Back to basics

Sv: Back to basics

Dreamer och Boella:
Det var just det uttrycket "jag har all tid i världen på mej" (och tillagt av mej - så det gör inget om jag rider kasst nu) som fick mej att asossiera till en oseriös skogsryttare (observera att defenitionen på skogsryttare är väldigt olika, därför la jag till oseriös). Har man INGA krav på hästen tror jag också att den håller bättre än en häst som man kräver för mycket och felaktigt av. Men en häst som ständigt går ur form, mycket bogtung och aldrig lär sej gå rakt kan inte bli speciellt hållbar eller trevlig att rida. Förr eller senare vill även den gröna göra lite mer avancerade saker än att skritta i skogen, om så bara att hoppa eller trava/galoppera en massa, är den då inte van det sen innan och har kondition till det, då kan bara en sån sak räcka för att hästen ska bli ofräsch. Den gröna ryttaren lär inte märka det innan det gått ganska långt.

En ryttare som vet att det är bättre att hästen går i form och strävar mot det (om än på "fel" sätt) kanske sliter mer på hästen i det läget men strävar iallafall åt rätt håll och är därför steget före ryttaren som inte ens försöker.

Piaff efter en månad var kanske att ta i, jag syftade inte precis på en oinriden häst som lärs piaffera på en gång. Snarare en duktig, målmedveten ryttare med känsla för att ligga på gränsen till vad som bryter ner hästen och vad som stärker den. Piaff är ju inte precis det svåraste man kan göra med sin häst heller, och det är olika vad hästar har anlag för. Min förra häst hade piaff varit mycket svårt att lära eftersom han hade lågt halsfäste och var lite svårsamlad. Min nuvarande häst kan "råka" piaffera av sej själv (dock inte perfekt ridmässigt så för diplomatins skull kan vi kalla det tramp) så svårt tyckte han det var. Med att "lära hästen piaff" menar jag ju då inte heller på millimetern perfekt piaff som man vill ha på dressyrhästar, utan först tramp och sen piaff på det sätt som hästen jobbar bäst och bygger upp sej istället för att "bara" gå snyggt. Det behöver inte ta speciellt lång tid att lära in. Självklart ska man inte göra det innan häst och ryttare är redo men poängen är att det är stor skillnad på hur målmedveten man är och hur svårt man gör det i sitt huvud. Själv räknar jag med att hästen ska gå piaff/tramp under ryttare på kommando långt innan den kan gå ökad trav, skänkelvikningar i trav osv..
Både skogsryttaren som "tog det lugnt" och barokryttaren som snabbt vill ha resultat var tänkt åt det extrema hållet. Självklart är alltid det optimala att man väntar på hästen tills den är redo och man själv kan be om det på rätt sätt, väldigt individuellt mao.
 
Sv: Back to basics

Dreamer skrev:
Min tränare beskrev det så (som jag förstod det) att sidmusklerna; iliopsoas (som var uppe i diskussion i nån annan tråd) fungerar diagonalt (förenklat nu).
Dvs du (el hästen för all del) har ett genomgående X genom bålen.

ja e blond o ordblind men nu har ja kollat lite..

hur mena hon för iliopsoasarna går ju längsmed neddelen av ryggraden på insidan..men inte som ett X..blir ju helt annorlunda o tänka sig ett X mot å tänka som II..?
 
Sv: Back to basics

Dreamer skrev:
Om din häst gör som på bilden; böjer sig åt vänster som ett bakvänt C,
ja, fast inte någon ärlig böjning med ganaschställning och undertramp av vänster bak, hur tokigt det än kan låta
tappar ryttaren till höger om sig (syns på ryttarens knän och fötter bl a)
nej, på vänster sida (kankse inte just på bilden, där beror det nog på att jag precis suttit upp och han sjunker ned med ena rygghalvan)
gör sig lång på sin högra sida och kort på vänster, känns styv och går mot handen på höger sida, trampar inte under sig med höger bakben
ofta vänster som inte spårar, går som i en vänster sluta med överböjd hals om vi ska överdriva :D
, så kan jag nästan med all säkerhet säga att det ligger fler kilon i höger bog än i vänster
Nej, mer på vänster bog, vill ogärna lägga över vikt på höger, men med olika träningssätt (stillastående, ttouch, stretching etc) blir det bättre och bättre. Orsaker finns flera, bland annat en skada/sträckning från i somras. På böjprov var han dock helt ren i det benet (och de andra också, fast pyttelite (<0.5 grader) initialhalt (ett par steg) på vänster fram och bak.) .

...................
 
Sv: Back to basics

Jag har nog bidragit till en hel del ömma muskler och leder på allehanda ridskolehästar och i slutet av den perioden också lidit av dåligt samvete istället för glädje efter lektionens slut. Ville inte vara med på klubbtävlingarna då de föreslog att favorithästen skulle gå med graman i dressyrprogrammet och ville inte bli bedömd hur jag lyckades jobba motvillig häst igenom ett program..

