Avlivningen blev en skräckupplevelse....

[Nenna]

Jag måste bara få höra med er, alla hundmänniskor, här på Buke...
För ett par dagar sedan avlivade jag min trogna vän o allt blev KATASTROF.... Det var en planerad avlivning o ingen akut. efter en lååång tids sjukdom "sa" min hund att det var dax. Jag hade LOVAT honom att slippa avsluta sina dagar inne på klinik där han vantrivdes att vara. Vi skulle göra det hemma i lugn o ro eller om det inte skulle gå att genomföra skull vi göra det i bilen där han också är trygg.
Vet. hade ingen möjlighet att göra det hemma, men lovade att det skulle ske i bilen i lugn o ro. Vi var bara tvugna att komma in på kliniken först för att raka ben o sätta kanyl. Detta gick jag ju självklart med på, det skulle ju gå snabbt o sedan skulle vi ut till bilen.
Trodde jag....
Medan jag håller min rädda hund i ett fast grepp o talar om för honom att det här är väl inget att "hönsa för", nålar har han fått för...ja....då dör hunden! Allt tog 20 sek från nålen var inne tills han var död!
Jag fattar ingenting!? Vet. påstår sig inte veta att vi skulle göra det i bilen...vet. påstår att man inte längre ger lugnande innan avlivning pga hunden kräks.... Men.....är det inte brukligt att veterinären talar sig igenom allt h*n gör, så att man vet vad som händer? Ingen ursäkt, ingenting tröstande...
För min del känns det som att jag svikit min allra bästa vän på det värsta sätt jag kunde göra...Hans avlivning blev en avrättning...

Är det någon mer här som varit med om liknande, eller hade jag "bara otur" med en okänslig veterinär?? (till saken hör att vi varit stammisar där i 11 år med alla våra djur)

Ser att det blev lite långt...ber om ursäkt för det...

/ Nenna

 

[Marre.N]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Att sånt här händer är ännu en anledning till varför jag aldrig skulle välja att låte en vetrinär avliva min hund.

Det borde verkligen inte få gå till så här. För det första så borde personalen prata med varandra så alla vet vad det handlar om (åtminstonde dom som ska behandla djuret på något sätt). Sen borde ju vetrinären guida dig igenom processen. Och ABSOLUT be om ursäkt när han förstår att detta blivit fel. Tänk om nått sånt här skulle hända en människa (orealistiskt då vi inte avlivar människor, men hypotetiskt)!!!

Jag kan förstå dina känslor och skickar en kram och hoppas att du kan se tillbaka på din tid med din hund som lycklig, så att inte detta minnen etsat sig fast för hårt.

//Marre

 

[MoonFlight]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Dålig stil av vetis verkligen. Och riktigt dåligt att dom inte kommunicerar så dom vet vad dom gäller. Vet inte hur jag hade reagerat i det läget men jag har en stark känsla av att dom inte skulle bli så glada på mig...

Skickar tröstkram och hoppas att det blir bättre.

 

[Nenna]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Tack för ditt svar! men måste ställa en motfråga. Om du ska avliva din hund..hur kan du göra det utan hjälp av veterinär???

Ja, dom borde prata med varandra...det finns bara 2 vet på kliniken o vi hade talat med dom båda, så jag kan inte alls föstå hur allt kunde bli så katastofartat som det blev...

Än en gång, tack för svar o kram ...

 

[Miaaa]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Jag avlivade min hund i maj, och hon fick då lugnande iaf. Förstår att du mår dåligt över det som hänt. Kramar till dig!

 

[Gnist]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Tack för ditt svar! men måste ställa en motfråga. Om du ska avliva din hund..hur kan du göra det utan hjälp av veterinär???

Jägare brukar få en hel del hundavlivningsuppdrag.......

 

[Krims]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Jag tror (och hoppas) att du hade otur. Jag brukar inte göra på det sättet. Huruvida jag ger lugnande eller inte avgör jag från fall till fall. Är det en lugn trygg hund så tycker jag det är onödigt att sticka fler än en gång. Är hunden nervös så får den en stor dos plegg. Jag talar alltid om vad jag gör och hur medlet verkar (det är ett narkosmedel som man överdoserar). Jag brukar försöka ha stora hundar kvar på golvet och sitta med dem där och lägga kanyl. Men vi gör väl olika, men okänslig och nonchalant tycker jag man ska akta sig för att vara.

 

[Kilauea]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Där jag jobbar brukar vi säga att en avlivning är det viktigaste vet.besöket en djurägare gör (eller får) i djurets liv. Det är viktigt att det går till på bra sätt!

