Kaffekoppen
Trådstartare
Jag har varit aktiv här förut men vill vara helt anonym nu med nytt nick. Det här är otroligt jobbigt för mig.
Har en hund av en liten terrierras som är 9 år gammal. Hon kom till mig som valp i en period av livet som var svår och jag har haft det jobbigt med psykisk ohälsa och ensamhet hela tiden. Så hon har blivit en stor del av mitt liv. Lyckligtvis har hon fått vara frisk hela livet. Hon har aldrig behövt besöka veterinären för annat än vaccinationer. Fram tills i juli i år när jag hittade en knöl i ett juver. Hon togs till veterinär som gjorde en liten operation och avlägsnade juvertumören (på juver näst längst bak på vänster sida) och den skickades till patolog. Den var godartad. Allt gick bra med den tumören.
För ca 2 mån sen bäddade jag hennes bädd med ett vitt lakan och då upptäckte jag några svagt ljusbruna fläckar. Hon har alltid haft oregelbundna löp och då trodde att hon löpte. Det kanske hon gjorde också i början. Men det har iaf fortsatt med ljusbruna flytningar (i små mängder) ända tills nu och jag är säker att det inte handlar om löp längre. Jag har läst och tror att det kan vara en långsam livmoderinflammation. En sån som utvecklas under flera löp. Känner dock ingen lukt alls och det är så små mängder så man inte ser det annat än när det där lakanet inte är tvättat på ett tag. För några dagar sen satt jag och klämde på juvren och letade knölar och kände en knöl stor som ett större riskorn på ett ställe mitt emellan två mittenjuver på höger sida. Måste ha missat den tidigare då den inte är precis vid något juver, där jag i min okunskap inte visste att det kunde bli tumörer. Samtidigt upptäckte jag även att dem två bakersta juvren var lite svullna och det kom något mjölkliknande när jag tryckte. Ringde och pratade med vet som inte tyckte det verkade så akut att en akuttid behövdes. Fick tid i slutet på nästa vecka.
Till saken hör att jag tycker att hon blivit slöare redan sen i våras. Hon sover mer och är inte lika pigg på att gå promenader längre. Hon är fortfarande busig och hon har energi. Men när jag tänker tillbaka på hur det var för nått år sen så är hon inte riktigt samma hund längre. Jag menar inte att hon är allmänpåverkad som vid akut livmoderinflammation (bara så det inte blir något missförstånd) utan att hon gradvis sen i våras blivit mer och mer ”gammal” i sättet.
Jag känner mig förtvivlad. Hon är försäkrad men jag vet inte om min ekonomi klarar av en till juvertumöroperation och på det ev. en op av livmodern i värsta fall. Och oavsett om hon blir opererad eller inte kanske prognosen är dålig med juvertumören. Ska jag ens utsätta henne för operationer igen med tanke på att hon blivit ganska slö i allmänhet? Har så mycket tankar att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Känns som jag inte kan göra en klar bedömning eftersom jag är upp i henne hela dagarna och är med både när hon är så ”lat” att hon inte vill gå ut. Och när hon är så pigg att hon får glädjerus. Det känns som en veterinär inte heller kan göra en bedömning om det är värt att operera eller inte, för hon är såklart jättepigg och på alerten när hon är hos veterinären. Så dem får aldrig se hennes ”gamla” sida. Mitt i allt känner jag att hon trots allt är av en ras som har ganska hög medellivslängd så 9 år är inte så gammalt alls.
Ni som haft en djupt älskad hund, hur klarade ni av att ta beslutet att avliva? Eller har någon en solskenshistoria om en tillfrisknad hund att dela med sig av? Som sagt jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Har en hund av en liten terrierras som är 9 år gammal. Hon kom till mig som valp i en period av livet som var svår och jag har haft det jobbigt med psykisk ohälsa och ensamhet hela tiden. Så hon har blivit en stor del av mitt liv. Lyckligtvis har hon fått vara frisk hela livet. Hon har aldrig behövt besöka veterinären för annat än vaccinationer. Fram tills i juli i år när jag hittade en knöl i ett juver. Hon togs till veterinär som gjorde en liten operation och avlägsnade juvertumören (på juver näst längst bak på vänster sida) och den skickades till patolog. Den var godartad. Allt gick bra med den tumören.
För ca 2 mån sen bäddade jag hennes bädd med ett vitt lakan och då upptäckte jag några svagt ljusbruna fläckar. Hon har alltid haft oregelbundna löp och då trodde att hon löpte. Det kanske hon gjorde också i början. Men det har iaf fortsatt med ljusbruna flytningar (i små mängder) ända tills nu och jag är säker att det inte handlar om löp längre. Jag har läst och tror att det kan vara en långsam livmoderinflammation. En sån som utvecklas under flera löp. Känner dock ingen lukt alls och det är så små mängder så man inte ser det annat än när det där lakanet inte är tvättat på ett tag. För några dagar sen satt jag och klämde på juvren och letade knölar och kände en knöl stor som ett större riskorn på ett ställe mitt emellan två mittenjuver på höger sida. Måste ha missat den tidigare då den inte är precis vid något juver, där jag i min okunskap inte visste att det kunde bli tumörer. Samtidigt upptäckte jag även att dem två bakersta juvren var lite svullna och det kom något mjölkliknande när jag tryckte. Ringde och pratade med vet som inte tyckte det verkade så akut att en akuttid behövdes. Fick tid i slutet på nästa vecka.
Till saken hör att jag tycker att hon blivit slöare redan sen i våras. Hon sover mer och är inte lika pigg på att gå promenader längre. Hon är fortfarande busig och hon har energi. Men när jag tänker tillbaka på hur det var för nått år sen så är hon inte riktigt samma hund längre. Jag menar inte att hon är allmänpåverkad som vid akut livmoderinflammation (bara så det inte blir något missförstånd) utan att hon gradvis sen i våras blivit mer och mer ”gammal” i sättet.
Jag känner mig förtvivlad. Hon är försäkrad men jag vet inte om min ekonomi klarar av en till juvertumöroperation och på det ev. en op av livmodern i värsta fall. Och oavsett om hon blir opererad eller inte kanske prognosen är dålig med juvertumören. Ska jag ens utsätta henne för operationer igen med tanke på att hon blivit ganska slö i allmänhet? Har så mycket tankar att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Känns som jag inte kan göra en klar bedömning eftersom jag är upp i henne hela dagarna och är med både när hon är så ”lat” att hon inte vill gå ut. Och när hon är så pigg att hon får glädjerus. Det känns som en veterinär inte heller kan göra en bedömning om det är värt att operera eller inte, för hon är såklart jättepigg och på alerten när hon är hos veterinären. Så dem får aldrig se hennes ”gamla” sida. Mitt i allt känner jag att hon trots allt är av en ras som har ganska hög medellivslängd så 9 år är inte så gammalt alls.
Ni som haft en djupt älskad hund, hur klarade ni av att ta beslutet att avliva? Eller har någon en solskenshistoria om en tillfrisknad hund att dela med sig av? Som sagt jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Ibland behöver man få lite perspektiv på saken av andra kloka hundmänniskor. Har egentligen inte så mycket att skriva men är tacksam för att era svar. Jag tror att jag tar ut sorgen i förväg.
. Jag respekterar ditt beslut och tror att du gör det rätta för din hund 
.
