Barn och sånt som är läskigt

[Voeux]

Här om dagen satt maken och lekte med dottern (4,5 månad), och skrattade med olika röster som hon under en stund tyckte var jättekul. Men när han sen skrattade med mörk röst så drog hon plötsligt ner mungiporna rakt ner och blev ledsen. Nu kan hon ju plötsligt blivit övertrött och ledsen därför, men jag tyckte det såg ut som att hon reagerade på skrattet. Det fick mig att fundera på om barn tycker att vissa saker är läskigt redan från födseln? Eller är allt läskigt ”inlärt”? Jag vet att jag någon gång hört att vi människor har inbyggda reflexer mot exempelvis spindlar och ormar som kan vara giftiga, och därmed kan tycka att det är läskigt utan att vi ens vet vad det är. Hur är det med mörker, blod, mörka röster osv? Nu är ju hon pytteliten men har börjat fundera på om jag måste börja skydda henne redan nu från att se vissa saker, tänker att hon ibland vaknar och får mat samtidigt som vi kollar på någon film och det plötsligt dyker upp ett lik.

Jag hade själv nattskräck och mycket mardrömmar som liten så ämnet intresserar mig mycket. Uppenbarligen bearbetade jag läskiga saker väldigt intensivt som barn. Nu blir det ju oftast som det blir ändå med barn men kan jag skydda henne från att få samma upplevelse så skulle ju det vara skönt.

Spretig frågeställning men ja, brett ämne alltså

 

[zassoo]

Jag har ingen aning, men vet att första barnet började plötsligt reagera starkt på vissa ljud runt 4 månader. Hon blev bland annat hysterisk när pappan nös

 

[Roheryn]

Här om dagen satt maken och lekte med dottern (4,5 månad), och skrattade med olika röster som hon under en stund tyckte var jättekul. Men när han sen skrattade med mörk röst så drog hon plötsligt ner mungiporna rakt ner och blev ledsen. Nu kan hon ju plötsligt blivit övertrött och ledsen därför, men jag tyckte det såg ut som att hon reagerade på skrattet. Det fick mig att fundera på om barn tycker att vissa saker är läskigt redan från födseln? Eller är allt läskigt ”inlärt”? Jag vet att jag någon gång hört att vi människor har inbyggda reflexer mot exempelvis spindlar och ormar som kan vara giftiga, och därmed kan tycka att det är läskigt utan att vi ens vet vad det är. Hur är det med mörker, blod, mörka röster osv? Nu är ju hon pytteliten men har börjat fundera på om jag måste börja skydda henne redan nu från att se vissa saker, tänker att hon ibland vaknar och får mat samtidigt som vi kollar på någon film och det plötsligt dyker upp ett lik.

Jag hade själv nattskräck och mycket mardrömmar som liten så ämnet intresserar mig mycket. Uppenbarligen bearbetade jag läskiga saker väldigt intensivt som barn. Nu blir det ju oftast som det blir ändå med barn men kan jag skydda henne från att få samma upplevelse så skulle ju det vara skönt.

Spretig frågeställning men ja, brett ämne alltså

Jag har för mig att barn brukar ha en "spökperiod" vid 4-5 månader när de plötsligt blir lite mer medvetna om sin omgivning och att den kan vara farlig. Min dotter (fyller 22 i år så lääänge sedan) blev rädd för sin pappa i ungefär den åldern - han hade varit på tjänsteresa i 3-4 dagar och hon tyckte han var superläskig när han kom hem, typ "vad är du för en främling i mitt hem?" Det gick över på någon timme efter att han kommit hem.

Jag tror, eller tror mig veta, att "läskigt" kan vara både inlärt och medfött och jag tror att bästa sättet att agera som förälder är att finnas där och erbjuda trygghet. För barn är ju också nyfikna, så om de får komma till en känd famn och tanka trygghet ett litet tag så vågar de oftast ge sig ut och fortsätta undersöka världen igen sedan!

På samma sätt tror jag inte riktigt på att skydda barn från upplevelser eller syner, utan istället bekräfta dem och "se" dem i den känsla de får och varken ömka/dalta med rädda barn eller avfärda dem eller deras känsla. Det är inte farligt att bli rädd, det är en känsla som många andra (däremot kan man ju bli rädd för att något är farligt och farliga saker bör man såklart skydda sina barn ifrån!).

Jag minns känslan att ha en liten bebis och viljan att skydda henne från precis allt - och så SKA man nog känna som nybliven förälder. Däremot är det inte riktigt realistiskt att skydda sitt barn från allting alltid och jag tror inte det är bra heller - barn behöver få uppleva hela skalan och också få bli arga, rädda, besvikna, uttråkade och allt det där som vi upplever som negativt. Och så får vi föräldrar försöka finnas där som krockkuddar!

 

[PathOfClovers]

Jag har ingen aning, men vet att första barnet började plötsligt reagera starkt på vissa ljud runt 4 månader. Hon blev bland annat hysterisk när pappan nös

Samma här!

 

[Voeux]

Jag har ingen aning, men vet att första barnet började plötsligt reagera starkt på vissa ljud runt 4 månader. Hon blev bland annat hysterisk när pappan nös

Samma här!

Ebba blir rädd när maken hostar Men så har det varit sen hon var nyfödd!

 

[Anna]

Vår dotter blev jätterädd när jag nös eller hostade en period. Sedan gick det över, nu tittar hon mest förnärmat på mig. Att hennes pappa både nyser och hostar mycket högre än jag har ingen betydelse visst. (Själv skrattar hon när hon nyser.)

Vi hade ett par böcker hemma från biblioteket när hon var kanske tre-fyra månader, bilderböcker om skogen. Min man är psykolog och kan väl lite mer om inbyggd skräck och sådant än jag, så han var lite rädd att hon skulle tycka att just spindel och orm var läbbiga så vi bläddrade lite försiktigt. Just spindel och huggorm var de enda bilderna hon blev alls intresserad av och skulle "klappa"

Just nu är hon rädd för ljudet av tejp som dras av från en rulle och prassel av lite tjockare papper (sådant som saker kan vara inpackade i kartonger med) men saker som borrande i betongväggar, plötsliga ljud på tv och Hesa Fredrik bekommer henne inte ett smack.

 

[Voeux]

Jag har för mig att barn brukar ha en "spökperiod" vid 4-5 månader när de plötsligt blir lite mer medvetna om sin omgivning och att den kan vara farlig. Min dotter (fyller 22 i år så lääänge sedan) blev rädd för sin pappa i ungefär den åldern - han hade varit på tjänsteresa i 3-4 dagar och hon tyckte han var superläskig när han kom hem, typ "vad är du för en främling i mitt hem?" Det gick över på någon timme efter att han kommit hem.

Jag tror, eller tror mig veta, att "läskigt" kan vara både inlärt och medfött och jag tror att bästa sättet att agera som förälder är att finnas där och erbjuda trygghet. För barn är ju också nyfikna, så om de får komma till en känd famn och tanka trygghet ett litet tag så vågar de oftast ge sig ut och fortsätta undersöka världen igen sedan!

På samma sätt tror jag inte riktigt på att skydda barn från upplevelser eller syner, utan istället bekräfta dem och "se" dem i den känsla de får och varken ömka/dalta med rädda barn eller avfärda dem eller deras känsla. Det är inte farligt att bli rädd, det är en känsla som många andra (däremot kan man ju bli rädd för att något är farligt och farliga saker bör man såklart skydda sina barn ifrån!).

Jag minns känslan att ha en liten bebis och viljan att skydda henne från precis allt - och så SKA man nog känna som nybliven förälder. Däremot är det inte riktigt realistiskt att skydda sitt barn från allting alltid och jag tror inte det är bra heller - barn behöver få uppleva hela skalan och också få bli arga, rädda, besvikna, uttråkade och allt det där som vi upplever som negativt. Och så får vi föräldrar försöka finnas där som krockkuddar!

