Autism eller bara fel på mig?

Nu kommer jag skriva om kanske neggativa saker så trigger varning för det. Men jag vill skriva lite om att vara ensam och att inte kunna lita på andra och endel såna saker. Och jag skulle JÄTTE GÄRNA vilja ha svar ifall kanske nån känner igen det för sigsjälv eller kanske har nåt tips eller nånting.
Men ja då först så kan jag skriva att JAG tror att det är pågrund av en diagnos som jag har som är autism. Och dethär menar jag för MIG så jag menar inget neggativt eller taskigt om andra som har det! Men som många säger att man tänker på ett lite annat sätt och upp fattar sociala saker lite annat motför domflesta andra. Och att det både kan vara en styrka och ett problem.
Men jag tycker iallafall att det BARA är neggativt. Och jag har ALLTID varit en sån som är utan för och inte passar in. Så det spelar ingen roll ifall det var skolan när jag var liten eller stallet eller vadsomhelst så har jag aldrig varit som nån viktig del i en grupp liksom. Utan jag kanske som bästa fall var med lite som utan för men domandra kanske var jätte bra vänner och kom överens jätte bra.
Men jag har ALLTID varit som att jag är fel motför alla andra. Och då när jag fick att jag har autism så var det en som sa att det kanske är skönt att veta varför jag känner mig annorlunda motför andra. Och alltså det fattar jag INTE för det är inget skönt alls för mig med det. Utan jag skulle ju mycket hellre bara normal och iallafall KANSKE kunna passa in i fram tiden mot att jag har en diagnos som jag kommer ha föralltid och att jag inte passar in och aldrig kan förklara det jag menar är som jag ÄR föralltid. Liksom vad är det för skönt med det?
Och en annan sak om att lita på andra. Så nu har jag ändå flest som jag litar på som jag har haft nånsin. Och då är det lite o lika sätt men pappa är en. Och två av personalen här på o lika sätt. Och sju vänner som jag har online och kp från det förra hvb hemmet. Men det är också på lite o lika sätt.
Men iallafall så är ju ändå det ganska många men det är ändå att jag är helatiden jätte rädd att nån av dom ska göra nånting så jag inte kan lita på den. För jag är som den sämsta kombon att jag har jätte stora be hov att kunna lita på andra OCH jag blir jätte på verkad ifall nån sviker mig OCH jag verkar vara väldigt lätt för många att svika och ljuga till. Och det är väl för jag är så lätt lurad för jag inte tänker som allaandra och att jag VILL kunna lita på andra såmycket så jag har litat på fel personer och trott på fel personer. Så har det blivit skit dåligt pågrund av det och att jag har gjort jätte dåliga saker eller hamnat i jätte dåliga situationer och även så har jag varit jätte nära att dö pågrund av sånt.
Och då är det också på vissa ställen att autism kan göra så man har mera tankar om rätt och fel och sånt och att man tror detbästa om andra och såna saker. Så IGEN är ju det en sak som dom vill att det ska låta bra men det är inte det.
Men ja jag vet inte om nån fattar nånting av dethär men säkert inte. Men om jag ska försöka ha några frågor så är det om nånannan har autism om ni känner lika? Eller om ni känner nån som har det eller så om ni vet om det är lika för den. Och om man KAN lära sig att vara mera normal och passa in och isåfall hur och hur lång tid tar det? Och bara om ni har några tips liksom.

 

[LiviaFilippa]

Angående ensamkänslan - jag var i många år gift med en neurotypiker, altså en som inte hade ett enda autistiskt drag. Han klagade ofta på att han kände sig otroligt ensam i våran relation, även när han var tillsammans med mig. Så tydligen är det inte bara autister som kan känna så - själv hade jag aldrig någon sådan känsla när jag var med honom, och kunde inte relatera till vad han menade.


Jag vet inte hur det är för andra, men själv så "lever" jag oftast liksom "i" min hjärna, jag observerar och analycerar saker som händer medan det händer, och känner mig på det viset inte 100% "närvarande" eller "delaktig". Kan det vara något liknande för dig? Evt andra som känner igen sig i detta?

Ja så är det nog för mig också tror jag!

 

[LiviaFilippa]

Hur kommer det sig att du säger har autism istället för är autistisk?

Därför att jag inte tycker att jag ÄR det bara för jag HAR den diagnosen. Utan jag har autism lika som jag har add och ät störning och deprission och ptsd och andra saker men jag ÄR inte det. Utan jag är jag bara och jag HAR dom diagnoserna.

 

[sorbifolia]

Ja så är det nog för mig också tror jag!

Okej, men då har vi ju kanske ett spår här som det går att spinna lite vidare på! Det vore jätteinteressant om andra kan svara med i fall de känner igen sig (tycker jag iaf).

Jag kan ibland sakna känslan av att vara mera närvarande, och jag tror kanske det är därför som jag gillar att t.ex. rida fälttävlan, för då blir jag ungefär "tvingad" att vara i situationen och faktiskt känna och göra saker istället för att tänka så mycket... Gav det någon mening??

Men i regel så har jag det ganska bra här inne i mitt huvud och med mina tankar. Det är nog kanske den största skilnaden mot dig, att du har många negativa tankar som gör det otrevligt att liksom vara med dig själv och leva via din hjärna?

 

[LiviaFilippa]

Okej, men då har vi ju kanske ett spår här som det går att spinna lite vidare på! Det vore jätteinteressant om andra kan svara med i fall de känner igen sig (tycker jag iaf).

Jag kan ibland sakna känslan av att vara mera närvarande, och jag tror kanske det är därför som jag gillar att t.ex. rida fälttävlan, för då blir jag ungefär "tvingad" att vara i situationen och faktiskt känna och göra saker istället för att tänka så mycket... Gav det någon mening??

Men i regel så har jag det ganska bra här inne i mitt huvud och med mina tankar. Det är nog kanske den största skilnaden mot dig, att du har många negativa tankar som gör det otrevligt att liksom vara med dig själv och leva via din hjärna?

Ja jag tror jag fattar det med ridningen och det är kanske lite som för mig att iallafall så är ensam känslan minst när jag är med M tillexempel eller nåtannat djur som jag har som en kompis relation med.
Och ja somsagt nu så har jag ju många neggativa tankar men dendär ensam känslan och att jag var annor lunda och det hade jag ju förut också.

 

[skiesabove]

Okej, men då har vi ju kanske ett spår här som det går att spinna lite vidare på! Det vore jätteinteressant om andra kan svara med i fall de känner igen sig (tycker jag iaf).

Jag kan ibland sakna känslan av att vara mera närvarande, och jag tror kanske det är därför som jag gillar att t.ex. rida fälttävlan, för då blir jag ungefär "tvingad" att vara i situationen och faktiskt känna och göra saker istället för att tänka så mycket... Gav det någon mening??

Men i regel så har jag det ganska bra här inne i mitt huvud och med mina tankar. Det är nog kanske den största skilnaden mot dig, att du har många negativa tankar som gör det otrevligt att liksom vara med dig själv och leva via din hjärna?

Dels så dissassoscierar jag ofta om jag blir triggad på nåt trauma / blir för stressad, och sitter då liksom bakom ett overklighetsfilter.

Sen så kan jag bli brutalt uttråkad och därpå stressad i påtvingade sociala situationer (dvs arbetslivet eller "sociala obligationer") för att det blir omöjligt för mig att vara mig själv runt vissa normalisar men utan att vara oartig. Dom brukar ha en tendens att ta allt jag säger som att jag försöker bräcka dom i statusjakt. Exempel från ett bröllop i sommar, där jag försökte vara ärlig om mina svårigheter med att slutföra mina studier. Fick som svar "Ja jag har då inga universitetspoäng alls!"... Det kan vara det göttiga med att ha blivit äldre / ha hunnit träffat enormt många intressanta och trevliga människor, men jag tar det inte lika hårt numera. Jag har slutat försöka passa in, istället så fokuserar jag på att vara rimligt artig och vänlig, och spara mina behov och uppriktiga glädje i att socialisera tills när jag är med folk som kan greppa det jag vill prata om .

