Att vara feminist med kinks.

[Anonymastetjejen]

Long time user, new nick for obvious reasons. Spinner lite på diskussionen i nätdejtingtråden som fick mig att tänka på min egen situation.

Jag är, tycker jag själv, en stark, självständig feminist. Men jag kan inte sluta ifrågasätta mig själv och vad jag egentligen är med tanke på vilken typ av sex jag gillar. Det känns så fel att enda gången jag verkligen njuter fullt ut av sex är när jag blir dominerad och förnedrad. Nu snackar vi inte lite lätt fasthållning och 'du är min' utan total fysisk och psykisk underkastelse där jag är min partners leksak, jag är enbart ett redskap för min partners njutning. Där jag blir kallad smutsig hora. Där jag behöver tillåtelse att få komma.

Det rimmar så illa med den person jag är i övrigt. Jag som inte bara uttrycker starka feministiska åsikter utan faktiskt aktivt arbetar för att det ska ske en förändring, inte bara i kvinnorollen och kvinnonormen utan också i mansrollen och mansnormen. På något sätt känns det som att jag sviker mina egna ideal?

 

[Trani]

På något sätt känns det som att jag sviker mina egna ideal?

Vad är dina ideal i sammanhanget? Att sex ska vara befriat från över-/underordning och helt jämlikt? Eller att det ska finnas frihet i sexuell praktik?

Jag känner igen mig lite i dina funderingar. T ex kan jag fundera över hur ens könsroll kommer till uttryck i sex. Om kvinnor liksom "tränas" på att gå igång på undergivenhet. Men jag är också en starkt sexpositiv feminist och kinks faller inte inom den snäva ramen för vad som betraktas som normalt och "sunt" sex i samhället. Så dina känslor är säkert färgade av känslan att avvika (normer sitter i magen). Många män gillar att bli dominerade dessutom, ska det vara något som är förbehållet dem? Om feministiska kvinnor inte bör ägna sig åt det menar jag.

 

[Hyacinth]

Jag vet inte. Jag har nog svårt att få ihop bilden om jag skulle applicera den på mig själv. Men jag är tämligen komplexfylld och pryd å andra sidan. Jag ska fundera och återkomma.

 

[iNHALE]

Om det är ett sammanhang då det här med ömsesidig respekt och medgivande är fullständigt fundamentalt så är det när det kommer till BDSM och andra snarlika grenar inom det erotiska spektrumet.

Det var en artikel i Metro för inte så länge sedan om just detta där debattören argumenterade för detta i relation till problematiken om personer (oftast män) som tar sig obefogade friheter i sexuella sammanhang och inte är lyhörd för den andra (ofta en kvinna).

Jag skulle snarare säga att du kan vara stolt feminist och skryta med att du har en partner som är så pass lyhörd att ni kan ha den typen av sexliv utan att någon tar skada. Det man ska komma ihåg är att i denna typen av situation så är det egentligen den undergivna personen som har makten eftersom allt sker på dennes premisser i rollen som "offer". Så även om du blir spottad på, kallad hora, fastbunden och örfilad så är det egentligen du som har den ultimata kontrollen iom att du när som helst (hoppas jag innerligt) kan bryta om du känner negativt obehag.

Ett stopp-ord eller stopp-gest ska alltid accepteras omedelbart, det är en fundamental grundregel i BDSM-världen just för att förhindra att personer kommer till skada.

 

[Gnist]

Det rimmar så illa med den person jag är i övrigt. Jag som inte bara uttrycker starka feministiska åsikter utan faktiskt aktivt arbetar för att det ska ske en förändring, inte bara i kvinnorollen och kvinnonormen utan också i mansrollen och mansnormen. På något sätt känns det som att jag sviker mina egna ideal?

Blir man mindre feminist om man gillar annat än jämställt vaniljsex istället för att man tar för sig, njuter av det sex man verkligen går igång på med en likasinnad oavsett om det är missionären under täcket eller om man blir invirad i plast och upphängd på en krok i taket?

Jag har alltså lite svårt att se kopplingen att man ens i tanken ska låta sitt sexliv påverkas av om man är feminist eller inte.

 

[Elo]

Hur du vill bli behandlad i sovrummet* och hur du vill bli behandlad utanför behöver inte hänga ihop. Du tycker om det sex du gör, och det har inget med din inställning i resten av ditt liv.

Du kanske skall se det som att vara frigjord feminist innebär att du har möjligheten att njuta av vilken sorts sex som helst, så länge den är på DINA villkor.

* eller vart ni nu väljer att ha sex... go lite crazy!

 

[mandalaki]

Fast du ÄR ju inte enbart ett redskap för din partners njutning? Du njuter ju själv, det är vad du går igång på. Ni spelar ju bara att du är helt underkastad, säger du stopp så är det stopp. Annars vore det våldtäkt.

 

[Borttaget konto]

Det är en lek.

Sedan kan man självklart diskutera lekens roll i samhället i stort, det är väl där diskussionen blir intressant, men jag tror du kan slappna av lite i att det inte är fullt så dramatiskt som du utmålar det - du är inte ett redskap tex eftersom ni gör precis det du tänder på. Att antyda något annat tycker jag är en aning respektlöst gentemot de som vet hur det är att vara någons redskap på riktigt.

Det kan absolut vara ett dilemma med kinks och feminism, det skrevs om något liknande i någon tråd för ett tag sedan. Där tog jag bl a upp att samhällets maktförhållande förblir detsamma oavsett vilken roll man tar när det kommer till sex, hur vissa undergivna män kan bära på större andel skadlig mansroll än vettiga, dominanta män osv. Om vi så bytte ut alla undergivna kvinnor mot undergivna män skulle vi ju med största sannolikhet fortfarande ha samma problem med mansrollen och kvinnorollen. Det är kanske en klen tröst men undergivna män kan vara oerhört sexistiska, gränslösa och demonstrera flera av de problem som mansrollen för med sig - på det viset har de ytliga rollerna vid sexlekar mindre betydelse än vissa kanske tror.

Att ha ett uttalat maktförhållande kan möjligtvis också ge bättre förutsättningar att vara medveten, medan någon som kanske påverkas av samma strukturer fast på ett omedvetet plan inte reflekterar över det då det passerar obemärkt.

 

[Petruska]

Jag tänker också att det är en lek, och det är en lek där du (och partnern, för all del) har full möjlighet att bryta och gå din väg. Du är ju inte enbart ett redskap, som flera påpekar, eftersom du också själv har nöje av det.

Sen tycker jag ändå att det är rimligt att fundera över - även - sina sexuella önskemål här i livet. Jag har svårt att tycka att det är så enkelt som att bara för att man njuter av det (oavsett vad) så är det därmed helt oproblematiskt. Men frågan om vad du "egentligen är", är möjligen felaktigt ställd. Måste det finnas en egentlighet här, måste det finnas en sanning om dig? Och om det gör det, varför skulle det vara just i sängen som den visar sig?

 

[MiniLi]

Jag tror man måste vända och vrida på det från lite olika perspektiv..
Dels tycker jag att flera andra skriver klokt genom att påtala att underkastelsen faktiskt är spelad och helt under din kontroll (förutsätter jag). Samtidigt måste man ta in hur partnerns dominans är. Är den också spelad och helt under din kontroll? Eller är det ett sätt att få utlopp?
Som feminist tycker jag att man ska hänge sig fullt ut i det sexuella. Självklart har kvinnan rätt att ta för sig sexuellt på precis det sättet som hon känner sig lockad av. Men man ska ju inte lura sig bort från att det är troligt med en strukturell påverkan som kanske kan ha bidragit till lockelsen..
För dig spelar ju inte det någon roll. Du ska ha sex på det sättet du vill.
Men nog kan man fundera kring om det är samhällets strukturer som tar sig utlopp här.

Sammanfattningsvis så vore det väldigt icke-feministiskt att säga att du inte är fri att ha sex på det sättet du njuter av. Men det är också icke-feministiskt att låtsas som att du inte skulle vara påverkad av samhällsstrukturerna precis som alla andra.
För vissa leder det till att de minsann ÄLSKAR att laga mat och städa, för dig kanske det har lett till att du underkastar dig i sängen istället? Vem vet. Och oavsett då är det inget som behöver påverka hur du väljer att ha sex.

Någon kanske noterar att jag skriver om kvinnans sexualitet.. Det är medvetet eftersom jag tycker det blir svårare med den manliga iom hur könsnormerna ser ut och hur samhällsstrukturerna är uppbyggda. Kräver lite mer fundering att ge sig in där..

 

[Lampan]

Frågan är varför du ifrågasätter dina sexuella preferenser?
Vet du varifrån preferenserna kommer sig av?
Är det det du ifrågasätter?

 

[CillaW]

Jag är feminist. Och har kinks som skiljer sig väldigt mycket mot hur jag annars är. Det har jag inga problem med.

 

[Ninnurur]

Jag tycker att sexualiteten och personligheten är vitt skilda saker. Jag är feminist, men det har inte ett skit att göra med vad jag tänder på och inte.

 

[Hyacinth]

Jag vet inte. Jag har nog svårt att få ihop bilden om jag skulle applicera den på mig själv. Men jag är tämligen komplexfylld och pryd å andra sidan. Jag ska fundera och återkomma.

Såhär: om det är det du tänder på, mår bra av och det är ett fungerande samspel så har jag inga problem alls med det. Däremot har jag svårt att sätta mig in i det, eftersom det är så långt från mina egna preferenser. Du ska inte skämmas eller nåt, det är så du fungerar. Du ska ju inte ha sex på ett sätt du inte gillar, och det skadar ingen. Så länge man njuter, inte skadar eller utnyttjar någon och det inte är ett självskadebeteende så ska man vara fri att ligga på det sätt man vill.

 

[inverterad]

Såhär: om det är det du tänder på, mår bra av och det är ett fungerande samspel så har jag inga problem alls med det. Däremot har jag svårt att sätta mig in i det, eftersom det är så långt från mina egna preferenser. Du ska inte skämmas eller nåt, det är så du fungerar. Du ska ju inte ha sex på ett sätt du inte gillar, och det skadar ingen. Så länge man njuter, inte skadar eller utnyttjar någon och det inte är ett självskadebeteende så ska man vara fri att ligga på det sätt man vill.

Spinner vidare på det här med självskadebeteende. Jag har diskuterat bdsm-scenen med en person i min närhet under en tid, och som jag förstår det på henom så är det mycket vanligt att framför allt kvinnor använder scenen som ett slags självskadebeteende. Kvinnor som varit med om övergrepp och nu på olika sätt tänder på akter som liknar det övergreppet osv. Det kan ju också vara en slags självterapi tänker jag? Diskuteras detta i bdsm-världen?

 

[Araminta]

Varför är det alltid sexuellt undergivna kvinnor som ställer dessa frågor? Dominanta kvinnor och/eller undergivna män verkar inte alls plågas i samma grad av tankar på hur deras sexuella preferenser ev. påverkar deras värderingar.

 

[Araminta]

Spinner vidare på det här med självskadebeteende. Jag har diskuterat bdsm-scenen med en person i min närhet under en tid, och som jag förstår det på henom så är det mycket vanligt att framför allt kvinnor använder scenen som ett slags självskadebeteende. Kvinnor som varit med om övergrepp och nu på olika sätt tänder på akter som liknar det övergreppet osv. Det kan ju också vara en slags självterapi tänker jag? Diskuteras detta i bdsm-världen?

Att det skulle vara vanligt tror och hoppas jag inte att det är. I mina öron låter det ytterst beklämmande BDSM är inte och ska inte vara utlopp för självskadebeteenden, än mindre en terapiform BDSM handlar om sex, njutning, lek och tillit - varken mer eller mindre.

 

[Petruska]

Att det skulle vara vanligt tror och hoppas jag inte att det är. I mina öron låter det ytterst beklämmande BDSM är inte och ska inte vara utlopp för självskadebeteenden, än mindre en terapiform BDSM handlar om sex, njutning, lek och tillit - varken mer eller mindre.

Just sådana svar gör mig skeptisk. Inte mot ts, men den där idealiseringen av bdsm är mig problematisk. En massa (sk) kärleksrelationer är destruktiva på en massa sätt. Varför skulle bdsm vara fritt från det?

Jag känner igen diskussionen om bdsm självskadebeteende, och jag tror inte att det är mer terapeutiskt än andra självskadebeteenden. Dvs inte alls.

 

[Wingates]

Spinner vidare på det här med självskadebeteende. Jag har diskuterat bdsm-scenen med en person i min närhet under en tid, och som jag förstår det på henom så är det mycket vanligt att framför allt kvinnor använder scenen som ett slags självskadebeteende. Kvinnor som varit med om övergrepp och nu på olika sätt tänder på akter som liknar det övergreppet osv. Det kan ju också vara en slags självterapi tänker jag? Diskuteras detta i bdsm-världen?

Ja jag tycker det kommer på tal i de kretsar och forum jag hängt på. Kanske inte var dag, men det diskuteras.

I de kretsar jag hängt har man även varit snabbare med att lyfta upp män som går över gränserna (och markerat att det inte är ok) än i andra kretsar. Om man är hårdare mot folk som inte följer "reglerna" eller om man bara är mer van vid att prata sex i de kretsarna än i andra vet jag inte men jag har reagerat på det.

 

[Hyacinth]

Varför är det alltid sexuellt undergivna kvinnor som ställer dessa frågor? Dominanta kvinnor och/eller undergivna män verkar inte alls plågas i samma grad av tankar på hur deras sexuella preferenser ev. påverkar deras värderingar.

Jag skulle nog analysera mig själv mer som undergiven än dominant. Just för att det i alla sammanhang jag kan komma på ses som en bättre egenskap än att vara undergiven.