Håller med Lil-Sis.
Jag förstår inte denna hets mot hovslagare som har kommit i och med "barfotavågen". Det känns som att folk sväljer propagandan utan att reflektera?
Alla de här "nya metoderna" förutsätter ju att man ger hästen tid och att man hjälper den med omställningen från skodd till barfota. 1-2 år får man räkna med att det tar, det verkar företrädare för alla "metoder" vara överens om. Jag är faktiskt tämligen övertygad om att man även med en "svensk standardverkning" får precis samma resultat efter 1-2 år som med någon av de "nya" metoderna. Själv har jag fyra vuxna barfotahästar hemma. Tre har haft skor av och till och aldrig haft några problem med omställning vare sig till eller från. Den fjärde har platthov, nu efter ett år börjar hoven välvas. Om ytterligare ett år kanske vi kan börja snacka om ridning på grus.
Sen förstår jag inte att man inte tycker att de vanliga svenska hovslagarnas erfarenhet är intressant helt plötsligt? En utbildad hovslagare har väl vad jag förstår minst ett års utbildning på hovslagarskolan (där man dessutom har tillgång till modern, bred forskning på alla fronter genom SLU), plus praktik? Att jämföras med en Strasserpraktiker som har drygt nio veckor...
Jag förstår inte denna hets mot hovslagare som har kommit i och med "barfotavågen". Det känns som att folk sväljer propagandan utan att reflektera?
Alla de här "nya metoderna" förutsätter ju att man ger hästen tid och att man hjälper den med omställningen från skodd till barfota. 1-2 år får man räkna med att det tar, det verkar företrädare för alla "metoder" vara överens om. Jag är faktiskt tämligen övertygad om att man även med en "svensk standardverkning" får precis samma resultat efter 1-2 år som med någon av de "nya" metoderna. Själv har jag fyra vuxna barfotahästar hemma. Tre har haft skor av och till och aldrig haft några problem med omställning vare sig till eller från. Den fjärde har platthov, nu efter ett år börjar hoven välvas. Om ytterligare ett år kanske vi kan börja snacka om ridning på grus.
Sen förstår jag inte att man inte tycker att de vanliga svenska hovslagarnas erfarenhet är intressant helt plötsligt? En utbildad hovslagare har väl vad jag förstår minst ett års utbildning på hovslagarskolan (där man dessutom har tillgång till modern, bred forskning på alla fronter genom SLU), plus praktik? Att jämföras med en Strasserpraktiker som har drygt nio veckor...