Att träna en vek hund

Aslan

Trådstartare
Jag har en jaktlabbe, och tränar målmedvetet mot tävling och siktar högt (bedömning enl. Brittiska systemet). Jag tränar regelbundet för och med instruktör. Jag har en fin individ, han har kanonstam och är enligt många som sett hans far i arbete så fruktansvärt lik honom på alla sätt. Han är dock mest aktiv i Gb så jag har själv aldrig sett han live i arbete. Men detta är ett återkommande problem för oss. Han är så fruktansvärt vek. Enligt många instruktörer så är det dessa hundar som när man väl förstår dom och tränar dom rätt blir dom bästa (tittar man på hans far, så ja. Det stämmer. För han är elit). Men det är så svårt! Jag har aldrig stött på en hund som denna. Han har noll självförtroende i sitt arbete och söker/behöver mycket stöd. Han ger upp direkt vid ett misslyckande och har således ingen som helst uthållighet. Han bryter ihop direkt om jag pressar honom för hårt eller har en högre kravbild. Det är två steg fram för att i nästa sekund backa fem. Det känns som att vi står och stampar på samma ställe som vi gjorde för exakt ett år sedan. Jag jobbar mycket med att bygga upp honom, få självförtroende och förändra attityden i arbete. Vi tränar mycket basic, enkla raka linjer, lätta nårbara markeringar och mycket explosiv träning som ger direkt belöningar, för att han ska lyckas ofta och mycket. Men jag måste ju även utmana honom ibland för att vi ska komma vidare och då låser det sig totalt direkt. Backar jag då tillbaka till basic så tar det även tid där innan han är tillbaka och med mig igen. Nu är han inte så stor på jorden än, han blir 2 nu i sommar så vi har ju tid på oss, men det är så träligt! Jag är som person en ganska så rak och tydlig personlighet. Jag har många gånger stått avundsjukt på träningar och sett arbetsmaskiner till hundar som tror sig veta 10 gånger bättre än sina förare. Många gånger hade det varit så mycket enklare om han bara gett mig fingret och sagt f**k off. För sån är jag. Jag har skit svårt för när han börjar våpa sig och tramsa. Jag behöver själv vara så fruktansvärt mjuk och noga väga varje ord och handling. Tar jag i det minsta för hårt så slår det tillbaka i träning en ganska lång tid framöver och vi backar åter igen inte 3, 5 eller 8 steg utan 10. Så snälla, Finns det någon där ute som har det som jag? Hur bygger ni era hundar och hur lägger ni upp er träning? Hur tränar man en vek hund av sådan kaliber? Jag behöver höra att det går att lyckas från fler. Hur har ni hittat tålamodet? Motivationen när det går åt pipsvängen oftare än vad det går framåt? Hur förvaltar man en hund som denna? Han är en helt fantastisk individ om man bortser från träning/tävlingssammanhang. Han är den enklaste mest sociala (med sina egna människor då givetvis 😏) hunden jag vet. Han skulle aldrig göra något han inte ombads och jag skulle lätt kunna glömma han utanför snabbköpet okopplad i en vecka och veta att han satt kvar exakt där jag lämnade honom. För att jag sagt till honom det. Han är vår skugga som aldrig lämnar vår sida. Han är den där tramsiga lekfulla valpen vi tog hem 8 veckor gammal när vi busar och stojjar. Han är knähunden som aldrig riktigt förstått sin storlek. Jag älskar denna hund. På så många sätt. Han är så enkel, men samtidigt så svår.
 
Lägger ett inlägg för att påminna mig själv om att svara i morgon. Har en jaktlabbe som varit lite liknande din, om än inte riktigt så vek :)
 
Mitt korta, ogenomtänkta svar är att bygga självförtroendet helt frånskilt var du vill se resultatet. Alltså att fokusera på någon helt annan sport/inriktning/sysselsättning/aktivitet som kan vara byggande.
Jag ser exempelvis supersnabba självförtroenderesultat av nose work med min nerver-på-utsidan-hund, hon utmanar sig långt över vad vi förväntar oss i miljöer som vanligtvis hade fått henne att fladdra som ett skinn i vinden.
 
