Barn arbetade i stallet – stoppas av förbundet

Utredningen av missförhållandena hos en ridklubb i Stockholms län fortsätter. Nu stoppar Svenska Ridsportförbundet barn från att arbeta i stallet i utbyte mot ridlektioner. Samtidigt vill klubben slänga ut privatryttarna.

 

[Lingon]

Om föräldrarna sliter, rycker och drar i hästarna så får man väl säga till dem? Jag vet inte om du har varit på ridskolor där föräldrarna leder? Det har jag, och om något är föräldrarna kanske lite mesiga och försiktiga. Precis som vilka nybörjare som helst. Har nog aldrig varit med om föräldrar som är aggressiva mot hästarna, varför skulle de vara det? Självklart är det inte ok att slita och rycka i ridskolehästarna, men det gäller väl alla som är i stallet?

Då är det nog vanligare att de där ridskoleeleverna med ett par års riderfarenhet har fått för sig att de ska ”sätta ponnyerna på plats” och föregår med dåligt exempel. Det blir sällan bra när barn ska lära barn, det är bättre att ha vuxna i stallet.

Och, det är billigare att lägga ett par timmar på att utbilda föräldarna i hästhantering, än att avlöna individuella ledare för alla eleverna en termin. Om det är tio elever, och 12 tillfällen på en termin, för enkelhetens skull, så är det 120 hästledartimmar som ska finansieras. Det är dyrare än att låta föräldrarna vara med och lära sig hästhantering tillsammans med sina barn.

Det finns såå många föräldrar som inte är ett dugg intresserade av det. Jag vet inte hur många det var som kom till stallet och skickade in sitt barn och själv satt utanför (så de slapp lukta häst efteråt) och surfade på mobilen under tiden barnet red. De satt inte ens på läktaren och tittade. Eller de som kom med ett eller flera vilda småsyskon och inte alls hade nån möjlighet att hjälpa till och som man helst inte ens ville ha på läktaren av rädsla för att de små barnens spring och skrik skulle skrämma hästarna. En gång gjorde det faktiskt det och min dotter och mamman till de skrikande och springande barnens dotter åkte av sina ponnys. Då sa ridläraren till henne att hon måste se till att hennes barn är stilla och tysta på läktaren annars får de inte vara där.

 

[Mabuse]

Det finns såå många föräldrar som inte är ett dugg intresserade av det. Jag vet inte hur många det var som kom till stallet och skickade in sitt barn och själv satt utanför (så de slapp lukta häst efteråt) och surfade på mobilen under tiden barnet red. De satt inte ens på läktaren och tittade. Eller de som kom med ett eller flera vilda småsyskon och inte alls hade nån möjlighet att hjälpa till och som man helst inte ens ville ha på läktaren av rädsla för att de små barnens spring och skrik skulle skrämma hästarna. En gång gjorde det faktiskt det och min dotter och mamman till de skrikande och springande barnens dotter åkte av sina ponnys. Då sa ridläraren till henne att hon måste se till att hennes barn är stilla och tysta på läktaren annars får de inte vara där.

Det är ju ett krav man ställer på föräldrarna, givetvis. Om barnet ska rida måste föräldrarna vara med och leda, annars kan barnet inte rida. Det framgår redan när man anmäler sig. Om man som förälder vet med sig att man absolut inte vill göra det, så får man antingen hitta någon annan (själv anställa en stalltjej som hjälper barnet, t ex), eller så får barnet välja en annan aktivitet. Det är lite som kravet på skor med klack, det är en förutsättning helt enkelt.

När det gäller vilda småsyskon som var omkring och skrämmer hästarna, så är det väl lite samma där? Man får ha regler för vad man får göra, t ex att det ska vara tyst och lugnt på läktaren, och så får ridläraren i så fall be de som inte klarar det att gå ut.

Är förutsättningarna klara, så tror jag det är mindre risk att ensamma hästrädda mamman med 3 vilda småsyskon kommer till stallet och förväntar sig att stallet ordnat ledare till hennes barn, medan småsyskonen skrämmer hästar.

Alltså, så omöjligt är det uppenbart inte, eftersom jag vet flera ridskolor som just låter föräldrarna leda. Kostar inget, och man slipper problemet med minderåriga svartjobbare.

 

[Lingon]

Det är ju ett krav man ställer på föräldrarna, givetvis. Om barnet ska rida måste föräldrarna vara med och leda, annars kan barnet inte rida. Det framgår redan när man anmäler sig. Om man som förälder vet med sig att man absolut inte vill göra det, så får man antingen hitta någon annan (själv anställa en stalltjej som hjälper barnet, t ex), eller så får barnet välja en annan aktivitet. Det är lite som kravet på skor med klack, det är en förutsättning helt enkelt.

När det gäller vilda småsyskon som var omkring och skrämmer hästarna, så är det väl lite samma där? Man får ha regler för vad man får göra, t ex att det ska vara tyst och lugnt på läktaren, och så får ridläraren i så fall be de som inte klarar det att gå ut.

Är förutsättningarna klara, så tror jag det är mindre risk att ensamma hästrädda mamman med 3 vilda småsyskon kommer till stallet och förväntar sig att stallet ordnat ledare till hennes barn, medan småsyskonen skrämmer hästar.

Alltså, så omöjligt är det uppenbart inte, eftersom jag vet flera ridskolor som just låter föräldrarna leda. Kostar inget, och man slipper problemet med minderåriga svartjobbare.

Men då blir det ju så att barnet till den ensamma hästrädda mamman med tre vilda småsyskon inte kommer få rida trots att hon har pengarna att betala avgiften och utrustningen. Jag som tonåring hade verkligen inget emot att hjälpa till nån dag i veckan. det var aldrig något jag lovade att göra i förväg utan jag bara dök upp de dagar jag kände för det och gjorde det jag ville.

 

[Stereo]

Jag blir alltid lite förvånad över att små ridskolor med dålig ekonomi ändå kostar på ledare för nybörjarlektioner. Varför inte låta barnens föräldrar leda? Det blir ju helt gratis för ridskolan, och kostar inte ens ridlektioner. Om man har begränsad ekonomi, varför betala för något man kan få gratis?

Finns många föräldrar som blåvägrar att hjälpa till med något alls, antingen av rädsla eller pga att de har betalat mycket pengar och tycker att ledare ska ingå, om det behövs. Senast häromdagen pratade jag med en förälder som var mycket förvånad över att hon förväntades leda ponnyn på ridlektionerna.

 

[Stereo]

Var liknande när jag var liten. Vi kunde vara 3 tjejer på 10-13år som hade morgonjour själva och skulle fodra, täcka, släppa ut och mocka till alla ridskolehästar. Vi släpptes också iväg gäng på uterum i skogen på inte helt säkra hästar om man säger så. Livsfarligt, kommer aldrig låta mina barn göra något sådant. (Mina föräldrar var hästokunniga och hade ingen aning om risker)
Men samtidigt så hade vi grymt roligt

Inser precis att jag också jobbade i stallet som 13-åring, men det var just jobb och ingen obligatorisk jour eller liknande. Vi fick betalt i pengar och inte i ridning. Om jag minns rätt fick vi fodra själva på morgonen men till utsläppet kom alltid en vuxen huvudansvarig. Det här var i mitten på 90-talet.

 

[Sassy]

Halvt kl
Den ridskola jag gick på var man tvungen att vara medlem i klubben för att rida lektion eller som privatryttare använda ridhus/ridbanor. I medlemskapet ingick en olycksfallsförsäkring. Så alla som red där var/är försäkrade.
Folk som kom från andra klubbar på tävling/träning var försäkrade genom sina klubbar.

Alla som är medlemmar i förening kopplad till SvRF har en olycksfallsförsäkring

https://www.ridsport.se/Omoss/forsakringar/

Olycksfallsförsäkringen gäller för den medlem som råkar ut för en skada, men har långt ifrån samma skydd som ett arbetsgivaransvar innebär. Den täcker inte heller skadeansvar om du råkar orsaka en allvarlig skada (vilket ju kan vara lätt hänt när det gäller hästar; någon släpper ihop fel hästar tex)...

