Avlivningen blev en skräckupplevelse....

[Blazicq]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Ok på det viset. Inte alls lätt att veta om man inte är dirket insatt

Tack för att du förklarade lite för mig

 

[Malmö]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Jag måste bara få höra med er, alla hundmänniskor, här på Buke...
För ett par dagar sedan avlivade jag min trogna vän o allt blev KATASTROF.... Det var en planerad avlivning o ingen akut. efter en lååång tids sjukdom "sa" min hund att det var dax. Jag hade LOVAT honom att slippa avsluta sina dagar inne på klinik där han vantrivdes att vara. Vi skulle göra det hemma i lugn o ro eller om det inte skulle gå att genomföra skull vi göra det i bilen där han också är trygg.
Vet. hade ingen möjlighet att göra det hemma, men lovade att det skulle ske i bilen i lugn o ro. Vi var bara tvugna att komma in på kliniken först för att raka ben o sätta kanyl. Detta gick jag ju självklart med på, det skulle ju gå snabbt o sedan skulle vi ut till bilen.
Trodde jag....
Medan jag håller min rädda hund i ett fast grepp o talar om för honom att det här är väl inget att "hönsa för", nålar har han fått för...ja....då dör hunden! Allt tog 20 sek från nålen var inne tills han var död!
Jag fattar ingenting!? Vet. påstår sig inte veta att vi skulle göra det i bilen...vet. påstår att man inte längre ger lugnande innan avlivning pga hunden kräks.... Men.....är det inte brukligt att veterinären talar sig igenom allt h*n gör, så att man vet vad som händer? Ingen ursäkt, ingenting tröstande...
För min del känns det som att jag svikit min allra bästa vän på det värsta sätt jag kunde göra...Hans avlivning blev en avrättning...

Är det någon mer här som varit med om liknande, eller hade jag "bara otur" med en okänslig veterinär?? (till saken hör att vi varit stammisar där i 11 år med alla våra djur)

Ser att det blev lite långt...ber om ursäkt för det...

/ Nenna

Usch.. Jag fick själv avliva min jycke för några månader sedan och det var verkligen inget lätt beslut... Men när det oundvikliga skall ske så måste man väl kunna kräva att det skall ske på ett värdigt sätt för hunden...

 

[fritzo]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

de var ju jätte tråkigt de som hände!

Men Jag skulle ALDRIG ta mitt djur till vet. för avlivning. för djuren känner det i kroppen. först börja raka ben, sen börja med sprutor. de är för lång procedur.

Jag har avlivat 1 katt, 2 hundar, 1 häst alla med Gevär! Mkt. snabbt och smärtfritt!

Som tur är både min far och sambo jägare. så de kan dessa saker!

De e ju klart synd att måsta ta bort dessa älsklingar men de e ju ett måste när de blir sjuka. och då ska de ju gå smärtfritt.

 

[Zeeke]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Jo min hund fick ju den lugnande sprutan utanför vet kliniken.

Du kan gå lite med hunden sa vet , efter ett tag kollapsade min hund pga den lugnande sprutan han fick.

Alltså jag trodde att vi skulle få komma in efter det att han gett den lugnande sprutan utanför.

Förstår du nu?

Jo jag förstår och tycker ff att det var ett konstigt och oseriöst bemötande du fick av veterinären i denna svåra stund för dig och din hund.

 

[Colombia_Girl]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Usch!! Stackare...

bara av att läsa ditt inlägg får mej att tänka på min vovve som jag tog bort för 3år sedan... *lessen*

Vi planerade oxå att ta bort honom (gammal och sjuk), så vi ringde och bokade in en tid.. vi kom lite före för att inte stressa honom och oss själva.. vi fick sitta utomhus i höst solen och vänta tills de kom ut och visade oss in via bakvägen.. (slippa alla andra hundar osv..) En kvinna tog emot oss och visade in oss i ett rum som såg ut som vilket undersöknings rum som hälst.

På bänken låg sprutorna... Hon pratade så gullit med oss och vovven och hon var såå lugn och fin med honom, gav honom en spruta (lugnande) och så satt vi och snackade och klappade på honom och så gav hon honom 2(?) sprutor till och han försvann in i dimman och över till andra sidan. Vi grät och hon så med jätte ledsna ögon på oss och sa att nu är han borta och han har det bra nu och är pigg och glad och ni får gärna stanna här med honom så läääänge ni vill. Vill ni vara själva med honom så kan jag lämna rummet. Vi sa jaaa... hon sa att vi kunde trycka på en knapp när vi skulle gå. Hon var såå otroligt förtroende ingivande! Vi satt ganska länge med honom och pratade och grät och klappade och kramades och grejade.. Min bästa vän var borta, på andra sidan....


*Gråter i massooor*

Jag tycker att du ska ta och gå till din vets. chef och stämma skiten ur honom! Så där ska det inte vara! Det ska vara såå fridfullt och lugnt, de ska ta sig tid med oss när vi kommer med våra bästa vänner! Det var ju tom inbokat!