Var på besök på den FINA ridskolan under min utbildning till massör och kollade en del hästar jag ridit tidigare. Och oj-oj-oj vad det gick upp ett ljus. :cry:

Den där skimmeln som högg när man satt upp : Värsta fallet av ond rygg och inflammerat bogparti jag kanske får se.
Ponnyn som hade så kort steg: Karpalleder fulla av svampig hård och mjuk svullnad och slelopererade bakben. Hyfsat ömma gaffelband! Så ont i sin bakdel av att försöka avlasta att han slog rätt ut av ett lätt tryck på musklerna... osv..

Men min häst nu då, vi har ett ständigt sökande efter allt som får oss att må bra. Andra mål och drömmar likssom.
Jag har ett tag i frustration inbillat mig att jag SKA få henne att genomföra den där övningen som tränaren tyckte vi bör klara. -Det borde gå, hon ska kunna det här! Prestationskrav!!
Så jag har vässat tekniken och pressat oss att klara det hon borde kunna göra!
Nu börjar jag fatta att det inte är någon större mening! Då hon kan gör hon allt med glädje. Tar det emot är hon benhård i både kropp o psyke. Går det inte så går det inte tycks hon försöka pränta in i mitt huvud.

Men jag har nog inte hunnit slita ut henne än. Hon var så kass då våra vägar möttes att jag mest fått se framsteg eg. Men nog känner jag att jag hoppar över de långa mysiga ridturerna tills hon kan använda kroppen bättre!
Jag jämför med travarna. De slipper ju tyngden på ryggen i alla fall. Men de blir ju garanterat halta i tid och otid av att springa i skogen som de tycker känns bra (!?) De bjuder ju framåt och drivs sällan i träning.
Vill slippa sticka nålar i min häst så vi tränar nu efter vad som visar sig fungera för henne. Hoppas det funkar....
 
Sv: Back to basics

Usch nu får jag ju dåligt samvete. Jag tillhör nog den där sortens kravlösa ryttaren som plötsligt vill att det ska "hända mer".

Intressanta inlägg hela vägen. Man får väl kämpa vidare ba´.
 
Sv: Back to basics

Jag gör nog samma sak fast tvärtom, dvs jag försöker länga den sida som blir kort, i mitt fall högersidan. Jag kan ibland köra Sallys enkla men effektiva upp med armen, och ibland inbillar jag mig att det funkar ändå om jag försöker sträcka ut den sidan utan armen upp. Sedan försöker jag, hur ska jag förklara, "sätta mig" på hästen och sänka tyngden och vara NÄRA och ha en stadig midja och stadigt mellangärde. Ibland när man ser någon riktigt stadig person rida så blir man inspirerad och får se lite av känslan och så tar man bara det när man själv rider. Om jag känner att min häst (den gamla) blir sned så försöker jag bara (ibland, alltså när jag lyckas, he, he) börja om och sitta rakt och tänka uppåt och vara lätt. Ibland när han blir hingstig när jag rider så är det ett väldigt slängande med rumpan, bogar, bakben och alla möjliga konstiga kroppsdelar och då är det HELT omöjligt att rida ens dit man vill, rakt finns inte ens i närheten. Då centrerar jag mig, försöker sitta nära ihop med händer och hela min kropp och ned med tyngden så att han kan gå i rätt riktning (samt försöker att inte tappa tålamodet). Sedan när det uppnåtts försöker jag mer och mer att bara vara helt okomplicerad och inte krångla till det. Låter nog luddigt, men jag analyserar bara till en viss del och fördjupar mig inte i alltid små anatomiska detaljer.
 
Sv: Back to basics

Vad jag förstår handlar det om ett "svagt" diagonalt benpar, där man märker en påverkan i just iliopsoas (oftast på den sida där det starka bakbenet finns - dvs där man upplever det som att hästen är mjuk/har lätt att böja/är överrörlig om man ska gå tillbaka till det Dreamer skrev). Märks nog i regel på både alla människor och alla hästar?

Iliopsoas ser visserligen inte ut som ett X men funktionen blir lite av det ändå, nu har jag enbart fästen o ursprung på människa men helt olika är det inte för människa och häst - iliopsoas består egentligen av två muskler, Iliacus och Psoas major. Psoas major har sitt ursprung från (på människa) 12:e bröstkotan samt tvärutskotten på alla ländkotor. Iliacus har sitt urpsprung i "fossa iliaca" (dvs insidan höftbenet). Båda fäster på trochanter major (dvs höftknölen som vi oftast pratar om den).
Ursprung brukar menas den del som är stilla vid en kontraktion, fästet är den del som rör sej vid en kontraktion - men det är kanske inte hela sanningen. Iliopsoas böjer i höftleden.

