BÅngstyrig 2 Åring

[vickysan]

jag har en korsningsponny på 2 år jag har haft henne från nyfödd. nu är hon 2 år gammal går fortfarande ihop med sin mamma samt ett annat sto. Mitt problem är att hon inte har någon respekt för mig. Hon går på mig och buffar , hon går över mig och struntar totalt vad jag säger till henne. Mitt problem är nu att jag börjar bli rädd för henne jag har ingen koll känns det som vad ska jag göra snälla kan nån komma med förslag jag vill inte sälja henne

 

[racerkorv]

Sv: BÅngstyrig 2 Åring

"The Terrible Two" kallas det i Usa;-)
Tröst: det går över.
Rås:
Jag tror du ska försöka få lite hjälp med att lära henne att uppföra sig. Det är vanskligt och svårt att uppfostra en unghäst i puberteten.

Rent generellt skulle jag råda dej att inte gå in i hagen utan att ha ett tillhygge med dej, typ en plastpåse fastknuten i änden av en styv pisk (att vifta med) eller ett tungt rep att svänga mot henne för att hålla henne borta från dej. Det är inte bra när hon lyckas skrämma dej, du behöver vara LUGN och BESTÄMD och TYDLIG och inte rädd. Samtidigt måste du försäkra dej om att du inte kommer att bli skadad.

Ta hjälp av någon som har unghästvana!

 

[Gisburne]

Sv: BÅngstyrig 2 Åring

Instämmer, ta hjälp! Har det gått så långt att hon redan skrämmer dig och går över dig så behöver du hjälp för att lära hästen att människor är bräckliga och att man inte får bete sig hursomhelst runt dem.

 

[skwaller]

Sv: BÅngstyrig 2 Åring

Jobbar där det finns en ettåring som när hon inte vill gå åt ett visst håll (bort från de andra tex) först börjar göra grimacher, sen vänder bort huvudet och till sist stegrar och slår efter mig. (Börjar komma till rätta med henne nu.)

Vad har jag gjort? Jag visste inte tecknen först så första gången blev jag ju lite tagen på sängen... Jag hade dock ett superlångt grimskaft så jag dels kunde hålla avståndet (he he) och dels kunde vifta med änden åt henne. Sen var det bara att låtsas vara arg när hon stegrade och vifta med grimskaftets långa lina så hon tyckte det blev jobbigt (alltså inte änden utan den del som satt fast i grimman). Liksom hävdade MITT utrymme tills hon inte gick in i det mer. Sen kunde jag prova att leda framåt lite. Kanske inte bara låtsades vara arg heller ibland, var lite adrenalinstinn där ett tag... Men, så fort hon stod still fick hon en snäll behandling och beröm. Tog väl bara en halvtimme innan vi kom fram dit jag ville UTAN bråk första gången.

Andra gången tog jag henne redan när hon vände bort huvudet. Då blev hon överraskad (ville ju överraska själv förstås) och det blev lite mindre intensiva stegringar och sparkar efter mig.

Sen har det blivit mindre och mindre även om det inte är borta helt. Ett humör har hon och det är blir en superbra häst tror jag som tänker själv och har åsikter. Se det som något positivt!

Råd:
1. Skaffa hjälp av erfaren, bara så du får lite stöd, dessutom lätt att bli hemmablind
2. Ge dig ALDRIG om du bestämt att ni ska göra en sak (ha inte för höga krav bara)
3. De är inte gjorda av glas och blir inte förstörda om man säger till ordentligt.

Bara man ALDRIG tappar humöret på riktigt och glömmer att direkt berömma om de gör rätt. En dask i rätt ögonblick är helt ok tycker jag (vet att jag antagligen får på moppo nu av somliga supererfarna och superduperduktiga unghästhanterare men på er). Bara hästen förstår varför och att det inte är för att man är arg själv. Att genom våld vålla smärta eller skrämsel är det absolut inte fråga om.

Långt grimskaft är inte fel. Handskar kan hjälpa. Hjälm och skyddsväst känns ibland lite mysigt att ha på... Moraliskt stöd gör gott i själen! Lycka till hursomhelst!

 

[vickysan]

Sv: BÅngstyrig 2 Åring

Hej Tack för råden jag ska försöka få tag i någon som kan lite mer om unghästar runt Uppsala trakten