Jag har avlivat min gamla trotjänare och begravt honom, fast på en godkänd djurkyrkogård. Vad man behöver göra är att få tillstånd av länsveterinären och jordbruksverket. I mitt fall var ju djurkyrkogården redan godkänd så det enda som behövdes var ett veterinärintyg på att hästen var frisk nog att grävas ner, om man säger så. Den får ju inte ha några sjukdomar som sprids i marken, till grundvattnet osv.
Jag tycker det är en väldigt värdig avslutning på jordelivet att slippa bli korv och få en hedersam begravning och en gravplats för oss "anhöriga" att gå till och fälla några tårar och minnas sin vän.
Själva avlivningen var väldigt hemsk och något jag gärna vill förtränga men som tyvärr etsat sig fast på näthinnan. Bilden, och ljudet, då han faller död vid min sida kommer alltid att finnas kvar och det är ju inte det man vill minnas av sin vän, men jag kände det som min skyldighet att vara med honom till slutet. Själva begravningen var fin, vi satt ner hans kors, planterade röda och vita nejlikor och lade en röd ros på graven. Ett brev som jag skrivit till honom kvällen före knöts med ett rött band runt korset och ligger där än idag, inplastat och förevigat. Ett ljus brinner i hans lykta, i stort sett dagligen och många tårar har fällts på knä vid hans kors *gråter igen* .
Vila i frid kära Totte...
mvh jesse