Lugnande eller ej är upp till varje veterinär/klinik - och dels hur djurägaren känner.

Har hört att 6-7 anmälningar/klagomål på vet./kliniker av 10 har att göra med avlivningar......En sorglig siffra om nåt så viktigt.

Din hund är ju borta och mår inte dåligt mera, men det är tråkigt att du ska behöva känna såhär - ren otur tror jag (eftersom ni gått där i så många år)....*skickar tröstkramar*.

 

[Nenna]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Gnist: ja, jag kom att tänka på det efter jag skickat inlägget. Det är ingen metod jag skulle vilja välja, men lägger inga som helst moraliska aspekter på den. Folk väljer det dom anser vara värdigast.

Krims: Ja, så som du beskrivit det önskar jag att det var. information o ett lugnt o värdigt bemötande.

Miaaa: Beklagar att du mist din kompis. men en tröst för dig måste vara att ni fick ett värdigt bemötande/slut. Kram

Det låter kanske hårt, men jag ångrar ju inte själva beslutet att avliva honom, han var sjuk o gammal o tiden var inne. jag bara önskar att dom där 20 sekunderna kunde få göras om. Jag upplever att jag svek min hund på värsta tänkbara sätt... Och nu är det för sent att ställa allt till rätta...

 

[EmblaAsk]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

*lånar knapp* Ginst: Jag tror inte att det är tillåtet att skjuta en hund med gevär... Djurskyddslagen osv.... Man får i allafall inte avliva hästar på det viset. Möjligtvis om det har hänt en olyckshändelse och det tar timmat innan veterinären kommer och man kan avsluta lidandet.....

Jag skulle aldrig våga låta någon att skjuta min hund. Tänk om han missar, eller skadeskjuter henne... Fy Faan, Nej veterinären kommer att få avliva henne, när det blir dags...

 

[Nenna]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Din hund är ju borta och mår inte dåligt mera, men det är tråkigt att du ska behöva känna såhär - ren otur tror jag (eftersom ni gått där i så många år)....*skickar tröstkramar*.[/QUOTE]

Ja, Dennis lider inte mer o han har det säkerligen bra i sin himmel! Antar att allt bara blev så chockartat eftersom dom LOVADE att det skulle ske i bilen, som var Dennis trygga ställe.
så jag kanske rör upp himmel o jord i onödan med min tråd?? jag vet inte....men allt är så nytt än för oss, så det är väl en reaktion som kommer nu. man försöker förstå vad som hände...

tack alla, som orkar engagera er! det värmer...

 

[Kilauea]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Det är klart det är chockartat - du har tagit bort en familjemedlem och det blev inte som du tänkt dig....Skönt ändå att det gick så pass fort för honom, även om han var rädd.
Förstår precis hur du menar att du känner.

 

[Gnist]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Vare sig i djurskyddslagen eller djurskyddsförordningen, finns det några direktiv ang. avlivning av hund/katt..
Det som står, är att ett djur Måste vara så bedövat vid avblodningen att det inte vaknar till medvetande..
Alltså är det helt tillåtet att som hundägare leja en jägare för att avliva sin hund!

 

[Idasagare]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Usch vilken veterinär!
Redan när vet inte ville göra det hemma tycker jag att denne gör fel.

Vi har avlivat 3 hundar under 20 år. De två första tog en vän bort genom att gå ut en runda i skogen med bössan. Båda hundarna var överlyckliga för att få gå ut med honom och "levde lyckligt" in i det sista. Erfaren jägare som visste vad han gjorde.

Den senaste avlivningen gjorde vet här hemma. Hon fick en spruta och somnade in.

Vi har gjort på olika sätt när det gäller katter.

Vill inte döma den som väljer det ena eller det andra sättet. Det är alltid lika plågsamt för oss människor ändå. Dock skulle jag aldrig åka iväg. De flesta av våra djur blir oroliga om de ska iväg.
Vi har möjlighet att välja: - att få ut vet. Vill inte den ena så finns det massor av andra.

 

[Mitra]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Jag hade grannen som är jägare att skjuta min hund. Det gick kanonsnabbt och han reagerade inte det minsta. Två skott i hjärta/lungor. Det andra skottet var en rent säkerhetsskott.

På plussidan var att hunden var hemma i sin vana miljö. Blev inte stressad eller något liknande. För honom var det som vilken normal promenad som helst.

Jag skulle inte tveka att springa och hämta samma granne om någon av min hästar skulle råka så illa ut att det inte fanns något att göra. Utan det skulle bara vara ett långt lidande i väntan på veterinär/nödslakt.

