Autism eller bara fel på mig?

Nu kommer jag skriva om kanske neggativa saker så trigger varning för det. Men jag vill skriva lite om att vara ensam och att inte kunna lita på andra och endel såna saker. Och jag skulle JÄTTE GÄRNA vilja ha svar ifall kanske nån känner igen det för sigsjälv eller kanske har nåt tips eller nånting.
Men ja då först så kan jag skriva att JAG tror att det är pågrund av en diagnos som jag har som är autism. Och dethär menar jag för MIG så jag menar inget neggativt eller taskigt om andra som har det! Men som många säger att man tänker på ett lite annat sätt och upp fattar sociala saker lite annat motför domflesta andra. Och att det både kan vara en styrka och ett problem.
Men jag tycker iallafall att det BARA är neggativt. Och jag har ALLTID varit en sån som är utan för och inte passar in. Så det spelar ingen roll ifall det var skolan när jag var liten eller stallet eller vadsomhelst så har jag aldrig varit som nån viktig del i en grupp liksom. Utan jag kanske som bästa fall var med lite som utan för men domandra kanske var jätte bra vänner och kom överens jätte bra.
Men jag har ALLTID varit som att jag är fel motför alla andra. Och då när jag fick att jag har autism så var det en som sa att det kanske är skönt att veta varför jag känner mig annorlunda motför andra. Och alltså det fattar jag INTE för det är inget skönt alls för mig med det. Utan jag skulle ju mycket hellre bara normal och iallafall KANSKE kunna passa in i fram tiden mot att jag har en diagnos som jag kommer ha föralltid och att jag inte passar in och aldrig kan förklara det jag menar är som jag ÄR föralltid. Liksom vad är det för skönt med det?
Och en annan sak om att lita på andra. Så nu har jag ändå flest som jag litar på som jag har haft nånsin. Och då är det lite o lika sätt men pappa är en. Och två av personalen här på o lika sätt. Och sju vänner som jag har online och kp från det förra hvb hemmet. Men det är också på lite o lika sätt.
Men iallafall så är ju ändå det ganska många men det är ändå att jag är helatiden jätte rädd att nån av dom ska göra nånting så jag inte kan lita på den. För jag är som den sämsta kombon att jag har jätte stora be hov att kunna lita på andra OCH jag blir jätte på verkad ifall nån sviker mig OCH jag verkar vara väldigt lätt för många att svika och ljuga till. Och det är väl för jag är så lätt lurad för jag inte tänker som allaandra och att jag VILL kunna lita på andra såmycket så jag har litat på fel personer och trott på fel personer. Så har det blivit skit dåligt pågrund av det och att jag har gjort jätte dåliga saker eller hamnat i jätte dåliga situationer och även så har jag varit jätte nära att dö pågrund av sånt.
Och då är det också på vissa ställen att autism kan göra så man har mera tankar om rätt och fel och sånt och att man tror detbästa om andra och såna saker. Så IGEN är ju det en sak som dom vill att det ska låta bra men det är inte det.
Men ja jag vet inte om nån fattar nånting av dethär men säkert inte. Men om jag ska försöka ha några frågor så är det om nånannan har autism om ni känner lika? Eller om ni känner nån som har det eller så om ni vet om det är lika för den. Och om man KAN lära sig att vara mera normal och passa in och isåfall hur och hur lång tid tar det? Och bara om ni har några tips liksom.

 

[LiviaFilippa]

Jag gick efter ditt första inlägg, där skrev du såhär:

"Och jag skulle JÄTTE GÄRNA vilja ha svar ifall kanske nån känner igen det för sigsjälv eller kanske har nåt tips eller nånting."

Ja om det jag skrev om i det inlägget och inte om vilka ord jag får skriva eller inte och massa annat sånt. Och som du fortfarande inte har svarat på varför det är så jävla dåligt att jag inte tänker säga att jag ÄR nånting. Och det verkar ju iallafall som endel andra inte har några problem att fatta att jag inte frågade om tips hur nån som inte känner mig tycker att jag ska tänka för att må bra. Så jag var nog inte SÅ o tydlig iallafall.

 

[LiviaFilippa]

Nu var det bara en tanke om framtiden och hur du skulle hjälp andra- inget mer. Men jo om vi ligger kvar i den tanken så jo så måste du anpassa dig-jag väljer ditt eget språk- jävligt mycket. Men som sagt, bara en tanke att personer som mår dåligt kan ha god hjälp i sitt tillfrisknande om det finns person/er i teamet runt om som själva varit där.

Och det är inte så enkelt när man är sjuk och mår riktigt riktigt dåligt att det bara är för patienten att fråga- det borde du veta och förstå.

