Att stå stilla

[stjarnfrugt]

Sv: Att stå stilla

Jag har varit jättemotiverad till att börja träna uppsittning med hästen, så idag då jag åkte ut till stallet var jag supertaggad: Jag klev upp tidigt, såg till att ha GOD tid på mig för att traggla uppsittning och åkte dit kl 9. Tyvärr var det spöregn så hon var blöt och eländig när jag tog in henne. Hon ömmade lite över länden och eftersom jag tycker sadeln passar dåligt så kunde jag inte avgöra om det berodde på att ägaren red med sadel igår, eller om det var regnet... Jag beslöt mig för att ändå träna uppsittning men dock fick det ju bli barbacka, tyvärr eftersom det oxå innebär pall = besvär.

Jag började med att gå med henne. Det brukar jag alltid göra. Hade henne lös bakom mig och såg om hon följde och stannade då jag stannade. Hon följde till en början men fick sedan syn på något, stannade och kom för långt bort från mig. Efter det tittade hon litegran efter eget bevåg men det struntade jag i utan gick omkring lite planlöst på banan. Efter ett tag hakade hon på igen vilket kändes skönt. Jag backade henne och flyttade fram- och bakben genom att peka lite med handen/dressyrpisken. Hon gillar inte då man flyttar hennes bakben, jag vet inte varför men ägaren säger att hon är kittlig där (kan det vara en anledning eller tror ni att det är nåt annat?). Jag rör inte i henne varken med handen aller pisken utan pekar bara. Hon lägger bak öronen och låssashotar. Jag tog det lite försiktigt med detta, ignorerade hennes surande men gick inte på henne så mkt heller. Jag nöjde mig då hon surade utan att låssashota och då gick vi fram igen (gjorde jag fel där? jag är ingen "NH-expert" så jag gör bara lite basic följsamhetsövningar efter eget huvud).

Sedan var det uppsittningsdags, efter 10-15 min med det andra.
Mkt riktigt började hon kliva iväg nåt steg då jag klivit upp på pallen och stod beredd. Detta hade jag givetvis räknat med så jag var snabb på att smacka på och låta henne gå några varv på en liten volt (ibland runt mig o pallen och ibland klev jag ner för att jag var rädd att hon skulle gå in i pallen, jag vet inte om det var en dålig ide att variera, vad tror ni?) Detta upprepades mååånga ggr men jag märkte att redan efter några ggr stod hon stilla ända tills jag gjorde en ansats till att lägga benet över ryggen (tack och lov för att hon är liten, jag kan ha benet i luften och sedan ta tillbaka det om hon börjar gå). Varje gng hon stannade då jag bad henne berömde jag henne. En gång började hon gå först då jag var så långt över och inte kunde ta tillbaka benet så TYVÄRR satt jag upp medan hon gick, men jag vette f-n hur jag skulle klara det annars utan att dråsa i backen. Då stannade jag henne, berömde och satt av. Sedan gick vi tillbaka till pallen och fortsatte. Sista gången började hon gå först då jag precis landat på ryggen, jag gjorde halt och berömde henne innan jag red iväg.

Slutsats:
Jag tror att jag gjorde fel som inte satt av igen och började om den sista gången(?) men jag funderade länge där i halten hur jag skulle göra. Och jag kom fram till att så länge jag är barbacka kommer jag inte ifrån att sista biten, dvs mellan att jag håller benet ovanför henne och det att jag sätter mig, blir ganska obalanserad och att hon därför alltid kommer att ta nåt kliv där - iaf såhär i början. Jag tror att det är mer framgångsrikt att träna henne med sadel, då har jag ingen pall att hålla reda på och det är lättare att lugnt och balanserat sitta upp, kliva ner från stigbygeln om hon går etc. Det blir heller inte det där sista "hoppet" innan man kommer upp som lätt blir då man är barbacka (iaf om man är ringrostig som jag )

Jag märkte sedan då jag red att hon lyssnade bättre på halter än sist då jag red i söndags. Jag tror att det har lite med träningen att göra, men även att jag nu grubblat på vad jag gör för fel/hur jag ska göra ända sedan dess. Sedan funderade jag även på om jag kanske ska lägga denna tid på följsamhetsövningarna och uppsittnigen (tog idag 45 min från det att vi kom ut ur stallet tills jag satt på henne) och sedan då jag komit upp och hon stått stilla - bara skritta ut i skogen. Då blir det liksom en trevligare upplevelse än att jag fortsätter rida på banan och öva halter osv. Vad tror ni om denna teori?

Btw, hon ömmade inte i ryggen efter passet. Så jag antar att hon var kall och blöt och inte hade ont av sadeln sedan dagen innan.

 

[Totola]

Sv: Att stå stilla

Hett tips: om du tycker sadeln passar dåligt så kan det vara boven.
Dt blir punkttryck när man sitter upp, har hästen då ömhet av tidigare tryck (tänk blåmärken) kommer det bli ännu obehagligare. När ryttaren sätter sig ner kan punkttrycket också kännas extra tydligt för hästen.

Bara en spontan kommentar på resten- kanske behöver du gå ännu längre bak i pusselbitarna och befästa dom först?
Träna att böja halsen på hästen (från marken) och ge full eftergift först när hästen är både fysiskt (står stilla) och mentalt (slappnar av och följer trycket) avslappnad. Sen träna på att stå stilla bredvid pallen. Sen träna att stå stilla bredvid pallen när du står på pallen, sen stå stilla samtidigt som du lägger vikt i stygbyglarna eller bara vickar lite på sadeln/lägger lite tyngd på ryggen, sen stå stilla när du hänger på mage över ryggen, sen stå stilla när du -tänker- att du ska föra över benet, osv.
Vissa av dom här momenten kan säkert ta ett helt pass, andra går snabbare, men jag tror man får mycket gratis senare (även uppsuttet) när man har kommit igenom alla pusselbitarna.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Att stå stilla

Jag har också tänkt på sadeln som bov. Men ägaren säger att hästen alltid varit likadan oavsett annan sadel/barbacka. Jag har tänkt tanken på sadeln så många ggr då jag grubblat på detta, vad som är bäst. Men det känns som att mina förutsättningar att utgå från är antingen den befintliga sadeln eller så ingen sadel alls (= då även pall). Som medryttare känner jag att jag inte kan göra så mkt annat, även om ägaren lyssnar på mig och tycker jag har bra ideer, så känns det som att jag känner mig mer eller mindre hänvisad till att jobba med de (få) alternativ jag har.
Om jag jobbar med henne ett tag utifrån dessa förutsättningar, och jag inte märker någon framgång om någon vecka, då kanske det är dags att utreda det vidare? Men börjar det fungera med konsekvens så lär man ju upptäcka det menar jag, och då lär det inte vara nåt annat än hanteringen som varit problemet...

Självklart förstår jag att det känns konstigt för hästen med det ensidiga tryck det blir då en ryttare sitter upp, men det kommer man ju inte ifrån. Det måste ju helt enkelt handla om att lära hästen att acceptera det trycket? Annars kommer man ju aldrig upp på ryggen... Jag använder mig av pall alla ggr en sådan finns tillgänglig, oavsett om hästen är så liten att jag kommer upp smidit utan. Jag gör det för att skona ryggen. Men i detta fallet tänkte jag att pallen kanske gör mer skada än nytta, och försvårar arbetet med träningen då jag hela tiden måste hålla koll på vart pallen är, istället för att bara ha uppmärksamheten på hästen...?

Jag skrev aldrig att jag tränade de där momenten också, för det hade blivit så jäkla långt inlägg Jag försökte tex inte sätta upp benet förrän hon stod stilla först då jag stod nedanför pall, sedan uppe på pall osv. Böjningarna du snackar om gör jag också sedan tidigare och jag upplever det inte som några svårigheter.
Då hon varit stilla har jag berömt henne med rösten, för jag tänkte att ger jag godis så kanske hon blir för tiggig och okoncentrerad sedan (jag vet inte, för jag känner henne inte så väl att jag vet hur pass godiskär hon är, men jag hade en valack en gng som slutade se allt annat än godisfickor om man visade att man hade nåt, så hade han fått 1 godis så kunde han efter det inte slappna av och koncentrera sig eftersom han då var helt fokuserad på att få en godis till, därför är jag skeptisk till godis som belöning).

