I trakten finns en person med djurförbud. Hen är inte medvetet elak och älskar sina katter men reder inte ut att ta tillräckligt djuransvar, kanske främst av ekonomiska skäl. Djurskyddet åker tydligen ut till hen och omhändertar (avlivar, antar jag) ett gäng katter där med några års mellanrum, men de får ju aldrig med sig alla även om de gör en tvådagars-räd eftersom de rör sig fritt runt i skogen kring huset och är i det närmaste vilda. Det är vad grannarna säger, vi har inte bott här så länge.
Det finns med andra ord fullt med taniga tufsiga okastrerade katter i krokarna. Djurskyddet kan (vill) inte åka ut och hämta några enstaka katter, utan väntar tills det blir fullkomligt ohållbart igen.
Kattägaren är väldigt folkskygg. Då menar jag verkligen folkskygg. Minst lika skygg som katterna.
För några år sedan stal vi en av katterna med berått mod. Det var en unge som satt mitt på vägen och grät i högan sky. Väldigt mager men inte så skygg. Vi stal henne helt fräckt med hem. Växte upp till en jättehärlig katt verkligen! Andra grannar har "fodrat hem" katter. Frivilligt eller ofrivilligt.
Stjäla får man inte göra. Men jag känner mig maktlös. När inte djurskyddet tar i det trots anmälan (det är ju bara katter..) och man kör förbi dessa katter på väg till jobbet så skär det ju i hjärtat. Bära undan magra överkörda katter som ingen bryr sig om. En gång en som ganska tydligt hade diande ungar någonstans. Köra förbi en katt med rejäl ögoninfektion. Uppenbart sjuka katter. Halta. Såriga.
Jag vet att det inte finns något jag FÅR göra utan djurägarens tillstånd - utöver att anmäla till djurskyddet. Men vad SKA jag göra? Jag kan ju inte gärna kidnappa rubbet och köra till en veterinärstation "-Jag råkade visst snubbla över 10 hittekatter så här på väg till jobbet, jag råkar nog hitta 10 till imorgon!"..? Jag kan inte se en lösning som, om inte rädda alla katterna, i alla fall lätta mitt samvete.
Någon som varit med om något liknande?
Det finns med andra ord fullt med taniga tufsiga okastrerade katter i krokarna. Djurskyddet kan (vill) inte åka ut och hämta några enstaka katter, utan väntar tills det blir fullkomligt ohållbart igen.
Kattägaren är väldigt folkskygg. Då menar jag verkligen folkskygg. Minst lika skygg som katterna.
För några år sedan stal vi en av katterna med berått mod. Det var en unge som satt mitt på vägen och grät i högan sky. Väldigt mager men inte så skygg. Vi stal henne helt fräckt med hem. Växte upp till en jättehärlig katt verkligen! Andra grannar har "fodrat hem" katter. Frivilligt eller ofrivilligt.
Stjäla får man inte göra. Men jag känner mig maktlös. När inte djurskyddet tar i det trots anmälan (det är ju bara katter..) och man kör förbi dessa katter på väg till jobbet så skär det ju i hjärtat. Bära undan magra överkörda katter som ingen bryr sig om. En gång en som ganska tydligt hade diande ungar någonstans. Köra förbi en katt med rejäl ögoninfektion. Uppenbart sjuka katter. Halta. Såriga.
Jag vet att det inte finns något jag FÅR göra utan djurägarens tillstånd - utöver att anmäla till djurskyddet. Men vad SKA jag göra? Jag kan ju inte gärna kidnappa rubbet och köra till en veterinärstation "-Jag råkade visst snubbla över 10 hittekatter så här på väg till jobbet, jag råkar nog hitta 10 till imorgon!"..? Jag kan inte se en lösning som, om inte rädda alla katterna, i alla fall lätta mitt samvete.
Någon som varit med om något liknande?