Att välja

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag har valt. Jag tänker bo på landet. Ändå ska det talas om för mig att jag kan välja - att bo i stan. Som om jag är dum i huvudet och inte fattar att man kan bo i stan. Det är ingen slump att jag inte valt att bo i stan. Jag vantrivs där och det finns inget för mig att göra. Det är buller, bilar, asfalt, betong och en sjujävla massa människor. Det finns heller ingen natur där. Inga skogar och öppna fält och sjöar. Ingen möjlighet att odla en skogsträdgård. Jag skulle bli fast inomhus för det är inte trivsamt att gå ut. Jag skulle passiviseras. Jag skulle aldrig kunna ligga i min hängmatta och se på molnen. Jag skulle bli tvungen att göra mig av med katterna. Jag skulle få sluta med biodling. Jag skulle inte kunna köpa ett hus i stan utan jag skulle bli tvungen att hyra. M.m.

Jag har tagit jävligt illa vid mig av övertalningsförsöken att jag kan VÄLJA att bo i stan. Mår skitdåligt över det. Verkligen jättejättedåligt. Mina VAL respekteras inte.

Usch, jag orkar inte. Gråter.
 
Senast ändrad:

Jo, det är att dumförklara genom att tala om för mig att jag kan välja att bo i stan. Som om jag inte begriper det.

Jag bara gråter.
Du tar det så men jag kan garantera att ingen dumförklarar dig. Att fundera över att bo i stan, att tänka över alternativet är inte för att någon tycker att du är dum utan för att så ett frö om det behövs. Du vill dock inte, vilket är ok men alla kan inte ha koll på hur stensäker du är.
 
Jag lider verkligen med dig @Wille du beskriver ett så tufft liv. Och något jag verkligen förstått genom både min autismdiagnos men främst kanske genom att gå en strukturgrupp på neuropsyk under 14 veckor och ha coachningsamtal på video med psykolog varje vecka. Är att vi kämpar, med det mesta, dagligen. Och att det kan vara extremt svårt med förändringar, stora som små, (som jag insett nu att jag själv har) och jag tänker att denna medicinförändring rubbar väldigt mycket för dig och leder till stark ångest. Har du någon kontakt med habiliteringen någon kurator som är mer kunniga inom just autism än vanliga psykiatrin. Där du kan få diskutera om att förändringar är svårt. Hur du kan få till en aktivitetsbalans som är rimlig osv. Vad som tar mest energi och minst hur kan dagen läggas upp

Man kan inte bara forma om sig själv och bli en annan. Man behöver väldigt mycket hjälp från personer inom vården som förstår sig på dessa svårigheter.

Sen är det ju så att alla med autism inte kan jobba heltid eller kanske inte alls. Där får man nog följa va FK vill att man provar så man inte sopas under mattan och blir utan ersättning. Och träffa läkare med kunskap om autism för att kunna skriva sjukintyg.
 
Du tar det så men jag kan garantera att ingen dumförklarar dig. Att fundera över att bo i stan, att tänka över alternativet är inte för att någon tycker att du är dum utan för att så ett frö om det behövs. Du vill dock inte, vilket är ok men alla kan inte ha koll på hur stensäker du är.
Det verkar ju inte hjälpa att jag kommer med långa listor på varför jag valt som jag gjort. Och att jag inte vill ändra på hur jag valt.

Jag lider verkligen med dig @Wille du beskriver ett så tufft liv. Och något jag verkligen förstått genom både min autismdiagnos men främst kanske genom att gå en strukturgrupp på neuropsyk under 14 veckor och ha coachningsamtal på video med psykolog varje vecka. Är att vi kämpar, med det mesta, dagligen. Och att det kan vara extremt svårt med förändringar, stora som små, (som jag insett nu att jag själv har) och jag tänker att denna medicinförändring rubbar väldigt mycket för dig och leder till stark ångest. Har du någon kontakt med habiliteringen någon kurator som är mer kunniga inom just autism än vanliga psykiatrin. Där du kan få diskutera om att förändringar är svårt. Hur du kan få till en aktivitetsbalans som är rimlig osv. Vad som tar mest energi och minst hur kan dagen läggas upp

Man kan inte bara forma om sig själv och bli en annan. Man behöver väldigt mycket hjälp från personer inom vården som förstår sig på dessa svårigheter.