 

[Kilauea]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Varsågod.....vet själv hur svårt det är när ingen berättar - vilket man ju gärna vill som djurägare.

Till Fritzo (som skriver: "Men Jag skulle ALDRIG ta mitt djur till vet. för avlivning. för djuren känner det i kroppen. först börja raka ben, sen börja med sprutor. de är för lång procedur. "): alla sätter inte kanyl (där jag är tex.) - där är det inget rakande och putsande utan allt går lugnt till, har inte upplevt något djur som stressat.

 

[Vilya]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Förstår att det var jobbigt!

Vi avlivade vår 15 åriga hund i maj och allt gick väldigt lugnt till.

Jag ringde dem på lördag fm och sa att jag trodde att min hund hade fått en hjärnblödning, hon fick plötsligt dålig balans och ville inte äta, och att jag isf ville avliva henne. Veterinären sa att det lät på min beskrivning som om jag hade rätt ang hjärnblödningen så vi fick en tid till ett. Väl där fick hela familjen och lilla Jill gå in i ett undersökningsrum och en sköterska gav henne lugnande sen fick vi vara ifred med henne. Efter en kvart ungefär kom veterinären, han tittade bara på hennes tandkött och sa att det var väldigt blekt och att hon med största sannolikhet hade fått en hjärnblödning, sen gav han henne en spruta och hon dog innan han hade gett henne allt.

Visst kunde det kanske ha varit något annat men vi bestämde redan när hon var 13 att vi inte skulle göra några större veterinära ingrepp på henne och hon behövde bara vara sjuk några timmar, det var första gången hon var sjuk (!!!) så det kändes helt ok iaf.

*Saknar henne otroligt mycket*

 

[Gupello]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

var med i somras och avlivade en jättesjuk 1månadsgammal hundvalp

Det gick jättelugnt till, vi stannade utanför dörren när veterinären gav honom sprutan i magen, när hon gick ut gick vi in och han somnade in jättefint och lugnt

Endast en månad gammal, i samma undersökningsrum var vi med honom och hans mamma EKAXT en månad tidigare och förlöste hans syrra.

 

[Constrictor]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Min far har alltid avlivat familjens hundar själv, ute i skogen..

När en vän till mig skulle avliva sin hund sa jag att min far skulle kunna hjälpa henne, så slipper hon ta hunden till vet.

Iaf så tog hon hunden till vet. då det lät så grymt att skjuta hunden, vilket jag kan hålla med om.

Hon trodde att hunden skulle somna in, och sen var det klart, men hunden fick 2st insomningssprutor utan att hunden blev lugn, snarare nervös, sen fick den den dödande injektionen och hunden började skaka i hennes knä innan det var slut.

Hon kommer ALDRIG mer att avliva ett djur hos en vet.
I skogen år hunden lugnt och luktar på alla intressanta lukter och sen.. Borta.. Självklart måste jägaren vet vad han gör.

 

[malumbub]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

*knapplån*

Idag är det 2 år, exakt, sen vi tog bort min älskade Astra. Idag har varit en grå dag. Har försökt att inte tänka på det, men det har hela tiden funnits där. Kanske därför jag har sån satans huvudvärk...?
Har fortfarande skuldkänslor.

Vi blev dock mycket bra bemötta av veterinär för 2 år sen. Jag såg på en gång att hon kunde slappna av efter första sprutan och hon utstrålade lättnad. Hon gav mig en ärlig tacksam blick och jag brast. Jag kunde inte vara kvar. Jag tog halsbandet hon burit så stolt i alla år och sprang till bilen. Min älskade vän...
Som tur är kunde mamma stanna kvar hela vägen och hon säger att Astra mådde riktigt bra ända till sista andetaget. En otrolig lättnad.

Jag är så glad att det gick så bra med veterinären - jag hade inte pallat med mer ångest. Det är SUPERVIKTIGT att allt går bra just den där sista gången.


Nu har jag min Sisko kvar som tröstar mig varje dag. Astra var mitt liv i väldigt många år och att förlora henne var extremt tufft. Utan Sisko hade jag nog varit förlorad.
*svammel*



Såsom trådskaparen blivit behandlad är ju katastrofalt! Så FÅR man inte göra! Jag vet inte om de nuförtiden bara ger den sista sprutan, men i min ögon låter det ju helt galet! Man kan väl få avgöra det själv åtminstone! Och ni som verkligen ville ta farväl i bilen ska ju absolut ha fått göra det!
Sånt här gör ju att man slutar ha förtroende för veterinärer...

 

[mathil]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Usch vad tråkigt! Skickar tröstkramar!

Min pappa har avlivat alla sina hundar (utom en som somnade in under operation) i skogen med sitt gevär. Han anser att det är det bästa för hunden, detta var jakthundar också som älskade att vara i skogen