Att vara förälder????

[mian1]

Hur känns det? Alltså när inser man att man är förälder? Blir man vuxen och klok då? Lär sig att sy och laga mat och gör genomtänkta saker? Hur lär man sig alla förnuftiga och lite småtöntiga uttryck som barnen skäms över när föräldrarna använder?
Är man en dålig mamma när man inte tycker att amning är speciellt mysigt och när man inte vaknar direkt när bebin börjar knorra på natten?

I morgon är inte bara en hel månad sen förlossningen utan också min första dag hemma helt själv när maken börjar jobba igen. Hur jag nu ska klara det...

 

[break_a_leg]

Sv: Att vara förälder????

När mina barn var bebisar så vaknade jag snabbt - så länge jag ammade. Sedan kopplade jag av, så då fick faktiskt min man gå upp ibland. Jag är fortfarande inte speciellt huslig av mig, men när barnen började äta mat så insåg vi att vi nog fick sluta äta mackor till middag...

Man växer in i mamma-rollen, jag är fortfarande ingen exemplarisk morsa som har välstädat, bakar bullar och servar hela familjen. Konstigt nog gillar mina barn mig ändå

 

[Jacki]

Sv: Att vara förälder????

Vuxen och klok vet jag inte direkt om man blir, men man börjar se på sin omvärld och sigt själv på ett annat sätt. Förkylda människor nära barnvagnen är inte poppis, att korsa gator är något helt annat med barnvagn än utan, stäng fönstret tack....mjölkstockning vill man definitivt inte ha. Vänner som ringer och vill impulsivt att man ska med ut på stan får vänta ganska länge. Kombi tack ...det är så jobbigt att dela och fälla ihop vagnen. Köpa kläder...är mycket roligare till bebisen än till en själv. Trevliga svärmor börjar plötsligt tycka väldigt mycket mer än hon gjort tidigare....och man reagerar med att som en lejonmamma försvara sig själv och sin lilla familj. (detta slipper man vid andra barnet) Listan på saker som förändras kan göras lång.
Det du menar med klokare är nog det att man börjar ta ansvar, ansvar för det lilla livet som litar på oss. Och vi fixar det även om det kan verka som övermäktigt tungt ansvar. Efter ett tag märker man att bebisen inte bara överlever utan också växer och frodas, trots våra tvivel på vår förmåga. Vi växer själva ioch med att vi klarar av detta och ioch med att vi tar ansvaret. På något sätt blir vi nog klokare på kuppen, och...ja, vuxnare.
Men jag tycker fortfarande om att åka pulka, trots att jag är vuxen

 

[Jacki]

Sv: Att vara förälder????

Instämmer fullständigt. När mina barn vill baka bullar skickar jag dem till deras farmor. Jag kan bara baka muffins....om jag inte glömmer de i ugnen förstås. Hon lär dem sy också, och laga mat. Även barnens mormor bidrar till deras kunskapande. Vi kompletterar varandra bra och ser det som en fördel att vi lär dem olika saker.
Jag lär dem köra båt, fiska, slalom, rida(hmm, så där) och att pulkan går fortare ju längre upp i backen de går(hjälm på förstås). Farmor var tidigare en smula ängslig över de potentiellt farliga saker som vi sysslar med, men säger inget längre då barnen, 7 och 9 år, tycks överleva och endast drabbas av enstaka blåmärken :smirk: .

 

[pigleton]

Sv: Att vara förälder????

Nej man måste ingenting.

Du är fortfarande Mian, antagligen lite annorlunda idag än igår eftersom saker och ting som händer runt en hela tiden förändras och därmed förändras även man själv, olika mycket beroende på vad som händer och hur man själv upplever det.

Jag föll för bullmammaidealet när jag gick hemma med mitt första barn och inbillade mig att nu skulle jag minsann bli världens husligaste, ständigt ha rent omkring mig och alltid vara ordentlig och laga två varma mål om dagen osv.

Numer lever jag i verkligheten. Jag tar dan som den kommer, det jag måste göra, gör jag och resten får vänta tills jag vill själv.

Ta du hand om dig och lillan så löser sig säkert resten på vägen någonstans. Ta en dag i taget och försök att hålla kraven på dig själv nere.

Om du nu inte tycker det är mysigt med amning så är väl det helt ok, du får väl väga för och nackdelar och se vad som känns viktigast för dig. Min erfarenhet var dock att det tog lång stund innan man hittade en schysst balans och rytm med amningen, jag ammade ca 7 månader sen hade jag fått nog.

Hoppas att allt är bra med dig och lillan annars!

 

[tgd]

Sv: Att vara förälder????

Tja, dom flesta tycker väl inte att amningen är speciellt mysig från början... Själv tyckte jag nog att flaskan var ett behändigare alternativ än amning. Tycker mest man läser om tandgnisslan vad det gäller amningen. Dom första månderna iallafall.

Det kommer att gå ypperligt för dig att vara själv med lillan när maken går till jobbet!! Tror nog dom flesta mammor undrar hur i hela fridens dar dom skall klara det och det går. Du är ju dessutom van att ha djur och ansvar över dem så det kommer att gå riktigt bra för dig!

Just nu är jag en riktig bullmamma, men det beror på att sonen som har blivit 3 år tycker det är vansinnigt roligt att vi bakar så det är bra sysselsättning för oss tycker jag :-)

I övrigt så älskar sonen att vara med mamma i stallet och ute bland djur överhuvudtaget. När vi mockar sitter han på skiten i skottkärran när jag går bort med den och så kör han med bilar och traktorer i dom skitiga boxarna medans jag mockar. Han klättrar också glatt på dynghögen när han slipper till... Skulle antagligen ge hans farmor en hjärtattack om hon visste om det och såg det men hittills har jag aldrig varit hemma från jobbet pga sjukt barn. Så han verkar inte ta skada av det, tvärtom *he he*

 

[Snurrfian]

Sv: Att vara förälder????

När jag insåg att jag var förälder var när jag kom på mig själv att tänka att jag dödar den som gör mitt barn illa. Men bullar kan jag fortfarande inte laga, inget som helst ordningssinne, gillar visserligen att laga mat men det gjorde jag innan jag fick barn oxå...

Säga pinsama saker tror jag snarare har med åldern att göra än just att man är mamma eller pappa...

Ammningen tycket inte jag heller var någon särskilt roligt eller underbart, ganska så trist helt enkelt, ialla fall när det äntligen började fungera, innan den gjorde det så var det nästan panikångest...

Jag tror att ni är underbara föräldrar med alla de egenskaper som erat barn behöver! Hoppas att allt är bra med er! Man överlever faktiskt själv hemma även om det känns otroligt ensamt ibörjan. Jag tyckte att det började vara roligt sen när man var tuff nog att ge sig iväg och hälsa på folk eller bara gå på stan. Man behöver inte handla en massa utan bara gå och titta och sen ta en fika.

 

[Inte_Ung]

Sv: Att vara förälder????

Det kan dröja några månader innan det blir mysigt att amma.
Jag började tycka det strax innan min första blev 3 månader.

Förälder, det började jag känna mig som när samma stackars första började i första klass i skolan.
Sexårsverksamheten fixade det åt mig.

Bebisen är ju bara en månad och dessutom liten och för tidig.
Så i åtminstone en månad till känns det nog mest bara konstigt.
Det reder sig.
Se till att hon är mätt, torr och sover ordentligt.
Bär runt på henne och visa henne saker som hon inte begriper i en halvtimme morgon och kväll, så kommer hon att sova gott sedan.
Se till att hon har något att titta på när hon ligger i sin säng/vagn/vagga/låda/korg.
Samma sak hela tiden så att hon kan känna igen det.
Små barn ser stora svarta fält mot vitt bäst.
Jag brukade använda färgglada vykort med tramsiga motiv.