 

[lady_vip]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Våra hundar avlivas med gevär och jag ser inget fel i det. Det är jakthundar som oftast har varit hos vet många gånger för otrevliga saker, de tycker helt enkelt inte om det...

De är vana vid skott, gevär hela miljön som gör de taggade och glada, det är deras liv. Varför plockar man då dem till en veterinär när man kan ta ut dem i skogen, låta dem göra vad de älskar och sen avliva dem utan att de hinner märka något?

Visst, man kan missa, men det kan även veterinären.
Håller med Mitra, skulle något hända hästar, hundar, katter osv, så att de lider och inte kommer klara sig, så skjuter jag dem hellre än att sitter i telefon och ber till veterinärer som inte har tid.

//E

 

[cassiopeja]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Vad ledsamt att avlivningen blev en sån hemsk upplevelse!
Jag har själv varit med om en hemsk avlivning av vår älskade Saluki.
Vi hade åkt in till veterinären pga akuta problem, och fick beskedet att han hade långt gången cancer i lungorna (han började dock bli till åren så det kom inte som en chock). Vi kunde åka hem med honom om vi ville sa dom, men han skulle förmodligen bara leva någon månad till. Så vi tog beslutet att han skulle få somna in direkt, för att slippa lida mer. Veterinären satte oss (vovven, mig och min mamma) i ett eget litet rum och vi hade vovvens favoritfilt med oss. Veterinären sa att dom skulle ge honom en spruta så skulle han somna in snabbt och smärtfritt. Vi la vovven på filten och han fick sin spruta. Veterinären gick vidare till andra behövande och lämnade oss i rummet.

Problemet var att vovven inte alls ville dö. Han började andas häftigt och sprattlade och försökte resa sig upp. Han började bara kämpa emot mer och mer och ville springa därifrån, och vi försökte tafatt att hålla kvar honom på filten där han skulle somna in. Det gick inte alls lugnt och snabbt, utan vi satt där ensamma i rummet med tårarna rinnandes medans vi förtvivlat försökte lugna ner en sprattlande och flåsande panikslagen hund som kämpade för att ta sig därifrån. Tillslut, efter vad som kändes som en evighet, orkade han inte kämpa längre utan livet rann ur honom...

Det kändes så fruktansvärt ovärdigt sätt att ta livet av sin bästa vän på. Hade det gått fort så hade han ju inte hunnit märka så mycket, men nu blev han bara räddare och räddare och mer och mer panikslagen

Det är snart 13 år sedan detta hände, men jag kan inte låta bli att bli enormt ledsen varje gång jag tänker på hur vår älskade Saluki tvingades avsluta sitt liv.

 

[Nenna]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

stackare....jag kan förstå hur ni måste känt er... Man vill ju så förtvivlat gärna att allt ska gå lugn o värdigt till. Vi vet ju också att när vi får hem vårt djur har vi också skrivit på papper för denna dagen, med allt vad det innebär...

Känner dock att jag måste "försvara" min veterinär. Eller fd ska jag kanske skriva. han hade gått med på att komma hem och görs "det", men så blev Dennis akut sämre o jag såg ingen anledning att han skulle ligga hemma o ha ont ett dygn "extra", bara för vi hade tid till dagen efter. Så vi ringde vet o frågade om det fanns möjlighet att göra det en dag innan. Det fanns det inte o så kompromiss kom vi överens om att vi skulle komma dit och göra det i bilen där han också var trygg. Men....så blev det inte...
Ja, OM jag bara tänkt så långt att jag skulle ringa andra veterinärer också och höra om dom hade möjlighet.... Men den tanken slog mej aldrig...inte förrän efteråt..

 

[Marre.N]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

men måste ställa en motfråga. Om du ska avliva din hund..hur kan du göra det utan hjälp av veterinär???

Jag har fördelen att känna en del jägare, men det är inte heller något alternativ eftersom jag känner en som jobbar med nödslakt. Han har avlivat många hundar med bultpistol. Risken att det ska missa är minimal. Hunden blir alltså hjärndöd så fort han trycker av. Bla min sambos gamla schäfer blev avlivad av denna kille, han tog med sig hanhunden till en gård där det för tillfället fanns en löptik. När Sito stod och luktade som mest bockade han sig ner och hunden dog lycklig.

Ingen metod är fel så länge djuret inte lider, men jag har redan bokat honom till den dagen det är dags för någon av mina att lämna in.

 

[Stoppard]

Sv: Avlivningen blev en skräckupplevelse....

Jag tycker att du ska ta kontakt med veterinären eller skicka ett brev och tala om hur du känner. Det är något han/hon kan använda till att utvecklas.