Avliva min älskade katt..

[Girl_Power]

Ja, precis som rubriken lyder så ska jag avliva min katt som har varit sjuk ett tag. Igår kväll tänkte jag att det är nog dax nu snart för jag vill inte att hon ska behöva lida. Så min svärmor skulle ringa vet. idag på morgonen. Jag sa att hon skulle bestäma en tid när jag jobbade för jag orkar inte vara med eller vara hemma när det sker.. Hon ringde mig efter hon pratat med vet. och jag frågade när han kom, men han hade ej sagt dag eller tid, men han kanske kom idag och då sa jag att jag inte ville idag, för det gick för fort. Då sa min svärmor att jag inte behövde oroa mig för vi skulle ta det nästa vecka när vet. endå skulle kastrera tjurkalvarna.

Helt plötsligt när jag satt i lugn o ro för att äta lite så ringer telefonen och de va svärmor som sa att vet. va utanför mitt nu. Jag fick en chock, allt gick för fort o så rusade jag upp på mitt rum. Sen kom min svärfar o frågade helt okänsligt vart katten var o jag sa att jag inte visste..

Kan ni tänka er hur det känns att sitta uppe på ett rum o höra hur dem gå o letar efter katten som ska avlivas... Jag är totalt förkrossad..

Jag ville bara få en chans att förbereda mig på detta o de fick jag inte.. Katten lever än, men svärmor tyckte att det räckte att förbereda sig över natten.. Allt e mitt fel o nu ska jag behöva skämas för att jag ej tog fram katten till de..

Jag mår kass nu, men de gick ju för fort i svängana..

Förlåt, de e jag som bara e fjantig o fånig...

 

[LillaVita]

Sv: Avliva min älskade katt..

Tycker inte alls att du är fånig eller fjantig. Man vet ju själv hur det känns när ett älskat djur rycks ifrån en!

Däremot tycker jag att dina svärföräldrar var/är fruktansvärt okänsliga!

Har kattsingen fått vandra vidare nu eller hittade de den inte?

-tröstkramar-

 

[crolin]

Sv: Avliva min älskade katt..

Det är aldrig lätt när någon man älskas ska tas bort. Oavsett hur snabbt det sker så sker det alltid för fort.

*tröstkram*

 

[Girl_Power]

Sv: Avliva min älskade katt..

Svarar bägge här..

Jag ha väl samlat mig lite nu, men det e fruktansvärt iaf, fast det e de bästa för katten.. Avlivade min älskade häst i midsommarveckan, bara 9 år gamal..

Katten sitter i mitt knä nu, de hittade henne inte... Hon hade gömt sig i samma rum som jag va instängd i.. I slutet av nästa vecka kommer hon få somna in..

Min svärmor kan fortfarande inte förstå varför de ej gick idag, hon sa ju att det ska ju endå ske, kanske hade varit bättre att göra de idag, men jag kunde inte... Jag måste få hinna förbereda mig mentalt annars blir jag knäpp...

 

[Shenzi]

Sv: Avliva min älskade katt..

Du är varken fånig eller fjantig! Det är klart att man blir ledsen när människor i ens närhet uttrycker sig på ett klantigt sätt, och att få dig att må dåligt är en ännu sämre idé. De borde ju givetvis stötta dig och se till att det blir så bra som möjligt för din och kissemissen.

Nu är det ett år sen min gamla katt, 17 år gammal, fick somna hemma i mitt knä. Han hade varit dålig länge och jag hade hunnit fått förbereda mig mentalt. Så jag förstår fullt ut att det inte kan vara roligt att springa och leta efter katten innan avlivning. Det blir såklart bara stressigt, och döden är kanske inget man ska ta för lätt på.

När kissen väl är borta kommer du nog känna att du har gjort henne en tjänst. Att låta sin kompis få somna in när den som mest behöver det, är en otroligt fin gåva man kan ge. Väl uppe bland molnen kommer hon ju inte vara sjuk längre. Hoppas det går bra nästa vecka, skickar massor tröstkramar!

 

[Girl_Power]

Sv: Avliva min älskade katt..

Jag hoppas det blir bra nästa vecka. Men jag är nog lite mer känslig än andra kanske, men sån är ju jag... Uscha, nu ska jag rusa ut till mina hästar för jag ska ju iväg o jobba om 1,5 tim.. Tack för alla tröstkramar.

 

[millus]

Sv: Avliva min älskade katt..

Jag håller fullständigt med dig, jag är också superblödig när det gäller mina djur och jag skulle absolut inte gå med på avlivning helt oförberedd om det inte är något akut!

Men det är skillnad på folk och folk, för många år sen hade jag en hankatt som jag skulle åka iväg för att få kastrerad. Då frågade min mans släktingar som bor ganska nära oss om jag kunde ta med deras katt för att den skulle avlivas, så slapp de åka själva!!! Aldrig i livet sa jag då!!!

 

[TinyWiny]

Sv: Avliva min älskade katt..

Jag tycker dina svärföräldrar är hemska

Det är fruktansvärt nog ändå att behöva ta ett sådant beslut utan att folk omkring en är okänsliga

Skickar tröstkramar i massor och om jag vore du skulle jag åka själv med katten till veterinären, du behöver inte vara med när det sker men vet att allt gått lungt till.

 

[LilleSkutt]

Sv: Avliva min älskade katt..

Har du möjlighet,så ta henne till en veterinär.De ger henne en spruta i magen,annars ber du om det.De märker inte att de får ett stick där.Sedan kan du ha katten i ditt knä,tills den har somnat in.Därefter kan du lämna den,så de får ge den sista sprutan.Det går bra ska du se,och dessutom brukar veterinärerna vara väldigt medkännande i sådana här ledsamma fall.
Lycka till.