 

[Mabuse]

Men då blir det ju så att barnet till den ensamma hästrädda mamman med tre vilda småsyskon inte kommer få rida trots att hon har pengarna att betala avgiften och utrustningen. Jag som tonåring hade verkligen inget emot att hjälpa till nån dag i veckan. det var aldrig något jag lovade att göra i förväg utan jag bara dök upp de dagar jag kände för det och gjorde det jag ville.

Ja, visst blir det så. På samma sätt som att barnet som bor på en ort utan ridskola inte kan rida, eller ensamma mamman utan pengar inte kan låta barnen rida av ekonomiska skäl, eller hästallergiska familjen väljer bort ridning, eller familjen som jobbar heltid väljer bort ridningen för att ingen kan skjutsa sjuåringen till stallet klockan tre en tisdag för barnets ridlektion.

Det finns en massa barn som av olika skäl inte får möjlighet att gå på ridskola. Jag skulle tro att av alla dessa skäl så är ekonomi och tillgänglighet mycket vanligare anledning till att barn inte rider än att föräldrarna är hästrädda och ensamstående med vilda småsyskon. I min sons klass t ex är han den enda som rider, eftersom vi bor i innerstan och alla stall ligger minst en timme bort. Logistiken blir en för stor utmaning för de flesta. Däremot är det många som spelar fotboll, för det finns en fotbollsplan nära.

 

[Mabuse]

Finns många föräldrar som blåvägrar att hjälpa till med något alls, antingen av rädsla eller pga att de har betalat mycket pengar och tycker att ledare ska ingå, om det behövs. Senast häromdagen pratade jag med en förälder som var mycket förvånad över att hon förväntades leda ponnyn på ridlektionerna.

Men har det tydligt stått i informationen då? Alltså när man anmäler sig? Säkert kommer det finnas föräldrar som varken hör eller ser hur mycket man än informerar, men då får man väl upplysa dem när de kommer till stallet och så får de bli förvånade. Det är väl lite samma som att det finns föräldrar som blir förvånade över att man måste ha skor med klack när man rider, eller vad det nu kan vara. Det finns folk till allt.

 

[WSLPZF]

Det är så tokigt - vad händer om barnen gör illa sig, eller om de åtar sig en uppgift de inte är mogna och någon annan gör sig illa? Täcks det arbete som barnet gör av "arbetsgivarens" ansvarsförsäkring? Gäller barnets egna försäkring om det skadar sig inom ramen för något som borde vara ett betalt arbete?

Min första erfarenhet av ett sådant här "system" var när jag som ung vuxen hade ett ärende till ridskolan och där hittade en ensam elvaåring i upplösningstillstånd. En häst hade hamnat på fel sida om staketet och var uppjagad och stressad, och flickan vågade varken gå därifrån för att hämta hjälp eller försöka fånga hästen. Hon hade alltså ensam ansvaret för femton - tjugo ridskolehästar utan vuxens tillsyn. Tårarna verkligen sprutade och hon var helt knäckt. Jag har inte varit så road av det här att lämna barn ensamma med ansvar sedan den upplevelsen... Då hände ändå inget, jag hämtade hästen som var enbart tacksam över att slippa vara ensam utanför hagen, men skräcken den här flickan kände... Förhoppningsvis är det rätt sällan på den nivån (och det är jättelänge sedan) men det blev ganska tydligt hur oöverstiglig en händelse kan vara när man inte är rustad att ta hand om den. Som barn ju sällan är.

 

[Rosett]

Och, det är billigare att lägga ett par timmar på att utbilda föräldarna i hästhantering, än att avlöna individuella ledare för alla eleverna en termin. Om det är tio elever, och 12 tillfällen på en termin, för enkelhetens skull, så är det 120 hästledartimmar som ska finansieras. Det är dyrare än att låta föräldrarna vara med och lära sig hästhantering tillsammans med sina barn.

Behöver nybörjare ledare hela första terminen? Minns inte hur länge jag hade det, kanske 4-6 gånger men absolut inte hela första terminen. Det hade ingen i min grupp.

 

[Mabuse]

Behöver nybörjare ledare hela första terminen? Minns inte hur länge jag hade det, kanske 4-6 gånger men absolut inte hela första terminen. Det hade ingen i min grupp.

