Z
Zab
Hejsan.
Lite historia först, kanske blir tydligare att förstå varför det blev som det blev
Som vissa vet har jag en 5årig travare som jag skuulle rida in själv, ett ''snabbt köp'' mer för att få sällskap till nordsvensken. Ägaren till hästen vi först tänkt köpa drog sig plötsligt ur affären dagen innan vi skulle hämta hästen, så vi var tvugna att ganska snabbt hitta en annan häst. Eftersom vi inte hade några stora pengar liggande efter att nyss köpt en häst bestämde vi oss att det bästa var att hitta en billig häst som om inget annat kunde gå ''och skrota i hagen'' eller ridas när man har hästvana vänner på besök, efter att vi köpt den drömhäst jag egentligen ville ha när vi hade mer pengar. Så blev det Crow, han såg ju inte alltför fin ut (mest den långa, skodda framhoven och såren på baken) och var lite stressad. Men det tog ca 1 dag så föll jag som en fura och tänkte att jag kunde säkert rida in honom själv etc. Hanteringen har gått helt underbart och inridningen började väldigt bra. Mycket bättre än förväntat. Men så pressade jag honom lite för mycket och flyktinstinkten togs till, det kombinerat med en sadel som visade sig vara usel och gled ner på magen resulterade i en splittrad handled som vi börjar misstänka aldrig blir helt bra.
Mesigt nog blev jag lite rädd för att rida efter det. Nu är jag inte rädd direkt, jag gallopperar nordsvensken utan problem, men när jag sitter lite på Crow blir jag väldigt uppstressad själv och det gör det ju inte lättare. Samtidigt har jag tappat lusten att rida, trots att vi har hästarna hemma går jag aldrig och rider. Jag fodrar och myser med dem och hanterar Crow på marken (=hittar på massa olika dumheter som att vecklas in i pressenningar och hoppa små hinder med mig hoppandes brevid).
Nu känner jag tt jag inte ens vill rida honom längre, utan bara fortsätta hantera och räna honom från marken. Får jag lust att sitta nån gång i framtiden får det komma då, liksom..är jag helt dum i huvudet egentligen?
Kan man ha en travare på 150cm och inte göra nåt vettigt alls med honom? Jag vill inte göra av med honom, han är min lilla älskling och vi har trots olyckan en fin relation. Det känns extra dumt att inte rida när jag vt att han har så underbara gångarter att sitta i..och har lätt för gallopp trots att han är travare. Tölta kan han med (även om vissa tycker att det är en mer eller mindre skadlig gångart).
Jag borde nog skaffat en shettis eller nåt...
Naturligtvis blir han svår att sälja om så skulle behövas, men det tror jag inte vi kommer göra iaf. Och jag vet att många beslut jag skrivit om här, som vi tagit tidigare, säkert är helt idiotiska, men det är som det är och kändes rätt just då.
Lite historia först, kanske blir tydligare att förstå varför det blev som det blev
Som vissa vet har jag en 5årig travare som jag skuulle rida in själv, ett ''snabbt köp'' mer för att få sällskap till nordsvensken. Ägaren till hästen vi först tänkt köpa drog sig plötsligt ur affären dagen innan vi skulle hämta hästen, så vi var tvugna att ganska snabbt hitta en annan häst. Eftersom vi inte hade några stora pengar liggande efter att nyss köpt en häst bestämde vi oss att det bästa var att hitta en billig häst som om inget annat kunde gå ''och skrota i hagen'' eller ridas när man har hästvana vänner på besök, efter att vi köpt den drömhäst jag egentligen ville ha när vi hade mer pengar. Så blev det Crow, han såg ju inte alltför fin ut (mest den långa, skodda framhoven och såren på baken) och var lite stressad. Men det tog ca 1 dag så föll jag som en fura och tänkte att jag kunde säkert rida in honom själv etc. Hanteringen har gått helt underbart och inridningen började väldigt bra. Mycket bättre än förväntat. Men så pressade jag honom lite för mycket och flyktinstinkten togs till, det kombinerat med en sadel som visade sig vara usel och gled ner på magen resulterade i en splittrad handled som vi börjar misstänka aldrig blir helt bra.
Mesigt nog blev jag lite rädd för att rida efter det. Nu är jag inte rädd direkt, jag gallopperar nordsvensken utan problem, men när jag sitter lite på Crow blir jag väldigt uppstressad själv och det gör det ju inte lättare. Samtidigt har jag tappat lusten att rida, trots att vi har hästarna hemma går jag aldrig och rider. Jag fodrar och myser med dem och hanterar Crow på marken (=hittar på massa olika dumheter som att vecklas in i pressenningar och hoppa små hinder med mig hoppandes brevid).
Nu känner jag tt jag inte ens vill rida honom längre, utan bara fortsätta hantera och räna honom från marken. Får jag lust att sitta nån gång i framtiden får det komma då, liksom..är jag helt dum i huvudet egentligen?
Kan man ha en travare på 150cm och inte göra nåt vettigt alls med honom? Jag vill inte göra av med honom, han är min lilla älskling och vi har trots olyckan en fin relation. Det känns extra dumt att inte rida när jag vt att han har så underbara gångarter att sitta i..och har lätt för gallopp trots att han är travare. Tölta kan han med (även om vissa tycker att det är en mer eller mindre skadlig gångart).
Jag borde nog skaffat en shettis eller nåt...
Naturligtvis blir han svår att sälja om så skulle behövas, men det tror jag inte vi kommer göra iaf. Och jag vet att många beslut jag skrivit om här, som vi tagit tidigare, säkert är helt idiotiska, men det är som det är och kändes rätt just då.