Men hur Dreamers tränare menar vet jag såklart inte alls, vet bara att min erfarenhet är densamma :) - och även min egen tränares.
 
Senast ändrad:
Sv: Back to basics

Dreamer skrev:
Detta ska tydligen vara den vanligaste sortens snedställdhet hos alla hästar utom islänningar där den andra varianten är vanligast. (Carmens exempelhäst då t ex.)
Intressant. Stod ofta och fascinerades över ridskoleponnyn jag jobbade med som var tvärtom alla andra hästar - han var/är visserligen inte islänning men 5-gångare likförbaskat.
Men hur kommer det sej att islänningarna är tvärtom?
 
Senast ändrad:
Sv: Back to basics

ok jag ska försöka skanna lite streckgubbebilder jag har gjort imorgon så kan vi kolla på det då.
 
Sv: Back to basics

Japp, tack för din input.

Svar på ditt andra inlägg: jag vet inte varför faktiskt! Kanske en egenskap som nedärvs och därför finns i vissa raser precis som andra fysiska egenskaper?
 
Sv: Back to basics

det är väl det som är det jobbiga att kunna lite grann i praktiken och en hel massa i teorin.
jag har en häst som jag känt har gått oärligt i ett halvår, men inte kunnat fått gått ärligare och det är ingen rolig känsla när man går in i stallet efter ett pass på banan att veta att egentligen var detta enbart bra för att han inte ska få kolik (lite högre mål än det har man ju)...
slutligen lånade jag pengar, stallade upp honom hos en ridlärare jag känner och litar på och bad om hjälp. hästen var avstängd, jag tappade bara humöret och allt gick neråt...
efter en månad är hästen tillbaka på banan, glad och positiv och inne på rätt bana sas. jag tar lektioner på "min"häst och det är helt annorlunda....
solsken hela veckan

obs. det är inga mirakel jag pratar om , men hästen har börjat prata igen och börjat tycka det är roligt själv att ta för sig lite - trampar på lite, går i en öppen men ärlig form, är lite mer självgående och jobbar!

bäst spenderade pengar på flera år.
lena
 
Sv: Back to basics

Jag tror att skogshästen är mer välgymnastiserad än den häst som hasar runt på ridbanan i tid och otid. Skogsryttaren tvingas ju ta igenom sina hjälper, vill man inte bli av med knäet så ser man till att hästen lyssnar på innerskänkelt t.ex.. Hästen gymnastieseras utan att man direkt behöver tänka på det, böjning och ställning runt träd och andra saker man behöver ta sig runt, lyfta fötterna över stenar och stammar, "samling" i nedförsbackar och rygg och rump motion uppför samt ett eller annat skutt över diverse trädstammar. Dessutom så rider man ju oftast på lös tygel och får då rida utifrån sitsen eftersom hästen behöver kunna titta sig omkring så den inte snubblar på någon rot eller liknande.
Men då gäller det ju att man verkligen rider i skogen och inte mesar runt på någon plan väg som det växer träd på sidorna av. :banana:
 
Sv: Back to basics

Har en bekant som rider uteslutande i skogen. Hon har tillgång till inomhusbana, liten men perfekt för att jobba hästarna såsom vi diskuterar på det här forumet året om, men är bara där för att löshoppa någon gång om året.

Hon håller benhårt på den ridning hon lärt sig sedan barnsben och är en principfast dam. Det låter bra och hon är noga med att inte skynda med sina hästar. Har de stått ett tag rids de "igång" ute i skog o mark/längs vägar efter konstens alla regler. Skritta si och så länge, lägg in trav, fria tyglar, gillar att rida i backar och över stock och sten.

Men, dessa hästar kommer inte vidare. De är styva, sneda med låsta bäcken trots utpassade sadlar och noggrann ridning i skog o mark. -Även sura och ovilliga att gå hemifrån, alternativt heta. Jag har grunnat på varför !! :confused: Lynnesfel??
Regelbundna hältor och sprutor har det blivit under åren och jag har försökt lägga in lite förslag hur hästarna skulle kunna stärkas genom att hon blir medveten om sin sits och hästarnas kropp.
Fick provrida ena stoet och med mina mycket basala kunskaper fick jag ändå hästen att helt ändra rörelsemönster en kort stund.

Ägaren var orolig för att hon blivit halt igen för hon hade fått så kort stumt framsteg och bjöd inte framåt alls. Red fram o åter på en stig och fick känna hur hon växte genom att lirka fram lite eftergift i nacken och rida öppna och lite mot sluta. Stumheten försvann i framdelen då bäckenet lossade och hon blev riktigt häftig att sitta på tog lite trav och hon shvungade fram några steg innan det blev jobbigt. :rofl:
Önskade att ägarinnan varit med bakom i sadeln och fått känna hur hästen förvandlades så även hon fick bli frälst barockbrud! :love:

Men tyvärr så har tråkigt prat om skarpa bett och faran med böjda spår(?) avskräckt henne och jag talar för döva öron....
 