Se till att sova själv när bebisen sover, även på dagen.
Annars så orkar du inte med nattköret om det blir ett sådant.

 

[Smulan75]

Sv: Att vara förälder????

Det känns precis som vanligt och inte.

Jag tror jag insåg mest att jag blivit mamma när min dotter var riktigt liten och jag inte hade någon som helst lust att varken åka till stallet eller ens lämna huset, jag var fullt upptagen att mata min lilla, titta på när hennes små händer rörde sig och slukas av hennes ögon.

Sen vaknade man lite upp ur hormonströmmen och lyckades ta sig till ytan igen, då insåg man att man var förälder för man kan inte bara spontant göra saker längre. Ska man till affären får man packa en ryggsäck och ska man iväg på en heldagsaktivitet kan man inte komma nånstans utan kombibilen.

Klok tror jag inte jag blev, mer lugn och tålamodig. Min sambo var lite oroad innan vi skaffade barn, han har sett mitt korta humör. Men med dottern har jag hur mycket tålamod som helst. Sen att jag samtididigt nästan blev senildement det är en annan sak.

Bullar och kakor är farmors uppgift. Däremot har både sambon och jag alltid varit intresserade av att laga mat och nu har man fått en ny utmaning i att försöka laga mat som passar dottern.

Töntigheten kommer nog automatiskt iom att vår generations värderingar kommer bli uråldriga så snart våra barn kommer upp i tonåren.

Amningen är ett kapitel för sig, Jag hade aldrig några problem med det och det var mysigt så länge dottern snuttade. Men jag kunde aldrig riktigt förlika mig med sympatiläckaget. Vakna på natten och det var blött i bh:n *urk*. Så Dottern fick sluta när hon började äta välling. Jag var glad så länge vi inte la oss på dottern i sömnen!

Du ska se att det går bra att klara sig själv!

 

[mian1]

Sv: Att vara förälder????

Amningen är ett kapitel för sig, Jag hade aldrig några problem med det och det var mysigt så länge dottern snuttade. Men jag kunde aldrig riktigt förlika mig med sympatiläckaget. Vakna på natten och det var blött i bh:n *urk*. Så Dottern fick sluta när hon började äta välling. Jag var glad så länge vi inte la oss på dottern i sömnen!

Du ska se att det går bra att klara sig själv!

Alla kloka tanter på BB och BVC säger att läckaget snart kommer att sluta och det är därför det inte är mysigt (plus att lillan ibland får ett förfärgligt nappflasketag om tutten och det känns som om man ammade en krokodil). Jämfört med mig är Dolly Parton en sladdrig a-kupa och jag kan inte vara längre borta från min mjölkmaskin än 4 timmar för då släpper alla fördämningar. Bara jag nyser eller ser något bebisliknande föremål när mina 4 timmar utan bröstpump är på väg att gå ut och jag blir genomblöt. Amma utan att pumpa först funkar inte heller. Det blir som att gnaga på en fotboll för bebin, hon äter sig mättpåförmjölken,får magknip och skiter grönt. Plus att mina otämjda tuttar sprutar hela bebin blöt av mjölk. Hon behöver inte byta kläder flera gånger om dagen för att hon spyr utan för att hennes mamma läcker.

Annars måste jag säga att hon är mycket mer lättskött än vad Ester var som valp! Det enda som oroar är att hon inte alls är intresserad av hästen som hänger i hennes mobil med lantgårdsdjur. Hon är bara intresserad av GRISEN och det bådar ju inte gott. Dessutom ler hon när hennes pappa sjunger till mobilens speldosa om vad Old MacDonald gör med alla djuren (big Mac av hästen, MacBacon av grisen osv).

 

[Inte_Ung]

Sv: Att vara förälder????

Mina första 2 barn var små, så de åt inte lika mycket som jag producerade.
Jag kunde spontanspruta bröstmjölk 1,5m när jag duschade.

