Sv: Bara en dag kvar... (Ang. avlivning)
Usch...jag gråter lika hejdlöst varje gång när jag läser om en hästägarens svåra dag...att behöva avliga sin häst...
Men man gör det för att h*n inte skall lida mer...om det nu är en tröst...
Vad gjorde då jag, den dagen för 2 år sen?
Vi red sista turen dagen innan, han fick göra det som jag hejdat honom från ett bra tag pga smärta, fri galopp på snöbetäkta åkrar...och han älskade det...
Timmarna innan, tog jag in honom, gav honom en massa gosaker i boxen att äta....sen satte jag mig hos honom där och gråt....
Han slutade att äta o la sitt huvud i min famn och sa "matte, va inte ledsen, det här är det jag vill, jag vill aldrig ha ont mer, jag vill rida på de evigt gröna ängarna, för alltid"
Gjorde honom fin, tog o klippte av svansen, den va så fin, svartvit.
När lantbr tjänst kom, fixade vi alla papper och när jag var redå, tog vi ut honom...han hade ingen rädsla i sin blick...han som annars brukade vara avvaktande mot främlingar...
Jag var med honom hela tiden, och stannade kvar under tömningen, tog farväl....men sen klarade jag inte av det mer....
Jag tänker på dig.....man vänjer sig aldrig...det är lika smärtsamt varje gång man tänker på det.....
Många kramar till dig på din dystra dag