Sv: Bakom lod
Jag har ridit honom sedan jag var 13 år gammal , inte så värst länge utan i 3 år. Han var då redan riden ett bra tag men hade vilat ett par år och jag fick börja om från början och sätta igång honom. Jag har ridit sedan jag var 3 år men hade / har inte bara för det blivit en jätta duktig ryttare eftersom man lär hela livet och jag har inte levt så länge
Därför var det ett stort/svårt ansvar för mig att börja rida en faktiskt svårriden och då heelt otränad travare men jag såg inga hinder i det. Eftersom jag är väldigt intresserad av dressyr och att rida lektioner blev det lite mer "avancerad" ridning på honom än det egentligen var tänkt, hans ägare var mest glad över att han skulle få det bra och lulla runt i skogen´.
Jag slutade på ridskolan och började träna med honom istället för en dressyrtränare och har som tur är haft stort stöd från tränare under tiden jag & hästen utvecklats tillsammans, och jag kan säg att jag har inte lärt mig så mkt på 6 år på ridskola som under de här två åren jag har ridit travaren.
Det jag vill säga är att, jag rider honom det bästa jag kan och utvecklas hela tiden med honom. Jag kan tyvärr inte rida honom 100% rätt (även om jag hade velat) eftersom min kunskap tryter, p g a att jag har helt enkelt inte ridit såpass länge att jag kommit till den nivån. Finns säkert många ryttare som ridit honom bättre och som har mer erfarenhet, men jag gör så gott jag kan och är på god väg att bli en duktig ryttare
. Jag har naturligt bra sits (p g a att jag suttit på hästryggen i hela mitt liv), har god balans och skulle aldrig "störa" en häst, jag är mjuk, följsam och vet hur viktigt det är att ha en avslappnad harmonisk häst.
Jag erkänner mina brister och vill inget hellre än att bli en så bra ryttare som möjligt, därför anförtror jag mig till dr jag vet kan rida bättre än jag och tar åt mig information.
Jag har dock kommit så långt, var ett tag sedan
att jag vet hur en häst ska gå när den går i form, sedan att jag inte får hästen att gå i helt korrekt form är ju en annan sak, även om jag hade velat så är det i stort sätt omöjligt att jag skulle ha kunnat komma längre i min kunskapsnivå än jag är på de åren/ de ggr jag ridit för instuktör.
Jag vet att form är mer än en krökt nacke, mkt mkt mer.
"Självklart" är min häst i fysiskt och psykiskt god hälsa eftersom jag ser till det och är väldigt noga med det.
Att jag länger tygeln lite behöver inte betyda att jag inte har kontakt med hans mun. Det kräver att jag länger tygeln lite för att han ska kunna söka sig till min hand, komma i rätt balsans och för att han inte ska gå bakom lod. Han har i sig själv ett friskt grundtempo och det kräver inte mkt drivning i säg, men det har krävts/kräver "mkt jobb" för att få honom koncentrerad och avslappnad då han faktiskt är en egensinnig herre med ett bestämt humör.
Att han trivs med mig som ryttare är ju väldigt viktigt och det gör han. Eftersom han lärt sig slappna av, han har gjort stoora framsteg med det nu under hösten, vilket känns väldigt roligt.
Min tränare säger och hon som känner hästen, när han börjar att böja halsen för mkt - Höjer jag handen lite, driver honom lätt framåt med sätet ger honom friheten att länga halsen något och komma i rätt läge igen, men samtidigt lirka försiktigt med innertygeln och göra små förhållningar för att han inte ska tappa koncentrationen. För att - inte fastna i det läget där han går bakom lod, eftersom det inte är rätt. Självklart avslutar jag passet när det går bra och hästen börjar bli trött.