Det är väl olika från ridskola till ridskola? Mina barn har inte lärt sig rida på fyra ridlektioner såpass bra att de kan kontrollera hästen fullt ut i skritt och trav. Men det finns säkert särskilt begåvade barn som klarar det, dock ingen i barnens ridgrupp, utan första terminen var det med ledare. Det innebär ju inte att barnen inte håller i tyglarna, utan barnet håller i tyglarna och rider, och så går föräldern bredvid och har hästen i delta och grimskaft som säkerhetsåtgärd. Det verkar funka bra - när jag var liten fick man börja rida helt själv ganska omgående, och det blev kaos och avramlingar lite nu och då. När mina barn lärt sig rida har inga barn ramlat av.

 

[MissFideli]

Men då blir det ju så att barnet till den ensamma hästrädda mamman med tre vilda småsyskon inte kommer få rida trots att hon har pengarna att betala avgiften och utrustningen. Jag som tonåring hade verkligen inget emot att hjälpa till nån dag i veckan. det var aldrig något jag lovade att göra i förväg utan jag bara dök upp de dagar jag kände för det och gjorde det jag ville.

Jag är glad över att det fanns folk som hjälpte till när jag började. Min mamma är allergisk och hade aldrig kunnat leda mig så. Tack och lov, ansågs inte förälderns status vara viktigare än barnets möjlighet att får rida på den ridskolan.
Jag var också med och ledde lektioner, det var det enda "jobbet" vi gjorde vad jag kan minnas.

 

[Rosett]

Det är väl olika från ridskola till ridskola? Mina barn har inte lärt sig rida på fyra ridlektioner såpass bra att de kan kontrollera hästen fullt ut i skritt och trav. Men det finns säkert särskilt begåvade barn som klarar det, dock ingen i barnens ridgrupp, utan första terminen var det med ledare. Det innebär ju inte att barnen inte håller i tyglarna, utan barnet håller i tyglarna och rider, och så går föräldern bredvid och har hästen i delta och grimskaft som säkerhetsåtgärd. Det verkar funka bra - när jag var liten fick man börja rida helt själv ganska omgående, och det blev kaos och avramlingar lite nu och då. När mina barn lärt sig rida har inga barn ramlat av.

Ponnyerna när jag var nybörjare var väldigt lugna, fanns väl en som var lite mer pigg. Så det kan ju spela in också. Jag ramlade bara av en gång som nybörjare, det var när vi hade balansövningar och skulle sitta med båda benen inåt. Fast jag hasade ju bara ner på marken och landade stående.

 

[Cattis_E]

Som väntat så verkar det ju vara mer till storyn än det som skrivits.
Jag säger inget om vem som gjort vad, och nivån på arbetet som utförts och så vidare.

Men det man kan hitta nedan tyder ju på att de skurit sig rejält på alla möjliga håll, så det är nog svårt att läsa sig till vad som är sant och inte i den soppan överhuvudtaget .

https://www.tidningenridsport.se/ridklubb-under-utredning-larm-om-vanvard-och-mobbning/

Artiklarna i Norrtälje tidning är ju låsta, men rubriker och inledning säger ju lite.

https://www.norrteljetidning.se/story/362e2cf1-2871-4970-b59e-5c97932b7101

 

[Roheryn]

Jag blir alltid lite förvånad över att små ridskolor med dålig ekonomi ändå kostar på ledare för nybörjarlektioner. Varför inte låta barnens föräldrar leda? Det blir ju helt gratis för ridskolan, och kostar inte ens ridlektioner. Om man har begränsad ekonomi, varför betala för något man kan få gratis?

Jag är "uppvuxen" på en liten ridskola, började rida 1979 så det är riktigt länge sedan. Där fanns både skötarsystem och ett system med ledare på nybörjarlektionerna (om man ledde fem gånger fick man rida en gratislektion i någon grupp där det fanns plats). Och jag ser många fördelar med det jämfört med att låta föräldrarna leda. Dels, såklart, att inte alla föräldrar ens var där - själv var jag där i sällskap med min morfar som nog inte gick närmare en häst än två meter under hela nybörjarperioden! Men jag tycker också att det var ett utmärkt sätt för både nybörjare och ledare att växa som personer och ryttare/hästmänniskor. För nybörjaren att faktiskt få göra sin aktivitet utan föräldrar (det var aldrig tal om att föräldrar höll till någon annanstans än på läktaren) och för ledaren att få visa sina kunskaper, hjälpa "sin" nybörjare att sadla, tränsa och ta hand om hästen och även hjälpa till med enklare instruktioner som ridläraren inte hann med. Under ett antal år efter min egen nybörjarperiod var jag ledare åt nya nybörjare åtminstone ett par gånger i veckan. Jag vill tro (även såhär långt i efterhand) att jag gav dem en bra introduktion till hästvärlden och jag vet med säkerhet att det gav mig otroligt mycket att få hjälpa till sådär. Och då inte bara i form av de gratislektioner jag fick rida, utan framförallt att jag utvecklades i både hästkunskap och i social förmåga.

