Barnafödande

[Reebok]

Ärver man det från sin mamma?
Jag hoppas att det är så eftersom min mamma har haft samtilga 3 förlossningar helt komplikationsfria, ingen läkare eller ytterligare hjälp än barnmorskan behövdes någon gång. Min förhoppning är att jag också har ärvt barnaföderske förmågan. Någon som vet?

 

[ulda]

Sv: Barnafödande

Tveksamt.

Min mamma hade två helt normala förlossningar. Själv hade jag 21 timmars maraton som slutade i katastrofsnitt...

 

[Mysaan]

Sv: Barnafödande

Har hört att man ska göra det men jag kan säga som så att mina förlossningar har över huvudtaget inte liknat mammas.

Blandannat så har jag hört att om ens mamma gått över tiden så skulle man också göra det vilket stämde på mig fast jag gick över tiden mkt längre än mamma.

OM mamma födde snabbt och enkelt kunde man räkna med det också. Hur detta egentligen ligger till kan jag inte riktigt svara på eftersom jag blivit igångsatt med alla.

Mina graviditeter har varit jobbigare än mammas med massa komplikationer men när det väl varit dags att vräka bebisen så har mina förlossningar gått fortare från första riktiga värk till levernas än det gjorde för mamma.

Mamma fick riktiga värkar med mig nr 2 redan vid 11.00 på fm och jag föddes 21.49. När jag födde min tvåa så fick jag riktiga värkar utan hjälp vid 11.00 fast han är född 14.23. Nu vart inte mina regelbundna så i jorunalerna står det att jag fick riktiga värkar första klockan 12.00

Så jag tror att man helt enkelt bara ska ställa in sig på att föda så bra som möjligt. OM det blir komplikationer eller inte har oftast inte emd mammans förmåga att föda barn.

 

[oz_joj]

Sv: Barnafödande

Tja, min mamma var gravid 3 gr, hemska graviditeter då hon bara gick ned i vikt hela tiden, mådde piss etc. Sen föddes barn 1 för tidigt och dog, barn 2 föddes för tidigt klarade sig utan men och barn 3 är jag, född ganska normalt tror jag. Vet inte detaljer kring hennes födslar.

Jag hade en mestadels bra graviditet, mådde lite illa i början men spydde aldrig. Största delen av tiden njöt jag till 110% och älskade mitt tillstånd. Gick 2 dagar över tiden och hade en bra förlossning som inte avskräckt mig.

 

[Bebben]

Sv: Barnafödande

I min familj så stämmer det väl inte direkt. Min kusin är född ca 2 mån för tidigt, men hon själv är gravid i v 38 nu. Hennes syskon är för övrigt också födda för tidigt, men har gått fullt ut själva.

Min mamma har haft relativt lätta förlossningar, men ganska jobbiga graviditeter med mycket sammandragningar hela tiden, samt jobbiga foglossningar längs hela graviditeten, spytt mycket osv. Precis som jag har det nu, så jag hoppas på en lätt förlossning åtminstone

 

[TinyWiny]

Sv: Barnafödande

Om förlossningen går "smidigt" (dumt ord kom inte på något annat) beror nog mer på hur man är som person, jag som var rädd att någon skulle ta barnet ifrån mej (var 17 år och hade hört hemska historier) hade en förlossning som tog 78 timmar, jo jag var väl rädd för en hel massa annat också och kände absolut inget stöd vare sig hos barnmorskan eller min sambo, han var räddare än jag.
Nu så många år senare vet jag att det var därför kroppen vägrade "släppa" ifrån sig barnet.
Med barn nr två var jag mer förberedd men hon föddes i vecka 33 plus tre så jag var inte "klar" med min graviditet, Den förlossningen tog "bara" 36 timmar och slutade i katastrof snitt.
Bli inte uppskrämd nu för jag kan ärligt säga att det är värt varje sekund och jag hade kunnat gå igenom det hur många gånger som helst för att få mina älskade barn
Men mitt råd är förbered dig lär dig lyssna på vad din kropp säger till dej!
Och bry dig inte om tiden...
Lycka till!

 

[cirkus]

Sv: Barnafödande

Tveksamt.

En grej som jag upplevde var att jag totalt tappade tidsbegreppet, med sonen hade jag värkar i över 30 timmar, men det var ingen big deal. NU skulle jag svimma om jag var tvungen att vara vaken så länge.

 

[Reebok]

Sv: Barnafödande

*svarar alla.
Hm, ni svarade fel:smirk:
Jag är fruktansvärt rädd för sjukhus och läkare, och då speciellt gynekologer. En manlig läkare kommer inte i närheten av mig, men jag har fått uppfattningen av att väl när man ligger där så har man inget val och det skrämmer mig oerhört mycket.
Jag har tom varit hos en psykolog pga min skräck, men det hjälper inte. Om jag visste att sannolikheten att min förlossning går lika smidigt som mammas skulle jag känna mig lugnare.
Jag är allstå inte gravid, men känner att vi kommer att vilja ha ett barn inom några år.
Hur mycket kan man styra vem som kommer att "jobba" med en under förlossningen, tar de hänsyn till att man verkligen inte klarar en manlig läkare? Om någon tycker att jag låter larvig och omogen för att vara 26 år så lämna diskussionen, jag är seriöst livrädd.

 

[Mysaan]

Sv: Barnafödande

Gumman! Först och främst så vill jag säga att du inte är löjlig. När du blir gravid så prata med din bm. För det första kan du få gå till psykologer som är specialiserade på förlossningsrädsla. Sedan kan du skriva in i din förlossningsplan att du bara vill ha kvinnlig hjälp vid förlossningen. Då ska de följa det.

Nu vet jag av erfarenhet att när man väl ligger där så bryr man sig inte om så mycket annat än sin kropp och hur den jobbar.

Jag vet att jag hållit ett hårt grepp om min sambos arm varje gång för att ha någonslags verklighetsförankring.

Det finns så mycket bra hjälp att få så jag tycker absolut inte att du ska tveka att skaffa barn. Min bm sa till mig att det vanligaste är förlossningar utan komplikationer.

Hoppas att du trots allt väljer att skaffa barn. För de är underbart med barn.

Efter min första förlossning som jag upplevde som superhemsk eftersom jga inte hade kontroll och jag är ett kontrollfreak. Men efter den så saag: Detta var det hemskaste jag gjort men det i särklass bästa också.

 

[Reebok]

Sv: Barnafödande

Tack
Om du visste hur dina ord hjälper mig, så skulle du se dig själv som dagens hjälte!

 

[Mysaan]

Sv: Barnafödande

Tack
Om du visste hur dina ord hjälper mig, så skulle du se dig själv som dagens hjälte!

Oj jag skrev bara sanningen ska du veta.

 

[tgd]

Sv: Barnafödande

Min BM sade, när jag frågade om man kan vänta sig liknande förlossning som ens mamma, att man har ju ärvt något från sin pappa också så det beror på vad man fått därifrån med.

Vet du, jag har en enorm "nål-skräck", i storleksordningen att jag hyperventilerar för blodprov i fingret och svimmar vid blodprov ur armen. Jag, och många med mig, är jättefjantiga för allt "sånt". När jag var gravid minns jag att min pappa bekymmersamt undrade hur det skulle gå för barnmorskorna under förlossningen Jag skulle aldrig ha barn innan för jag var jätterädd.

Nåja, väl gravid så skall ju barnet ut, finns ju inga alternativ. Även om jag förstås var vettskrämd mellan varven. Men räknade med att när jag väl kommer in så har jag så pass ont att jag inte bryr mig.

Kom in, blev lite tungt med värkarna där kring 5 cm öppet (man har inte ont hela tiden, bara den stund själva öppningsarbetet jobbar, sen någon minut mellan utan ont), fick diverse underbara preparat (de har ju tillgång till mycket trevligt där!!), somnade (det var ju på natten...) och vaknade av krystvärkarna och ½ h senare var sonen ute.

Tänk så här; folk skaffar ju till och med fler än ett barn, skulle det vara så hemskt skulle ju alla bara ha ett barn! Och!! Det är många, många mesar som mig själv som också fött barn Så det kan ju inte vara så där väldigt omöjligt.

Att föda hemma däremot skulle jag ALDRIG vilja göra.

 

[TinyWiny]

Sv: Barnafödande

Hej igen!
Uppfattade det som om du var gravid nu men nu när jag vet att så inte är fallet så har du ju nu det perfekta tillfället att göra något åt din rädsla och låta det ta den tid det tar (annars hade ju tiden varit ganska begränsad )
Jag skulle föreslå mental träning, det har hjälpt mej mycket att ta reda på varför jag reagerar som jag gör,jag har blivit lugnare och starkare, litar mer på mej själv och det jag känner.
Då lär man sig bland mycket annat att fokusera på vad som är viktigt, målträning och annat som alltid är bra att kunna.
Att få barn är bland det största i livet så jag hoppas alla förlossnings historier inte skrämmer dej, men det är ju så som med allt annat att ju mer förberedd man är desto bättre går det.
Jag tycker inte att du låter varken larvig eller omogen däremot tycker jag att du låter seriös som faktiskt tar upp en fråga som många skulle vilja ställa, men som många faktiskt inte vågar.
Att förlossningar är ett kärt samtals ämne är ju allmänt känt men vad många inte säger är hur dåligt förberedda de faktiskt var, ingen skulle ju ställa upp i ett maraton otränad och sen berätta hur hemskt det var , Nej då skulle man nog skämmas istället...
Nej ut och förbered dig för vad som komma skall och lyssna inte på hemska historier välj vad du vill höra dvs det positiva, hur underbart detta lilla knyte faktiskt är
Lycka till kram TinyWiny

 

[Reebok]

Sv: Barnafödande

Tack för svaret!
Jag gillar inte heller nålar, gråter direkt sköterskan ska sticka mig i fingret. Men den rädslan hamnar lixom långt borta i periferin när jag bara tänker på att föda barn, läkarna är verkligen det värsta just nu. Att det kommer att göra ont har jag greppat, HUR ont kan jag naturligtvis inte föreställa mig.
Jag tror att detta problem har uppstått nu eftersom jag börjar vänja mig vid tanken att faktiskt skaffa barn, trots att jag trodde på fullaste allvar att jag inte skulle vilja ha några alls. Jag är inte så barnkär kan man lugnt säga

 

[Reebok]

Sv: Barnafödande

Tack för dina ord.

Alla:
Känns bra att ni tar mig på allvar, eftersom man annars på Buke kan få jäkla konstiga svar på frågor. Ni kanske inte förstår vikten av vad ni berättar, men det hjälper mig jättemycket!

 

[annae]

Sv: Barnafödande

Men om man skriver i sitt förlossningsbev att man bara vill ha kvinnlig personal runt sig och det sen är natt och den enda jouren som finns är man? Då kan man som personal inte hålla sig till det.

 

[Mysaan]

Sv: Barnafödande

Men om man skriver i sitt förlossningsbev att man bara vill ha kvinnlig personal runt sig och det sen är natt och den enda jouren som finns är man? Då kan man som personal inte hålla sig till det.

Jo det är helt sant. Men personalen gör så gott de kan med de resurser de har för att följa blivande mammans önskemål i förlossningsplanen.

Givetvis kan amn inte råda över allt som händer men jag tror också att ligger man väl där med överjävliga värka och det kanske handlar om liv eller död på bebisen då sjutton släpper man nog till en manlig.

För då vill man bara att allt ska vara klart så manslipper smärtan och får träffa den lille som man faktiskt redan (oftast) älskar efter 9 månader i magen.

 

[Mysaan]

Sv: Barnafödande

Tack för svaret!
Jag gillar inte heller nålar, gråter direkt sköterskan ska sticka mig i fingret. Men den rädslan hamnar lixom långt borta i periferin när jag bara tänker på att föda barn, läkarna är verkligen det värsta just nu. Att det kommer att göra ont har jag greppat, HUR ont kan jag naturligtvis inte föreställa mig.
Jag tror att detta problem har uppstått nu eftersom jag börjar vänja mig vid tanken att faktiskt skaffa barn, trots att jag trodde på fullaste allvar att jag inte skulle vilja ha några alls. Jag är inte så barnkär kan man lugnt säga

Egna barn är en helt annan femma. Jag är inte överdrivet barnkär och är inte nu heller utöver mina egna.

 

[Bubbla]

Sv: Barnafödande

Men om man skriver i sitt förlossningsbev att man bara vill ha kvinnlig personal runt sig och det sen är natt och den enda jouren som finns är man? Då kan man som personal inte hålla sig till det.

Fast för det är väl ändå inte sannolikheten så hög? Finns inte jättemånga manliga barnmorskor och dessutom tror jag inte att det på de flesta sjukhus bara är en person som har jour?

 

[Bubbla]

Sv: Barnafödande

Tänk så här; kvinnokroppen är faktiskt gjord för att skaffa barn! Lita på din egen kropp!

Idag finns det en uppsjö av smärtlindring/hjälpmedel för en lättare förlossning. Tänk igenom innan hur du vill ha det och gå igenom det med din partner och skriv i din journal. Då har du bättre kontroll över det hela. Förbered dig innan och förbered din partner så att han kan vara ett stöd för dig!

Förlossningskapacitet ärvs nog inte mer än att de fysiologiska förutsättningarna kan nedärvas (bäckenvidhet m.m). Men däremot går faktiskt den stora merparten av alla förlossningar bra! Tyvärr får man oftare höra skräckhistorierna, lyssna inte på dem.

Jag har själv fött tre barn, alla förlossningarna har gått jättebra och "enkelt" och det t o m utan smärtlindring.