Sv: Back to basics
Intressant!
Men min erfarenhet är inte alltid densamma. Visst är det ofta så att de har krux i bogarna och bananar sej just där, men bland de hästar jag träffat på och jobbat med har det snarare varit vanligare att de faller IN med (båda) bogen, dvs tränger inåt. Kanske beror det på att jag jobbat en del med travare och ridskoleponnyer (stela som få och vana att flytta runt sina kroppar hela raka - *hurv*). Detta har jag tyckt varit rel lättåtgärdat.
Men så har jag ju nu en häst som är extrem åt andra hållet nu, hon faller ut och faller ut och faller ut. Problemet sitter dock inte i fram, utan i bak. Bogen är ett symptom på nåt annat sas.
Har väl träffat på några till hästar som varit som henne, men på henne blir det sas extremt.
Förstnämnda problemet har jag börjat med från marken, arbete vid hand där hästen får lära sej att bli följsam. Mycket jobb med att flytta bogar in och flytta bogar ut (flytta bogar ut brukar vara stora stötestenen för dessa) med bibehållen jämn böjning genom kroppen där hästen sas "kommer fram" till yttersidans tygel. Jag har "använt" mej lite av det fakktum att hästen har en sökning inåt volten hela tiden, detta hjälper faktiskt till för att få en bra böjning och gör det lättare att hålla koll på ytterbogen. Detta är till störst del ett jobb med mitt kroppsspråk, hur jag öppnar och stänger igen mina axlar.
När man jobbat tillräckligt med detta från marken brukar det inte vara några större bekymmer att sitta upp och jobba på liknande vis uppsuttet.
Sistnämnda problemet är dock värre, där har jag gått bet från marken, iaf med min märr. När hon flyter iväg med ytterbogen är det svårt att påverka när man står där på marken.
Vad gäller dina frågor, hur man känner vilken bog som vill sticka ut. För mej märks detta framförallt i hur väl hästen "kommer fram" till handen. A och O för mej är att hästen söker fram till handen samt böjer sej väl. Ingen ostkroksböjning då utan så lite böjning som bara är möjligt men att man fortfarande HAR böjning - där avslöjas mest saker.
Det finns alltid en (ytter)sida den gärna "försvinner" från. Kan vara svårt att märka, men rider man mycket övergångar från öppnor till slutor (framförallt byte från ena sidans förvända sluta till andra sidans öppna) så märker man fort var hästen "inte finns". Där åker bogen ut. Oftast brukar det vara så att jag gärna "fastnar" lite i det varvets innertygel - jag tar mej inte därifrån lika lätt som i andra varvet (mestadels för att hästen helt enkelt inte kommer fram till yttertygeln och har en jämn fin böjning fram till den). Kanske "sitter hästen fast" i den sidans innertygel. Det var diagnostiken - sen vad jag gör åt det är en annan sak
.
Ang skillnad i rygghalvornas höjd så har jag väl sällan sett något direkt samband med bog-kruxet egentligen. Det brukar nog i regel vara så att hästen vill skjutsa bort mej från den sida där den INTE skjuter ut bogen. Detta har jag dock vant mej vid beror på helt andra saker, kanske framförallt jobbiga ryggmuskler och svagt bakben. Bogarna är ju däremot ett symptom på det hela.
Jag är på dessa hästar - som skjuter bort mej från ryggen, noga med att INTE sitta där de inte vill ha mej. Konstigt? Nä.
Tex min ena märr, som gärna skjuter iväg mej från vänstersidan av ryggen just när hon skjuter på med bakbenet (dvs när det är i marken) - där gäller det för mej att lätta lite i skinkan just när hon tänkt "putta på" mej, dvs det ska inte finnas något att "putta iväg/putta mot", för tat sedan i nästa fas (när hon lyfter bakbenet och således sjunker ner i samma sidas rygghalva) sjunka ner lite extra djupt. Efter några steg med detta får jag automatiskt en lugnare takt i skritten, en mer genomsläpplig rörelse till bakhovarna och frustande-tuggande kommer som på beställning. Sökningen framtill blir bättre och bogarna mer "lättreglerade".
Viktigt med andningen samt tajming och takt på detta.
Ang bogarna i övrigt så är det så olika på olika hästar hur man ska lösa det. Min röda märr är väldigt "enkel" tycker jag (den ovannämnda), men många hästar behöver inte mer avancerade grejer.
Men så har jag ju den andra hästen, som inte puttar iväg mej från någon rygghalva alls, men som är som en orm i kroppen. Hej o hå, ingen ordning där - där åker bogarna ut både åt vänster och åter höger och bakdelen hamnar långt bak i grannkommunen osv.
Idag vet jag ju att det beror mycket på att hon har haft ONT - men det är inte alltid man är så kvick med att förstå det....
På henne är det viktigt med FOKUS, var jag riktar min ENERGI (solar plexus), samt till viss del hur väl jag koordinerar min egen kropp. Att fladdra iväg med en arm eller en skänkel, eller övht bli ostabil i sitsen - gör att allt skiter sej. Här kommer nog det som du/ni pratar om stabilitet och muskler i mellangärde in - fast jag kan inte påstå att jag är direkt medveten om det. Visualiseringarna fungerar bättre, kroppen kommer naturligt av det. Fast egentligen är alltihop så jädra flummigt så jag kan väl inte förklara det riktigt bra.
Fokus - det är viktigt jag vet VAR jag ska, exakt var jag vill att HON ska sätta ner sina hovar, att jag har en tydlig bild av hur HON ska röra sej. Jag får inte försvinna iväg i tankarna en millisekund, för då har jag en ostkrokshäst på köpet.
Men å andra sidan - har jag fokus och magen sitter rätt, så har jag mycket vunnet och resten kan bli lätt som en plätt. Observera - KAN, behöver inte betyda att det blir det...
Energin - takten och tempot är viktigt för att hon ska klara av att reda ut sin kropp. Här använder jag mej mycket av att öppna upp solar plexus (mer energi) och stänga igen (mindre energi), kombinerat med förhållning (när hästen sätter ner den sidans framben, dvs "bolla hästen mellan tyglarna").
Och sitsen då - tja, som sagt, flummigt...
Hon får följa med så bra hon kan, jag har en väldigt tydlig ram både i mitt huvud och i min kropp och oftast KAN hon inte forcera denna ramen. Skjuter hon iväg med en bog ändå så stannar vi upp, flyttar tillbaka till ursprungsläget och provar igen. Hon FÅR helt enkelt inte göra fel sas. Även om det kanske var i mitt fokus och i min "ram" som det brast, så - en misslyckad övning sätter sej SNABBT i den där hästens kropp om man säger så...
Nå, nu nog flummat, var jag vill komma är väl att det är mycket olika hur jag "väljer" att lösa dessa problem. Fullblodet jag fick sitta upp och rida häromdagen var rel rak, men ville "försvinna" lite från ena sidan, svårt att få igenom rörelsen i den andra sidan. Där var dte bara att vinkla fram bäckenet något, försöka få fram en mycket låg framåt-neråt - hitta gränsen för VAR han klarade av att hålla sin ram (desto mer sökning desto bättre koll på bogar). Och sedan jobba därifrån. Men han var såpass kul att rida så kanske glömde jag bort att vara petnoga
.