Bygga självförtroende och höja hundens självkänsla kan ge mycket. Dog parkour, nosework, även något så simpelt som att leta upp godisar i en plåt med burkar och bara låta hunden leta utan press kan bygga upp den otroligt mycket.
 
@Aslan

Nu så!
Min äldsta jaktlabbe var lite liknande din när han var ung. Han har i princip gått fot sedan han var 8 veckor, och är otroligt lyhörd på pipan. Han kan t ex gå i indrevet som spaniel i en fasansåt, för att sedan vara 100% på pipan i nästa såt.
Jag har slitit med hans linjer, där han lätt tappat självförtroendet. Han är en typisk "grey" hund från början, som så gärna vill vara till lags och är 100% ärlig, men rädd för att göra fel - och med självförtroendet han har just nu går han så jäkla bra och har blivit mycket mera av en "black" hund. Det har tagit några år (han fyller 5 i höst och det är först de sista två åren som det blivit rejäl skillnad), men det beror nog mycket på att jag gjorde mycket missar i början av vårt träningsliv. De grå hundarna är tänkande hundar, och som du skriver - när man får styr på alla kontroller blir de oftast de bästa. Men det där tänkandet är också något som är svårt eftersom de ibland övertänker saker.

Jag skulle säga att det är flera olika saker som tog oss ur "vek-träsket".
Floyds utveckling kom när jag började utmana honom mera, och pusha honom igenom utmaningarna. Lärde honom att hantera press. Lugnt, fint och sansat, och underlätta för honom om det behövdes så klart t ex genom att gå fram, men jag slutade att fega ur på att testa de (som jag tyckte var) svårare linjerna.

- I samband med detta gick jag ifrån målområden och började köra linjerna blinda. Först halvdolda, t ex där han fick gå 10m till ett krön, och när han kom över krönet stod det en vit dummy 15m längre bort. Jag varvade dessa med helt blinda, men i början spårade jag dem. Lita på tecknet - det finns något där.

- Jag lade om träningen så att jag började med de svåra linjerna och avslutade med de enkla, i stället för tvärt om. När vi gör de svåra vill jag att han ska ha hjärnan med sig och vara skärpt, inte vara trött efter en timmes träning.

- Jag har tekniktränat massor. En enkel klocka, på relativt korta avstånd, i alla miljöer. Höger, vänster, ut, go back. Öka svårighetsgraden successivt, med störningar. Han går på muskelminnet på tecknen nu, vilket gör att innan han börjar tänka så är han redan på väg.

- När linjerna satt mera gick jag tillbaka till målområden, dit han fick gå 3-4-5-6-7 gånger. Lita på handen, lita på tecknet. Det finns mer att hämta där, jag lovar!

- Jag har fokuserat massor på att lära mig att läsa vind och att markera, för att inte sätta min hund i skiten. När han är där ute vill jag veta (så gott det går) vart han har bästa förutsättningarna att hitta sin apport.

- Jag har varit noga med att fokusera på att faktiskt träna det jag tränar och inte en massa annat. Tränar jag raka linjer, så tränar jag raka linjer. Då släpper jag igenom ett lite slarvigt stopp eller om han skulle gå lite före mitt tecken. Det går inte att peta i allt på en vek hund. Jag har t om släppt igenom att han knallar och bara "Gött, han VILL verkligen hämta den apporten!". Den stora fördelen med en grå hund är ju att det är enkelt att rätta till den typen av fel sedan.

- Han har fått jaga! Så mycket det bara har gått, kanske 25-30 and- och fasanjakter under en säsong, plus många timmar i duvgömslen. Detta har gett överlägset bäst resultat! Han har förstått uppgifterna på ett annat sätt och han har verkligen vuxit i sin roll. Han har t om fått gå bananas och vara stöthund på klövvilt (även om jag inte brukar tala högt om det inför min uppfödare... ;) ).

- Jag har blivit tydlig. När han gör rätt gör han rätt, när han gör fel gör han fel. Med så veka hundar behöver man ju inte korrigera dem särskilt hårt - med min räcker det mer än väl med ett "appappapp" med rösten - men jag tror att det är viktigt att våga korrigera även en vek hund. Hunden känner av din frustration ändå, och om du inte korrigerar (och givetvis berömmer), så kommer den aldrig förstå vad som blev fel - och här upplever jag att man bygger en osäkerhet och gör hunden en otjänst. De måste lära sig att det inte är farligt att bli rättade. När de gör rätt är det så klart glass och ballonger, livet är en fest osv.

Att bygga självförtroende går att göra på massvis av olika sätt, men det är väldigt lätt att fastna i att förenkla, förenkla, förenkla, och att man aldrig kommer ur det. Det enda sättet för oss att komma därifrån har varit att utmana och bygga självförtroende i utmaningen. En vek hund som man vill lyckas med på prov måste kunna hantera press, och det är också viktigt att träna det. Floyd gick ner sig efter 2-3 signaler/tecken i början, idag kan jag blåsa på honom 10 gånger på en linje, och han går ändå med samma fart vid varje nytt tecken. Han har lärt sig att hantera pressen vilket också bygger ett självförtroende.

Blir nyfiken på stammen på din hund, du får gärna PM:a om du inte vill skriva ut det här :)
 
Senast ändrad:
Jag har haft en liknande hund men tränade för agility. Det som jag gjorde och som jag tyckte gav bra resultat var framförallt:

  • ALDRIG (försökte iaf, jag är bara mänsklig) bli besviken, arg eller visa missnöje vid en misslyckad uppgift.
  • Belöna hellre en gång för mycket än en gång för lite. Ibland, framförallt om det var ett nytt moment eller något som var svårt för honom, så fick han en mindre belöning om han försökte även om det inte blev helt rätt.
  • Lägg upp övningen så att hunden lyckas! Och om hunden misslyckas, gör det direkt mycket enklare och belöna rikligt innan ett nytt försök görs på en svårare nivå.
  • Släpp på detaljpillet och nöj dig med "good enough" i början.
  • Bygg driv och engagemang för uppgiften. Nu tränade jag agility, men tänker att jakten bör fungera lika självbelönande. Ju mer hunden förstod desto mer självbelönande blev arbetet och desto mer kunde jag gå in och korrigera och detaljpeta.

Viktigaste är att alltid stärka hunden, aldrig visa missnöje och bygga upp drivet för arbetet i sig. Sedan upplever jag att det inte är så viktigt att vara svart-vit och hålla superhårt på att alla moment måste vara "perfekta" utan släppa igenom lite tjuvstarter och liknande eftersom hunden så gärna vill göra rätt att när den fått ökat driv och självförtroende i arbetet så är det inga problem att rätta till de där detaljerna som man har släppt på. Åtminstone så fungerade det väldigt bra för min hund och jag fick en hund som blev både självständig och snabb i agilityn.
 

Liknande trådar

Hundträning (OBS! Långt inlägg) Hej! Jag har en border collie tik på över 1 år som jag har fått lite problem med i vallningen, annan träning och...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 220
Senast: Ragdoll
·
Hundträning Har lite funderingar kring vilka mål andra hundförare som tränar för att kunna tävla i någon gren har kring leken med sina hundar i...
Svar
11
· Visningar
2 072
Senast: Marje
·
Övr. Hund Hej! Den här frågan har säkert varit uppe på tapeten många gånger men eftersom jag inte hittade en tråd som riktigt relaterar till min...
Svar
11
· Visningar
4 461
Senast: Dopy
·
Kropp & Själ Konstig rubrik, men det är en fråga som gnagt i mig sedan en tid tillbaka. Hur ska en bära sig åt för att ge upp något som en inte själv...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
19 684
Senast: sorbifolia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp