Avkopplade promenader, råd

[Carolininen]

Det gäller en 10 månaders bruksschäfer.
Trevlig tjej som aktiveras tillräckligt med sikte på tävling i brukset.
Min första brukshund dock
Precis som jag önskat är det mycket fart i den här tjejen och hon är jättekul att jobba med. MEN koppelträningen driver mig till vansinne.
Hon är så jäkla toppad så fort man bara gör antydan till att nu är det promenad. Detta löser jag genom att platsa henne vid dörren medan jah klär mig.
Vad jag har svårare att hantera är hennes hets i kopplet. Hon flyger o flänger och tycker livet är fantastiskt. Söker jag kontakt så får jag den och kan belöna men hennes "stress" hänger kvar. Jag stannar och försöker vänta ut henne. Hon fattar grejen och blir passiv men så fort jag tar ett steg är hon uppe i 100% igen.
Hur lär jag henne att koppelpromenader är ett tillfälle att avkopplat promenera o lukta på blommorna.
Fart o fläkt finns det tillräckligt i hennes träning.

 

[Raderad medlem 139724]

Har inget direkt tips, men jag tänker att du kanske ska träna koppel först när hon blivit lite trött och fått sprungit av sig? Typ lek och greja först och sen träna.

 

[Raderad medlem 139724]

Kan tillägga att jag tror att det är viktigt att vi med brukshundar (har lagotto) är noga med passivitetsträning eftersom livet med fart kan bli stressigt. Träna passivitet på olik sätt och lär henne att hitta lugnet.

 

[Carolininen]

Kan tillägga att jag tror att det är viktigt att vi med brukshundar (har lagotto) är noga med passivitetsträning eftersom livet med fart kan bli stressigt. Träna passivitet på olik sätt och lär henne att hitta lugnet.

Jag tror att jag passivitetstränar henne men jag verkar inte vara så framgångsrik....
Kan du ge exempel på hur du tränar passivitet?

 

[Jadzia]

Det gäller en 10 månaders bruksschäfer.
Trevlig tjej som aktiveras tillräckligt med sikte på tävling i brukset.
Min första brukshund dock
Precis som jag önskat är det mycket fart i den här tjejen och hon är jättekul att jobba med. MEN koppelträningen driver mig till vansinne.
Hon är så jäkla toppad så fort man bara gör antydan till att nu är det promenad. Detta löser jag genom att platsa henne vid dörren medan jah klär mig.
Vad jag har svårare att hantera är hennes hets i kopplet. Hon flyger o flänger och tycker livet är fantastiskt. Söker jag kontakt så får jag den och kan belöna men hennes "stress" hänger kvar. Jag stannar och försöker vänta ut henne. Hon fattar grejen och blir passiv men så fort jag tar ett steg är hon uppe i 100% igen.
Hur lär jag henne att koppelpromenader är ett tillfälle att avkopplat promenera o lukta på blommorna.
Fart o fläkt finns det tillräckligt i hennes träning.

Hunden är 10 månader och en bruksschäfer. Man ska inte förvänta sig att en så ung hund med motor klarar att gå och lulla på promenaden. De orkar inte hålla ihop helt enkelt. Jag skulle fortsätta precis som du gör, men inte förvänta mig att hon orkar behärska sig mer än några sekunder i taget. Bäst förutsättningar får du om hunden dessutom har fått blåsa ur sig fysiskt i någon timme innan. Allt eftersom hon blir äldre kräver du mer och mer självkontroll.

Det där med att promenera och lukta på blommorna vet jag däremot inte om du någonsin kommer få. Det är inte riktigt rätt hundtyp. Själv har jag löst det genom att ha mina lösa för det mesta. Går de i koppel får de inte fara runt, men direkt avslappnade är de inte. Det är målinriktat framåt som gäller.

 

[Jadzia]

Kan tillägga att jag tror att det är viktigt att vi med brukshundar (har lagotto) är noga med passivitetsträning eftersom livet med fart kan bli stressigt. Träna passivitet på olik sätt och lär henne att hitta lugnet.

