Vi fick tid hos veterinären igår kl 16, då veterinären inte gillade att han börjat stanna och inte vilja gå fram, stelheten och att han blivit mer sur.
Han har inte förbättrats alls, utan var snarare mer halt .
Veterinären hade hoppats på nån förbättring med sjukskorna och behandlingen. Han har liksom inte svarat på något vi gjort i hovarna.
Men han har verkligen sin kropp emot sig .
Så fruktansvärt sorgligt och orättvist! Världens snällaste och mysigaste kille med ett hjärta av guld .
Usch, tufft att få höra. Samtidigt är det ju rätt skönt att veta att det verkligen inte går att göra mer - om det är så. Vi kan ju inte bygga om kroppen åt dem :/