Patienten? Är nån av er här min läkare eller?
Du kanske har missat det men nu är dethär en sida på internet och såklart menar inte jag samma i exakt ALLA samman hang men det är jävligt stor skillnad på tillexempel ni här och en läkare eller personalen på hvb eller nåt sånt men du kanske tycker det är exakt samma sak.

 

[skiesabove]

Jag har aldrig upplevt att någon har behövt försvara sig om det behövs ensamtid ex på någon rast.

Hur menar du då?

Och hela tiden ? låter också besynnerligt oavsett om det är gruppen som undrar eller om den är den som vill sitta ensam som säger till.
Typ ex ibland är jag trött i huvudet och behöver ensamtid på min rast , då vet gruppen det att ok när Anna sätter sig själv så är det för att hon behöver det. Inget någon behöver tjata om.

Det där funkar om läraren/chefen sagt till gruppen att de ska respektera att Anna behöver sitta själv.

Det funkar inte särskilt bra när man själv berättar enligt min egen erfarenhet. Det verkar ha att göra med att folk inte tar ens behov på allvar när behovet inte är likadant som de andras.

Jag kan inte ens räkna antalet gånger jag försökt sitta själv i lunchrummet, till sist tog jag bok och hörlurar. Folk satte sig ändå, och började prata med mig ändå. Jag hade behövt vara rejält oförskämd i det läget för att då dom att lämna mig ifred, och det vågar jag inte. Istället fick jag vräka i mig lunchen och gå och gömma mig på toa istället. Ofta valde jag att gå ut och äta lunch när vädret tillät, eller åt i min bil.

Folk från neuromajoriteten i flock kan vara jobbiga och orespektfulla utan att dom menar att vara elaka, men det är som att det är på svårt att förstå på djupet, på riktigt (inte bara dygdesignalera förståelse) att att alla människor inte gillar samma saker och har olika behov.

Jag föreställer mig att det låter såhär i deras huvud: "Jag är en god och snäll människa och ingen ska behöva sitta ensam på lunchen, hon har sagt att hon föredrar det men hon är säkert bara blyg."

 

[LiviaFilippa]

Försvara eller förklara sig. Ja alla som har diskuterat har väl varit överens om att man bör förklara sig om vill vara ifred på fikarasten? Även jag skrev att det underlättar. Men möter man sådana situationer många gånger varje dag (tänk bredare än fikarasten) så är det i mina ögon inte konstigt att man känner sig annorlunda och att man känner av skavet som normer kan ge.

Exakt och att det är hemliga regler också som man måste lära sig så man vet när man måste ge en förklaring också

 

[LiviaFilippa]

Tror det är lite olika här hur man upplever saker och ting, jag upplever inte att jag "försvarar mig" när jag förklarar hur jag är eller hur jag trivs. Det är bara en förklaring och inget mer med det. Bara för att någon undrar eller frågar så innebär det inte att man måste gå in i ett försvar för jag upplever det iallafall inte som en attack mot mig som person.

Det har antagligen mycket med att göra hur trygg man är i sej själv.

Sen så gäller det väl alla oavsett diagnos eller inte att berätta hur dom trivs som bäst. Det finns säkert många utan diagnos som föredrar det ena och det andra som det inte skadar att upplysa folk om för enkelhets skull.

Det du skrev där att bara för att någon undrar så måste man inte få i försvar. Nej såklart inte men saken är ju att man ska fatta att man ska förklara UTAN att nån frågar för att DOM kanske undrar annars utan att fråga.

 

[Grazing]

Det du skrev där att bara för att någon undrar så måste man inte få i försvar. Nej såklart inte men saken är ju att man ska fatta att man ska förklara UTAN att nån frågar för att DOM kanske undrar annars utan att fråga.

Ja, och det är sådant man lär sig efterhand i livet, man lär sig vilka situationer det är enklare att förklara och säga till i förväg och i vilka situationer där det inte behövs. Det är sådant som kommer med åren och erfarenheter. Det är ingen som förväntar sig att man ska födas med den erfarenheten. Ju mer man "tränar" på det ju lättare blir det där ute i samhället.

 

[emma-vsm]

Tror det är lite olika här hur man upplever saker och ting, jag upplever inte att jag "försvarar mig" när jag förklarar hur jag är eller hur jag trivs. Det är bara en förklaring och inget mer med det. Bara för att någon undrar eller frågar så innebär det inte att man måste gå in i ett försvar för jag upplever det iallafall inte som en attack mot mig som person.

Det har antagligen mycket med att göra hur trygg man är i sej själv.

Sen så gäller det väl alla oavsett diagnos eller inte att berätta hur dom trivs som bäst. Det finns säkert många utan diagnos som föredrar det ena och det andra som det inte skadar att upplysa folk om för enkelhets skull.

Ja det är säkert olika hur man upplever det.

Det är ju vissa svar i den här tråden som visar att det inte alltid är så enkelt dock, oavsett om man själv säger till eller får frågan av andra. Som eleven som ville vara själv i skolan eller personen som inte fick vara ifred på lunchen trots att de andra visste om vilka behov som personen har.

 

[Luff]

Häromdagen satte jag mig mitt i matsalen själv. Väldigt medvetet. För det mesta sitter vi annars med elever som hojtar till oss i personalen att sitta med dom, elever som har hundra kompisar och är stökiga. Så då får mina kollegor gå dit och jag sätter mig själv. Ofta kommer då lite utsatta elever fram och frågar saker eller någon tycker synd om mig och sätter sig bredvid. Sist nu så blev jag själv. Då hojtar en av tuffingarna över hela matsalen; -Har du inga vänner? Jag hojtade tillbaks; -Alla är mina vänner. Han tyckte ju det var konstigt att jag satt där så han frågade av snällhet men det fick mig att ännu mer inse vad udda det ses att sitta ensam i ett rum fullt med folk.

 

[Grazing]

Ja det är säkert olika hur man upplever det.

Det är ju vissa svar i den här tråden som visar att det inte alltid är så enkelt dock, oavsett om man själv säger till eller får frågan av andra. Som eleven som ville vara själv i skolan eller personen som inte fick vara ifred på lunchen trots att de andra visste om vilka behov som personen har.

Nä lätt är det ju inte alltid men det är väl inte någonting i livet direkt..

 

[emma-vsm]

Nä lätt är det ju inte alltid men det är väl inte någonting i livet direkt..

Nej precis. Jag tror att ens känslor och upplevelser behöver bli bekräftade, inte minst när vi möter sånt som är svårt. Det betyder inte att det är omöjligt att hantera eller förändra för att göra saker lättare i framtiden. Men bemötandet vi ger andra är ju något vi faktiskt kan påverka och det kan göra stor skillnad (inte specifikt riktat till dig men jag tänker både på ts upplevelser av att inte bli förstådd och exempel som getts av andra här). Ibland behöver vi kanske snarare lyssna än att försöka fixa liksom.

 

[ginnies]

Patienten? Är nån av er här min läkare eller?
Du kanske har missat det men nu är dethär en sida på internet och såklart menar inte jag samma i exakt ALLA samman hang men det är jävligt stor skillnad på tillexempel ni här och en läkare eller personalen på hvb eller nåt sånt men du kanske tycker det är exakt samma sak.

Men det var ju DU som skrev om ”dom” - menade inte DU att dom var patient/ patienter ? ( som du tyckte kunde fråga själva? ) Jag svarade att det inte alltid är så lätt - nu tar jag ditt eget ord- för dom- att fråga, vad spelar det för roll om det står dom eller patient/er?

 

[LiviaFilippa]

Men det var ju DU som skrev om ”dom” - menade inte DU att dom var patient/ patienter ? ( som du tyckte kunde fråga själva? ) Jag svarade att det inte alltid är så lätt - nu tar jag ditt eget ord- för dom- att fråga, vad spelar det för roll om det står dom eller patient/er?

Nej varför skulle jag menat det?
Du skrev om att många här har mått dåligt och då vill dom dela sina tips. Och att i fram tiden så kan jag ha kunskap och erfaren het så jag kan säga till andra som är i den situationen som jag är nu att jag förstår.
Och då svarade jag att jag aldrig kommer börja klaga på hur nån ut trycker sig eller hur den tänker och ge massa o önskade tips som den inte har bett om för jag skulle ju VETA isåfall att det är stor risk att det gör så den personen mår sämre ifall jag börjar klaga på den.
Så fattar inte varför du tror att jag menade några patienter alls? Utan jag menade såklart som i denhär situationen om jag skulle vara äldre och nånannan var den som skrev det jag har skrivit.

 

[LiviaFilippa]

Ja, och det är sådant man lär sig efterhand i livet, man lär sig vilka situationer det är enklare att förklara och säga till i förväg och i vilka situationer där det inte behövs. Det är sådant som kommer med åren och erfarenheter. Det är ingen som förväntar sig att man ska födas med den erfarenheten. Ju mer man "tränar" på det ju lättare blir det där ute i samhället.

Ja och igen så skulle det vara enklare om man inte be hövde lära sig allt sånt och när man borde förklara i för väg.

 

[Grazing]

Ja och igen så skulle det vara enklare om man inte be hövde lära sig allt sånt och när man borde förklara i för väg.

Jo, men så fungerar inte samhället tyvärr.

 

[LiviaFilippa]

Jo, men så fungerar inte samhället tyvärr.

Nej exakt men ändå så fast att sam hållet tyvärr inte funkar så utan dom som inte kan alla hemliga regler och inte fattar hela meningen med dom måste lära sig allt och an passa sig eller så kommer andra alltid att tycka att dom är konstiga och sånt. Och fråga sätta och att dom som inte är exakt som man ska vara enligt dom hemliga reglerna.
Och som jag vet iallafall så är det oftast dom som har autism som inte kan dom reglerna.
Och ändå så är det sååå jävla konstigt enligt nästan alla här att jag HATAR att jag har autism för det gör så jag inte kan dom reglerna och inte fattar dom. Så det är ändå MIG det är fel på enligt domflesta här.

 

[LiviaFilippa]

En sak bara att dethär är iallafall min dagboks tråd och det är väl okej att disskutera domhär sakerna men om ni BARA skriver till varandra och iggnorerar mig så måste ni ju kanske inte göra det i MIN dagboks tråd iallafall.

 

[Grazing]

Nej exakt men ändå så fast att sam hållet tyvärr inte funkar så utan dom som inte kan alla hemliga regler och inte fattar hela meningen med dom måste lära sig allt och an passa sig eller så kommer andra alltid att tycka att dom är konstiga och sånt. Och fråga sätta och att dom som inte är exakt som man ska vara enligt dom hemliga reglerna.
Och som jag vet iallafall så är det oftast dom som har autism som inte kan dom reglerna.
Och ändå så är det sååå jävla konstigt enligt nästan alla här att jag HATAR att jag har autism för det gör så jag inte kan dom reglerna och inte fattar dom. Så det är ändå MIG det är fel på enligt domflesta här.

Jag tycker också det suger att ha autism för jag ser då inget positivt med det, det gör livet svårare helt enkelt. Men jag håller inte med om att alla ser en som konstig, det är väldigt få som gör faktiskt.

Och som sagt, livet blir enklare på den biten ju längre man lever och ju mer man upplever. Men det är svårt och många missförstånd blir det på vägen men så småningom så lär man sig hur samhället fungerar och hur man tar sig runt.

 

[LiviaFilippa]

Jag tycker också det suger att ha autism för jag ser då inget positivt med det, det gör livet svårare helt enkelt. Men jag håller inte med om att alla ser en som konstig, det är väldigt få som gör faktiskt.

Och som sagt, livet blir enklare på den biten ju längre man lever och ju mer man upplever. Men det är svårt och många missförstånd blir det på vägen. Alla har vi våra problem, även "normala" har problem fast andra problem.

Nej men du skrev ju förut att du inte tycker det är nåt problem att ge en förklaring att du är som du är heller ifall du fattar att andra kanske tycker att du skulle vara konstig ifall du inte gjorde det. Men om du INTE gav dom förklaringarna så har ju även flera här skrivit att andra inte tillexempel accepterar om nån bara vill sitta själv utan som börjar tänka om man är sur eller försöker prata med en ändå eller massa sånt så uppen barligen är det ju nånting som är fel då enligt dom.

 

[Grazing]

Nej men du skrev ju förut att du inte tycker det är nåt problem att ge en förklaring att du är som du är heller ifall du fattar att andra kanske tycker att du skulle vara konstig ifall du inte gjorde det. Men om du INTE gav dom förklaringarna så har ju även flera här skrivit att andra inte tillexempel accepterar om nån bara vill sitta själv utan som börjar tänka om man är sur eller försöker prata med en ändå eller massa sånt så uppen barligen är det ju nånting som är fel då enligt dom.

Alltså, alla har vi våra problem. Jag kan tänka mig att dom som har svårt att acceptera att någon inte vill prata har problem med att bara sitta tyst tillsammans med någon. Och ja, om någon drar sig undan så är det, och ska vara så tycker jag, att folk borde undra om någonting är fel. För hellre det än det motsatta, att dom inte bryr sig. Men det är ju få som tycker personen är konstig pga det.

Jag har inte skrivit att jag tror någon skulle tycka jag var konstig bara för att jag inte säger till hur jag är, klart folk kanske hade undrat om något var fel men antagligen inte mer än så.

 

[LiviaFilippa]

Alltså, alla har vi våra problem. Jag kan tänka mig att dom som har svårt att acceptera att någon inte vill prata har problem med att bara sitta tyst tillsammans med någon. Och ja, om någon drar sig undan så är det, och ska vara så tycker jag, att folk borde undra om någonting är fel. För hellre det än det motsatta, att dom inte bryr sig. Men det är ju få som tycker personen är konstig pga det.

Jag har inte skrivit att jag tror någon skulle tycka jag var konstig bara för att jag inte säger till hur jag är, klart folk kanske hade undrat om något var fel men antagligen inte mer än så.

Jag har somsagt aldrig sagt nåt heller om att andra inte får fråga om nåt är fel heller. Och jag verkar inte kunna förklara så skitsamma.