Tanken slog mig nu i skrivande stund, att om man lägger ner låt säga ett par veckor på denna träning, och sedan problemt inte minskar eller nåt, då kanske man kan ta ut en ET för att gå igenom hästen. Verkar det klokt? Jag har aldrig haft ut en ET för innan mitt långa uppehåll från hästarna var ET inte ett lika välanvänt begrepp som det verkar vara nu så jag har aldrig sett någon jobba. Men efter vad jag läst om deras arbete så undrar jag om de jobbar med såna här problem? Dvs ser om hästen har någon smärta eller nåt som kan relateras till dessa problem..?
Men jag tror först och främst att man går efter teorin att hon är inkonsekvent hanterad. Hon beter sig precis som många andra hästar som fått göra lite som de vill, och jag kan inte tro att alla dessa hästar har fysiska problem..?

 

[Helenez]

Sv: Att stå stilla

Låter som du är på rätt väg med hästen!

Rekommenderar dock att du/ni noga kollar om hon har ont i ryggen eller någonstans. Har hon ont efter sadeln kan ju både minnet och smärtan sitta kvar, även om man rider barbacka eller byter sadel. Min erfarenhet är att all form av smärta i samband med träning/handhavande av häst, vare sig tillfogat av spö, bett etc eller fysiska problem har förödande effekter på såväl tilliten och resultatet som rent fysiskt. Många skador som kunnat förebyggas riskerar att bli permanenta om man kräver mer än vad hästen klarar.

Undrar hur många varv du snurrar vid uppsittning? Hästarna brukar tröttna efter 6-7 varv. Är man då noga med att fortsätta ända till 10 brukar det räcka med 3 x 10. Spelar mindre roll om du går upp eller ner från pallen eller flyttar er en bit från den. Huvudsaken är att hon flyttar sig för dig och så länge du bestämmer. Du verkar ju vara mjuk på handen efter vad du har uttryckt. Men är det minsta risk att snurrningen blir för hård i hästens mun skulle jag rekomendera nån form av grimma med tyglar i så att det är helt ok att ta i utan att dra i munnen. (Vanlig grimma, sidepull el Dually t ex).

När hon väljer att stå still vid uppsittning men kanske ända går i väg när du landar på ryggen/sadeln är det bara att fortsätta från ryggen. Hon får helt enkelt snurra 10 varv på en minicirkel med dig på. Eftersom hon redan börjat förstå vad det går ut på lär hon vilja stå still ganska snabbt. Allt förutsatt att hon är helt frisk i ryggen och i övrigt.

Det var en länk till en film i ett av svaren tidigare Där kan du ju få inspiration. Timingen är mycket viktig, dels att direkt börja konsekvensen vid det oönskade betendet, så fort ett steg tas, dels att ge full eftergift när du är nöjd. Till att börja med i denna övning efter 10 varv, senare när hon visar det betende du önskar.

Cowboyen på filmen gör dock tre saker som fördröjer resultatet och ökar risken om det t ex är en häst som vill bocka el dyl. 1. Han sitter upp fast hästen går iväg. Det blir snabbare resultat och tydligare för hästen (vem som bestämmer och vad du vill) om man är noga vid uppsittningen. Med en lite vildare häst kan det dessutom bli svårt att hänga med/sitta kvar =olycksrisk, (cowboyen klarar säkert lite skutt och rodeo om det skulle behövas). 2. Han låter hästen stanna när den vill. När ryttaren bestämmer antalet varv blir hästen väldigt snabbt tacksam över att den Får stå still! 3. Han tror att hästen sänker huvudet djupt för att den är förvirrad och söker bettet. Det är möjlig att den funderar lite, men jag har alltid fått det resultatet när hästen förstår vad jag vill, låter mig bestämma/leda och den slappnar av. Den sänker huvudet och söker sig framåt nedåt.

Det är djupt avslappnande för en häst när ledarskapet är faställt i varje övning och helst i hela relationen. Dessutom är han lätt sakrkastisk när det gäller den engelska stilen, kanske med visst fog, det gäller ju att skilja mellan övning (allt som leder fram till önskat resultat) och tävling (det färdiga resultatet), men målet kan ändå vara att kunna rida vilken gren man vill, engelsk/klassiskt såväl som western eller något annat.

Hoppas fortsättning går bra, kul att du är så inspirerad och tar det hela som en utmaning. Hoppas också att hästen är helt ok i ryggen/fysiskt eller att ni annars hittar en fungerande behandling.