Har inte passivitetstränat en sekund med min högtempererade Schäfer. Finns dock noll stress i henne. Däremot tycker jag mig ha märkt att felaktigt utförd passivitetsträning kan skapa en hel del frustration och i förlängningen stress (beroende på nervkonstitution hos hunden). Man kan inte förvänta sig att en högtempererad hund med motor ska gå att förvandla till ferdinand i vardagen samtidigt som den är ferrari på träning.

 

[Fisherling]

Kan tillägga att jag tror att det är viktigt att vi med brukshundar (har lagotto) är noga med passivitetsträning eftersom livet med fart kan bli stressigt. Träna passivitet på olik sätt och lär henne att hitta lugnet.

PS; Lagotto är inte en brukshund

Men ja, passivitetsträning är viktigt, oavsett vad för hund man har

 

[Raderad medlem 139724]

Jag tror att jag passivitetstränar henne men jag verkar inte vara så framgångsrik....
Kan du ge exempel på hur du tränar passivitet?

Är inte expert, för jag har själv min första hund som är snart 12 veckor :P Men när vi är ute brukar jag ofta ha inslag av att vi bara står/sitter stilla på en bänk och ser på folk t.ex. Eller om jag är ute med någon kan vi stanna och prata och hon får sitta/ligga och vara stilla med oss. Ibland får man kanske vänta ut henne, sån att hon leker själv en stund och sen kommer hon till ro och lägger sig ner. När hon gör detta berömmer jag med klapp/godis.

 

[Raderad medlem 139724]

PS; Lagotto är inte en brukshund

Men ja, passivitetsträning är viktigt, oavsett vad för hund man har

Beror väl kanske på vad man lägger i ordet brukshund. Jag menar att sedan lagotton är framavlad för att söka tryffel så är det en brukshund, rasen pratas som om den är det i Norge i alla fall (där jag bor). Men om du menar annat får du gärna utveckla det, så att jag kan lära mig!

 

[Fisherling]

Beror väl kanske på vad man lägger i ordet brukshund. Jag menar att sedan lagotton är framavlad för att söka tryffel så är det en brukshund, rasen pratas som om den är det i Norge i alla fall (där jag bor). Men om du menar annat får du gärna utveckla det, så att jag kan lära mig!

Brukshundar, alltså hundar av brukshundsras, är raser som Svenska Brukshundsklubben har avelsansvaret för. Här kan du läsa mer om det.

Lagottos är från början framavlade för att vara vattenapportörer. Lago = sjö. När efterfrågan på vattenapporterande hundar i rasens hemtrakter försvann så skiftades deras syfte från apportering till deras stora vittringsförmåga och de blev tryffelhundar. Dock är det ännu många lagottos som har en stor vilja att plocka upp och bära lite allt möjligt.

Jag har en kompis som har lagotto, plus att jag är en nörd

 

[Raderad medlem 139724]

Brukshundar, alltså hundar av brukshundsras, är raser som Svenska Brukshundsklubben har avelsansvaret för. Här kan du läsa mer om det.

Lagottos är från början framavlade för att vara vattenapportörer. Lago = sjö. När efterfrågan på vattenapporterande hundar i rasens hemtrakter försvann så skiftades deras syfte från apportering till deras stora vittringsförmåga och de blev tryffelhundar. Dock är det ännu många lagottos som har en stor vilja att plocka upp och bära lite allt möjligt.

Jag har en kompis som har lagotto, plus att jag är en nörd

Tack för information om svenska brukshundsklubben. Vet inte hur relevant den svenska brukshundsklubben och deras regler är för mig när jag bor i Norge då.. men ska läsa mer där. Citat från deras hemsida är dock "Utöver brukshundraserna finns det andra hundar och raser som utför abete. Det kan till exempel vara jakthundar, vallhundar m fl och de kan då kallas brukshundar." Således kan ju lagotto kallas för en brukshund då den utför arbete, men ja kanske inte efter svenska brukshundsklubbens rena definition, men den är ju knappas allmängiltig.

 

[Raderad medlem 139724]

Brukshundar, alltså hundar av brukshundsras, är raser som Svenska Brukshundsklubben har avelsansvaret för. Här kan du läsa mer om det.

Lagottos är från början framavlade för att vara vattenapportörer. Lago = sjö. När efterfrågan på vattenapporterande hundar i rasens hemtrakter försvann så skiftades deras syfte från apportering till deras stora vittringsförmåga och de blev tryffelhundar. Dock är det ännu många lagottos som har en stor vilja att plocka upp och bära lite allt möjligt.

Jag har en kompis som har lagotto, plus att jag är en nörd

Det verkar vara som att "brukshund" efter svensk definition betyder något alldeles särskilt (som de raser de nämner i klubben) medan det i andra länder kan definieras annorlunda. Letade runt lite i facebookgrupperna jag är med i för rasen Lagotto på facebook och verkar vara flera som undrar varför Lagotto inte har status som brukshund. Några nämner att ordet brukshund definieras olika beroende på vilka länder man talar om. Om man söker på brukshund på olika språk får man t.ex. "working dog" på engelska och "brukshund" på norska (samma ord som det svenska) men med olika betydning. Med engelsk och norsk definition är brukshund = arbetande hund och kan således vara alla arbetande hundar som utför en uppgift. Kanske diffus definition då...

 

[Lejonelle]

Känner igen problemet och jobbar med det hundra gånger om dagen med varierande framgång.

Hanen drog som en galning i koppel tills han var 15 månader ungefär när poletten trillade ned och sen har han valt en plats snett till höger om mig där han ofta väljer att gå på promenaden och eftersom han har näsan nära godishanden händer det att det stoppas in något i munnen då och då när man går där lite lugnt och fint. Han drar när något triggar honom, framför allt om han ser vilt.

Tiken... drar av nyfikenhet. Fort ska det gå, vad är det där framme, kan det gå att äta, där luktar det gott och där borta också. Ont i axeln får jag och arg blir jag, speciellt när hon drar med sig hanen för då åker jag omkull.

Min grundmetod är att stanna. Man kommer inte en meter när det är drag i kopplet, vill man fram till något så håller man mattes takt. Detta jobbar vi med i varenda steg. Drag-stopp-vänta på kontakt. Är så tröttsamt att man vill spy emellanåt. Jag belönar också kontakt i gående. Vänder man på huvudet i slakt koppel så är det godis. Håller man sig vid sidan eller slackar i kopplet är det godis. Den här hunden gillar godis så hon går fint så länge det stoppas in något i munnen med 10 meters mellanrum. Att ge henne små uppgifter etc funkar bra. Men det här att bara gå och gå vid sidan tycker hon är lite segt helt enkelt.

Men det måste man ju också kunna klara av här i livet. Så jag tränar på och tröstar mig med att hon bara är två år och nio månader så jag hoppas att hon ska mogna lite och tagga ned, alternativt lära sig att det lönar sig dåligt att göra som hon gör. Det har blivit mycket bättre men jag måste hela tiden påminna och ibland ta i på skarpen, då skärper hon sig en liten stund tills något spännande dyker upp och hon glömmer allt jag har sagt.

 

[Raderad medlem 94602]

Är inte expert, för jag har själv min första hund som är snart 12 veckor :P Men när vi är ute brukar jag ofta ha inslag av att vi bara står/sitter stilla på en bänk och ser på folk t.ex. Eller om jag är ute med någon kan vi stanna och prata och hon får sitta/ligga och vara stilla med oss. Ibland får man kanske vänta ut henne, sån att hon leker själv en stund och sen kommer hon till ro och lägger sig ner. När hon gör detta berömmer jag med klapp/godis.

Här är du på rätt spår i passivitetsträning. Ös på med godis i början!
Sen är det som @Jadzia säger....förvänta dig inte så mycket av en ung hund om den är högtempererad. Dessa hundar vill mycket. Våra brukar också vara hopplösa i koppel i den åldern. Sen tyvärr...i vissa bruksschäfrar finns för mycket stress. Om det är fallet i din är omöjligt att veta utan att ha träffat hunden.
Vi tränar passivitet med våra. De är högtempererade men utan stress (något vi tvärvägrar avla på).

 

[glimmer]

Jag skulle nog dela upp träningen i flera delar. Exempelvis med att hon skruvar upp sig redan när du klär på dig för att gå ut.
Så skulle jag bryta ut det beteendet med att klä på dig kläder och sedan ta av kläderna men ej gå ut på promenad.. Avdramatisera det hela liksom.