Angående ridklubbarnas ekonomi, så har jag aldrig sett en ridskola där man har anställd personal som leder på nybörjarlektionerna, utan det brukar ju vara antingen föräldrar eller lite äldre ridskoleelever. Och jag tror att kostnaden för gratislektioner, i alla fall på min ridskola, var ganska försumbar. Det handlade ju om att man fick rida där det fanns plats, alltså i grupper med tillfällig eller permanent "lucka", och ganska ofta fick vi också rida hästar som skulle sättas igång efter vila eller nya hästar som skulle introduceras i verksamheten på de lektionerna.

 

[Mabuse]

Jag är "uppvuxen" på en liten ridskola, började rida 1979 så det är riktigt länge sedan. Där fanns både skötarsystem och ett system med ledare på nybörjarlektionerna (om man ledde fem gånger fick man rida en gratislektion i någon grupp där det fanns plats). Och jag ser många fördelar med det jämfört med att låta föräldrarna leda. Dels, såklart, att inte alla föräldrar ens var där - själv var jag där i sällskap med min morfar som nog inte gick närmare en häst än två meter under hela nybörjarperioden! Men jag tycker också att det var ett utmärkt sätt för både nybörjare och ledare att växa som personer och ryttare/hästmänniskor. För nybörjaren att faktiskt få göra sin aktivitet utan föräldrar (det var aldrig tal om att föräldrar höll till någon annanstans än på läktaren) och för ledaren att få visa sina kunskaper, hjälpa "sin" nybörjare att sadla, tränsa och ta hand om hästen och även hjälpa till med enklare instruktioner som ridläraren inte hann med. Under ett antal år efter min egen nybörjarperiod var jag ledare åt nya nybörjare åtminstone ett par gånger i veckan. Jag vill tro (även såhär långt i efterhand) att jag gav dem en bra introduktion till hästvärlden och jag vet med säkerhet att det gav mig otroligt mycket att få hjälpa till sådär. Och då inte bara i form av de gratislektioner jag fick rida, utan framförallt att jag utvecklades i både hästkunskap och i social förmåga.

Angående ridklubbarnas ekonomi, så har jag aldrig sett en ridskola där man har anställd personal som leder på nybörjarlektionerna, utan det brukar ju vara antingen föräldrar eller lite äldre ridskoleelever. Och jag tror att kostnaden för gratislektioner, i alla fall på min ridskola, var ganska försumbar. Det handlade ju om att man fick rida där det fanns plats, alltså i grupper med tillfällig eller permanent "lucka", och ganska ofta fick vi också rida hästar som skulle sättas igång efter vila eller nya hästar som skulle introduceras i verksamheten på de lektionerna.

Barn går ju i skolan hela dagarna utan sina föräldrar, så för den personliga mognaden kan jag inte säga att det gjort varken från eller till att vara en bit från föräldern de 45 minuter man sitter till häst. Det är inte ridlektionen det kommer an på, liksom.

Sen är det säkert jättebra att barn lär sig ansvar etc, men för egen del är jag tacksam om de kan öva på något annat än mina barn. Det finns ju många andra sätt att öva på det, t ex att sköta sin skola, sina aktiviteter och vara rädd om saker hemma.

Jag tänker också när man själv var liten och skulle lära sig rida - det var ju svårt nog ändå när man hade en vuxen som hjälpte en, skulle något annat barn vara lärare blev det ännu svårare.