Helene

 

[stjarnfrugt]

Sv: Att stå stilla

Dagens stalltur blev mindre lyckad. Jag skulle hämta pållen i hagen där alla stallets hästar går (de är bara 4 st i hela stallet) och som vanligt då jag hämtar en häst i hagen går jag aldrig rakt på den. Jag går en liten omväg mot hästen eftersom jag lärt mig att man annars kan upplevas som hot, detta har alltid fungerat både på kända och okända hästar... de har tom blivit intresserade och många ggr kommit och mött mig.
"Min" häst stod längst bort i hagen och för att komma dit var jag tvungen att passera de andra. Jag pratade med de andra hästarna och jag såg att min tittade på mig med spetsade öron. Gud vad glad jag blev för att hon såg så glad ut då jag kom. Men skenet bedrog - då jag kom mot henne surade hon till och tog demonstrativt något kliv bort för att markera att om jag kom närmare skulle hon gå iväg. Jag ändrade då plan och struntade i henne och gick mot en annan rikting. Hon stod kvar. Jag gick en runda och gjorde endel påhittade göromål som att titta i gräset tex allt för att hon inte skulle tro att det enda jag ville var att fånga henne. Efter ett tag gjorde jag ett nytt försök - samma resultat.
Då gick jag vidare och pratade med alla andra hästar för att se om hon då skulle tycka jag var lite intressant - icke. Hon höll stenkoll på mig men tänkte inte komma fram eller låta mig komma i närheten. Till slut satte jag mig på en sten och låssades göra annat. ALLA andra hästar ville då bli min vän och kom och pratade och blev kliade, men inte hon... (ibland vill man bara grina och känner sig värdelös). Efter 30 minuter och ett samtal till ägaren gick jag in is tallet och hämtade morötter (helst vill jag inte fånga häst med godis eftersom jag vill att hästen ska komma till mig för att den vill till mig och inte för att den ser mig som en godisautomat).
Jag blev genast poppis hos alla andra hästar som fick lite morötter. Hon blev intresserad men var ändå skeptisk. Till slut kunde jag ge henne en morot också, sedan fick hon en till och då passade jag på att knäppa fast grimskaftet.

När vi började gå mot grinden vägrade hon att gå. Hon backade, stod still eller la bak öronen. Jag gick i serpentiner men så fort vi gick mot grinden vägrade hon. Eftersom jag bara hade grimma var det ingen ide att börja trilskas med henne (imorgon hämtar jag definitivt i träns) och som tur var hade jag sett att hagen hade en annan grind som låg i motsatt riktning. Jag la en volt och gick ditåt och hon följde med eftersom hon inte var tvungen att gå mot grinden. När vi kom ut ur hagen och gick en omväg mot stallet (måste gå runt en ladugård om man går den vägen) började hon takta och sura (försökte väl skrämmas och se om jag gick på det) men jag lyckades få henne att sluta. Väl inne i stallet kände jag mig inte det minsta motiverad till att träna någonting mera denna dag. Jag bestämde mig för att vi bara skulle ha det trevligt så jag borstade henne och vi gick sedan en promenad ut längs några ridvägar (med träns så klart ^^) och resten av dagen var frid och fröjd.

Varför tror ni att hon gjorde såhär? Hon är normalt sett inte svårfångad i hagen och jag hämtade henne igår fast jag var ensam och tidigare har jag hämtat henne under ägarens insyn. Jag gör alltid på samma sätt.
Jag började fundera på om hon såg mig och tänkte "medryttare = tragglande = jag får inte göra som jag vill = jag vill inte följa med = jag surar och ser om jag slipper". Vad tror ni om det? Jag blev lessen när jag tänkte på det för då kände jag mig som jordens idiot - hästen förknippar mig med tråkigheter och vill inte komma. Att jag ställer krav och hon tycker det är jobbigt och tycker inte om mig. Jag tänkte även om jag kunde ha gjort något igår som hon uppfattade som att jag hotade henne och att hon därför numera ser mig som en otrevlig människa (då menar jag det jag skrev igår om att hon ogillar då man flyttar hennes bakdel, efteråt frågade jag ägaren som sa att hon alltid varit rädd om bakdelen och även blivit illa behandlad). Igår flyttade jag ju henne lite hit och dit och ibland surar hon ju till och låssashotar. Jag funderade på om hon kanske misstolka mig/jag misstolkade henne och nu har jag hotat henne på nåt sätt... jag vet inte, jag försöker bara tänka igenom varför det blev som det blev idag

Jag ransakar alltid mitt eget beteende. Så långt har jag kommit att jag vet att hästar gör saker av en anledning och inte för att de får ett infall. Går jag för fort fram? Ska jag sluta träna henne att tex stå stilla? Isf innebär det för min del även att jag inte rider - jag tycker inte att det är förenligt att rida då hästen inte lyssnar på mig från marken innan dvs inte står stilla när jag ber den.
Suck. Det börjar kännas hopplöst. Som att jag glömt bort ngt väldigt grundläggande under dessa år jag varit borta och nu då jag kommer tillbaka inte är omtyckt av hästar längre, ngt jag alltid varit. Jag såg så mkt fram emot att börja rida igen efter 6 års frånvaro, men nu känns det som att jag måste börja med att vara proffs igen innan jag ens kan hitta tillbaka till ridningen. Hoppas ni förstår hur jag menar..? Det had evarit skönt om problemet tex hade varit att hästen inte vill göra skänkelvikningar. Då hade jag kunnat rida allt annat än skänkelvikningar tills jag känner både mig själv och hästen så bra att det är dags att ta tag i. Nu vill jag bara ta det lugnt och hitta tillbaka till ridningen, men istället får jag börja med att traggla och trilskas innan jag ens kan ta det lugnt och "börja om". Det känns som att saker kommer i fel ordning...

 

[stjarnfrugt]

Sv: Att stå stilla

Jag kände igenom henne idag. Hon reagerar inte som om hon skulle ha ont någonstans, eller så är det väl något det krävs en mer utbildad person för att se. Men jag tror faktiskt att problemet handlar om hanteringen och att ingen verkar ha ställt krav på henne vad gäller stillastående. Dock ska man ju alltid ha i bakhuvudet att hon kan ha ont, givetvis. Ger träning inget resultat får man gå vidare.

Jag vet inte exakt hur många varv jag snurrade henne. Men om det nu blir smärtfritt intagande från hagen imorgon så jag har ork, tålamod, motivation och TID då jag gjort iordning henne så ska jag börja räkna och låta det bli 10. Jag anser att det inte är någon vits att börja traggla något då man redan är trött och less efter att det tagit 40 min att hämta från hagen. Om hästen är tjurig och jag är trött/irriterad blir det bara värre av att börja med ytterligare problemlösning, därför kommer jag bara tt gå promenader med henne dessa dagar. Dock vet jag inte om det blir nån stalltur i helgen alt. en av dagarna eftersom jag jobbar natt hela helgen och bara har 6-7 tim vaken tid mellan jobbet. Ägaren sa dock idag att hon är bortrest hela helgen och att om jag inte åker dit så får hon stå (och det vill jag inte).

 

[Totola]

Sv: Att stå stilla

Jag känner igen mig i din situation och därför har jag personligen lessnat på medrytteriet! Hästägare är inte alltid så lätta att resonera med för man blir lätt hemmablind.
Har den varit så hela tiden - då kan man ju fundera på varför ingen tagit tag i det? Att hästen inte haft problem med ryggen hela den tiden kan man bara utesluta om den blivit kollad ordentligt, det kan dom teoretiskt ha redan från dom är föl men man märker symptomen först när man ska börja träna hästen.

För -ditt- problem blir ju att hur bra jobb du än gör och hur mycket tid man än lägger ner så är risken att du inte blir av med det/att det kommer tillbaka om inte grundorsaken till problemet är borta.
Visst kan man lära hästar att lyda trots obehag. Men hästen kommer välja det minst jobbiga alternativet så är något riktigt obehagligt att utföra får man isåfall räkna med protester.
Det DU kan göra är att åtminstone alltid sitta upp från pall och sätta dig mjukt ner i sadeln. Eller helst rida barbacka. Förutom att träna uppsittningen såklart.