Vid själva koppelpromenerandet så kan det underlätta om du låter henne rasa av lite lös först, sedan träna att gå fint i koppel genom att stanna vid drag i koppel-vänta-ut-kontakt, och gå framåt, detta kräver enormt tålamod av ägaren att vara envisare än hunden på att stanna vid varje drag i koppel å vänta ut kontakt.

Sedan skulle jag även träna medvetet att ändra "vart" vi ska gå, alltså, så att hunden inte bara drar framåt utan måste hålla uppmärksamheten på mig, och vart jag går. Alltså vänder jag mig om helt plötsligt och ändrar riktning så att hunden lär sig följa mig i kopplet och inte tvärtom.

 

[Carolininen]

Hunden är 10 månader och en bruksschäfer. Man ska inte förvänta sig att en så ung hund med motor klarar att gå och lulla på promenaden. De orkar inte hålla ihop helt enkelt. Jag skulle fortsätta precis som du gör, men inte förvänta mig att hon orkar behärska sig mer än några sekunder i taget. Bäst förutsättningar får du om hunden dessutom har fått blåsa ur sig fysiskt i någon timme innan. Allt eftersom hon blir äldre kräver du mer och mer självkontroll.

Det där med att promenera och lukta på blommorna vet jag däremot inte om du någonsin kommer få. Det är inte riktigt rätt hundtyp. Själv har jag löst det genom att ha mina lösa för det mesta. Går de i koppel får de inte fara runt, men direkt avslappnade är de inte. Det är målinriktat framåt som gäller.

Tack för svar.
Jag saltade nog lite i mitt uttryck vilket gav utrymme för misstolkning.
Jag förväntar mig inte att hon i den här åldern ska kunna sköta sig prickfritt i koppel, men jag känner lite att jag kunde dra nytta av lite inputs angående koppelträningen.
Mitt mål är inte att hon ska NewFoundland-lunka men att hon ska vara "samlad". Framförallt inte rycka o flyga eftersom det varken är bra för mina leder eller hennes.

 

[Sandy3]

Först och främst måste jag säga att jag inte har någon alls erfarenhet av brukshundar. Men två tips som jag fastnade för när jag läste på lite om koppelträning, var dels dessa tips som kommer här:

* Var konsekvens i din träning! - Med det menar jag att du kan använda en WGV sele eller en annan sele som knäppts fram till på bringan. När du inte orkar träna koppelgående, koppla över till selen. När du ska sedan börja träna kopplar du över till halsbandet. Det jag menar att du under en period använder både sele och halsband på promenaden. Skifta bara mellan dessa saker när du beroende på om du ska träna koppelgående eller vill låta hunden gå som den vill. På det viset " tjatar" du inte ut " gå fint koppel träningen."

* Ett annat tips jag läste någonstans var att; Låt hunden söka godis/leksak i hemnet först i ca 20 min innan du kopplar på hunden och tränar gå fint. På det viset får du ut lite energi först.

Det här bara lite tips som jag hört/läst om koppelträning. Hoppas det löser sig för dig!

 

[Och_Aye]

Jag har haft en belgare som var sådan en gång, alltid helt loss i kopplet oavsett hur jag gjorde innan.

Han fick gå lös istället sina första år, & under kommando bredvid mig på ställen där jag annars hade haft koppel på. Och för honom var det bra att låta honom röja av sig ordentligt innan kopplet åkte på.

Det lugnade sig efter några år faktiskt.

(Annars är min upplevelse att det bästa är om hundarna kan få vara lösa så mycket som möjligt, då köper dom det där snöret lite bättre när det väl är dags).

 

[fejt]

PS; Lagotto är inte en brukshund

Men ja, passivitetsträning är viktigt, oavsett vad för hund man har

Varför så himla viktigt att rätta? Måste man utbilda andra hela tiden? Det har ju ingen relevans alls för frågeställningen.

 

[Milosari]

Jag har gett upp. Mina hundar har fått lära sig att gå hyfsat i koppel i ca 5 min för uppvärmning. Sedan får de gå lösa. Det är bästa lösningen för alla inblandade och det blir mycket mindre konflikter.