Sv: Back to basics
Dreamer och Boella:
Det var just det uttrycket "jag har all tid i världen på mej" (och tillagt av mej - så det gör inget om jag rider kasst nu) som fick mej att asossiera till en oseriös skogsryttare (observera att defenitionen på skogsryttare är väldigt olika, därför la jag till oseriös). Har man INGA krav på hästen tror jag också att den håller bättre än en häst som man kräver för mycket och felaktigt av. Men en häst som ständigt går ur form, mycket bogtung och aldrig lär sej gå rakt kan inte bli speciellt hållbar eller trevlig att rida. Förr eller senare vill även den gröna göra lite mer avancerade saker än att skritta i skogen, om så bara att hoppa eller trava/galoppera en massa, är den då inte van det sen innan och har kondition till det, då kan bara en sån sak räcka för att hästen ska bli ofräsch. Den gröna ryttaren lär inte märka det innan det gått ganska långt.
En ryttare som vet att det är bättre att hästen går i form och strävar mot det (om än på "fel" sätt) kanske sliter mer på hästen i det läget men strävar iallafall åt rätt håll och är därför steget före ryttaren som inte ens försöker.
Piaff efter en månad var kanske att ta i, jag syftade inte precis på en oinriden häst som lärs piaffera på en gång. Snarare en duktig, målmedveten ryttare med känsla för att ligga på gränsen till vad som bryter ner hästen och vad som stärker den. Piaff är ju inte precis det svåraste man kan göra med sin häst heller, och det är olika vad hästar har anlag för. Min förra häst hade piaff varit mycket svårt att lära eftersom han hade lågt halsfäste och var lite svårsamlad. Min nuvarande häst kan "råka" piaffera av sej själv (dock inte perfekt ridmässigt så för diplomatins skull kan vi kalla det tramp) så svårt tyckte han det var. Med att "lära hästen piaff" menar jag ju då inte heller på millimetern perfekt piaff som man vill ha på dressyrhästar, utan först tramp och sen piaff på det sätt som hästen jobbar bäst och bygger upp sej istället för att "bara" gå snyggt. Det behöver inte ta speciellt lång tid att lära in. Självklart ska man inte göra det innan häst och ryttare är redo men poängen är att det är stor skillnad på hur målmedveten man är och hur svårt man gör det i sitt huvud. Själv räknar jag med att hästen ska gå piaff/tramp under ryttare på kommando långt innan den kan gå ökad trav, skänkelvikningar i trav osv..
Både skogsryttaren som "tog det lugnt" och barokryttaren som snabbt vill ha resultat var tänkt åt det extrema hållet. Självklart är alltid det optimala att man väntar på hästen tills den är redo och man själv kan be om det på rätt sätt, väldigt individuellt mao.
Dreamer och Boella:
Det var just det uttrycket "jag har all tid i världen på mej" (och tillagt av mej - så det gör inget om jag rider kasst nu) som fick mej att asossiera till en oseriös skogsryttare (observera att defenitionen på skogsryttare är väldigt olika, därför la jag till oseriös). Har man INGA krav på hästen tror jag också att den håller bättre än en häst som man kräver för mycket och felaktigt av. Men en häst som ständigt går ur form, mycket bogtung och aldrig lär sej gå rakt kan inte bli speciellt hållbar eller trevlig att rida. Förr eller senare vill även den gröna göra lite mer avancerade saker än att skritta i skogen, om så bara att hoppa eller trava/galoppera en massa, är den då inte van det sen innan och har kondition till det, då kan bara en sån sak räcka för att hästen ska bli ofräsch. Den gröna ryttaren lär inte märka det innan det gått ganska långt.
En ryttare som vet att det är bättre att hästen går i form och strävar mot det (om än på "fel" sätt) kanske sliter mer på hästen i det läget men strävar iallafall åt rätt håll och är därför steget före ryttaren som inte ens försöker.
Piaff efter en månad var kanske att ta i, jag syftade inte precis på en oinriden häst som lärs piaffera på en gång. Snarare en duktig, målmedveten ryttare med känsla för att ligga på gränsen till vad som bryter ner hästen och vad som stärker den. Piaff är ju inte precis det svåraste man kan göra med sin häst heller, och det är olika vad hästar har anlag för. Min förra häst hade piaff varit mycket svårt att lära eftersom han hade lågt halsfäste och var lite svårsamlad. Min nuvarande häst kan "råka" piaffera av sej själv (dock inte perfekt ridmässigt så för diplomatins skull kan vi kalla det tramp) så svårt tyckte han det var. Med att "lära hästen piaff" menar jag ju då inte heller på millimetern perfekt piaff som man vill ha på dressyrhästar, utan först tramp och sen piaff på det sätt som hästen jobbar bäst och bygger upp sej istället för att "bara" gå snyggt. Det behöver inte ta speciellt lång tid att lära in. Självklart ska man inte göra det innan häst och ryttare är redo men poängen är att det är stor skillnad på hur målmedveten man är och hur svårt man gör det i sitt huvud. Själv räknar jag med att hästen ska gå piaff/tramp under ryttare på kommando långt innan den kan gå ökad trav, skänkelvikningar i trav osv..
Både skogsryttaren som "tog det lugnt" och barokryttaren som snabbt vill ha resultat var tänkt åt det extrema hållet. Självklart är alltid det optimala att man väntar på hästen tills den är redo och man själv kan be om det på rätt sätt, väldigt individuellt mao.