En stor handuk om det icke-ammande bröstet tyckte jag var det enda som hjälpte.
Och mjölka ur, det blev ju några liter till sjukhuset.
Jag blev med tiden ganska så snitsig på att handmjölka.
På det viset kunde jag lösa det akuta problemet nästan när och var som helst.

Och det blir bättre när bebisen blir större, för då så kommer all mjölken att gå åt.
Dessutom så behöver du inte oroa dig för tillgången i nästa matökning.
Och slipper att intensivamma för att öka produktionen.

Var glad för att naturen ordnar mat till bebisen, det är i alla fall enklare än att inget ha.
Och när bebisen är mellan 3-6 månader, så kan du åka vart du vill med endast en extra blöja i fickan som bagage.
Maten är ju med.

 

[Norrlänning]

Sv: Att vara förälder????

Den största förändringen för min del är att jag klarar inte av att se lidande barn på tv/film längre!
Blir rasande om det är någon som behandlar mindre barn illa eller stortjuter om ett litet barn är sjukt eller skadat.
Trots att det är på låtsas blir jag upprörd

Har även förändrats i min syn på mej själv.
Är trött på att se ut som jag gjort i ~10 år
Less på min klädstil, less på mitt hår...
Nu har jag klippt bort massor och färgat det!
Känns jätteskönt!
Nu fattas bara en ny garderob!

Sen med amningen så har jag haft sån tur att det har flutit på problemfritt!
Hade väl lite jobbigt ett tag då det fanns massor med mjölk men ändå inte så pass som några här skrivit

Att kunna sova fast bebisen gnäller lite... Det skulle jag VILJA kunna göra! Så får sambon kliva upp i stället
Nu är det tyvärr tvärtom, jag vaknar för ingenting och han snusar vidare...

Sen som någon tidigare skrev; SOV med bebisen både på natten och dagen! Du behöver din sömn!
Jag hade lite svårt med det då jag ville hinna med allt annat medans han sov på dagen, men nu har jag insett att allt sånt kan vänta.

Ett tips som funkade för mej i alla fall.
Amma liggandes!
Ni får ligga bredvid varann, lättare för bebisen OCH dej att somna.
Skulle du sen vilja kliva upp när bebisen sover så är det lättare än när du ammar sittandes. Bara att "rulla" ur sängen
Fast i början kanske det är lite svårt att få in snitsen med att amma liggandes. Jag hade lite problem med risken att "kväva" med tutten då den var betydligt större då än nu ( 9 mån sen).

 

[Santa]

Sv: Att vara förälder????

Vill bara nämna att en kompis till mig som fick barn för några år sen ammade jämt liggandes hemma. Problemet var att det sen inte gick att amma annat än liggandes. Jag fick släpa fram en madrass i min lilla etta för att bebben skulle få nån mat. Det var verkligen inte någon lyckad situation varken för mamman eller omgivningen....

 

[Lazza]

Sv: Att vara förälder????

Jag blev den "perfekta" mamman en kvart efter förlossningen. Slutade existera som privatperson och blev bara Mamma. Helt plötsligt kunde jag sy avancerade gardiner, baka spännande bullar och laga exotiska maträtter. Jag blev ordningssam, präktig och började spontant sjunga små käcka ramsor och visor.

Nej, allvarligt. Jag tror att det växer fram. Jag har aldrig varit särskilt nojjig över mitt barn. Har inga problem att lämna bort honom, men älskar inte honom mindre för det. Och alla behöver inte älska att amma. Jag tror att det finns någon instinkt som gör oss till bra föräldrar för just vår avkomma. Jag litar på den. Jag gör så gott jag kan i alla lägen. Det handlar ju om att vara mamma både på sina egna, familjens och bebisens villkor. Alla måste vara nöjda för att det ska funka. Är man ingen bullmamma (har aldrig ens försökt baka bullar) tror jag inte att någon sörjer för det. Och dessutom - varför förväntas det inte av papporna att de ska baka bullar o sjunga käcka ramsor?

