- Svar: 45
- Visningar: 3 758
Jag har valt. Jag tänker bo på landet. Ändå ska det talas om för mig att jag kan välja - att bo i stan. Som om jag är dum i huvudet och inte fattar att man kan bo i stan. Det är ingen slump att jag inte valt att bo i stan. Jag vantrivs där och det finns inget för mig att göra. Det är buller, bilar, asfalt, betong och en sjujävla massa människor. Det finns heller ingen natur där. Inga skogar och öppna fält och sjöar. Ingen möjlighet att odla en skogsträdgård. Jag skulle bli fast inomhus för det är inte trivsamt att gå ut. Jag skulle passiviseras. Jag skulle aldrig kunna ligga i min hängmatta och se på molnen. Jag skulle bli tvungen att göra mig av med katterna. Jag skulle få sluta med biodling. Jag skulle inte kunna köpa ett hus i stan utan jag skulle bli tvungen att hyra. M.m.
Jag har tagit jävligt illa vid mig av övertalningsförsöken att jag kan VÄLJA att bo i stan. Mår skitdåligt över det. Verkligen jättejättedåligt. Mina VAL respekteras inte.
Usch, jag orkar inte. Gråter.
Jag har tagit jävligt illa vid mig av övertalningsförsöken att jag kan VÄLJA att bo i stan. Mår skitdåligt över det. Verkligen jättejättedåligt. Mina VAL respekteras inte.
Usch, jag orkar inte. Gråter.
Senast ändrad: