Jag har en omplacering på 1.5 som var riktigt hemsk i koppel första tiden. Nu är hon bara halvhemsk, 3-4 månader senare. Min lösning för att inte tappa sugen blev en metizo-sele med både ryggknäppning och framknäppning. Det där röriga i hunden kvarstår såklart men jag kan variera promenaden med bekvämlighet för mig, lydnad osv. Går hunden prydligt med kopplet på ryggen sitter det där. Far den runt funderar jag på om jag kommer strypa hunden om jag ska köra lydnad ( ) eller om jag ska sätta kopplet fram. Nu är ju min äldre men det börjar sitta mycket bättre med att gå i koppel nu och jag slipper bli irriterad för jag har alltid en genväg.Tack för svar.
Jag saltade nog lite i mitt uttryck vilket gav utrymme för misstolkning.
Jag förväntar mig inte att hon i den här åldern ska kunna sköta sig prickfritt i koppel, men jag känner lite att jag kunde dra nytta av lite inputs angående koppelträningen.
Mitt mål är inte att hon ska NewFoundland-lunka men att hon ska vara "samlad". Framförallt inte rycka o flyga eftersom det varken är bra för mina leder eller hennes.
Varje gång hon söker kontakt med mig under promenaden får hon uppskattning. Antingen med godis eller beröm och en klapp/kli. Ibland följer bollen med som hon får bära så den tryggt och säkert kommer fram och vi kan leka lite med längs vägen.