Re: Senaste Ridsport?
Jag lästa artikeln idag, har funderat en del på vad artikelförfattaren vill ha sagt. Jag kan hålla med om att det vore bra om den svenska dressyren anammar mer av den klassiska läran, samtidigt tycker jag väl inte de tyska dressyrryttarna egentligen rider så värst klassiskt? Nåja, jag dristar mig i alla fall till att kommentera med lite funderingar och reflektioner kring några av citaten...
"Här i Sverige har elever till elever börjat undervisa i klassisk dressyr. De är tränade av de få skickliga utbildare som kommer till Sverige, bland dem Bent Branderup. Men kunskapen och bakgrunden har inte räckt till för att täcka alla hål och fallgropar som väger leder förbi. Utrustningen och skolorna som lärs får en viktigare roll än vad som kanske är menat, och många andra mycket viktiga grundstenar glöms bort. Vägen har blivit smalare"
Vad menas här egentligen, elever till Bent Branderup, eller elevers elever till BB? Lite oklart faktiskt, om man ska vara krass. Samtidigt kan man ju fundera på följande; om Bent nu är en kunnig tränare - enligt artikelförfattaren - borde man då inte respektera åtminstone de tränare som har hans godkännande?
Samtidigt ser jag också problemet hon åsyftar på och jag som ju agerar som tränare utöver min roll som ryttare rannsakar nu mig själv och frågar - var finns mina hål och fallgropar?
"Många förknippar nu klassisk ridning med en viss sorts ridning och en viss sorts människor, vars ridning inte har den egentliga klass och suveränitet som ordet faktiskt innebär."
Ähum, nu lägger jag mig inte i facket för klassisk ridning i den gängse bemärkelsen, men tar ändå illa vid mig, vad hon säger här är att alla ni som säger er syssla med klassisk dressyr - ni suger! Det stör mig...
"t.o.m i Tyskland kan man se att den klassiska ridningen delat upp sig i två läger, där det ena förkroppsligar den kvalitet och perfektion som klassisk ridning innebär, och det andra lägret består av en grupp mindre kunniga fritidsryttare som leker med kläder, utrustning och ord, men representerar mindre god ridning."
Och här är det som får mig riktigt irriterad... Vad menar artikelförfattaren? Att de som sysslar med seriös klassisk dressyr håller inte på med sånt trams som att klä sig i historiska dräkter och annorlunda utrustning än gängse?
"Förhoppningsvis kommer mer kvalitativa tränare från den klassiska dressyren även till Sverige. Tränare som kan påverka och inspirera ryttare från tävlingsdressyren och även från fritidsscenen att ta del av den kunskap och kvalitet som ligger i den klassiska dressyren, och inte bländas negativt av det som idag i Sverige kallas för akademisk ridkonst"
Hoppas också att mer - eller snarare fler - kvalitativa tränare kommer till Sverige. Men vad i hela världen säger människan? Att de som sysslar med Akademisk Ridkonst står för ett bländverk? Nä, det tycker jag är väl magstarkt.
Jag förstår till viss del varifrån det här ifrågasättandet av AR kommit ifrån, och jag har väntat på det. Saken är den att det är många "gräsrötter" som rider AR, och som kommer ta lång tid på sig att utvecklas till den mer avancerade nivån, om än någonsin i somliga fall. Och det är klart, ser man på dessa ryttare med "prestationsögon" är det kanske inte mycket att hänga i julgranen. Men dessa ryttare är glada och lyckliga för de blir inte dömda enligt mallen "kommer ekipaget kunna lyckas på tävlingsbanan eller ej" som alltför ofta förekommer. De får finnas där, i sin egen rätt. Drömeleven för mig som tränare är talangfulla elever med bra hästar som själva driver sig framåt och där man som tränare är en samtalspartner. Men jag har mycket hellre en "gräsrot" på en "whatever" som kanske inte har talangen, men viljan att lära och ser vägen till lärdom som det stora målet, än talangelever med "idealhästen" som bara ser prestationen och slutmålet.