Btw så kan svårigheter att hämta hästen från hagen också vara ett tecken på att den är ofräsch i kroppen. Att den vet att den ska jobba om den kommer in tidigare än vanlig intags-tid.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Att stå stilla

Hästen går på lösdrift, så att bli fångad i hagen har för henne sedan dess att hon började med det inneburit någon form av arbete. Jag tror inte att hon blivit intagen bara för att mysa... Därmot frågade jag ägaren redan första dagen jag var där om hon var lätt att fånga och svaret var - Ja, det är hon alltid. Därför känns det som att hon reagerade på att Jag hämtade. Om det var för att hon testar mig eller för att hon inte gillade vad jag gjorde igår det vet jag inte. För innan denna dag har jag hämtat henne utan problem

Resten har jag svarat på i PM

 

[Totola]

Sv: Att stå stilla

Angående infångningsproblemet (som jag kom på att jag hade missat) så har jag haft en kuse som varit likadan. Fast han hade nog smärta som anledning från början och sen sattdet kvar i huvudet länge, eller snarare inrotat i hela personligheten.
Två metoder som kan vara bra i kombination med varandra men som man övar separat:
*Lär hästen flytta rumpan i sidled och röra sig framåt à la NH, dvs när du viftar med repet ska hästen gå framåt men du ska också kunna bestämma att den ska flytta baken i sidled för att ta kontroll över bakdelen. OM hästen skulle få för sig att sparka för att visa vem som bestämmer är det då också lättare att flytta bort hästen till en mer säker vinkel. Det här upplever jag är lättast att öva när man redan är i "lugn" miljö och inte i en situation där man känner att man måste få in hästen.
*Envishet/tålamod/tryck! Också något man gärna ska träna separat, att hästen ska följa med för lätt tryck i grimman. Om hästen stannar så kan jag ibland använda mig av det icke-NHiga att lägga grimskaftet runt höften(/magen) och ha låg tyngdpunkt för att hästen ska få svårare att rubba mig och helt enkelt stå så med såpass obehagligt tryck att hästen kommer vilja få bort trycket. Sen vänta ut tills hästen rör sig minsta lilla i rätt riktning och då ge eftergift och låta den vara en liten stund. Sen kräva lite mer i taget ju bättre den verkar förstå. Första gången/gångerna kan det vara drygt, tålamods- och tidskrävande och kännas som att det tar år att få in hästen. När hästen börjat förstå att det faktiskt är lättare att följa med så krävs det i regel bara någon enstaka påminnelse.

Angående godis så håller jag med om ditt resonemang. Inte muta hästen. Däremot brukar jag belöna med godis vilket fungerar i förebyggande syfte. T ex efter tränsning när man lyckats få in bettet om hästen inte är så pigg på att bli tränsad, när man fångat hästen och precis tagit på grimman/fäst grimskaftet, hälla lite godis/kraftfoder i krubban som hästen får när den kommer in, ge den en godis när den kommit in på transporten, en godis efter att man spänt gjorden om hästen tycker det är jobbigt osv.
Belöning brukar fungera mycket bättre i längden än muta eftersom hästarna har en tendens att snabbt lära sig att få godiset men ändå komma undan från det jobbiga annars!

 

[stjarnfrugt]

Sv: Att stå stilla

Jag förstår vad du menar, men detta "problem" är inget egentligt problem, utan bara något hon fick för sig idag, där och då. Hon har enligt ägaren aldrig varit svårfångad tidigare så jag tolkar det som att 1. Jag har gjort henne något som hon tycker var obehagligt och vill därför inte vara med mig 2. Jag ställde krav på henne igår och eftersom hon fått göra lite som hon vill förknippar hon nu mig med tråkiga traggel 3. Hon testar mig eftersom jag är ny.

Ang godis: Jag resonerade som så att även om jag fick göra ett undantag från min godisprincip, så fick jag trots allt in henne i stallet. Vad hade varit att föredra mellan pest och kolera? Att inte få in henne alls och därmed låta henne vinna, eller att få in henne med godis och känna att det är ett halvmisslyckande istället för ett helmisslyckande. Jag vet inte hur hon ser det ur ett hästperspektiv, om hon tyckte hon vann eller ej, jag får helt enkelt se hur det går nästa gång. Klart att jag inte var nöjd, men det kändes som sagt som att om hon sluppit komma in för att hon gjorde så - hur j-la besvärlig blir hon då inte framöver?
Jag vet inte, denna häst är extremt envis, smart osv. Ägaren har sagt att hon är envis, men som sagt... det är inte kul att måsta Börja med dessa saker innan man ens lärt känna hästen. Min ambition var inte att få ett "projekt" utan att få hitta tillbaka till ridningen i lugn och ro. Jag vet att jag inte kan bli arg på hästen, det blir jag heller inte, jag blir bara så trött på situationen. Det känns inte som en positiv start att hästen ska uppleva mig som dålig, och allt detta krångel är ju heller inte nåt som direkt ökar motivationen hos mig. Jag har ju som sagt bara känt henne i drygt en vecka och det känns som att jag ska träna, traggla och grubbla på heltid redan nu på en häst som inte är min eller ens ska bli det

