Attityd

[fälttävlansnörd]

Sv: Attityd

Du verkar vara en sån där klok morsa som alla önskar att de själv hade inte för att det är något fel på min mamma, men hon HAR faktiskt frågot mej vad jag vill ha för middag när jag skrittade från framhoppning till collectingen! :smirk:

 

[Snuffsan]

Sv: Attityd

Woops... Och du svarade?

 

[dressyrryttare]

Sv: Attityd

Att man e otrevlig beror nog i många fall på nerverna. Både jag och min kompis kan blir riktigt otrevliga, men vi är både medvetna om att det beror på just nerverna.
Och jag kan erkänna - jag har betett mig som ett svin mot mina föräldrar på många tävlingar. Otrevlig, snäser och så är dom aaaaaldrig där dom ska va och gör det dom fattar att dom ska göra :smirk: Å andra sidan vet dom ju varför...

 

[fälttävlansnörd]

Sv: Attityd

Med en lång ramsa FULA ord som inte kan skrivas ut här för då blir inlägget raderat . Och med en blick som kunde döda :smirk: . Såhär i efterhand är det ju förstås ganska komiskt. Men just då... .

 

[Reebok]

Sv: Attityd

Jag skulle inte kunna vara otrevlig mot min mamma på en tävling, eller någon annanstans för den delen heller!
Vem annars är det som följer med mig till stallet för att fodra 06.30 en söndagmorgon, bara för att jag har jobbat natt och inte orkar/kan köra när jag är så trött? Vem annars följer med på träningar och tävlingar och står där och fryser och hejjar på? Vem annars gör iordning kaffe och smörgås till varje hästaktivitet? Vem annars är det som kånkar och bär på både häst och utrustning? Vem annars är det som tröstar när det inte har gått som förväntat på en tävling eller misslyckad träning?
Vem det skulle vara vet jag inte, så jag kan bara inte vara otrevlig på min älskade medhjälpare! Hon gör ju allt för mig och min häst i ur och skur.

Tack mamma

 

[EmmaJo]

Sv: Attityd

problemet med föräldrar är att de älskar en även om man är jävlig ibland......
är man med någon annan är man inte lika otrevlig, för den personen kan då fräsa ifrån och då står man där ensam...

Jag arbetar på en förskola och vet att endel barn vet om att de kan vara otrevliga mot sina föräldrar, och på så sett få uppmärksammhet. Nu tävlar ju inte så små barn, men det är en grund som kan ligga bakom endel.
Tror inte att det har så mycket med att föräldrar älskar sina barn så mycket att de inte vågar säga ifrån, utan att de bara är mjäkiga.

 

[trazel]

Sv: Attityd

*knapplån*


Alltid pappa som har varit med mej på tävlingar, redan första tävlingen på B-ponny till nu idag då jag rider storhäst.

Han har ALLTID stöttat i bakgrunden, funnits där och hållt i hästen när det har behövts och gått upp på morgonen och åkt långväga för att jag ska få tävla. För att inte tala om alla dessa pengar han har lagt ut på träningar och tävlingar och bensin och gud vet allt!

Och jag måste få säga att det är sällan vi har varit osams på tävling. Väldigt sällan överhuvudtaget som jag och pappa är osams iofs.

Mamma har ALDRIG varit och tittat på någon tävling, hon har fått se det på film i efterhand. Vi blir så grymt lätt osams och insåg redan från början att det inte skulle fungera.


Att pappa någon gång fällt kommentarer om "Varför rev ni det hindret?", eller "Varför skulle du trilla av för?" eller något såndant har faktiskt aldrig brkymrat mej. Fast, ta i trä så har jag aldrig haft några större svackor heller, ett nedslag här eller där, det har alltid varit rundor som jag har varit nöjd med efteråt på något sätt.



Fast alla i mín närhet blir nästan arga på mej i stället när jag kommer utstapplandes från banan (med ett krossat revben en gång dessutom) och ler som en sol och säger "Såååååg ni vad fint han hoppade? Det är ju bara synd att jag inte kan hålla i mej bättre..." Sånt har ofta förekommit.

 

[fälttävlansnörd]

Sv: Attityd

Hm ja, jag kanske ska ta åt mej litegrann. Om man läser mina tidigare inlägg så framgår det tydligt att jag har humör på tävlingar, men jag är inget praktexemplar på odrägliga ponnybarn.

Men nu fick jag iaf svar på min fråga

 

[Notorius]

Sv: Attityd

Skulle kanske inte åkt på den tävlingen

Nej visst, men såhär i efterhand var det bra att vi åkte ändå. Det var ... lärorikt eller vad man ska säga, jag måste lära mig handskas med att det kan gå dåligt. Jag har liksom ''curlingföräldrar''
Elaka verkligheten slog mig i ansiktet den dagen

 

[stalldräng]

Sv: Attityd

''knapplån''
Är en såndär ponnymamma som ställer upp i alla lägen. Har en puberterande dotter och vi är ofta osams hemma om stort och smått men aldrignär vi är ute på tävling. Hemma kan vi gå undan och tänka över vad den andre menar och tycker men när vi är iväg så har vi inte den möjligheten. Tycker att man har rätt att säga sin åsikt men inte vara otrevlig. Skulle aldrig acceptera att mina barn kallar mig fula namn, det har de heller aldrig gjort, eller var otrevliga mot mig utan att jag förtjänade det.
Håller med vad andra har skrivit att det handlar om hur vi uppfostrar våra barn. Man kan inte skylla på att man är nervös och därför uppträder dumt. Det kommer många tillfällen i livet som man kommer vara nervös och det är lika bra att lära sig att hantera det tidigt. Man kommer inte långt om man låter sina känslor gå ut över andra i sin närhet. Anser att man inte har på en tävlingsbana att göra om man inte kan kontrolera sina känslor varken mot djur eller människor. Då är man inte mogen för sin uppgift utan behöver träna mer att hantera situationen innan man ger sig ut. Som några skriver att det är bättre att skälla på sina föräldrar/hästskötare än att låta det gå ut över hästen tycker jag är dålig bortförklaring på ett oacceptabelt beteend.

 

[EricaB]

Sv: Attityd

Innan jag fick mitt körkort hjälpte alltid min mamma mej på både träningar och tävlingar. Hon var livrädd för hästar, livrädd för att köra transport och livrädd att jag skulle skada mej. Nu, typ tip år efter min första tävling kan hon otroligt mycket. Hon hjälper till på framhoppning, lastar, sadlar m.m. Har aldrig suttit på en häst men kan jättemycket!
Hon har varit suverän och aldrig att jag skulle låta mina dåliga tävlingsnerver drabba henne.

Nu tävlar jag inte för tillfället men hjälper min lillebror (9år) som har börjat på klubbtävlingar.
Innan första tävlingen gick jag igenom viktiga saker med honom. Skrik inte på någon, svär inte, skyll inte på hästen, skratta inte åt andra osv. Vill du något av detta så tar vi det i bilen efter tävlingen. Han ramlade tyvärr av sedan inne på banan. Och en mycket stolt storasyster såg honom smutsig, gråtandes men INGET skrik, inga klagomål på hästen (som inte gjort fel) och sen skrittade han av och klappade lilla Dandy och sa att det inte var hans fel.

Det kändes jättebra, bättre än en vinst faktiskt. Att han lyssnade och tog åt sej....:smirk:
Senare såg jag precis än sån unge jag aldrig vill ha. Skrek på mamman, på ponnyn på domaren....Blä

 

[swe]

Sv: Attityd

Kunde inte sagt det bättre själv. Ute i stora världen och livet kommer ingen att ha förståelse när man beter sig illa, och det är en tuff läxa att lära sig då om man inte fått lära sig innan. När man låter ungar bete sig hur som helst är man inte snäll, man bara förvägrar dem god uppfostran.

 

[md5krist]

Sv: Attityd

Har lite funderingar över attityden hos tävlingsryttare. Borde inte snälla föräldrar och vänner som hjälper till på tävlingar visas större respekt och tacksamhet? Hur många skulle ha möjlighet att tävla utan dem? Blir brydd varenda gång jag ser nån otacksam unge ( de är ibland vuxna till och med) som skäller på föräldrarna när de själva har ridit dåligt.

Kunde skrivit det själv... Visst är det märkligt att folk kan bete sig riktigt illa mot någon som de står i tacksamhetsskuld till, som lagt en hel dag för deras skull.

Jag är vuxen och är på hästtävlingar, men även där kan man se exempel på sådant. Förutom ovanstående skäl till att uppföra sig civiliserat borde det ju också vara bra mycket roligare att tillbringa tävlingsdagen tillsammans med någon som man inte är osams med.

 

[Nora]

Sv: Attityd

Jag förstår inte alltid hur en del föräldrar står ut! Min mamma har följt med på nästan alla mina tävlingar och träningar. Fixat transport, fixat boende om så behövts, hjälpt till att packa grejjer, fixat medhjälpare, kört mm. Dessutom har hon betalat!! Nu har vi ibland tävlat på samma tävlingar men hon är ingen tävlingsmänniska direkt och trivs bättre i bakgrunden. Ofta klarar jag mig rätt bra själv eller med hjälp av groomen (tävlar körning) men är det nåt jag vill så frågar jag om hjälp. Hon kommer ofta och kollar mig att allt är under kontroll. Ibland påpekar hon lite småsaker på framkörningen, mest hur det ser ut från sidan och så vilket jag tycker är bra!! Jag har aldrig vad jag minns skrikit på henne då något gått dåligt på tävlingen och jäklar vad jag skulle få för det i sånan fall!! Jag kan inte annat än vara tacksam för all hjälp och stöd jag fått/får!

Sen tycker jag inte att ekipage som skriker på hästen, drar den i munnen eller skriker på medhjälpare/domare/funktionärer har något att göra på tävlingsbanan. Nog kan jag bli besviken men då kramar jag bara om hästen och säger "du var så duktig...men nästa gång springer vi lite snabbare va"

 

[Eqetan]

Sv: Attityd

måste ta åt mej
jag har vart rent utsakt förj*vlig mot mamma
när jag har tävlat (om än bara på klubbnivå)

som jag har skällt på min stackars mamma
som tur är har jag blivit bättre med åren
nu vet jag att om nått går snett är det i 9 fall av 10 mitt eget fel.
och mamma är med på tävlingarna, och efter ritten proppar vi i
pållen godis och pratar om vad som gick bra och vad som gick mindre bra.

När mamma kommer hem från jobbet ska jag berätta vilken underbar ponnymorsa hon är