Och ja, hästarna är en del av det folket . Dom kräver närvaro, men inte tal. Dom pratar tydligt kroppsspråk och säger alltid det dom menar. Om kag behöver en tankepaus kan jag bara kliva ur hagen/ridbanan och dom väntar tålmodigt.

Med människor kan det bli svårt för mig när deras kropp säger en sak, situationen samma sak, vetenskapen samma sak, men ur munnen hoppar något helt annat som dom tycker att jag ska tro på och svara jakande direkt. Istället får jag be om en tankepaus eller ha någon mjäkig
ämnesbytesfras tillgänglig. Jag orkar inte med inautentiska människor helt enkelt.

Generellt ja, jag känner också att jag lever mer i mitt huvud än i det materiella universat rätt så ofta. Det är ganska trevligt därinne, men jag kan snurra till det om jag bara sitter i mitt eget huvud för länge. Hästar och skogen och trädgården hjälper mig komma tillbaka till jorden .

 

[skiesabove]

Därför att jag inte tycker att jag ÄR det bara för jag HAR den diagnosen. Utan jag har autism lika som jag har add och ät störning och deprission och ptsd och andra saker men jag ÄR inte det. Utan jag är jag bara och jag HAR dom diagnoserna.

Ja, men skillnaden med autism är att man föds med det. Det är en hjärntyp, bland många andra. Det rör sig snabbt inom psykologin just nu, men många tror fortfarande på sjukdomsparadigmet (att autism är en sjukdom man får, att det finns symtom, att det kan botas, en del idioter tror till och med att vaccin kan orsaka autism, föräldrar gråter för att deras barn "är handikappade nu", och så vidare). Men det är inte en sjukdom. Trots decennier av sjuka mängder pengar i forskningen, så hittar dom inga svar när dom gräver utefter antagandet att det är en sjukdom. Neurodiversitetrörelsen och Autism Rights-rörelsen växer ruskigt snabbt just nu. För vi vuxna autister har börjat prata med varandra och med psykologerna, och det har legat en stinkande hund begravd här länge. En hund som stinker av eugenik och evangelism.

Lång historia är det, men du är inte sjuk i huvudet. Det är inget fel att vara autistisk. Det är ett sätt som hjärnan fungerar, som är en av många minoriteter.

Att tillhöra en minoritet i ett samhälle som är anpassat för majoriteten skapar svårigheter. Svårigheterna skapar stress. Stressen skapar överslagshandlingar och "glaset är fullt" (meltdown eller shutdown).

Åh, jag önskar att vi hade mer material på svenska för tonåringarna. Jag hoppas det kommer snart.

 

[Rosett]

Ja, men skillnaden med autism är att man föds med det. Det är en hjärntyp, bland många andra. Det rör sig snabbt inom psykologin just nu, men många tror fortfarande på sjukdomsparadigmet (att autism är en sjukdom man får, att det finns symtom, att det kan botas, en del idioter tror till och med att vaccin kan orsaka autism, föräldrar gråter för att deras barn "är handikappade nu", och så vidare). Men det är inte en sjukdom. Trots decennier av sjuka mängder pengar i forskningen, så hittar dom inga svar när dom gräver utefter antagandet att det är en sjukdom. Neurodiversitetrörelsen och Autism Rights-rörelsen växer ruskigt snabbt just nu. För vi vuxna autister har börjat prata med varandra och med psykologerna, och det har legat en stinkande hund begravd här länge. En hund som stinker av eugenik och evangelism.

Lång historia är det, men du är inte sjuk i huvudet. Det är inget fel att vara autistisk. Det är ett sätt som hjärnan fungerar, som är en av många minoriteter.

Att tillhöra en minoritet i ett samhälle som är anpassat för majoriteten skapar svårigheter. Svårigheterna skapar stress. Stressen skapar överslagshandlingar och "glaset är fullt" (meltdown eller shutdown).

Åh, jag önskar att vi hade mer material på svenska för tonåringarna. Jag hoppas det kommer snart.

ADD/ADHD är också medfött och ett sätt för hjärnan att fungera, hur många säger att de ”är” ADD/ADHD?
Jag tänker också att jag ”har” autism, precis som jag ”har” ADD.
Jag är jag, jag är inte mina funktionsnedsättningar.

 

[LiviaFilippa]

Ja, men skillnaden med autism är att man föds med det. Det är en hjärntyp, bland många andra. Det rör sig snabbt inom psykologin just nu, men många tror fortfarande på sjukdomsparadigmet (att autism är en sjukdom man får, att det finns symtom, att det kan botas, en del idioter tror till och med att vaccin kan orsaka autism, föräldrar gråter för att deras barn "är handikappade nu", och så vidare). Men det är inte en sjukdom. Trots decennier av sjuka mängder pengar i forskningen, så hittar dom inga svar när dom gräver utefter antagandet att det är en sjukdom. Neurodiversitetrörelsen och Autism Rights-rörelsen växer ruskigt snabbt just nu. För vi vuxna autister har börjat prata med varandra och med psykologerna, och det har legat en stinkande hund begravd här länge. En hund som stinker av eugenik och evangelism.

Lång historia är det, men du är inte sjuk i huvudet. Det är inget fel att vara autistisk. Det är ett sätt som hjärnan fungerar, som är en av många minoriteter.

Att tillhöra en minoritet i ett samhälle som är anpassat för majoriteten skapar svårigheter. Svårigheterna skapar stress. Stressen skapar överslagshandlingar och "glaset är fullt" (meltdown eller shutdown).

Åh, jag önskar att vi hade mer material på svenska för tonåringarna. Jag hoppas det kommer snart.

Nej och har jag sagt det eller? Jag vet att det är nånting man har hela livet och att det inte räknas som en sjukdom så jag fattar inte varför du försöker över tala mig att jag inte får tycka som jag gör?
Bara för att DU vill säga att du är autistisk så kan du ju inte tvinga alla andra att säga det lika som inte jag fråga sätter varför du säger att du är autistisk och inte att du har autism. Och JAG hatar att JAG har autism o avsett vad du tycker.
Och förresten så om du inte visste det så är det o artigt att an tyda massa saker om andra och inte svara på frågor om det.

 

[LiviaFilippa]

ADD/ADHD är också medfött och ett sätt för hjärnan att fungera, hur många säger att de ”är” ADD/ADHD?
Jag tänker också att jag ”har” autism, precis som jag ”har” ADD.
Jag är jag, jag är inte mina funktionsnedsättningar.

Tack att det iallafall finns nån som fattar

 

[Tonto]

ADD/ADHD är också medfött och ett sätt för hjärnan att fungera, hur många säger att de ”är” ADD/ADHD?
Jag tänker också att jag ”har” autism, precis som jag ”har” ADD.
Jag är jag, jag är inte mina funktionsnedsättningar.

Tycker det är hemskt trist att folk ska försöka tvinga på en hur man ska säga. Om @EmmaFilippa känner sig mest bekväm med att säga har så kanske man inte behöver hacka på det. Jag kan säga båda, men känner mig egentligen mest hemma med "har".

 

[Fjordfrälst]

Tycker det är hemskt trist att folk ska försöka tvinga på en hur man ska säga. Om @EmmaFilippa känner sig mest bekväm med att säga har så kanske man inte behöver hacka på det. Jag kan säga båda, men känner mig egentligen mest hemma med "har".

Håller helt med dig!

 

[sorbifolia]

Jag kan tycka det är lite trist att benämna funktionsvariationer som autism "funktionsnedsättningar" med - jag vet att en del upplever det som det, men för flertalet så är det inte så, och det känns tråkigt om samhället ska tänka så. Själv brukar jag skoja med att min autisthjärna är "Hjärna version 2.0", dvs. en förbättring mot hur en neurotypisk hjärna fungerar - och det är helt ärligt hur jag själv upplever det.

En liten funfact som jag hörde på radion för några år sedan: I "Silicon Valley", en region i Californien i USA som är "huvudstaden" för dator-/tech-sällskaper som t.ex. Apple, eBay, Twitter, etc., är faktiskt majoriteten av barn som går i skolan autister. Så där är det onormalt att inte vara autist.

 

[Tonto]

Jag kan tycka det är lite trist att benämna funktionsvariationer som autism "funktionsnedsättningar" med - jag vet att en del upplever det som det, men för flertalet så är det inte så, och det känns tråkigt om samhället ska tänka så. Själv brukar jag skoja med att min autisthjärna är "Hjärna version 2.0", dvs. en förbättring mot hur en neurotypisk hjärna fungerar - och det är helt ärligt hur jag själv upplever det.

En liten funfact som jag hörde på radion för några år sedan: I "Silicon Valley", en region i Californien i USA som är "huvudstaden" för dator-/tech-sällskaper som t.ex. Apple, eBay, Twitter, etc., är faktiskt majoriteten av barn som går i skolan autister. Så där är det onormalt att inte vara autist.

Åh jag blir hemskt irriterad när folk kallar mig funktionsvarierad. Jag tycker att det känns nedvärderande, just för att jag inte fungerar i ett normalstört samhälle utan att det tär på mig.

 

[skiesabove]

Tycker det är hemskt trist att folk ska försöka tvinga på en hur man ska säga. Om @EmmaFilippa känner sig mest bekväm med att säga har så kanske man inte behöver hacka på det. Jag kan säga båda, men känner mig egentligen mest hemma med "har".

Det är inte ordmärkeri jag är ute efter, utan jag försöker genuint hjälpa OP till att hitta andra sätt att förhålla sig till sig själv . Hur man pratar om saker förändrar hur man tänker om saker. Att prova nya sätt att säga/tänka kan förändra jättemycket på känslofronten. (Exempelvis: "Min häst dummade sig!" vs "Min häst reagerade på något jag inte hann se")

Det finns många paralleller till HBTQ+ rörelsens kamp. Homosexualitet brukade betraktas som en sjukdom.

Alla här rätt att må bra. Oavsett vem eller hur man är.

 

[skiesabove]

Jag kan tycka det är lite trist att benämna funktionsvariationer som autism "funktionsnedsättningar" med - jag vet att en del upplever det som det, men för flertalet så är det inte så, och det känns tråkigt om samhället ska tänka så. Själv brukar jag skoja med att min autisthjärna är "Hjärna version 2.0", dvs. en förbättring mot hur en neurotypisk hjärna fungerar - och det är helt ärligt hur jag själv upplever det.

En liten funfact som jag hörde på radion för några år sedan: I "Silicon Valley", en region i Californien i USA som är "huvudstaden" för dator-/tech-sällskaper som t.ex. Apple, eBay, Twitter, etc., är faktiskt majoriteten av barn som går i skolan autister. Så där är det onormalt att inte vara autist.

Och arbetsplatserna var först/störst med att tillåta helt nya sätt att vara på arbetet (i USA). Flexibla arbetstider, avslappnad klädsel, olika utformningar på kontoren, etc.

Inte helt konstigt att en massa "spetsbegåvade" vuxna får spetsbegåvade barn, så att säga .

 

[Rosett]

Jag kan tycka det är lite trist att benämna funktionsvariationer som autism "funktionsnedsättningar" med - jag vet att en del upplever det som det, men för flertalet så är det inte så, och det känns tråkigt om samhället ska tänka så. Själv brukar jag skoja med att min autisthjärna är "Hjärna version 2.0", dvs. en förbättring mot hur en neurotypisk hjärna fungerar - och det är helt ärligt hur jag själv upplever det.

Det är ju samhällets normer, krav och förväntningar som orsakar funktionsnedsättningen eller -variationen om man vill kalla det så.
Jag tycker var och en får kalla sig funktionsnedsatt eller -varierad om den vill.

Autismen gör att jag är uppmärksam på detaljer, vilket var till nytta när jag jobbade med lokalvård på ett konferenshotell men det var även enormt stressande eftersom jag såg ”allt” som var fel men orkade inte fixa allt.
ADDn å andra sidan, gör mig ouppmärksam.
Så hjärnan ger mig motstridiga signaler.
(Visste inte då att jag har npf).

 

[godisklubba]

Angående att säga att man är autistisk eller har autism så föredrar majoriteten av alla autister "är autistisk" (dvs identity-first language), medan en minoritet föredrar "har autism" (dvs person-first language). Detta enligt en studie från 2015 som jag läste om på @funkismamma s sida på instagram.

Men att majoriteten föredrar "är autistisk" betyder inte att alla gör det. Så om @EmmaFilippa föredrar person-first language (dvs person med autism/har autism) så måste vi andra acceptera det och referera till henne enligt det

Jag förstår att ingen i tråden vill Emma något illa, verkligen. Ville bara påminna om att inte alla föredrar identity-first language

Personligen så bryr jag mig inte så mycket om hur folk pratar om min autism. Jag använder "jag är autistisk" och "jag har autism" ungefär lika mycket, lite beroende på känslan för stunden Men det är ju bara jag.

 

[escodobe]

Varför skulle jag inte det kunna hända fast jag bara är migsjälv som jag är? Om man duger som man är så finns det ju ingen andledning att göra helt tvärt mot hur man är utan då kan man likagärna få detdär ändå?

I mitt fall är det en vinst i att kunna agera som "förväntat" i tex jobbet och en del sociala situationer. Livet blir liksom smidigare så och man kommer in i sammanhang.
Men folk jag känner bra då är jag mig själv och behöver inte bry mig om sådant som att ha ögonkontakt eller liknande.

 

[Tonto]

Angående att säga att man är autistisk eller har autism så föredrar majoriteten av alla autister "är autistisk" (dvs identity-first language), medan en minoritet föredrar "har autism" (dvs person-first language). Detta enligt en studie från 2015 som jag läste om på @funkismamma s sida på instagram.

Men att majoriteten föredrar "är autistisk" betyder inte att alla gör det. Så om @EmmaFilippa föredrar person-first language (dvs person med autism/har autism) så måste vi andra acceptera det och referera till henne enligt det

Jag förstår att ingen i tråden vill Emma något illa, verkligen. Ville bara påminna om att inte alla föredrar identity-first language

Personligen så bryr jag mig inte så mycket om hur folk pratar om min autism. Jag använder "jag är autistisk" och "jag har autism" ungefär lika mycket, lite beroende på känslan för stunden Men det är ju bara jag.

Tack!

 

[Tonto]

Det är inte ordmärkeri jag är ute efter, utan jag försöker genuint hjälpa OP till att hitta andra sätt att förhålla sig till sig själv . Hur man pratar om saker förändrar hur man tänker om saker. Att prova nya sätt att säga/tänka kan förändra jättemycket på känslofronten. (Exempelvis: "Min häst dummade sig!" vs "Min häst reagerade på något jag inte hann se")

Det finns många paralleller till HBTQ+ rörelsens kamp. Homosexualitet brukade betraktas som en sjukdom.

Alla här rätt att må bra. Oavsett vem eller hur man är.

Fast det blir ordmärkeri när du ska kommentera på hur TS vill förhålla sig till sin autism i form av vilket ord TS vill använda och känner sig bekväm med. Speciellt när du liknar "har" och "är" vid att "Min häst dummade sig!" vs "Min häst reagerade på något jag inte hann se", så tycker jag att du ganska tydligt vill visa att det ena sättet är mindre rätt.