 

[Totola]

Sv: Att stå stilla

Det blev väl status quo- du fick in hästen utan att den lärde sig mer än att du tar till muta när du är less! Egentligen är jag emot det där med huruvida hästar "vinner" eller inte. För i slutändan så kan man "vinna" över hästen på måånga sätt som ändå försämrar relationen långsiktigt. Jag själv brukar lära hästarna att jag förföljer dom så länge som behövs. Gör klart för dom - jag tänker fånga dig, genom att gå fram till hästen, springer den iväg följer jag bara efter. Till slut blir hästen trött och inser att den lika gärna kan låta sig fångas. Men då får man ju ha lite tid på sig, har fått vänta ca 40 minuter när det varit extremt. SEN har hästen fått godis och då har den blivit väldigt mycket lättare att fånga nästa gång!

Det är inte frågan om rätt eller fel tycker jag. Snarare att tänka på vad man kommer få för resultat och prioritera därefter.

Om du inte känner dig redo att ta utmaningen kanske det är bättre att försöka hitta en annan medryttarhäst? Som medryttare har man fördelen att inte permanent vara fast med ansvaret/en jobbig häst... Jag vet hur enerverande det kan vara med såna här hanteringsproblem eller jobbig inställning hos hästen, då måste ridningen vara riktigt rolig och utvecklande för att kompensera, eller att det är en riktig guldhäst på alla andra sätt.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Att stå stilla

Jag hade även en teori om att jag kanske åker ut till stallet och bara sätter mig i hagen utan att försöka fånga henne. Då kanske hon inte känner att så fort jag visar mig vill jag fånga henne/jobba med henne. Jag vet inte, det var bara en tanke...

Risken med att gå efter henne skulle väl snarare vara att hon inte slutar sura utan att hon gör utfall och det är ju mindre trevligt. Jag vet inte alls, men risken finns väl alltid även om man i regel tänker så att en häst hellre flyr än illa fäktar. Jag får väl prova när jag har tid. Idag vaknade jag inte förrän kl 15 efter mitt nattpass, och med tanke på att jag måste vara hemma 18-19 för att hinna till jobbet tyckte jag inte ens att det var nån ide att åka dit. Finns absolut ingen vits i att åka dit när man inte ha tid att traggla.

Ja, ridningen är det inget fel på - men om jag ska lägga tiden och energin på att få in henne från hagen så kan jag inte ens träna uppsittningen den dagen. Och utan uppsittning ingen ridning. Så ja... men det är bara att se vad som händer. Svårfångad har hon ju bara varit igår och jag hoppas det bara var en tillfällighet. Annars vet jag inte vad jag ska göra. Jag tycker ju om hästen i övrigt, och ägaren kommer jag ju bra överens med också

 

[Totola]

Sv: Att stå stilla

Så länge du har avstånd till hästen (vilket man kan säkerställa genom att ha ett grimskaft, gärna långt, att veva bort hästen med om den springer mot en eller t o m långspö om man är osäker) så kan den inte skada dig. Även bör man undvika att hästen känner sig trängd, inte fånga in hästen om den surar/är inträngd i ett hörn. Hellre bara ställa sig i närheten men utom sparkavstånd isf.. Skulle du mot förmodan ändå känna risk för att hästen angriper dig när du väl är där så kan man alltid krypa ut ur hagen!
Tanken är alltså inte att DU ska schasa omkring hästen tills den blir trött. Utan bara gå fram till hästen och följa efter den lugnt och stillsamt om den drar iväg. Kan bli lite knatande om hagen är stor! (jag höll på i sommarhagen sist jag fick sånt problem..)
Bara sätta sig i gräset och "vara" är snarare något jag skulle göra när jag måste ta en break för att det blir jobbigt att förfölja hästen. Nu är ju min rätt så nyfiken av sig så han kan komma och nosa och då passar jag på att klia lite på huvudet eller så, men jag fångar honom INTE i det läget även om jag kan. Av respekt - för att inte utnyttja hästens nyfikenhet och göra den skeptisk i fortsättningen. Däremot (om det inte är en tiggig eller matilsk häst som sagt) kan jag ge den en godis som belöning för nyfikenheten! Sen tar jag nya tag när jag suttit och "mentaltränat" ett tag (tänkt positiva tankar, njutit av naturen och att titta på hästarna för att få ytterligare tålamod och lugn i kroppen, kanske komma på en ny strategi).
Om du inte känner att du har tålamod för dagen då tycker jag du gör rätt i att skippa åka ut. Om du känner att du har begränsat med tid för att hinna med både infångning och ridning då kan det vara en bra idé att åka ut ändå och låta det ta dom där två timmarna i värsta fall till att åtminstone "umgås" i hagen.