 

[samtson]

Sv: Att vara förälder????

Tja du... Själv ammade jag barnet för att jag måste och efter två månader tänkte jag att "Jaa - bara två månader kvar!" (för självklart skulle jag amma de rekomenderade fyra månaderna....) Någonstans på vägen blev det mysigt och vi kom in i en rutin. Jag del ammade tills dottern var 8½ månad. Så det kan ändra sig! Men gör det inte det finns det många barn som överlevt på ersättning.

Jag skulle alltid ha välstädat och nybakat. Kämpade på som en idiot men till sist gav jag upp. Det blev mys i soffan istället med bebisen.... För vem brydde sig egentligen om hur det såg ut hos oss? Det var ju dottern som var blick punkten...

Inför dopet gjorde jag matpajer till 50 pers, skar sallad och gjorde bröd - men till nästa barn blir det catering ty vem bryr sig om vem som fixat maten?!

Även min dotter växer och frodas och inte är jag någon helylle mamma. Det enda jag kan svära på att jag gör är att älska henne och alltid vilja hennes bästa.

 

[Norrlänning]

Sv: Att vara förälder????

Jag ammar både sittandes och liggandes så det går så bra så för mej.
Min pojk har inget emot nåt av dom bara han få äta

Hade inte ens tänkt att det kunde bli så att inget annat funkar

 

[mian1]

Sv: Att vara förälder????

Jag kan inte amma liggande. Är inte rädd att kväva barnet, men väl dränka henne.

Det har faktiskt funkat över all förväntan med att vara själv. Bebin är inte alls så krånglig att ha att göra med på natten heller. Maken vaknar vid minska gny och då väcker han mig för att bebin är hungrig. Nu vaknar jag inte för att hon muttrar lite i sömnen utan vaknar bara när hon faktiskt är hungrig, byter blöja på 2 sekunder och ammar tills hon somnar. Sen sover hon i 4 timmar och då sover jag med.

Än så länge är det jobbigt att allt tar sån tid och att man inte gärna lämnar henne inne för att gå till stallet och mocka. På morgonen ska hästarna ut och då ska bebin vara färdigtankad och påklädd och nerstoppad i sin vagn och i vagnen ska hon sova. Samtidigt som jag sätter en fot i gruset på väg mot stallet vaknar hon och just då hör hästarna att jag är påväg och de skriker i högan sky, hundarna skäller för att de vill följa med ut och katterna lever rövare för att jag ska uppmärksamma att deras skål är tom. Då blir man lite stressad och bebisen kan man ju inte bara strunta i.
Fast annars går det bra ensam, utan maken. Jag saknar frukost på sängen, men det får han ta igen till helgen när han flyttar ner till oss från gästrummet.

 

[mawito]

Sv: Att vara förälder????

Den största förändringen för min del är att jag klarar inte av att se lidande barn på tv/film längre!
Blir rasande om det är någon som behandlar mindre barn illa eller stortjuter om ett litet barn är sjukt eller skadat.
Trots att det är på låtsas blir jag upprörd

Känner igen mig precis. Jag klarar inte av att se sådant längre.
Annars tror jag att jag är ganska mycket samma person som innan. Har fortfarande lust att gå ut och roa mig, åka till stallet och kan prata om andra saker än barn.

Sen tror jag kanske att man har en "bild" av vad den perfekta föräldern är... Men det är ju du som är den perfekta föräldern för ditt barn oavsett om du bakar bullar eller syr.
Jag tycker att det värsta är föräldramöten på dagis och så. Känner mig så liten... Där känns det som att de andra föräldrarna är mer "vuxna" och mer "föräldralika" än mig... Beror kanske på att de flesta är 10 år eller ännu äldre än mig.

Sen tyckte jag aldrig att amning var speciellt mysigt. Jag gjorde det mest för att det är bra för barn att få i sig bröstmjölk och för att det var lätt att slippa värma flaskor och så *bekväm*
Men annars så var det mest kladdigt och läckte och så gjorde det riktigt ont första månaden.

