Att våga säga ifrån och sätta gränser

Status
Stängd för vidare inlägg.
S

susekl

Idag var jag och min sambo och handlade. I affären var det tre barn, antagligen syskon, som i mina ögon uppförde sig extremt illa. De sprang omkring och skrek i affären, hade ner frukt på golvet och sparkade omkring, rev ner några paket från en hylla och hade ner massa reklamblad som låg i en hög på ett bord.

Jag fick defintivt nog så när ett av barnen kom tillräckligt nära mig så böjde jag mig blixtsnabbt ner och tog tag i armen. Jag tittade in i ögonen och talade om att h*n uppförde sig på ett sätt som inte är acceptabelt. Jag påtalade också att jag tänkte gå och prata med personalen om inte alla tre lugnade ner sig omedelbart. Efter detta blev dessa tre barn oerhört lugna och slutade upp med alla dumheter.

Den vuxne som var med dem i affären brydde sig inte överhuvudtaget. Jag anser att det är allas våra skyldighet att hjälpa barn att uppföra sig på ett sätt som är socialt accepterat. Jag blir så himla arg och förbannad och drar mig inte för att ta saken i egna händer om ingen annan säger ifrån. Brukar ni också göra detta när det är barn som härjar på ett oacceptabelt sätt? Tycker ni det är rätt att säga ifrån även om man inte är förälder eller ansvarig vuxen i denna situationen? Barnen var tillräckligt stora för att förstå vanligt hyfs, runt 8-10 år någonting, mina föräldrar hade aldrig i livet accepterat ett sånt beteende från mig i den åldern. Jag har inga egna barn men anser mig ha tillräckligt mycket sunt förnuft för att tillrättavisa ett barn om det behövs.
 
Sv: Att våga säga ifrån och sätta gränser

Jag fick defintivt nog så när ett av barnen kom tillräckligt nära mig så böjde jag mig blixtsnabbt ner och tog tag i armen. Jag tittade in i ögonen och talade om att h*n uppförde sig på ett sätt som inte är acceptabelt. Jag påtalade också att jag tänkte gå och prata med personalen om inte alla tre lugnade ner sig omedelbart. Efter detta blev dessa tre barn oerhört lugna och slutade upp med alla dumheter.

.

:bow: :bow: :bow:
 
Sv: Att våga säga ifrån och sätta gränser

Äntligen ngn som vågar säga ifrån!:bow: :bow: :bow:
 
Sv: Att våga säga ifrån och sätta gränser

Jag skulle inte ta tag i ett barn, för jag HATADE när främmande vuxna gjorde det när jag var liten. Det var att inkräkta på min privata sfär.

Däremot säger jag åt barn när de beter sig illa, t ex sätter skoklädda fötter på säten, nallar lösgodis, petar på brödet i bröddisken, och sånt. Jag brukar även låta grabbgänget på torget veta att jag håller ögonen på dem - med glimten i ögat.
 
Sv: Att våga säga ifrån och sätta gränser

Räcker det inte med att BLÄNGA på ungjä'''rna så säger jag mer än gärna till, vänligt men bestämt !

Ofta slutar det i att ungarna börjar storgrina och söker tröst hos en morsa som tycker SÅ SÅ synd om sitt lilla äckel till unge.
 
Sv: Att våga säga ifrån och sätta gränser

Om det inte hjälper att bara säga till barnet eller blänga då?för de brukar bara tycka det är kul att få ilskna blickar på sig för då har de iaf fått uppmärksamhet:smirk:
 
Sv: Att våga säga ifrån och sätta gränser

Räcker det inte med att BLÄNGA på ungjä'''rna så säger jag mer än gärna till, vänligt men bestämt !

Ofta slutar det i att ungarna börjar storgrina och söker tröst hos en morsa som tycker SÅ SÅ synd om sitt lilla äckel till unge.

Ärligt talat? vad gör du inne på barn-forumet. Vad är du, 17 år och barnhatare.....
Kan du spy din galla någonannanstans??

TS: jag sätter gärna gränser för andras barn om det behövs, de brukar gilla mig ändå, nästan ännu mer efter man har sagt till dem!
 
Sv: Att våga säga ifrån och sätta gränser

Varför jag tror barnen gillar dig mer efter en tillrättavisning är att de anser att du är trygg som kan sätta gränser.Barn brukar bli osäkra & då odrägliga mot personer som låter dem gå lös på allting som de vill, de vill innerst inne ha riktlinjer.
 