När jag tänker skydda så tänker jag mer att hon inte behöver exponeras för saker onödigt tidigt, som att exempelvis se scener ur skräckfilmer som litet barn. Själv känner jag nog att jag fick ta del av vissa saker lite för tidigt, minns exempelvis en skräckhistoria som satte lite väl djupa spår och jag drömde mardrömmar om den i många år efteråt. Nu kanske jag var ett känsligt barn, troligtvis var det så Men hade jag sluppit vara så förbaskat rädd jämt som liten så hade jag gärna sluppit det. Blir man lite äldre så kanske man har lite fler verktyg att hantera sin rädsla. Allt kommer ju förr eller senare ändå, men att starta med spöket Laban och häxan Hia Hia ger ju en bra grund att kunna avancera sedan. Låter man en 5-åring sitta med när man tittar på skräckfilm så lägger man nog en betydligt sämre grund.

 

[Sel]

När jag tänker skydda så tänker jag mer att hon inte behöver exponeras för saker onödigt tidigt, som att exempelvis se scener ur skräckfilmer som litet barn. Själv känner jag nog att jag fick ta del av vissa saker lite för tidigt, minns exempelvis en skräckhistoria som satte lite väl djupa spår och jag drömde mardrömmar om den i många år efteråt. Nu kanske jag var ett känsligt barn, troligtvis var det så Men hade jag sluppit vara så förbaskat rädd jämt som liten så hade jag gärna sluppit det. Blir man lite äldre så kanske man har lite fler verktyg att hantera sin rädsla. Allt kommer ju förr eller senare ändå, men att starta med spöket Laban och häxan Hia Hia ger ju en bra grund att kunna avancera sedan. Låter man en 5-åring sitta med när man tittar på skräckfilm så lägger man nog en betydligt sämre grund.

Det är ju så väldigt olika. Jag älskade skräck och spökhistrorier från så tidigt som jag kan minnas. Ett av mina väldigt få minnen från förskolan (eller om det var fritids?) var en bok som hette någonting i stil med "När blodet isar sig" och det var en riktigt skräckis som jag inte kunde få nog av, men ingen annan ville höra under högläsningen.
Men såpass små barn som din onge har jag ingen erfarenhet av, och inget minne av att vara förstås.

Edit: Skinn Skerping av Astrid Lindgren måste det ha varit, efter lite googling!

 

[Roheryn]

När jag tänker skydda så tänker jag mer att hon inte behöver exponeras för saker onödigt tidigt, som att exempelvis se scener ur skräckfilmer som litet barn. Själv känner jag nog att jag fick ta del av vissa saker lite för tidigt, minns exempelvis en skräckhistoria som satte lite väl djupa spår och jag drömde mardrömmar om den i många år efteråt. Nu kanske jag var ett känsligt barn, troligtvis var det så Men hade jag sluppit vara så förbaskat rädd jämt som liten så hade jag gärna sluppit det. Blir man lite äldre så kanske man har lite fler verktyg att hantera sin rädsla. Allt kommer ju förr eller senare ändå, men att starta med spöket Laban och häxan Hia Hia ger ju en bra grund att kunna avancera sedan. Låter man en 5-åring sitta med när man tittar på skräckfilm så lägger man nog en betydligt sämre grund.

Jag förstår hur du tänker, och jag skulle ju inte heller sätta ett förskolebarn framför "När lammen tystnar" eller motorsågsmassakern, men jag tror ändå att grundtryggheten är viktigare än vad man exponeras för (inom rimliga gränser).

Jag har också minnen av läskigheter från barndomen, bland annat att jag hörde talas om (äldre barn som berättade) dusch-scenen i Psycho - den fick mig att långt upp i vuxen ålder alltid kolla bakom duschdraperiet innan jag gick in i badrummet i föräldrahemmet. Och det utan att ha sett filmen!

Generellt tror jag dock att spökhistorier, skräckhistorier osv (i ökande läskighet efter ålder) faktiskt har ett syfte - de låter oss bli rädda utan att något är farligt och tränar oss därmed i att hantera även rädsla. Undrar om det inte är därför vi trots allt är så fascinerade av t.ex. skräckfilm?

 

[Tilly_85]

När jag tänker skydda så tänker jag mer att hon inte behöver exponeras för saker onödigt tidigt, som att exempelvis se scener ur skräckfilmer som litet barn. Själv känner jag nog att jag fick ta del av vissa saker lite för tidigt, minns exempelvis en skräckhistoria som satte lite väl djupa spår och jag drömde mardrömmar om den i många år efteråt. Nu kanske jag var ett känsligt barn, troligtvis var det så Men hade jag sluppit vara så förbaskat rädd jämt som liten så hade jag gärna sluppit det. Blir man lite äldre så kanske man har lite fler verktyg att hantera sin rädsla. Allt kommer ju förr eller senare ändå, men att starta med spöket Laban och häxan Hia Hia ger ju en bra grund att kunna avancera sedan. Låter man en 5-åring sitta med när man tittar på skräckfilm så lägger man nog en betydligt sämre grund.

Dom flesta filmer har en åldersgräns, osäker på vem som sätter dom, men tänker om man har det som en utgångspunkt så blir det bra. Ålders anpassad skräck kan säkert vara nyttigt på ett sätt. På något vis måste man hitta en balans mellan att barnet får veta att världen kan vara farlig ibland och att inte alla människor vill en väl, fast det utan att skrämmas eller att begränsa barnet. Har faktiskt tänk en del på det där i det sista då vi har en mini hemma som börjar komma upp i en ålder där vi måste börja tänka mer på sånt här med känslor och upplevelser, både bra och mindre bra sådana. Om någon har tips på en bra bok, både fakta till mig och en bra skräckis till små barn tas det glatt emot ^^

Skinn skerping verkar spännande @Sel

 

[gulakatten]

Intressant tråd! Vår dotter är inte riktigt rädd för något men däremot har hon alltid blivit jätteledsen av lugna låtar, typ vaggvisor. Både om vi spelar eller sjunger själva. Försökte spela The Smiths - Panic häromdagen hemma och hon började på en gång att darra med underläppen . Hon blir också ledsen om nån pratar och låter ledsen.

Så har hon varit sen hon föddes så för henne är det medfött.

 

[Voeux]

Dom flesta filmer har en åldersgräns, osäker på vem som sätter dom, men tänker om man har det som en utgångspunkt så blir det bra.

Ja precis, och då kommer jag åter till min ursprungsfråga om medfödda rädslor vs. inlärda som jag förstår blev aningens luddig. Men, om jag och maken tittar på en skräckfilm/thriller idag, när lillan inte har fått några inlärda rädslor ännu och knappt ens hittat sina fötter ännu - kan hon ändå uppfatta saker från TV:n som exempelvis läskiga ljud, skrik, blod och liknande? Hon ligger ofta och sover i sin bädd i soffan och vaknar en stund för matning. Eller kommer det gå henne förbi fram tills att hon får ett sammanhang (inlärda rädslor) och själv kan koppla vad hon eventuellt hör eller råkar se? (Hon ligger såklart frånvänd från skärmen med mörkläggning över sig samt vi har låg volym på).

Jag förstår att man inte tittar på läskiga saker med ett barn men undrar alltså hur försiktig man bör vara med en liten bebis. Och om det är lugnt idag, när i ålder tror ni de börjar uppfatta saker som ovan?

Svärmor var barnvakt i helgen och sa glatt att de suttit och tittat på morddokumentär Som sagt, hon är pytteliten och jag tänker att hon nog bara ser färg och form men därav undran om små bebisar exempelvis kan uppfatta blod.

 

[Voeux]

Generellt tror jag dock att spökhistorier, skräckhistorier osv (i ökande läskighet efter ålder) faktiskt har ett syfte - de låter oss bli rädda utan att något är farligt och tränar oss därmed i att hantera även rädsla. Undrar om det inte är därför vi trots allt är så fascinerade av t.ex. skräckfilm?

Låter rimligt! Jag tänker adrenalin också, som barn är det väl pirrigt och kul typ på Halloween eller när det berättas spökhistorier, och som vuxen är väl skräckfilm att jämföra med andra adrenalinkickar

I stallet när vi hade övernattningar brukade vi berätta spökhistorier, titta på skräckfilm i cafeterian och sen gå spökrunda i skogen. Då lite äldre, 11-14 kanske vi var. Satan vad vi skrämde upp oss och var helt utmattade efteråt

 

[Tilly_85]

Ja precis, och då kommer jag åter till min ursprungsfråga om medfödda rädslor vs. inlärda som jag förstår blev aningens luddig. Men, om jag och maken tittar på en skräckfilm/thriller idag, när lillan inte har fått några inlärda rädslor ännu och knappt ens hittat sina fötter ännu - kan hon ändå uppfatta saker från TV:n som exempelvis läskiga ljud, skrik, blod och liknande? Hon ligger ofta och sover i sin bädd i soffan och vaknar en stund för matning. Eller kommer det gå henne förbi fram tills att hon får ett sammanhang (inlärda rädslor) och själv kan koppla vad hon eventuellt hör eller råkar se? (Hon ligger såklart frånvänd från skärmen med mörkläggning över sig samt vi har låg volym på).

Jag förstår att man inte tittar på läskiga saker med ett barn men undrar alltså hur försiktig man bör vara med en liten bebis. Och om det är lugnt idag, när i ålder tror ni de börjar uppfatta saker som ovan?

Svärmor var barnvakt i helgen och sa glatt att de suttit och tittat på morddokumentär Som sagt, hon är pytteliten och jag tänker att hon nog bara ser färg och form men därav undran om små bebisar exempelvis kan uppfatta blod.

Hmm har också tänkt på det. Nu är jag själv överdrivet mesig och tycker typ morden i Midsomer är på gränsen till för läskigt så har inte helt behövt ha någon tanke på just det

Men en sak jag tänkte lite på när vi kollade på typ action filmer när dom slåss etc var hur ljud påverkar barn. Läste någonstans att små barn som hör sina föräldrar eller andra bråka kan ta skada av det över tid. Men så tänker jag att det måste vara mer livssituation också hur familjen fungerar överlag och inte ljudet av bråk isolerat som en enda faktor. Men sen så tänker jag att dom som gör filmer är väldigt skickliga på att framkalla en känsla hos sin publik genom ljud, ljus, effekter av olika slag. Speciellt musik och annan audio som skrik, små ljudeffekter och sådant tror jag kan påverka även en bebis. Själva skärmen och vad som visas inte lika mycket mtp att dom inte helt ser tror jag. Men det är mer mina egna tankar och vad jag tror utan att ha någon som helst kunskap eller insikt mer än att jag har barn och utgår från hur jag själv upplever världen och hur jag tror mig se vad mina barn reagerar på

 

[Voeux]

Hmm har också tänkt på det. Nu är jag själv överdrivet mesig och tycker typ morden i Midsomer är på gränsen till för läskigt så har inte helt behövt ha någon tanke på just det

Men en sak jag tänkte lite på när vi kollade på typ action filmer när dom slåss etc var hur ljud påverkar barn. Läste någonstans att små barn som hör sina föräldrar eller andra bråka kan ta skada av det över tid. Men så tänker jag att det måste vara mer livssituation också hur familjen fungerar överlag och inte ljudet av bråk isolerat som en enda faktor. Men sen så tänker jag att dom som gör filmer är väldigt skickliga på att framkalla en känsla hos sin publik genom ljud, ljus, effekter av olika slag. Speciellt musik och annan audio som skrik, små ljudeffekter och sådant tror jag kan påverka även en bebis. Själva skärmen och vad som visas inte lika mycket mtp att dom inte helt ser tror jag. Men det är mer mina egna tankar och vad jag tror utan att ha någon som helst kunskap eller insikt mer än att jag har barn och utgår från hur jag själv upplever världen och hur jag tror mig se vad mina barn reagerar på

Jag tror just familjebråk har mestadels med otryggheten att göra, alltså att de negativa känslorna är kopplade till de personer som barnet bör få känna sig tryggast hos. Men visst tror jag att våld och bråk påverkar ett barn om det förekommer i stora mängder, även på film. Jag tänker att läskiga saker är något barn bör exponeras i mindre mängd för, det tar sannolikt energi att bearbeta så små mängder läskigt och stora mängder kul och tryggt är nog ett gott recept.

Lillan börjar sova så tungt nu att hon knappast behöver vakas över längre, så börjar bli dags för henne att läggas i sovrummet från början nu ändå. Så kan vi titta på läskigheter utan att behöva tänka på henne