Lycka till med din lille bebis!

 

[Tokmaja]

Sv: Att vara förälder????

men självklart!! Allt var ett rosa skimmer och jag var en perfekt morsa som lärde mig baka bullar, laga mat och blev pedant under förlossningen!

Sanningen då. De första månderna var.. jag ska inte säga hemska, för då ljuger jag, men de var mindre roliga.
Dels knäckte jag svanskotan under förlossningen och det gjorde att sitta för mig var rent omöjligt, jag blev tvingad att ligga, eller stå....
Dessutom ammande sonen i en timma, han var INTE nöjd tidigare. Och så var det dessutom varannan timma... han hade napp och vi försökte avleda honom med det, BVC frågade om han somnade meddans han ammade men det gjorde han inte heller... det såg ut som han åt för fullt hela tiden .
Så hade vi det de första tre månaderna, sedan skulle jag lära mig att amma sittandes, för att få lite mer frihet och kunna lämna huset med honom med... efter jul nån gång började det lätta, när han var runt 4 månader, amningen gick lättare, han minskade på tiden han ammade, det började bli MYSIGT!
Och att grejja med hästarna meddans han sov var ju omöjligt, för hur hårt han än sov, så så fort jag tog tag om dynggrepen så vaknade han, klockrent...
Men det vände som sagt tillslut .

Och som mawito säger om föräldramöten på dagis, det är hemskt, alla andra är så vuxna och "föräldriga", där sitter jag, visst har jag en son, men jag känner mig lite underlägsen dem på nått sätt... men det kanske beror på att jag också är ett par år yngre än alla de andra. Eller så är det att de har blivit vansinnigt föräldrapräktiga de flesta av dem, och jag bara är Tokmaja än, som råkar ha fått ett barn.... det känns lite så....

 

[Inte_Ung]

Sv: Att vara förälder????

Än så länge är det jobbigt att allt tar sån tid och att man inte gärna lämnar henne inne för att gå till stallet och mocka. På morgonen ska hästarna ut och då ska bebin vara färdigtankad och påklädd och nerstoppad i sin vagn och i vagnen ska hon sova.

Du, det där fungerar inte.
Tro mig.

Alldeles strax så kommer lilla Astrid inte att sova på morgonen längre.
Typ när hon mognadsmässigt blir runt månaden.
Hon kommer att sova EN gång på förmiddagen och EN gång på eftermiddagen.
Däremellan så vill hon ha MAT och AKTIVITET.

Så det är klart att hon vaknar, det finns ju chans till aktivitet.

Gör hästar, hundar och katter när hon är vaken i stället.
Och se till att hon ser vad du gör.
Det kommer snart att bli underhållning för henne att se dig sköta djuren.

Jag rekommenderar en bärsele, så kan hon se när du mockar och donar.
Eller palla upp henne på något vis så att han kan följa dig med blicken.
Ordna med utsläppet av hästarna så att de kan gå ut själva utan att du och Astrid kan råka komma ikläm.
Lägg först morgon höet i hagen.
Eller kasta in det över boxkanten så att de inte försöker att bryta sig ut.

Fundera inte på hur du kan "bli av med" Astrid för att göra det du behöver.
De har radar på sådant och kommer INTE att sova för att man vill kunna göra annat.
Utan hitta på lösningar där hon kan vara med och titta.
Mocka låter ju inte så där ball, men för henne så är allting nytt och därför spännande.
En babysitter mitt i skitiga boxen och lyckan är nog gjord.

Inte_Ung med 3 barn som varit med i stallet som bebisar.
Bilbarnstolen var med överallt.
Men måste ställas på golvet så att barnet inte kan ramla ned.
INTE på ett bord eller på en stol alltså!

Hoppgungan kan hängas i stallet, säkrar barnet i en stund och är garranterat rolig.