 

[Roheryn]

Barn går ju i skolan hela dagarna utan sina föräldrar, så för den personliga mognaden kan jag inte säga att det gjort varken från eller till att vara en bit från föräldern de 45 minuter man sitter till häst. Det är inte ridlektionen det kommer an på, liksom.

Det är din uppfattning, jag håller inte helt med om det. En aktivitet utanför skolan, som man dessutom är riktigt intresserad av, är något annat än att gå i skolan utan sina föräldrar.

Sen är det säkert jättebra att barn lär sig ansvar etc, men för egen del är jag tacksam om de kan öva på något annat än mina barn. Det finns ju många andra sätt att öva på det, t ex att sköta sin skola, sina aktiviteter och vara rädd om saker hemma.

Det finns ganska många verksamheter, inklusive skolan, som har faddrar och liknande, dvs de som är lite äldre och lite mer erfarna (utan att vara vuxna eller ens alltid tonåringar) hjälper och lotsar de yngre. Jag tycker det är en god tanke, och jag är övertygad om att det ger båda parter något, även om det ju såklart är "barn som övar på barn". Det de övar på är dock en typ av social färdighet, som man ju inte nödvändigtvis får genom att vara skötsam och gå i skolan.

Jag tänker också när man själv var liten och skulle lära sig rida - det var ju svårt nog ändå när man hade en vuxen som hjälpte en, skulle något annat barn vara lärare blev det ännu svårare.

Alltså - det är ju inte meningen att ledaren (vare sig det är en äldre ridskoleelev eller en förälder) är den som ska lära barnet att rida. Det är självklart ridläraren som ska det. Men allting, eller mycket, runtomkring kan ju ledaren redan - sadla, tränsa, hitta till sadelkammare och plats att skölja bettet osv. Små saker som faktiskt hjälper mycket och som en förälder inte alltid kan eller vet.

Jag förstår att vi har helt olika uppfattning om detta, och mina erfarenheter kommer ju också delvis från en annan tid, då föräldrar nog inte var lika självklara i barnens aktiviteter som de är idag, men jag är övertygad om att det även idag skulle kunna fungera utmärkt med ledare/faddrar/stallvärdar som är äldre ridskoleelever (jag vet inte hur det funkar idag, länge sedan jag var på en ridskola). Och att det skulle vara givande för alla parter!

Vill du sedan vara den som leder hästen när ditt barn rider tror jag inte att någon hindrar dig. Själv har jag ofta försökt ta ett steg tillbaka när min dotter haft olika aktiviteter (förutom vad gäller de egna hästarna, där blir det liksom nödvändigt) och jag tycker det fallit väl ut. Bland annat var vi föräldrar helt portade från simundervisningen, både i kommunens simskola och senare i simklubbens regi, och för min del kändes det faktiskt bara bra!

 

[Ullmerkott]

Min erfarenhet är att 15-åriga hästtjejer som är fostrade in i ett gott säkerhetstänk, känner hästarna och kan rutinerna är betydligt mer lämpade att hjälpa barnen till rätta med hästarna än den genomsnittliga föräldern. Någon som ägnat 5 år åt att lära sig något är i regel mer lämpad att lära ut det, jämfört med någon som själv bara fått någon enstaka lektion.

Självklart ALLTID vuxen ridlärare på plats med yttersta ansvaret vid all hästhantering, och intern utbildning av skötarna innan de får börja leda nybörjare.

 

[Mabuse]

Det är din uppfattning, jag håller inte helt med om det. En aktivitet utanför skolan, som man dessutom är riktigt intresserad av, är något annat än att gå i skolan utan sina föräldrar.

Det finns ganska många verksamheter, inklusive skolan, som har faddrar och liknande, dvs de som är lite äldre och lite mer erfarna (utan att vara vuxna eller ens alltid tonåringar) hjälper och lotsar de yngre. Jag tycker det är en god tanke, och jag är övertygad om att det ger båda parter något, även om det ju såklart är "barn som övar på barn". Det de övar på är dock en typ av social färdighet, som man ju inte nödvändigtvis får genom att vara skötsam och gå i skolan.

Alltså - det är ju inte meningen att ledaren (vare sig det är en äldre ridskoleelev eller en förälder) är den som ska lära barnet att rida. Det är självklart ridläraren som ska det. Men allting, eller mycket, runtomkring kan ju ledaren redan - sadla, tränsa, hitta till sadelkammare och plats att skölja bettet osv. Små saker som faktiskt hjälper mycket och som en förälder inte alltid kan eller vet.