Sv: Back to basics

monster1 skrev:
Jag tror att skogshästen är mer välgymnastiserad än den häst som hasar runt på ridbanan i tid och otid. Skogsryttaren tvingas ju ta igenom sina hjälper, vill man inte bli av med knäet så ser man till att hästen lyssnar på innerskänkelt t.ex.. Hästen gymnastieseras utan att man direkt behöver tänka på det, böjning och ställning runt träd och andra saker man behöver ta sig runt, lyfta fötterna över stenar och stammar, "samling" i nedförsbackar och rygg och rump motion uppför samt ett eller annat skutt över diverse trädstammar. Dessutom så rider man ju oftast på lös tygel och får då rida utifrån sitsen eftersom hästen behöver kunna titta sig omkring så den inte snubblar på någon rot eller liknande.
Men då gäller det ju att man verkligen rider i skogen och inte mesar runt på någon plan väg som det växer träd på sidorna av. :banana:

Allt det där är bra, det har jag märkt sen jag hade stallplats med tillgång till ridhus och red där minst 3-4 gånger i veckan, red bara ut 1-2 gånger i veckan när jag hade sällskap, sen när vi flyttade hästen blev det i princip bara ridning i skog och mark eftersom där inte ens fanns ridbana. Från början var det mycket positivt, hästen kunde gå i timmar och tyckte det var jätteroligt, ju sämre underlag och brantare backar desto bättre. Men man kan ju inte alltid rida i skogen, när det är geggigt och halt och nu när han inte har snösulor och broddar än m.m. Dessutom blir det alltid en del sträckor på väg. DÄR märker man hästens brister, skulle den kunna gå rakriktat och bära upp sin ryttare ordentligt utan spänningar, ja då är det trevligt även på en väg, men utan dressyrarbetet känns det som att hästen slits av att gå rakt fram! Som en duktig fransman sa så mår hästen inte bra av att bli "övergiven" av sin ryttare på lång tygel hela tiden. Den måste lära sej att hitta balans och slappna av, vilket den inte gör av att gå i fri form hela tiden. Det blir ensidigt arbete av att gå i skogen eller på väg hela tiden också, till skillnad från om den jobbar dressyr ibland och går i fri form i skogen ibland.

Nu saknar jag ridhuset då man först kunde ta en uppvärmningspromenad till fots och sen sin dagliga "plockaskit"-runda innan uppsittningen, sen 15-20 minuters dressyr med gymnastikövningar tills jag och hästen är less, och så en liten promenad igen.
 
Sv: Back to basics

evis skrev:
iliopsoas består egentligen av två muskler, Iliacus och Psoas major. .


Nu ska jag vara lite jävlig, men enligt mina papper så består iliopsoas även va psoas minor :confused:
 
Sv: Back to basics

Antingen eller tycker inte jag är intressant vilken disciplin man än rider. Jag anser att man bör (om det är möjligt) göra såmycket olika saker som möjligt med hästen. Dvs rida i skogen runt träd, ut och konditionsträna, rida dressyr på bana och ute, hoppa och löshoppa, köra om det går, tömköra osv. Tom skrittmaskin kan vara bra, men inte bara skrittmaskin (som många tycker är bekvämt) utan hästen måste få psykisk stimulans också. Jag tror att hästar blir förstörda av ensidig träning, och naturligtvis mycket felaktig träning.
 
Sv: Back to basics

Ah, ja, det står olika i alla böcker och kanske är det inte heller av så stor betydelse? Funktionen lär vara densamma och psoas minor är rel liten/obetydlig vad jag förstår. Rent logiskt tycker man ju att psoas minor också borde ingå men inte i de böcker och kompendier jag har att tillgå för mina studier. Frågar man far min som slaktat otaliga djur så består filéerna av två muskler ;). Vad psoas minor skulle vara för kött om det inte tillhör filéerna, vet jag dock inte... ;)
 
Sv: Back to basics

Cillavan skrev:
Antingen eller tycker inte jag är intressant vilken disciplin man än rider. Jag anser att man bör (om det är möjligt) göra såmycket olika saker som möjligt med hästen. Dvs rida i skogen runt träd, ut och konditionsträna, rida dressyr på bana och ute, hoppa och löshoppa, köra om det går, tömköra osv. Tom skrittmaskin kan vara bra, men inte bara skrittmaskin (som många tycker är bekvämt) utan hästen måste få psykisk stimulans också. Jag tror att hästar blir förstörda av ensidig träning, och naturligtvis mycket felaktig träning.

Så sant :)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp