Autism eller bara fel på mig?

Nu kommer jag skriva om kanske neggativa saker så trigger varning för det. Men jag vill skriva lite om att vara ensam och att inte kunna lita på andra och endel såna saker. Och jag skulle JÄTTE GÄRNA vilja ha svar ifall kanske nån känner igen det för sigsjälv eller kanske har nåt tips eller nånting.
Men ja då först så kan jag skriva att JAG tror att det är pågrund av en diagnos som jag har som är autism. Och dethär menar jag för MIG så jag menar inget neggativt eller taskigt om andra som har det! Men som många säger att man tänker på ett lite annat sätt och upp fattar sociala saker lite annat motför domflesta andra. Och att det både kan vara en styrka och ett problem.
Men jag tycker iallafall att det BARA är neggativt. Och jag har ALLTID varit en sån som är utan för och inte passar in. Så det spelar ingen roll ifall det var skolan när jag var liten eller stallet eller vadsomhelst så har jag aldrig varit som nån viktig del i en grupp liksom. Utan jag kanske som bästa fall var med lite som utan för men domandra kanske var jätte bra vänner och kom överens jätte bra.
Men jag har ALLTID varit som att jag är fel motför alla andra. Och då när jag fick att jag har autism så var det en som sa att det kanske är skönt att veta varför jag känner mig annorlunda motför andra. Och alltså det fattar jag INTE för det är inget skönt alls för mig med det. Utan jag skulle ju mycket hellre bara normal och iallafall KANSKE kunna passa in i fram tiden mot att jag har en diagnos som jag kommer ha föralltid och att jag inte passar in och aldrig kan förklara det jag menar är som jag ÄR föralltid. Liksom vad är det för skönt med det?
Och en annan sak om att lita på andra. Så nu har jag ändå flest som jag litar på som jag har haft nånsin. Och då är det lite o lika sätt men pappa är en. Och två av personalen här på o lika sätt. Och sju vänner som jag har online och kp från det förra hvb hemmet. Men det är också på lite o lika sätt.
Men iallafall så är ju ändå det ganska många men det är ändå att jag är helatiden jätte rädd att nån av dom ska göra nånting så jag inte kan lita på den. För jag är som den sämsta kombon att jag har jätte stora be hov att kunna lita på andra OCH jag blir jätte på verkad ifall nån sviker mig OCH jag verkar vara väldigt lätt för många att svika och ljuga till. Och det är väl för jag är så lätt lurad för jag inte tänker som allaandra och att jag VILL kunna lita på andra såmycket så jag har litat på fel personer och trott på fel personer. Så har det blivit skit dåligt pågrund av det och att jag har gjort jätte dåliga saker eller hamnat i jätte dåliga situationer och även så har jag varit jätte nära att dö pågrund av sånt.
Och då är det också på vissa ställen att autism kan göra så man har mera tankar om rätt och fel och sånt och att man tror detbästa om andra och såna saker. Så IGEN är ju det en sak som dom vill att det ska låta bra men det är inte det.
Men ja jag vet inte om nån fattar nånting av dethär men säkert inte. Men om jag ska försöka ha några frågor så är det om nånannan har autism om ni känner lika? Eller om ni känner nån som har det eller så om ni vet om det är lika för den. Och om man KAN lära sig att vara mera normal och passa in och isåfall hur och hur lång tid tar det? Och bara om ni har några tips liksom.

 

[LiviaFilippa]

