Att vara doktorand.

[Fruentimber]

Nog måste vi väl ha några doktorander här?

Jag skulle kunna tänka mig en akademisk karriär men har inte riktigt koll på vad som anses meriterande för att man ska ha goda chanser för att bli anställd som doktorand genom universitetet. Är inne på mitt andra år på programmet och efter kandidat blir det en master. Har dock inga större möjligheter för utlandsstudier och liknande på grund av min livssituation med sambo, företag, hund etc. Antar att det annars hade varit meriterande? Något annat att tänka på som kan vara bra?

Hur ser vardagen ut för er doktorander? Fördelar och nackdelar?

 

[Myrten]

Det har gått rätt många år sedan jag disputerade, men då - och nu - gällde att du skulle göra en riktigt bra ansökan för att bli antagen (och finansierad - när jag började var dock finansiering inte ett krav). Vidare krävdes att ämnet var sådant att det fanns någon vid institutionen som kunde handleda. Där kunde ett udda ämne kompenseras av bra eget nätverk som då kunde stå för det mer ämnesspecifika och handledningen från institutionen var inriktad på det övergripande, vetenskapliga. I sådana fall engagerades vanligen en biträdande extern handledare.

Generellt tror jag att det är svårt att veta vad som krävs mer exakt. Det beror på ämne och lärosäte. Jag kommer från en institutionskultur där doktoranderna nästan alltid formulerade sina egna ämnen. Så funkar det fortfarande idag. Ibland kan de individuella doktorandprojekten passas in i något större forskningsprojekt eller en forskarskola. I undantagsfall annonseras specade projekt ut - "vi vill ha en doktorand som ska undersöka det här". Men som sagt, inom mitt fält är det mycket ovanligt. Vilket inte säger att det inte kan vara vanligare inom andra.

 

[BernT]

Nog måste vi väl ha några doktorander här?

Jag skulle kunna tänka mig en akademisk karriär men har inte riktigt koll på vad som anses meriterande för att man ska ha goda chanser för att bli anställd som doktorand genom universitetet. Är inne på mitt andra år på programmet och efter kandidat blir det en master. Har dock inga större möjligheter för utlandsstudier och liknande på grund av min livssituation med sambo, företag, hund etc. Antar att det annars hade varit meriterande? Något annat att tänka på som kan vara bra?

Hur ser vardagen ut för er doktorander? Fördelar och nackdelar?

Jag har en kollega som är doktorand (hon jobbar extra på mitt jobb) som sa att hon får inget bostadslån eftersom en doktorandtjänst är tidsbegränsad och på den tiden (8 år) hinner hon inte betala av bostaden.

 

[xfie]

Av vad jag har sett så skiljer det sig väldigt mellan doktorandtjänster. Min tjänst är relativt välbetald och jag har mycket "frihet under ansvar" och mitt samarbete med handledare fungerar väl. Jag får åka på konferenser över hela världen och det är ju fantastiskt roligt att få ägna sig åt någonting man verkligen intresserar sig för. Däremot har jag doktorandbekanta på andra institutioner på samma universitet som upplever en väldigt press och orimliga krav från handledare, och att de blir dåligt behandlade av personer högre upp i den akademiska hierakin. De har dessutom pinsamt dåligt betalt. Under dessa förutsättningar orkar man nog inte om man inte är väldigt intresserad av sitt ämne. Utbrändhet är väldigt vanligt, och vår institution och avdelning är värst drabbat. Jag upplever att det beror på att man ofta har oklara förväntningar ställda på sig och en diffust formulerad arbetsuppgift. Vi har dessutom mycket undervisning fördelat på relativt få doktorander, vilket kan vara en annan anledning.

Det finns massvis med fördelar och nackdelar, men jag ska på lunchmöte så jag hinner inte gå igenom så många nu. Den fria tiden är naturligtvis en fördel, framför allt om man har djur, men det kan också vara en förbannelse. Många säger att de aldrig ska jobba kvällar och helger, men i vissa perioder är det lätt hänt ändå. Runt jul jobbade jag nästan dygnet runt för att få in en publikation i tid, och i de perioderna kan jag känna att det inte är värt det. Men allt som allt är jag nöjd och både undervisningen och forskningen är fantastisk rolig att ägna sig åt för det mesta.

Jag är 30% igenom mina doktorandstudier, kan tilläggas.

 

[Diderot]

Svaren på dina frågor är starkt beroende av vilket ämne du studerar. Men oavsett område är rätt kontakter bra att ha. Välj smart när det kommer till uppsattser/examensarbeten och handledare. Vilka handledare är bra? Vilka drar in pengar?

 

[Nenne1]

Jag har inte doktorerat själv, men har en dotter som doktorerat i ett naturvetenskapligt ämne (utomlands) och en man som i (över)mogen ålder nu doktorerar i ett humanistiskt ämne.
Dottern sökte en tjänst inom ett forskningsprojekt och fick således en definierad uppgift att försöka lösa. Det hela finansierades genom stipendier, och det gick väl att leva på men inte så mycket mer. Min man formulerade själv vad han ville forska inom och blev sedan antagen och får en, får man väl säga, hyfsad lön under fyra år. Där var själva projektbeskrivningen väldigt viktig i ansökan.

Sedan har ca 50% av mina kollegor doktorerat (naturvetenskapligt) och vi har just nu två som doktorerar inom vårt ämne. De finansieras via projektpengar och handledningen görs av en person hos oss, en och via två olika högskolor.

Gemensamt för alla dessa doktorander jag lärt känna är att alla vid ett antal tillfällen under processen får mer eller mindre svår prestationsångest och tyckt att de hellre gör vad som helst annat än doktorerar, undantaget maken, som förvisso får prestationsångest men som tycker att ämnet är så infernaliskt spännande att det liksom inte gör något. Att han aldrig kommer att få en tjänst (förmodligen) spelar heller ingen större roll. Alla har dock (hittills) klarat sig.

Utlandsstudier och sånt är troligen väldigt beroende av vilket ämne du vill doktorera i.

 

[xfie]

Ansökningsfrågan: jag blev tillfrågad av min handledare om jag ville doktorera under studietiden och har haft samma handledare på kandidatuppsats och masteruppsats som jag har nu. Själva ansökan var för min del en ren formalitet och det som var meriterande var nog bara mitt arbete under uppsatserna och projektkurserna.

 

[Mabuse]

Nog måste vi väl ha några doktorander här?

Jag skulle kunna tänka mig en akademisk karriär men har inte riktigt koll på vad som anses meriterande för att man ska ha goda chanser för att bli anställd som doktorand genom universitetet. Är inne på mitt andra år på programmet och efter kandidat blir det en master. Har dock inga större möjligheter för utlandsstudier och liknande på grund av min livssituation med sambo, företag, hund etc. Antar att det annars hade varit meriterande? Något annat att tänka på som kan vara bra?

Hur ser vardagen ut för er doktorander? Fördelar och nackdelar?

Det skiljer sig jättemycket beroende på ämne, vilken fakultet tillhör du?

 

[Fruentimber]

Ah, tänkte inte på att det nog skiljer sig rejält mellan fakulteter. Jag tillhör den filosofiska, läser vid LiU.

 

[Fruentimber]

Jag har en kollega som är doktorand (hon jobbar extra på mitt jobb) som sa att hon får inget bostadslån eftersom en doktorandtjänst är tidsbegränsad och på den tiden (8 år) hinner hon inte betala av bostaden.

Bostadslån är inte aktuellt. Men bra att veta, tack!

 

[EmmaBovary]

Ah, tänkte inte på att det nog skiljer sig rejält mellan fakulteter. Jag tillhör den filosofiska, läser vid LiU.

Spontana tankar: Kolla upp hur många doktorander som är anställda i LiU inom ämnet, och hur länge de har kvar på deras respektive anställningar. Se även efter hur ofta de brukar utlysa. Sedan kan det redan nu vara bra att begära ut ansökningar som blivit accepterade, för de är offentliga handlingar så du ser hur den biten brukar se ut. Om du nu vill åt universitet du är vid kan det vara en idé att se om dina intresseområden stämmer överens med forskningsprofilen och till viss mån skriva uppsatserna relaterat.

Jag har också doktoranddrömmar inom humaniora, och det är väldigt hård konkurrens om de få tjänster som finns.

 

[EmmaBovary]

Andra saker som kan vara meriterande är att få någon artikel publicerad, eller åtminstone få presentera ett paper på en konferens. Detta kan dock vara lite svårt innan en examen, men jag själv som är på magister/master nivå har deltagit på två konferenser (fast bara som deltagare) och jag har vänner som fått presentera (just den gången fick jag inte själv, för jag hade inte påbörjat mina studier på avancerad nivå ännu). Ibland verkar det vara okej att en masterstudent presenterar, ibland vill de minst att man ska vara doktorand. Sedan så är det bra att ha koll på forskningsläget i hela landet, och tyvärr komma till insikten att man kanske kan behöva flytta på sig om man vill doktorera för du kanske inte har den turen att få en tjänst vid ditt universitet.

Sedan, tala med dina handledare om att det är ditt slutgiltiga mål. Jag har fått uppmuntrande respons. Det är även värt att ha i beaktande att långt ifrån alla får en tjänst vid första försöket, utan kanske efter 3-4:e vilket kan ta tid eftersom det kommer nya tjänster ganska sällan

 

[xfie]

Ah, tänkte inte på att det nog skiljer sig rejält mellan fakulteter. Jag tillhör den filosofiska, läser vid LiU.

Kul, jag är anställd på LiU. dock tekfak (även om mitt program tillhörde filfak).

 

[Minett]

Ah, tänkte inte på att det nog skiljer sig rejält mellan fakulteter. Jag tillhör den filosofiska, läser vid LiU.

Jo, det är VÄLDIGT stor skillnad och kan även vara skillnader inom fakulteten... Maken är läkare och har disputerat. Läkarna brukar inte göra detta genom en doktorandtjänst utan jobbar kvar på sitt vanliga jobb och får sköta det mesta av forskningen utanför arbetstid. Medan sjuksköterskor anställda vid samma klinik i en helt annan utsträckning får använda arbetstid till att forska. (I alla fall är det så på de närmaste sjukhusen.)

 

[Katti]

Jag disputerade för några år sedan. Jag har faktiskt inte så bra koll på vad som är meriterande för att få en doktorandtjänst. Inom mitt område är det mycket, mycket, mycket enklare att få en doktorandplats än ett jobb.. Det är inte ovanligt att folk doktorerar för att skjuta upp arbetslösheten några år.. Så att säga.

Jag vet inte vad jag ska säga om fördelar och nackdelar. Att doktorera kan innebära SÅ olika saker beroende på vilket område man håller på med. Det jag ändå skulle säga, sådär generellt, är att det är sjukt kul att få grotta ned sig ett ämne man är intresserad av. För de flesta kommer det knappast någon annan period i karriären där man verkligen kan få köra på och testa sina egna idéer och ändå ha det relativt tryggt med anställning och annat runt omkring.. Det är lyxigt och kul att vara doktorand, tycker jag.

En annan grej som jag tycker att man borde fundera på en, två, tre och tusen gånger är vad man vill göra sedan. Det är ju trots allt en forskarutbildning och inte nödvändigtvis så lätt att "gå tillbaka" och jobba med sitt yrke man har i grunden. Samtidigt är det mördande konkurrens, otrygga anställningar (och ärligt talat förvånansvärt dåligt avlönade jobb; inom mitt område är det en direkt ekonomisk förlust att doktorera istället för att börja jobba i privat sektor). Jag känner till många doktorander som inte alls jobbar som forskare utan som har fått skaffa sig helt andra karriärer efter disputationen. Ekonomiskt är ju inte det någon höjdare kanske.

 

[Fruentimber]

Just nu har jag ju inget specifikt yrke i bakgrunden att gå tillbaka till eftersom jag ännu har ett och ett halvt år kvar på kandidatprogrammet. Det gör också att vi ofta byter handledare beroende på kurs. Tidsmässigt och ekonomiskt har jag ingen press, det är trots allt flera år kvar innan det överhuvudtaget blir aktuellt (man kan ju ändra sig några gånger om också tills dess). Att forska hade varit roligt men jag skulle lika gärna kunna tänka mig en annan anställning på universitetet efter disputation.

 

[MiniLi]

Jag är precis i startgroparna, börjar formellt som doktorand 1 april men har smygstartat lite nu i veckan.
Jag är avtalsdoktorand på 50% vid IBL/avdelningen för psykologi vid LiU.

Har inte så mkt att bidra med men hänger gärna i tråden för att läsa om andras erfarenheter

 

[MiniLi]

Såhär gick till till för mig iaf..
Jag har haft diskussioner med jobbet om att jag vill forska. Min arbetsgivare erbjuder ofta att man får ägna 20% av betald arbetstid till doktorandstudier, men det var inte jag intresserad av. Lyckades efter ca 1 år få igenom 50%.

Tog sedan kontakt med universitetet. Mailade en ansvarig på rätt avdelning och beskrev situationen. Fick kontakt med en handledare som var intresserad genom henne.

Sen var det ytterligare väntetid när universitetet och min arbetsgivare skulle komma överens om det ekonomiska avtalet.

Jag har haft en egen ide om vilket område jag vill forska inom (och har vissa ramar från arbetsgivaren eftersom de betalar) men nu håller jag och handledaren på att formulera frågeställningar.

 

[Kjerulfia]

Tycker du har fått en hel del bra input tidigare i tråden.

Allt beror så mycket på om ditt ämnesområde är smalt eller bredare, och hur möjligheterna till jobb efter disputationen ser ut i Sverige. Är du inte beredd att flytta dit jobbet finns eller pendla längre sträckor kan det bli svårt. För det är inte lätt att få forskningspengar efter doktorandtiden. Då gäller det verkligen att vara BÄST. Och vill man in på en icke akademisk arbetsmarknad KAN man vara "för högt utbildad", beroende på ämnesområde. Tycker själv att det är skitfånigt, men det är verkligheten.

Själv doktorerarde jag i ett extremt smalt ämne, nämligen paleontologi (utdöda djur, livet och jordens utveckling) och flyttade till Storbritannien för att göra det (finns även i Sverige, men UK har alltid lockat). När jag började studierna var jag beredd att flytta världen runt efter disputationen för att få det där efterlängtade fasta forskartjänsten. Nu ändrade jag mig under tiden och insåg under mitt sista år att jag trots allt ville bo på ett ställe under en längre tid och att flytta tillbaka till Sverige var det som lockade mest.

Är du platsberoende skulle jag rekommendera ett ämne som finns på fler platser i Sverige och kanske gärna universitet som ligger inom pendlingsavstånd till varandra.
För doktorera var så himla kul, en fantastisk chans att verkligen få djupdyka ner i ett ämne.