Jag förstår att vi har helt olika uppfattning om detta, och mina erfarenheter kommer ju också delvis från en annan tid, då föräldrar nog inte var lika självklara i barnens aktiviteter som de är idag, men jag är övertygad om att det även idag skulle kunna fungera utmärkt med ledare/faddrar/stallvärdar som är äldre ridskoleelever (jag vet inte hur det funkar idag, länge sedan jag var på en ridskola). Och att det skulle vara givande för alla parter!

Vill du sedan vara den som leder hästen när ditt barn rider tror jag inte att någon hindrar dig. Själv har jag ofta försökt ta ett steg tillbaka när min dotter haft olika aktiviteter (förutom vad gäller de egna hästarna, där blir det liksom nödvändigt) och jag tycker det fallit väl ut. Bland annat var vi föräldrar helt portade från simundervisningen, både i kommunens simskola och senare i simklubbens regi, och för min del kändes det faktiskt bara bra!

Det är ju som du säger mycket runtomkring, och det är just där det är mycket värt att ha en vuxen som hjälper, snarare än en t ex tolvåring. Även om tolvåriga ridskoleelever kanske tycker att de är mästare i stallet, så kan de ju egentligen väldigt lite. Och ännu mindre om hur man lär ut på ett pedagogiskt sätt.

Jag tänker att det finns många andra tillfällen där barn kan hjälpa barn, och barn kan öva självständighet, än att just hästarna ska behöva ställa upp på det. De har det väl tufft nog ändå, ridskolehästarna, utan att dessutom behöva vara verktyg för att barn ska få öva på sin pedagogiska förmåga.

Som förälder kan man ju också påverka själv. Om man tycker det är väldigt viktigt att barnet utför sitt intresse helt själv utan att föräldrarna finns i närheten, så finns det ju massor med andra aktiviteter att välja på. Aktiviteter dit barnet kan ta sig själv dessutom, och få öva på att göra allt själv - komma ihåg tiden, packa rätt saker, gå dit, genomföra träningen, och gå hem igen. Jag har inte alls upplevt att det finns brist på aktiviteter som ger barnet möjlighet att öva självständighet, så att hästarna måste ställa upp på det.

Dessutom har ju många ridande barn ridande föräldrar, och de som inte har det, så skadar det ju inte om föräldrarna också lär sig lite om hästar så att de kan vara delaktiga.

 

[Ullmerkott]

Det är ju som du säger mycket runtomkring, och det är just där det är mycket värt att ha en vuxen som hjälper, snarare än en t ex tolvåring. Även om tolvåriga ridskoleelever kanske tycker att de är mästare i stallet, så kan de ju egentligen väldigt lite. Och ännu mindre om hur man lär ut på ett pedagogiskt sätt.

Jag tänker att det finns många andra tillfällen där barn kan hjälpa barn, och barn kan öva självständighet, än att just hästarna ska behöva ställa upp på det. De har det väl tufft nog ändå, ridskolehästarna, utan att dessutom behöva vara verktyg för att barn ska få öva på sin pedagogiska förmåga

Här är min upplevelse precis tvärt om. Mycket mer hästvänligt att en hästvan person hjälper barnen att göra iordning hästen. Många föräldrar kan inte alls läsa häst och är onödigt klumpiga vid t.ex. sadling och tränsning. Även om 14-åriga Lisa som hängt i stallet halva livet är långt ifrån fullärd så kan hon mycket mer än en förälder som fått 1-2 introduktionslektioner.

Även när det gäller den rent pedagogiska biten har jag rakt motsatt erfarenhet. Skötarna tycker om och är stolta över att lära ut hästhantering och övriga kringsysslor, stöttar och peppar de yngre till att våga försöka själva, förklarar varför man gör på ett visst sätt, och kan tolka och förklara hästens kroppsspråk. Ovana föräldrar brukar inte riktigt greppa sådant, de vill ha upp sina avkommor i sadeln fortast möjligt och ser allt runtomkring mer som ett nödvändigt ont än ett pedagogiskt lärtillfälle.