Vi väntar första barnet i augusti, så halva tiden är precis avklarad! Vi är spända och förväntansfulla både jag och sambon, samtidigt som det precis börjar sjunka in att vi ska bli föräldrar!
Till sommaren är det två år sedan vi hastigt fick ta bort vår unghund pga höftfel, och vi har båda sagt att den dagen det blir dags för barn är också tiden för nästa hund då vi båda har jobb som tagit alldeles för mycket tid i anspråk för att ha möjlighet att välkomna en ny fyrfota vän i familjen.
Av en slump har vi nu kommit i kontakt med en familj som föder upp just den rasen vi intresserat oss för, och som (o)lägligt nog precis fått valpar. Dessutom hade de precis fått ett återbud från en valpköpare.. Och de bor i samma stad som oss.
Båda föräldradjuren är välmeriterade och har ett bra temperament. Tiken som vi träffat upplevde jag som väldigt behaglig och lugn.
Rasen i sig är en rätt krävande jakthund men samtidigt känd som en bra familjehund. (Vår förra hund var inte mindre "svår" den, så det i sig är inget som oroar)
Tankarna snurrar- är det ödet som leker med oss?
Tar vi oss vatten över huvudet om vi tackar ja till en av valparna? Omgivningen har starka åsikter och de flesta anser att det är dumt av oss att tro att vi ska fixa en valp och några månader senare även ett barn.
En del menar dock på att det skulle vara en fördel med att få hem valpen några månader innan bebisen anländer istället för tvärtom.
Vi hade ju som inte en tanke på att det redan kunde vara dags för hund- än så länge mår jag bra och är utan krämpor så förhoppningen är att kunna jobba merparten av sommaren innan bebis ankomst.
Vi bor för övrigt i hus som vi renoverar/ byggt ut utanför stan i norra delen av landet. Närmsta familjen bor dock längre söderut- så där har vi inte vardagshjälp att hämta. Därav att det känns som en fördel med att ha uppfödaren i närheten.
Som sagt, tankarna snurrar- någon opartisk som har några vettiga tankar att dela med sig av?
Till sommaren är det två år sedan vi hastigt fick ta bort vår unghund pga höftfel, och vi har båda sagt att den dagen det blir dags för barn är också tiden för nästa hund då vi båda har jobb som tagit alldeles för mycket tid i anspråk för att ha möjlighet att välkomna en ny fyrfota vän i familjen.
Av en slump har vi nu kommit i kontakt med en familj som föder upp just den rasen vi intresserat oss för, och som (o)lägligt nog precis fått valpar. Dessutom hade de precis fått ett återbud från en valpköpare.. Och de bor i samma stad som oss.
Båda föräldradjuren är välmeriterade och har ett bra temperament. Tiken som vi träffat upplevde jag som väldigt behaglig och lugn.
Rasen i sig är en rätt krävande jakthund men samtidigt känd som en bra familjehund. (Vår förra hund var inte mindre "svår" den, så det i sig är inget som oroar)
Tankarna snurrar- är det ödet som leker med oss?
Tar vi oss vatten över huvudet om vi tackar ja till en av valparna? Omgivningen har starka åsikter och de flesta anser att det är dumt av oss att tro att vi ska fixa en valp och några månader senare även ett barn.
En del menar dock på att det skulle vara en fördel med att få hem valpen några månader innan bebisen anländer istället för tvärtom.
Vi hade ju som inte en tanke på att det redan kunde vara dags för hund- än så länge mår jag bra och är utan krämpor så förhoppningen är att kunna jobba merparten av sommaren innan bebis ankomst.
Vi bor för övrigt i hus som vi renoverar/ byggt ut utanför stan i norra delen av landet. Närmsta familjen bor dock längre söderut- så där har vi inte vardagshjälp att hämta. Därav att det känns som en fördel med att ha uppfödaren i närheten.
Som sagt, tankarna snurrar- någon opartisk som har några vettiga tankar att dela med sig av?
