Sv: Barfota verkare enligt AANHCP svarar på era frågor
Mia_R skrev:
Jodå, att folk älskar sina djur till döds och i all välmening vet jag förekommer, men att utsätta en häst för sånna här plågor i ett år är för mig totalt ofattbart! När mina djur har ont lider jag, det värker i mig så jag kan gå sönder. Jag skulle aldrig klara av att se dem plågas på det här viset utan låta dem somna in istället, både för deras och min egen skull.
Istället för att dra åt mig öronen kanske jag skulle dra i öronen, andras?
Jag kan inte motivera det för ett par veckor ens. Ex jag berättade om (fångponny som stod med buktande sulor pga hovbensförsänkning: Dock kan ju som försvar sägas att hästen var PG-skodd och detta inte syntes utan att dra av skorna, men det räckte med att se på resten av hästen för att inse att det var dags nu) var min ponny, som stod hos pappa =/
Fick ett väldigt atypiskt fånganfall som kom smyyygande och som inte ens veterinären kunde diagnosticera innan det var försent. Men sen var pappa för 'blödig'
I maj så började hästen stå mycket på en fläck i hagen. Ingen värme och ömhet. Fick en unghästkompis för att se om det blev lite mer fart (ponnyn gick ensam). Men efter några dagar hade unghästkompisen antagit samma softa livsstil (dvs ät - siesta - ät lite till - siesta). Så okej, ha sommarlov då. Sen ville ponnyn självmant inte gå ur boxen på morgonen. Normalt öppnades bara dörren och han travade ut. Men nu fick man leda honom (då gick han fint dock) Inte öm, inte halt, inte varm, ingen ökad puls. Vet var ut men hittade inget och tyckte 'han är gammal, låt honom hållas'
I början av juni så fick man övertala honom att gå ut ur boxen, men när han gjorde det så gick han ohalt osv. Men man fick övertala honom att gå ut. Vet ut igen, hittar fortfarande ingenting.
En vecka senare vägrar ponnyn gå ut ur boxen och när man väl lyckats tvinga honom är han liite öm (inte varm, ingen puls etc). Vet ut, ställer diagnosen fång, hästen ställs på box, sätts på medicinering. Skos dessutom med PG.
Jag bodde i Södertälje då men visste ju via telefonrapporter att ponnyn tillslut diagnosticerats med fång.
Till midsommar var jag hem, och jag blev ARG. I boxen står ponnyn, och har så ont att han vägrar röra sig frivilligt, och tack vare att han stått så pinstill och så vidare så är hela bakdelen så spänd att det var som att klappa på en bräda. Ponnyn är dock vid gott mod, kelig, social och faktiskt 'pigg' på ögonen.
Jag får tag i pappa och frågar vad i HELVETE han hålle rpå med, och pappa tycker att 'Ja men får man honom bara att röra sig lite så rör han sig faktiskt bättre nu än för några dagar sen, s medicinen hjälper nog, snart kanske den hjälper helt.
Jag vill se hur det ser ut när han rör sig, så jag lyckas med extrem övertalning få honom att röra sig. Inledningsvis vägrar han helt att röra sig, men när jag (med tårarna rinnande) envisas så okej, han BLEV något bättre efter några steg rörelse om man räknar det som förbättring att gå från att vägrar röra sig övht till att med stor möda och mycket besvär stappla fram.
Jag talade om för pappa att nu jäklar fick han fan i mig (inkl alla svordomar) ringa veterinären och be henne ta bort hästen, vilket pappa också gjorde nästa dag. (Det var när hästen var död jag drog av PG:t och såg den buktande sulan där hovbenet var påväg att perforera sulan)
Och pappa är OTROLIGT mån om alla sina djur, och otroligt fäst vid dem. Och ibland lite FÖR fäst vid dem, så att det blir fel fast han vill rätt. Ponnyn är enda fallet som gått så långt att det blivit tal om djurets välmående, men det var den sista hästen på gården, pappa vill gärna ha hästar där (han är jätteglad när jag släpper mina på bete där och går och skämmer bort dem hela tiden *s*) och han hade haft ponnyn sedan den kom som vanvårdad tvååring. Så han ville ju göra allt för att den skulle bli bra (det var en otroligt frisk ponny annars och med excellenta tänder för sin ålder, så han hade nog kunnat ha många år kvar), och litade då för blint på veterinärens ord om att ge medicineringen tio dagar, tittade på att ponnyn fortfarande var kelen, social och (konstigt nog) glad och pigg på ögonen och inte verkade misstycka med att stå där han stod, eller ens stappla små bitar och röra sig (när jag fick honom att röra sig var det öronen framåt, vaken blick och huvudet upp..). Men missade (dels för han inte VILLE se och dels för han inte hade kunskap nog att inse vidden, och vad fång gör inuti hoven etc) att det tyvärr var utom räddning för ponnyn.
Så han följde veterinärens ord till punkt och pricka (box, fjolårshö, inget kraftfoder, vatten, medicin, filmjölk samt PG). Men borde ha stängt av 'jag älskar den här hästen och vill den ska bli bra'-filtret och sett att det var försent. (Och när jag skakat om honom och tyckt 'men TITTA på honom, det här går inte pappa' direkt öppnade ögonen och insåg och omedelbart tog bort hästen. Men det krävde sliksom att någon skakade om honom. Det hade räckt med veterinären, men tyvärr så var ju hon inte där, och hon sa bara att 'det kan ta ett tag innan medicinen hjälper, men det är viktigt du ger den 10 dagar ändå')
Så, jag har förståelse för varför det kan bli fel. Men som sagt, några veckor - ja. Ett ÅR - nej!
Jag skulle naturligtvis satt på stoet på lösdriften boots en timme/dag så kunde hon fortsatt gå barfota och haltat de övriga 23. :smirk: Jag har öht inte ens nämnt is, stenöken, konstiga benställningar så var du fått det ifrån har jag ingen aning.
