nyfikna!? Då kanske de löser de själva! Nja inte själva men under uppsikt. Är barnen snälla och inte springer efter eller tränger in hundarna så borde det ju fungera bra.

Om hundarna rantar efter barnen och sedan råkar få sig en tramp på svansen så är det ju inte barnets fel.

låter som om du har vettiga hundar så det är väl bara fortsätta som du gör och tala om för barnen att de ska lämna hundarna i fred när de äter, sover, ligger och vilar m.m Och att de får klappa när hunden kommer fram och tar initiativ.

Sen kan du ju låta värdet på barnen öka i hundarnas ögon genom att de kanske kastar iväg hundens favvoleksak. Eller får servera maten om de är där vid den tidpunkten. m.m.


Ja , nu flumskriver jag så det blir ju varken vettigt eller någon fin ordning. Lycka till ialla fall.

 

[mian1]

Ester vill kolla in barnen och framförallt ha koll på vad de gör, men hon är så gapig och uppfostrande. Hon är likadan med katterna som hon skäller på så att de får öronsprång. Hon är en otroligt stark röst.
Och om hon då förföljer barnet, nosar det i ansiktet och söker kontakt så är hon ju fjantig då hon i nästa sekund skäller för att barnet går åt "fel" håll eller pussas tillbaka.
Kanske är det löp på gång, men hon har med åren blivit en riktig surkärring!

 

[lady_vip]

Jag har kurser för barn och ungdomar med hund (ni har väl säkert hört talas om Sveriges Hundungdom), men dessa barnen är ju lite större än vad du pratar om

Jag har min egna teori... Tror inte att det finns några som kan ha så bra kontakt som barn och djur, ibland är de bara på samma nivå. Men samtidigt finns det inte mycket här i världen som är så lätt att missförstå som ett barns språk och kroppsspråk, speciellt för en hund.

Jag ser ju på "mina" barn, det är så väldigt stor skillnad dem emellan, vissa barn tror man är födda i valplådan istället för på BB, det blir aldrig problem. Men vissa kan bara inte läsa, oavsett ålder...

Mina hundar emellan är det också STOR skillnad på. Labben är ödmjuk för de flesta signaler, rastypiskt. Hon skulle aldrig bita ett barn, inte ens i en trängd situation, därför skyddar jag henne eftersom hon kan bli väldigt utsatt. Men hon är exempelvis alltid "pröva-på-hund" på kurserna när vi pratar kloklippning och tassbandage, för hon klarar det alldeles utmärkt.

Terriern accepterar inte någon som inte kan ryta till, dvs i stort ett ingen eftersom ingen vettig människa ryter åt en främmande hund bara sådär... Hon kan mycket väl bita barn, trots att hon alltid är med på kurserna, hon har ingen respekt, hon är alfa
Men jag har tränat henne, så hon gillar barn till en viss gräns, men hon sätter dem gärna på plats. Tränat har jag gjort genom att låta henne gå lös bland barnen när de tar fram hinder osv. Då kan hon gå och kolla själv, se vem som har godast godis och snacka lite. Aldrig trängt henne, då jag som du tror att det skulle bli värre.

MEN jag har alltid talat om för barnen att de under inga omständigheter alls lyfter min hund eller liknande, hon kan mkt väl säga till dem. Hon är bra vän med barnen, de respekterar henne och har sett hennes dåliga sidor, det lär barnen en hel del med.


Svårt, men det lättaste är att få hundarna och barnen att "umgås" på ett plan som de båda känner sig trygga på, kanske leka lite (beroende på hur dina voffs leker) osv. Men det är mycket svårare att berätta för hunden att "nu är du snäll" än att förklara för barnen att det gör ont i vovvens öron om man drar i dem...

Blev flummigt, men börja med att vänja barnen..
Sen tror jag att hundar har olika förutsättningar för att bli barnsäkra, min labbe har alla möjligheter, men den reserverade terriern sämre...

//E

 

[nogat]

vår son är 15mån och gillar djur, jag är hundmänniska och uppväxt med hundar,har en mamma som har hunddagis osv. vi har lärt vår son att inte klappa eller gå fram till hundar sedan dag 1 Även om det gäller en aldrig så snäll hund eller hur ofta han träffar den.Små barn förstår inte att dom är hårdhändta och detta skall ej drabba hunden!Vår son får visst klappa men endast ibland när vi säger att det är ok och finns bredvid.Han låter hundarna vara ifred tackvare att vi varit konsekventa med detta. Obs vi har på inget sätt skrämt honom och han är inte ett dugg rädd utan knallar glatt in på mormors dagis.Dina hundar bor hos dig och därför är det kompisarna som skall passa sina barn och rätta sig efter dina regler och det har du rätt att kräva, hundarna är ju faktiskt dina barn

 

[HEXE]

Eftersom hunden uppenbarligen har haft dåliga erfarenheter av barn så hade jag valt att låta hundan vara i ett annat rum tex sovrummet när det är mycket folk och barn hemma, för att sucsesivt vänja honom vid ett barn åt gången.
Lycka till