M
morgonzo
Nu när jag träffat rätt man som dessutom vill ha barn, så börjar mina tankar snurra. Jag har ju sett en del (rätt många)förhållanden gå käpprätt när de får barn . Ofta hör man talas om de icke glamorösa sidorna som innebär att det bara blir tristess, sexlivet försvinner, man blir mer som kompisar, får ingen tid för varandra, pratar bara praktiska saker. Saknar spänning och bekräftelse börjar söka den utanför förhållandet, mmmmmmmm
Jag förstår att det kan bli så, men....
finns det ingen som tycker att gemensamma barn faktiskt har tom förbättrat och piggat upp förhållandet (även om det var bra innan). Jag vill ju fortfarande (även om jag och min man får barn) ha en givande relation till min man som jag har nu och inte bli bara som en mamma och pappa relation. Förstår ni hur jag menar?
Jag förstår att det kan bli så, men....
finns det ingen som tycker att gemensamma barn faktiskt har tom förbättrat och piggat upp förhållandet (även om det var bra innan). Jag vill ju fortfarande (även om jag och min man får barn) ha en givande relation till min man som jag har nu och inte bli bara som en mamma och pappa relation. Förstår ni hur jag menar?