Sv: Att våga säga ifrån och sätta gränser

jo, det är nog så....
i somras tex. blev jag faktiskt irriterad på en pojk som envisades med att hälla sand över huvudet på min minsting. Jag sa till att så gör man INTE. Efter det fick jag äran att passa hans tröja:)
 
Sv: Att våga säga ifrån och sätta gränser

Räcker det inte med att BLÄNGA på ungjä'''rna så säger jag mer än gärna till, vänligt men bestämt !

Ofta slutar det i att ungarna börjar storgrina och söker tröst hos en morsa som tycker SÅ SÅ synd om sitt lilla äckel till unge.

Jag tycker ditt språkbruk här är under all kritik. Jag blir beklämd och illa till mods över hur du kan välja att uttrycka dig på detta sätt.

Susekl - jag tycker det var bra att du visade att det inte var ok att göra så.

Till alla. Ibland kan man dock försöka ha ett litet öppet sinne till varför någon agerar si eller så. Jag har själv barn och jag tycker ibland att det inte verkar spela någon roll hur man agerar, alltid är det någon som blir missnöjd. Antingen är man och handlar på fel tid, låter man sina skötsamma barn få något så skämmer man bort dem. Låter man dem gå två meter från sig är man släpphänt, säger man ifrån till sina barn offentligt är man hård och sträng. Hur ska man få alla att bli nöjda tro?
 
Sv: Att våga säga ifrån och sätta gränser

Till alla. Ibland kan man dock försöka ha ett litet öppet sinne till varför någon agerar si eller så. Jag har själv barn och jag tycker ibland att det inte verkar spela någon roll hur man agerar, alltid är det någon som blir missnöjd. Antingen är man och handlar på fel tid, låter man sina skötsamma barn få något så skämmer man bort dem. Låter man dem gå två meter från sig är man släpphänt, säger man ifrån till sina barn offentligt är man hård och sträng. Hur ska man få alla att bli nöjda tro?

Det går inte.......:smirk: :smirk:
 
Sv: Att våga säga ifrån och sätta gränser

Du har kanske glömt att du själv var ett litet äckel till unge och att dina vänner och alla i din omgivning har varit det. :devil: Tror mest att du är avundsjuk på personer som har barn, bara för att du inte själv har några. Personer som är det uttrycker sig ofta som du, personer som inte vill ha/inte är så förtjusta i barn säger ofta inget alls eller uttrycker sig ofta lite mer finkänsligt.:smirk:
 
Sv: Att våga säga ifrån och sätta gränser

Lite blandade åsikter alltså. Kan tillägga till mitt första inlägg att jag sa till de en gång först, det var när de började lägga ner frukt på golvet och sparka runt för att ha något att leka att med. Min tillsägelse hjälpte inte utan de sprang runt och rev ner paket ur hyllorna och reklambladen efter detta.

Självklart får man ha lite öppet sinne ibland, att barn låter eller springer runt kan jag stå ut med för barn är barn och så är det och att de kanske gör något dumt ibland får man ha överseende med men de här barnen gick definitivt över alla gränser tyckte i alla fall jag. Att förstöra frukt i affären är inte okej i mina ögon (någon personal syntes inte till förutom i kassan och den vuxne som var med barnen brydde sig inte.)
 
Sv: Att våga säga ifrån och sätta gränser

Jag tycker det är helt rätt att säga åt andras ungar som beter sig illa.
Hur ska de annars veta att det inte är ok?
Ibland räcker det inte att föräldrarna säger till, min son vill i alla fall testa om vissa saker kanske är ok ändå fast jag sagt att det inte är så.
Jag blir bara glad om någon annan också säger till.
 
Sv: Att våga säga ifrån och sätta gränser

Tycker det är bra att man säger till. Det är väl detta vi är för dåliga på, dvs att våga ta det kollektiva ansvaret att vara vuxna, förebilder och så. Men jag tycker inte alltid att säga till behöver innebära att man blir arg, tvärtom lyssnas det ibland bättre om man förklarar och pratar vanligt än skriker och så (inte riktat till trådskaparen bara allmän reflektion).
 
Sv: Att våga säga ifrån och sätta gränser

Hmm.. jag har själv inga barn, men jag tycker nog inte att det är ok att tillrättavisa andras barn. Om de inte uppenbart stör mig personligen (kasta saker, slå mig etc) eller ger sig på mina saker. Jag tycker istället att man ska säga till den ansvarige vuxne, och be denne "samla ihop" sina barn eftersom de stör omgivningen. Finns det därimot inget vuxet sällskap tycker jag att det är fritt fram att läxa upp ungarna själv! Har man släppt sina barn vind för våg får man ta att de kan bli tilldagda av andra.
 
Sv: Att våga säga ifrån och sätta gränser

jag tycker nog inte att det är ok att tillrättavisa andras barn./.../Jag tycker istället att man ska säga till den ansvarige vuxne, och be denne "samla ihop" sina barn eftersom de stör omgivningen. Finns det därimot inget vuxet sällskap tycker jag att det är fritt fram att läxa upp ungarna själv!
:bow:
Jag håller med.
Jag skulle inte tillrättavisa barn som jag inte kände om de hade vuxet sällskap med sej. Barn som man känner är en annan sak. De kan jag säga till om det behövs, men de vet vem jag är och det känns bättre än att en främmande person ska säga till barnen.

Jag vill att främmande människor ska vara någonting positivt för barnen, och inte någonting man behöver vara mer rädd för än vuxna i sin närhet.
 
Sv: Att våga säga ifrån och sätta gränser

Brukar ni också göra detta när det är barn som härjar på ett oacceptabelt sätt? Tycker ni det är rätt att säga ifrån även om man inte är förälder eller ansvarig vuxen i denna situationen?

Jag vet inte om jag har varit i någon liknande situation någon gång. Eller så är jag så van vid att agera pedagog att jag helt enkelt gör det utan att tänka på det. Men jag tycker i alla fall att det är JÄTTEBRA:bow: när vuxna tar ett vuxenansvar för ALLA barn, inte bara sina egna.

Jag uppskattar när folk hjälper till med djuruppfostran oxå. Om en hund kommer springande mot mig och jag ser att ägaren försöker kalla tillbaka den - då ryter jag i åt hunden. Många börjar istället le mot hunden eller till och med klappa den. Det tycker jag är snudd på elakt, både mot hunden och ägaren. Och så finns det ju de som bara står och blänger och tycker det är för jäkligt att människan inte har pli på sin hund, men de skulle inte kunna tänka sig att lyfta ett finger för att hjälpa till. En människa som vågar markera vad gränsen går är ju guld värt för en hundägare med problem. På samma sätt tror jag att det är mycket värt för en trött, sliten trebarnsförälder att få hjälp med gränsmarkeringen - även om han/hon kanske inte kommer sig för att tacka för hjälpen.
 
Sv: Att våga säga ifrån och sätta gränser

Jag tycker istället att man ska säga till den ansvarige vuxne, och be denne "samla ihop" sina barn eftersom de stör omgivningen.

Vad tror man att man gör för nytta om man gör så? Jag skulle uppfatta det som ett klagomål. Det är som att gå fram och säga "du är en dålig förälder". Varför ska man berätta det för en främling?

Dina-barn-är-störiga-budskapet kan vara okej om det kombineras med en fråga om hur man skulle kunna hjälpa till, tycker jag. Jag utgår från att alla redan gör så gott de kan. Den oansvarige vuxne är antagligen för trött för att kunna göra bättre ifrån sig just då, eller så har han/hon inte de kunskaper som krävs.
 
Sv: Att våga säga ifrån och sätta gränser

Nej jag skulle inte rätta till något barn i en affär som hade sina föräldrar med sig.
Högljudda protester har det här på buke blivit då någon sett en förälder läsa lusen av sin unge i affärer och en del har med stolthet ochså deklarerat att de sagt till föräldern att sluta.
Om en hund kommer springande mot mig och jag ser att ägaren försöker kalla tillbaka den - då ryter jag i åt hunden. Många börjar istället le mot hunden eller till och med klappa den. Det tycker jag är snudd på elakt, både mot hunden och ägaren. Och så finns det ju de som bara står och blänger och tycker det är för jäkligt att människan inte har pli på sin hund, men de skulle inte kunna tänka sig att lyfta ett finger för att hjälpa till.
Det här hör väl hemma på hund men jag kan inte låta bli att svara. En hund som inte säkert kommer på inkallning ska vara i koppel. Inget att diskutera. Den kan (även om hundägaren ropar -den gööör inget) orsaka fruktasvärda trauman för någon då den kommer framrusande.
Själv skulle jag inte dra mig för att ge doggen en fet spark så den gnyende springer tillbaka till matte!!
gulan
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
33 594
Senast: Snurrfian
·
Relationer En förälder/vårdnadsperson i det här fallet. Låt mig först vara tydlig med att jag egentligen inte tycker att jag gjort något fel...
2
Svar
30
· Visningar
4 651
Senast: honung
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Bara en enda ridlektion denna vecka också, och jag vet att det är bra för min arm men det känns lite futtigt... Nästa vecka är jag dock...
Svar
0
· Visningar
667
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har en sak att säga när det gäller vett, etikett och rent allmänt hyfs. Jag är uppriktigt sagt skittrött på att tacka för gåvor som...
Svar
0
· Visningar
1 077
Senast: Skorpion76
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Breeders dressyr 2024
  • Ridskoleryttare

Omröstningar

Tillbaka
Upp