Sen är det ju så att alla med autism inte kan jobba heltid eller kanske inte alls. Där får man nog följa va FK vill att man provar så man inte sopas under mattan och blir utan ersättning. Och träffa läkare med kunskap om autism för att kunna skriva sjukintyg.
Ja, medicinfärändringen har varit svår, då den ju påverkar mig kroppsligt. Tyvärr har jag ingen kontakt med habiliteringen just nu. Det är lång väntetid på att få komma till både psykolog och arbetsterapeut.
 
  • Hjärta
Reactions: kma
Det verkar ju inte hjälpa att jag kommer med långa listor på varför jag valt som jag gjort. Och att jag inte vill ändra på hur jag valt.


Ja, medicinfärändringen har varit svår, då den ju påverkar mig kroppsligt. Tyvärr har jag ingen kontakt med habiliteringen just nu. Det är lång väntetid på att få komma till både psykolog och arbetsterapeut.
Det gör det så mycket svårare när hjälpen inte är nåbar nu pga all väntetid.
 
Det blir inte lättare att bo någon annanstans. Disk, matlagning och städning behöver göras oavsett. Och jag skulle må jättedåligt om jag inte hade något att göra.

Jag bor väldigt billigt. Jag skulle inte ha råd att bo i stan ens.

Det är klart att det skulle kunna bli lättare för dig att bo någon annanstans, tror inte att någon inte förstår att disk, matlagning och städning följer med men du skulle kunna bli av med en massa andra måsten som du , genom dina egna inlägg , skriver tynger dig och ger dig ångest för att du inte orkar eller har ekonomi att genomföra.

Den ångesten ger dig även en massa rundgångstankar som både hämmar din ork och tar en jäkla tid.

Och det här med billigt, ja du kanske bor billigt men har du verkligen räknat in bil/ drivmedel /reparationer/restid i det? ex?
Eller reparationer på huset?

Och tillägger att självklart ska du bo kvar om du vill men det låter på dig själv som ditt boende faktiskt sänker dig också, därav tror jag några lagt fram förslag till annat boende.
 
Det är klart att det skulle kunna bli lättare för dig att bo någon annanstans, tror inte att någon inte förstår att disk, matlagning och städning följer med men du skulle kunna bli av med en massa andra måsten som du , genom dina egna inlägg , skriver tynger dig och ger dig ångest för att du inte orkar eller har ekonomi att genomföra.

Den ångesten ger dig även en massa rundgångstankar som både hämmar din ork och tar en jäkla tid.

Och det här med billigt, ja du kanske bor billigt men har du verkligen räknat in bil/ drivmedel /reparationer/restid i det? ex?
Eller reparationer på huset?

Och tillägger att självklart ska du bo kvar om du vill men det låter på dig själv som ditt boende faktiskt sänker dig också, därav tror jag några lagt fram förslag till annat boende.
VAD blir lättare? Och jag har ju inte ekonomi att sätta upp solceller eller lägga ner avlopp någon annanstans heller. Har inte ens råd att köpa ett annat hus någon annanstans för jag får inte lån nu. Och att hyra bostad vill jag inte göra. Det har jag gjort tillräckligt. Man måste liksom alltid vara beredd att flytta p.g.a. hyresvärdens nycker. Jag har fått flytta hur många gånger som helst och jag har flyttat färdigt. Jag skulle inte ens kunna skapa en skogsträdgård på någon annans mark. En skogsträdgård är min pensionsförsäkring och för att säkra tillgången till den så måste jag äga marken. Och lägenhet klarar jag inte av att bo i. I hyrd bostad får man inte heller renovera som man vill. Och jag skulle antagligen inte ha varken vedspis eller jordkällare på ett annat ställe. Det är min backup idag om strömmen går. Jag skulle väl inte ha växthus heller. Och skog. Här har jag skogen nästan utanför ytterdörren. Mister väl det också om jag flyttar. Och i stan finns det alldeles för mycket folk. En del av dem riktigt obehagliga.

Jag klarar inte ens av att leva utan bil för jag fixar inte riktigt att åka kommunalt. Så den biten ändras ju inte heller om jag skulle flytta. Skulle väl bara få börja betala för parkeringsplats.

Jag skulle heller inte kunna ha bin på ett annat ställe. Jag skulle inte kunna hyra ut via airbnb heller och tjäna extra pengar.

Jag ser bara hur allt jag lever för skulle försvinna på ett annat ställe. Hur jag skulle bli sittande inomhus utan mening med livet. Vintrarna är tillräckligt svåra när det inte finns något att göra utomhus och om jag inte kan göra något någonsin under året, vad finns kvar av livet på en annan plats? Bara alla måsten som diska, städa, laga mat och jobba. Det är inte ett liv värt att leva. Jag skulle aldrig kunna drömma om något längre. Drömmarna skulle dö. Och jag skulle verkligen sänkas ner till botten.

Jag kan inte se att något blir bättre på en annan plats. VAD har jag att leva för på en annan plats? Jag kan inte leva om jag ska vara en robot som bara diskar, städar, lagar mat och jobbar.

VARFÖR är det ingen som ser vilken livskvalitet det här stället ger mig och vad jag skulle förlora om jag flyttade? Jag skulle verkligen inte har kvar NÅGOT om jag flyttade.
 
Senast ändrad:
Jag svarar lite kort: Igen: Självklart får och kan du bo kvar jag bara förklarar varför den kan vara så att vissa har lagt fram förslag att du faktiskt kan flytta: Det är alltid väldigt mkt som är svårt/ besvärligt som verkar tynga dig och få ditt mående att bli sämre. Inget annat.
 
Varje vinter börjar jag fundera på om jag skulle ge upp och flytta in till lägenhet i stan - kanske skulle jag klara det?

Men så drar jag mig till minnes de åren jag bodde i lägenhet och hur fruktansvärt hög min grundstress och otrygghet var av det.

Alla är inte likadana. En del av oss mår dåligt av att ha grannars ljud och lukter vägg i vägg, av vara omgivna av så mycket stimulans och rörelse som det är inne i stan.

Om du har råd att bo i ditt hus Wille, så fortsätt tryggt med det. Du måste inte tävla i att hålla det i topptrim skick. Det är DITT hus som du får göra vafan du vill med. Och ditt liv med, för den delen.

Lev DITT liv utefter DINA behov. Du behöver ingen annans tillåtelse än din egen.
 
Håller med, varför kan inte folk accepterar ditt val att bo där du bor och vill bo med sina för och nackdelar.
Jag tror helt enkelt att vissa har velat hjälpa till mindre måsten och ångest, jag tror att det läses som att allt är besvärligt, tungt, tråkigt och ingen ork finns till typ något, och så kanske de går efter sig själva sin egen erfarenhet , har gjort den förslagna resan och mått bra av det. Det ser inte jag som konstigt alls.
 
Jag tror helt enkelt att vissa har velat hjälpa till mindre måsten och ångest, jag tror att det läses som att allt är besvärligt, tungt, tråkigt och ingen ork finns till typ något, och så kanske de går efter sig själva sin egen erfarenhet , har gjort den förslagna resan och mått bra av det. Det ser inte jag som konstigt alls.

Ja, klart folk vill hjälpa till, men det kan bli lite upprörande när det kommer från perspektivet "vad någon från neuromajoriteten skulle må bättre av".

Jag brukar börja störtböla när pappa tycker att jag ska göra mig av med hästarna. Han menar väl, men missförstår totalt varför jag har häst, vilka dom är för mig som individer, och vad dom gör för mig i vardagen.

Sen så har jag själv svårt för att bemöta gnäll, men jag har tränat min förståelse för att vissa individer behöver ibland få gnälla av sig. Dom ber egentligen inte om lösningar. Så jag brukar undvika dessa trådar för det mesta, men hade dötid på jobbet idag och har läst igenom.

Och för mig, som också är autistisk, så låter det som att ett missförstånd har skett här. Att Willes behov inte togs i beaktning.
 
Jag tror helt enkelt att vissa har velat hjälpa till mindre måsten och ångest, jag tror att det läses som att allt är besvärligt, tungt, tråkigt och ingen ork finns till typ något, och så kanske de går efter sig själva sin egen erfarenhet , har gjort den förslagna resan och mått bra av det. Det ser inte jag som konstigt alls.
Jo jag ser det som konstigt när någon/ några fortsätter i samma tråd trots att TS skrev att hon redan valt och varför valet är att inte flytta.
 
Jag svarar lite kort: Igen: Självklart får och kan du bo kvar jag bara förklarar varför den kan vara så att vissa har lagt fram förslag att du faktiskt kan flytta: Det är alltid väldigt mkt som är svårt/ besvärligt som verkar tynga dig och få ditt mående att bli sämre. Inget annat.
Mitt mående skulle bli sämre någon annanstans. För jag skulle mista meningen med livet, jag skulle ha tråkigt och skulle klättra på väggarna av tristess. För att inte tala om allt negativt jag skulle bli tvungen att uthärda i stan. Och allt positivt skulle jag mista.
Varje vinter börjar jag fundera på om jag skulle ge upp och flytta in till lägenhet i stan - kanske skulle jag klara det?

Men så drar jag mig till minnes de åren jag bodde i lägenhet och hur fruktansvärt hög min grundstress och otrygghet var av det.

Alla är inte likadana. En del av oss mår dåligt av att ha grannars ljud och lukter vägg i vägg, av vara omgivna av så mycket stimulans och rörelse som det är inne i stan.

Om du har råd att bo i ditt hus Wille, så fortsätt tryggt med det. Du måste inte tävla i att hålla det i topptrim skick. Det är DITT hus som du får göra vafan du vill med. Och ditt liv med, för den delen.

Lev DITT liv utefter DINA behov. Du behöver ingen annans tillåtelse än din egen.
Så skönt att NÅGON förstår. Jag klarar inte heller av grannar så nära och allt annat man måste stå ut med i stan.

Ja, jag har råd med mitt hus. Och jag tävlar inte i att ha snyggaste trädgården. I år lät jag t.o.m. bli att klippa av röllekan i gräsmattan för jag hörde att 50 olika insektsarter är beroende av röllekan.
 
Jag tror helt enkelt att vissa har velat hjälpa till mindre måsten och ångest, jag tror att det läses som att allt är besvärligt, tungt, tråkigt och ingen ork finns till typ något, och så kanske de går efter sig själva sin egen erfarenhet , har gjort den förslagna resan och mått bra av det. Det ser inte jag som konstigt alls.
Ja. Men nu har TS varit glasklar på att hon vill bo i sitt hus. Så släpp det.

@Wille Bo där du vill. Det angår ingen. Jag hade inte heller flyttat i ditt läge. Du bor ju bra :).
 
VARFÖR är det ingen som ser vilken livskvalitet det här stället ger mig och vad jag skulle förlora om jag flyttade? Jag skulle verkligen inte har kvar NÅGOT om jag flyttade.
Jo men det ser vi.
Problemet är att man inte alltid kan få det som man vill ha det och som man mår bäst av.
Och det gäller oss alla.
Ibland så måste vi faktiskt bara försörja oss för att överleva.
Hur menar du att någon annan skall lösa ditt behov av inkomster?
Vem skall lösa det behovet åt dig?
Och varför?
Har inte andra fullt upp med att försörja sig själva och kanske lyckas med att skaffa sig litet egen livskvalitet?
Var finns ditt ansvar för att lösa din situation?
Eller är det någon annan som skall fixa det?
Vem är i så fall denna andra?
 
Jo men det ser vi.
Problemet är att man inte alltid kan få det som man vill ha det och som man mår bäst av.
Och det gäller oss alla.
Ibland så måste vi faktiskt bara försörja oss för att överleva.
Hur menar du att någon annan skall lösa ditt behov av inkomster?
Vem skall lösa det behovet åt dig?
Och varför?
Har inte andra fullt upp med att försörja sig själva och kanske lyckas med att skaffa sig litet egen livskvalitet?
Var finns ditt ansvar för att lösa din situation?
Eller är det någon annan som skall fixa det?
Vem är i så fall denna andra?
Dör jag så slipper ni mig. Då är problemet ur världen. Och jag överlever inte i stan.

Men jag kan ju inte ens driva eget här p.g.a. regler.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
1 761
Senast: Wille
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp