Autism eller bara fel på mig?

Nu kommer jag skriva om kanske neggativa saker så trigger varning för det. Men jag vill skriva lite om att vara ensam och att inte kunna lita på andra och endel såna saker. Och jag skulle JÄTTE GÄRNA vilja ha svar ifall kanske nån känner igen det för sigsjälv eller kanske har nåt tips eller nånting.
Men ja då först så kan jag skriva att JAG tror att det är pågrund av en diagnos som jag har som är autism. Och dethär menar jag för MIG så jag menar inget neggativt eller taskigt om andra som har det! Men som många säger att man tänker på ett lite annat sätt och upp fattar sociala saker lite annat motför domflesta andra. Och att det både kan vara en styrka och ett problem.
Men jag tycker iallafall att det BARA är neggativt. Och jag har ALLTID varit en sån som är utan för och inte passar in. Så det spelar ingen roll ifall det var skolan när jag var liten eller stallet eller vadsomhelst så har jag aldrig varit som nån viktig del i en grupp liksom. Utan jag kanske som bästa fall var med lite som utan för men domandra kanske var jätte bra vänner och kom överens jätte bra.
Men jag har ALLTID varit som att jag är fel motför alla andra. Och då när jag fick att jag har autism så var det en som sa att det kanske är skönt att veta varför jag känner mig annorlunda motför andra. Och alltså det fattar jag INTE för det är inget skönt alls för mig med det. Utan jag skulle ju mycket hellre bara normal och iallafall KANSKE kunna passa in i fram tiden mot att jag har en diagnos som jag kommer ha föralltid och att jag inte passar in och aldrig kan förklara det jag menar är som jag ÄR föralltid. Liksom vad är det för skönt med det?
Och en annan sak om att lita på andra. Så nu har jag ändå flest som jag litar på som jag har haft nånsin. Och då är det lite o lika sätt men pappa är en. Och två av personalen här på o lika sätt. Och sju vänner som jag har online och kp från det förra hvb hemmet. Men det är också på lite o lika sätt.
Men iallafall så är ju ändå det ganska många men det är ändå att jag är helatiden jätte rädd att nån av dom ska göra nånting så jag inte kan lita på den. För jag är som den sämsta kombon att jag har jätte stora be hov att kunna lita på andra OCH jag blir jätte på verkad ifall nån sviker mig OCH jag verkar vara väldigt lätt för många att svika och ljuga till. Och det är väl för jag är så lätt lurad för jag inte tänker som allaandra och att jag VILL kunna lita på andra såmycket så jag har litat på fel personer och trott på fel personer. Så har det blivit skit dåligt pågrund av det och att jag har gjort jätte dåliga saker eller hamnat i jätte dåliga situationer och även så har jag varit jätte nära att dö pågrund av sånt.
Och då är det också på vissa ställen att autism kan göra så man har mera tankar om rätt och fel och sånt och att man tror detbästa om andra och såna saker. Så IGEN är ju det en sak som dom vill att det ska låta bra men det är inte det.
Men ja jag vet inte om nån fattar nånting av dethär men säkert inte. Men om jag ska försöka ha några frågor så är det om nånannan har autism om ni känner lika? Eller om ni känner nån som har det eller så om ni vet om det är lika för den. Och om man KAN lära sig att vara mera normal och passa in och isåfall hur och hur lång tid tar det? Och bara om ni har några tips liksom.

 

[Tonto]

Tänkte skriva det men du hann före

Ska inte svara mer! Ville mest att TS inte skulle utsättas för tjat om att deras sätt att uttrycka sig är fel, men inser att jag föder konversationen genom att försöka få personen att inse att alla inte tycker dom den.

 

[LiviaFilippa]

Jag fick upp den här i flöder helt plötsligt och tänkte direkt på dig @EmmaFilippa. Kanske inte stämmer men jag tycker den är rätt fin.
Visa bifogad fil 98723

Jag är själv inte diagnosticerad men hela familjen har liksom enats om att "Ptja, någonting är det ju. " ungefär. Och det går gandka bra för mig. Jag laddar om i skogen, hypar om mina djur och har ett arbete som tillåter mig att stänga av lite lagom så att jag inte behöver anpassa mig hela tiden. Det finns vänner som förstår, som har tålamod och som gärna tar kontakt med mig efter lång radiotystnad - en del är lite som mig och uppskattar avståndet, andra har andra vänner de hänger med medan vi inte hörs.

Jag fattar att den är menad som possitivt att det inte är nåt fel att vara annor lunda. Men egentligen så är det ju ingen skillnad ifall det är mig det är fel på eller att inte sam hället är an passat för såna som mig liksom men det är ju lika mycket problem iallafall.

 

[LiviaFilippa]

Jag är inte på minsta sätt arg på dig, jag tycker inte du är dålig, och du slösar inte min tid .

Jag frågade dig det om autism som en ledande fråga, dvs med förhoppningen att du kanske skulle få ögonen på hur du tänker om dig själv. Det var inte kritik, ingen antydning om något dåligt - det tolkade du själv in. Kanske är du van vid att folk ger dig skit för allt?

Jag har själv gjort en jätteresa den här sommaren, och det gjorde enorm skillnad när jag upptäckte att man kan se på autism som något helt annat än en sjukdom, ett fel, dåligt.

Jag har autism = jag har en sjukdom/diagnos

Jag är autistisk = Jag har en annan hjärntyp än allistiska.

Hänger du med? Det är inget fel med att vara annorlunda än majoriteten. I alla andra sammanhang pratar vi om hur bra det är med diversitet. I ekosystemen är det nödvändigt med diversitet för att de ens ska fungera.

Olika sorters människor behövs .

Men vi stöter på svårigheter när samhället och kulturen inte erkänner detta, när vi tvingas navigera en värld som inte är byggd för vår sort. Det är det som ger "handikappet", våra hjärnor fungerar jättebra, men omgivningen är byggd för hjärnor som inte tar in lika många intryck och som lär sig på ett annat sätt än vi.

Jag avslutar med några smileys för att visa vilken ton jag egentligen har. Jag älskar alla människor, oavsett vad dom säger och gör.

Okej tack för svaret. Men det är ju hur du tycker med att säga har autism och är autistisk.
Men som JAG tycker så är det att jag har autism är att jag har denhär diagnosen. Som inte är nån sjukdom iallafall. Och jag är autistisk låter som det är det viktigaste med hela mig och att det är vad jag ÄR liksom och så tycker inte jag.
Så FÖR MIG så är det mycket mera neggativt med jag är motför jag har. Men jag menar inte att det är så för alla utan det är bara som JAG tycker om MIG.

 

[skiesabove]

Okej tack för svaret. Men det är ju hur du tycker med att säga har autism och är autistisk.
Men som JAG tycker så är det att jag har autism är att jag har denhär diagnosen. Som inte är nån sjukdom iallafall. Och jag är autistisk låter som det är det viktigaste med hela mig och att det är vad jag ÄR liksom och så tycker inte jag.
Så FÖR MIG så är det mycket mera neggativt med jag är motför jag har. Men jag menar inte att det är så för alla utan det är bara som JAG tycker om MIG.

Ja, och det är ok

Det är ok att vi tycker annorlunda! Det är till och med viktigt, att folk vågar prata med varandra på ett vänligt sätt fast de inte tycker likadant.