@skiesabove Jag vet inte ifall du har läst det jag skrev till dig förut och du kanske inte läser dethär heller men jag vill ändå försöka en sista gång.
Men jag vet inget om dig och du kanske inte kan tänka att andra kan bli jätte frusterade av sånt ifall inte du blir det. Som du skrev att dethär kanske försvinner ur bådas minne. Så det kanske inte be tyder så mycket för dig så du kan bara släppa det men jag funkar inte så iallafall. Utan allt dethär fastnar jätte mycket i mitt huvud och jag kommer inte kunna bara glömma det.
Men du fråga satte varför jag skriver att jag har autism och inte är autistisk. Och som att det var dåligt att skriva som jag gör. Och det var inte bara jag som upp fattade det då heller. Så det bara ger en känsla att jag säger fel men du har inte förklarat varför bara an tytt att det är jätte fel och dåligt.
Och det kanske inte var så du menade men det blir bara att jag hatar ännu mera att jag har autism och jag hatar autism ännu mera för det känns som jag tillochmed säger fel om att jag har det och jag inte fattar varför.
Men jag fattar att du kanske inte bryr dig och inte vill slösa tid på mig men jag skulle upp skatta jätte mycket om du bara kunde förklara varför det spelar nån roll enligt dig.

 

[LiviaFilippa]

@ginnies Först så det att du ska lämna tråden ifall jag mår dåligt av att du skriver i den så nej det jag mår dåligt av är att det känns o möjligt att förklara så du lyssnar och fattar det jag skriver. Utan att du antingen tror att du vet det mera än mig eller bara iggnorerar det jag skriver och inget av det hjälper.
Det med patient så det första var att du skrev att några här ville dela sina erfaren heter för att dom kanske hade varit i nån liknande situation och dom ville skriva vad som hjälpte för dom. Och att i fram tiden kanske jag skulle kunna vara en som kan säga till nån som är som mig då att jag fattar.
Och då skrev jag att OM jag skulle bli äldre och må bättre så kommer jag aldrig ge andra i min situation o önskade tips för jag vet att det kanske inte hjälper alls.
Och då skrev du att jag inte vet hur jag kommer tänka i fram tiden och att alla inte funkar som mig så det var dåligt att inte ge tips till nån som kanske är mot taglig.
Och då skrev jag att jag kan ju inte veta isåfall om dom vill ha mina tips utan då kan dom ju bara fråga.
Och då skrev du att det inte är så enkelt för patienten att bara fråga och det borde jag veta och förstå. Som kändes som du idiot förklarade mig och att du pratade om nåt helt annat heltplötsligt och fick det att låta som att jag hade sagt att INGEN ska försöka ge tips till NÅN.
Så det kändes som du ändrade samtals ämne för jag trodde att du menade som du skrev frånbörjan om jag i fram tiden skulle vara en av dom vuxna som skriver till nån som mig nu liksom. Och det var bara det jag menade att jag aldrig kommer ge o önskade tips då för jag vet hur dåligt det kan bli. Men sen helt plötsligt så lät det som jag menade att inte läkare eller nån skulle få ge några tips och det menade jag inte alls och jag tänkte inte ens på det alls för jag trodde somsagt att vi pratade om hur jag skulle vara i fram tiden.
Och då blev jag jätte frusterad för jag kände mig jätte förvirrad och att jag inte fattade nånting.
Och sen så stämmer det inte att jag ser fiender överallt men det har jag redan försökt att förklara. Och det sista som du skrev med krya på dig så bara undrar jag vad du menar för autism är somsagt inte en sjuk dom och inget som går över eller som man blir frisk från.

 

[Grazing]

@ginnies Och det sista som du skrev med krya på dig så bara undrar jag vad du menar för autism är somsagt inte en sjuk dom och inget som går över eller som man blir frisk från.

Fast det kan man, det går att vara en "frisk" autist utan depressioner osv. Autismen gör att man blir känsligare och mer sårbar än andra. Men det finns faktiskt dom med autism som mår bra och är fria från allt vad depressioner och svårigheter osv är. Det gäller "bara" att lära sig vad som fungerar för en i livet.

Mycket förändras över åren, många kan till och med "växa ur" autismen. Det sa dom när jag gick på BNK förut, min autism blev mycket mycket mindre ju äldre jag blev. Antagligen för att jag lärde mig hantera den bättre. Så visst går det att bli såpass "normal" till den grad att autismen faktiskt inte märks av.

 

[LiviaFilippa]

Fast det kan man, det går att vara en "frisk" autist utan depressioner osv. Autismen gör att man blir känsligare och mer sårbar än andra. Men det finns faktiskt dom med autism som mår bra och är fria från allt vad depressioner och svårigheter osv är. Det gäller "bara" att lära sig vad som fungerar för en i livet.

Mycket förändras över åren, många kan till och med "växa ur" autismen. Det sa dom när jag gick på BNK förut, min autism blev mycket mycket mindre ju äldre jag blev. Antagligen för att jag lärde mig hantera den bättre. Så visst går det att bli såpass "normal" till den grad att autismen faktiskt inte märks av.

Ja men deprission är ju inte samma sak som autism och denhär tråden handlar om autism. Och iallafall som jag vet så är autism inget som man blir frisk av eller att det går över utan det har man föralltid fast att det kan på verka mera eller mindre.

 

[Grazing]

Ja men deprission är ju inte samma sak som autism och denhär tråden handlar om autism. Och iallafall som jag vet så är autism inget som man blir frisk av eller att det går över utan det har man föralltid fast att det kan på verka mera eller mindre.

Men det leder lätt till depressioner, det går liksom hand i hand det där. Och jo, autismen kan visst bli bättre med åren, det är inte ett statiskt tillstånd.

 

[LiviaFilippa]

Men det leder lätt till depressioner, det går liksom hand i hand det där. Och jo, autismen kan visst bli bättre med åren, det är inte ett statiskt tillstånd.

Ja det kanske det gör men det är inte det jag har skrivit om här iallafall. Och iallafall som den psykologen som förklarade för mig sa så är inte autism en sjukdom och inget som man kan bli frisk från utan att det är ett sätt hur hjärnan funkar kan man säga. Och att man kan lära sig strattegier och hur man kan an passa för det ska funka bättre för en. Och då i liksom en bra an passad miljö och att man vet hur man själv funkar så kanske man inte har så stora problem av autismen så då märks ju det mindre.

 

[Grazing]

Ja det kanske det gör men det är inte det jag har skrivit om här iallafall. Och iallafall som den psykologen som förklarade för mig sa så är inte autism en sjukdom och inget som man kan bli frisk från utan att det är ett sätt hur hjärnan funkar kan man säga. Och att man kan lära sig strattegier och hur man kan an passa för det ska funka bättre för en. Och då i liksom en bra an passad miljö och att man vet hur man själv funkar så kanske man inte har så stora problem av autismen så då märks ju det mindre.

Nej sjukdom är det som sagt inte, men det är ett tillstånd som faktiskt kan förbättras med åren. Antingen om det faktiskt är så att man växer bort från det till stor del eller ifall det är så att man lär sig såpass bra att hantera det att man blir mer eller mindre symptomfri från det.

Så som sagt, det är inte hopplöst med autismen i sej självt. Mycket förändras när man växer upp.

 

[escodobe]

Ja det kanske det gör men det är inte det jag har skrivit om här iallafall. Och iallafall som den psykologen som förklarade för mig sa så är inte autism en sjukdom och inget som man kan bli frisk från utan att det är ett sätt hur hjärnan funkar kan man säga. Och att man kan lära sig strattegier och hur man kan an passa för det ska funka bättre för en. Och då i liksom en bra an passad miljö och att man vet hur man själv funkar så kanske man inte har så stora problem av autismen så då märks ju det mindre.

Precis, man kan lära sig strategier för att livet ska bli smidigare.
Det är inte ovanligt att man, när man har autism har svårare än neurotypikerna att lära sig de "sociala koderna" neurotyperka ofta lär sig utan att ens tänka på det, men det går att göra.
Det jag menar med att spela olika roller är inte så mycket att fejka, utan mer som att jag inte beter sig på samma sätt när jag står längst fram på en hårdrockspelning som jag gör när ser förskolans luciatåg. Det innebär inte att jag inte är mig själv -utan att det är olika sidor av mig själv jag plockar fram när det är lämpligt.

Visst,det tar mer energi för mig att vara mentalt "påkopplad" och säga/göra/agera som det förväntas av mig i vissa situationer än vad det nog gör för många - men det har gjort mitt liv väldigt mycket smidigare och lättare.

Det beteendet "lönar" sig för mig både socialt och yrkesmässigt än om jag bara skulle göra mitt helt egna race.

Men visst är det är skönt när jag umgås med mina nära vänner och slipper tänka på sådant, de flesta av dom faller också utanför boxen på ett eller annat sätt.

 

[LiviaFilippa]

Precis, man kan lära sig strategier för att livet ska bli smidigare.
Det är inte ovanligt att man, när man har autism har svårare än neurotypikerna att lära sig de "sociala koderna" neurotyperka ofta lär sig utan att ens tänka på det, men det går att göra.
Det jag menar med att spela olika roller är inte så mycket att fejka, utan mer som att jag inte beter sig på samma sätt när jag står längst fram på en hårdrockspelning som jag gör när ser förskolans luciatåg. Det innebär inte att jag inte är mig själv -utan att det är olika sidor av mig själv jag plockar fram när det är lämpligt.

Visst,det tar mer energi för mig att vara mentalt "påkopplad" och säga/göra/agera som det förväntas av mig i vissa situationer än vad det nog gör för många - men det har gjort mitt liv väldigt mycket smidigare och lättare.

Det beteendet "lönar" sig för mig både socialt och yrkesmässigt än om jag bara skulle göra mitt helt egna race.

Men visst är det är skönt när jag umgås med mina nära vänner och slipper tänka på sådant, de flesta av dom faller också utanför boxen på ett eller annat sätt.

Tack för du förklarade hur du menade
Jag vet bara inte ifall jag an passar mig fast att jag inte tänker på det eller så gör jag inte det fast jag kanske borde och så kanske andra tycker att jag är konstig fast att jag inte fattar det.
Men jag kommer inte på nåt bra exempel nu. Men jag tänker inte hur andra för väntar sig att jag ska vara utan jag bara är som jag är oftast men jag vet inte hur jag ska veta ifall det är för jag ändå kanske följer dom reglerna eller koderna eller ifall jag inte gör det alls så kanske andra tänker att jag är jätte konstig fast ingen säger det bara.

 

[escodobe]

Tack för du förklarade hur du menade
Jag vet bara inte ifall jag an passar mig fast att jag inte tänker på det eller så gör jag inte det fast jag kanske borde och så kanske andra tycker att jag är konstig fast att jag inte fattar det.
Men jag kommer inte på nåt bra exempel nu. Men jag tänker inte hur andra för väntar sig att jag ska vara utan jag bara är som jag är oftast men jag vet inte hur jag ska veta ifall det är för jag ändå kanske följer dom reglerna eller koderna eller ifall jag inte gör det alls så kanske andra tänker att jag är jätte konstig fast ingen säger det bara.

Lite är det "Monkey see - Monkey do" - titta och härma.

Jag får rätt ofta försöka medvetet tajma in det jag ska säga i en grupp jag inte känner så väl, för är jag "bara mig själv" så avbryter jag folk, försöker spinna vidare på något de inte är intresserade av eftersom jag tycker det ärsuperintressant eller att det har nån har nån (inte sällan långsökt i andras ögon) koppling till det vi talar om eller råkar bli besserwisser.
Folk som känner mig har inga problem med det, de gillar ju uppenbarligen att umgås med mig även om nån ibland zoonar ut när jag pratar dykning för 200gången samma dag - men det är inte är inte ett jättebra sätt att kommunicera när man lär känna nya människor eller i alla sammanhang.

Alltså får jag anstränga mig lite extra och hitta strategier för att få de sociala bitarna att funka. Men det är ungefär som min vän som har permanent trasiga fötter, hen får hitta sätt att få sitt liv att funka smidigt även om vissa moment är jobbiga.
Det är något som jag lärt mig med tiden och med medveten träning, jag var mycket mer "konstig" som barn och utsatt för svår mobbning, Det är klart att det inte på något vis är en ursäkt för att bli mobbad, men livet blev mycket lättare när jag blev socialt smidigare.
Även om jag utan att tveka kan sägas bryta mot rätt många normer :-)

 

[Sel]

Jag fick upp den här i flöder helt plötsligt och tänkte direkt på dig @EmmaFilippa. Kanske inte stämmer men jag tycker den är rätt fin.

Jag är själv inte diagnosticerad men hela familjen har liksom enats om att "Ptja, någonting är det ju. " ungefär. Och det går gandka bra för mig. Jag laddar om i skogen, hypar om mina djur och har ett arbete som tillåter mig att stänga av lite lagom så att jag inte behöver anpassa mig hela tiden. Det finns vänner som förstår, som har tålamod och som gärna tar kontakt med mig efter lång radiotystnad - en del är lite som mig och uppskattar avståndet, andra har andra vänner de hänger med medan vi inte hörs.

 

[escodobe]

Jag vill förtydliga att jag inte heller har en diagnos, det innebär dock inte att jag inte har haft nytta av att använda strategier för att överkomma svårigheterna jag har oavsett om jag är utredd eller ej.

 

[skiesabove]

@skiesabove Jag vet inte ifall du har läst det jag skrev till dig förut och du kanske inte läser dethär heller men jag vill ändå försöka en sista gång.
Men jag vet inget om dig och du kanske inte kan tänka att andra kan bli jätte frusterade av sånt ifall inte du blir det. Som du skrev att dethär kanske försvinner ur bådas minne. Så det kanske inte be tyder så mycket för dig så du kan bara släppa det men jag funkar inte så iallafall. Utan allt dethär fastnar jätte mycket i mitt huvud och jag kommer inte kunna bara glömma det.
Men du fråga satte varför jag skriver att jag har autism och inte är autistisk. Och som att det var dåligt att skriva som jag gör. Och det var inte bara jag som upp fattade det då heller. Så det bara ger en känsla att jag säger fel men du har inte förklarat varför bara an tytt att det är jätte fel och dåligt.
Och det kanske inte var så du menade men det blir bara att jag hatar ännu mera att jag har autism och jag hatar autism ännu mera för det känns som jag tillochmed säger fel om att jag har det och jag inte fattar varför.
Men jag fattar att du kanske inte bryr dig och inte vill slösa tid på mig men jag skulle upp skatta jätte mycket om du bara kunde förklara varför det spelar nån roll enligt dig.

Jag är inte på minsta sätt arg på dig, jag tycker inte du är dålig, och du slösar inte min tid .

Jag frågade dig det om autism som en ledande fråga, dvs med förhoppningen att du kanske skulle få ögonen på hur du tänker om dig själv. Det var inte kritik, ingen antydning om något dåligt - det tolkade du själv in. Kanske är du van vid att folk ger dig skit för allt?

Jag har själv gjort en jätteresa den här sommaren, och det gjorde enorm skillnad när jag upptäckte att man kan se på autism som något helt annat än en sjukdom, ett fel, dåligt.

Jag har autism = jag har en sjukdom/diagnos

Jag är autistisk = Jag har en annan hjärntyp än allistiska.

Hänger du med? Det är inget fel med att vara annorlunda än majoriteten. I alla andra sammanhang pratar vi om hur bra det är med diversitet. I ekosystemen är det nödvändigt med diversitet för att de ens ska fungera.

Olika sorters människor behövs .

Men vi stöter på svårigheter när samhället och kulturen inte erkänner detta, när vi tvingas navigera en värld som inte är byggd för vår sort. Det är det som ger "handikappet", våra hjärnor fungerar jättebra, men omgivningen är byggd för hjärnor som inte tar in lika många intryck och som lär sig på ett annat sätt än vi.

Jag avslutar med några smileys för att visa vilken ton jag egentligen har. Jag älskar alla människor, oavsett vad dom säger och gör.

 

[Tonto]

Jag är inte på minsta sätt arg på dig, jag tycker inte du är dålig, och du slösar inte min tid .

Jag frågade dig det om autism som en ledande fråga, dvs med förhoppningen att du kanske skulle få ögonen på hur du tänker om dig själv. Det var inte kritik, ingen antydning om något dåligt - det tolkade du själv in. Kanske är du van vid att folk ger dig skit för allt?

Jag har själv gjort en jätteresa den här sommaren, och det gjorde enorm skillnad när jag upptäckte att man kan se på autism som något helt annat än en sjukdom, ett fel, dåligt.

Jag har autism = jag har en sjukdom/diagnos

Jag är autistisk = Jag har en annan hjärntyp än allistiska.

Hänger du med? Det är inget fel med att vara annorlunda än majoriteten. I alla andra sammanhang pratar vi om hur bra det är med diversitet. I ekosystemen är det nödvändigt med diversitet för att de ens ska fungera.

Olika sorters människor behövs .

Men vi stöter på svårigheter när samhället och kulturen inte erkänner detta, när vi tvingas navigera en värld som inte är byggd för vår sort. Det är det som ger "handikappet", våra hjärnor fungerar jättebra, men omgivningen är byggd för hjärnor som inte tar in lika många intryck och som lär sig på ett annat sätt än vi.

Jag avslutar med några smileys för att visa vilken ton jag egentligen har. Jag älskar alla människor, oavsett vad dom säger och gör.

Fast nej. Bara för att man säger att man har autism så betyder det inte att man ser det som en sjukdom.

Känns oerhört tröttsamt att du ska pusha din synvinkel som den enda rätta.

Jag har svart hår. Betyder det att jag ser mitt svarta hår som en sjukdom? Måste jag skriva ”jag är svarthårig”?

 

[skiesabove]

Fast nej. Bara för att man säger att man har autism så betyder det inte att man ser det som en sjukdom.

Känns oerhört tröttsamt att du ska pusha din synvinkel som den enda rätta.

Jag har svart hår. Betyder det att jag ser mitt svarta hår som en sjukdom? Måste jag skriva ”jag är svarthårig”?

Jag säger inte att alla måste tycka som jag. Men det är såhär jag tycker, efter att ha lärt mig historian om autism.

Från Hans Aspberger till Förintelsen till ABA i USA.

Jag kräver inte att någon ska hålla med. Men det här är något som jag står för, som jag tycker är viktigt.

 

[Tonto]

Jag säger inte att alla måste tycka som jag. Men det är såhär jag tycker, efter att ha lärt mig historian om autism.

Från Hans Aspberger till Förintelsen till ABA i USA.

Jag kräver inte att någon ska hålla med. Men det här är något som jag står för, som jag tycker är viktigt.

Att du tjatar om det som att det vore det enda rätta trots att det varit oönskat är oerhört dumt.

Och du antyder och påpekar om och om igen att ditt vis att uttrycka sig är korrekt och bra medens det andra är fel. Hur kan du inte inse det?

 

[skiesabove]

Att du tjatar om det som att det vore det enda rätta trots att det varit oönskat är oerhört dumt.

Och du antyder och påpekar om och om igen att ditt vis att uttrycka sig är korrekt och bra medens det andra är fel. Hur kan du inte inse det?

Varför får jag inte lov att ha en annan åsikt än dig?

 

[Kjerulfia]

@skiesabove och @Tonto kan ni inte ta er egen diskussion på PM och inte i Emmas dagsbokstråd?
Hon mår inte bra av det.

 

[Fjordfrälst]

@skiesabove och @Tonto kan ni inte ta er egen diskussion på PM och inte i Emmas dagsbokstråd?
Hon mår inte bra av det.

Tänkte skriva det men du hann före

 

[Tonto]

Varför får jag inte lov att ha en annan åsikt än dig?

Du får ha hur många åsikter du vill men TS uttrycker att dom är oönskade i hennes dagbokstråd och att du hackar på TS.
Problemet är att du försöker pracka på andra dina åsikter och inte kan acceptera att andra tycker annorlunda.