Jag personligen fångar aldrig in hästen det första jag gör när jag "kan". Absolut inte hugga tag i grimman. Tvärtom så ger jag den ungefär som vid nedsittningsvilan hellre en godis och kliar lite på halsen. Först när hästen verkar acceptera mig bättre (och den ju ändå "vet" att jag ska fånga den vilket jag gör klart redan från början iom att jag förföljer den - och dom snabbt lär sig att man kommer för att hämta dom) så börjar jag klia lite på huvudet och tar försiktigt tag i grimman eller lägger grimskaftet runt halsen och låter det hänga så en stund innan jag sätter fast det i grimman, när hästen är fast väntar jag också lite och låter hästen äta i lugn och ro en liten stund innan jag börjar gå iväg med den.
Jag försöker alltså vara ärlig och rak mot hästen men vara mjuk och visa respekt, dessutom göra infångningen till något trevligt snarare än krav/press/stress. Tålamod är en dygd! Och jag har fått MYCKET övning!

Men om du verkligen inte känner att du orkar - gör som ägaren då och muta med godis! Man -måste- inte ta tag i andras problem, tycker man att det roliga är att rida och att det inte är hela världen om relationen inte är bra ännu, så då tycker jag det är ok att "fuska". Whatever works och man trivs med liksom.
Kanske blir relationen bättre successivt när man ridit en del och ändå hanterat hästen mycket i samband med det. Jag fuskar hejvilt med min (gör det som känns bekvämt just då bara det inte är "destruktivt" relationsmässigt om det inte känns som att jag klarar att reda ut det just då, eller att man inte orkar/vet hur man ska ta tag i det).

Det är ju som sagt inte din häst så jag tycker inte du ska behöva känna dig tyngd av ansvaret, i slutändan är det alltid ägaren som har ansvaret.

Jag tycker man ska ha trevligt med hästen! Om man känner att - nej, det här pallar jag inte idag, då är det bättre att vänta (om det går vill säga, om jag t ex MÅSTE tjära in röt-hovarna på kusen så kan jag ju inte bara strunta i det för att jag är trött och less efter en halvtimmes försök att få upp och hålla kvar hovarna! ) tänk ut något som du har möjlighet att göra som du skulle kunna tänkas tycka är roligt istället! Lyckas man inte alls få in hästen ens med godis- ja då kan man kanske öva lite trickträning eller flytta för tryck i hagen istället den dagen? Känner man inte för att öva uppsittningsträning- strunta i det och bara rid istället. Man kanske kan ha någon som håller i eller försöka att göra det så icke-destruktivt som möjligt genom att åtminstone säga till om halt direkt efter uppsittningen.
Men för att man ändå ska kunna känna att man strävar åt rätt håll så försök planera in dagar (t ex ett antal dagar per vecka/månad istället för någon bestämd dag) då ni till den grad du pallar och har tålamod till tränar MOT att klara av det svåra.

Jag har massor med såna hjärnspöken. Av nån anledning får jag det mest med egna hästar eller hästar man rider ofta, för att jag hatar känslan av att inte ha kontroll eller när hästarna stressar upp sig oönskat/oförutsett. Så t ex hoppar jag inte (än) för att kusen var väldigt stressad/het under hoppningen hos förra ägaren (det här ligger typ längst ner på priolistan, jag har inte galopperat förrän precis nu nyligen (stolt! ) jag rider väldigt sällan ut eftersom jag är uterittsrädd och skogen går an men det finns inga vidare skogsvägar, jag har ridit på för skarpt bett enligt mig för att det är det vi kommunicerar bäst på nu och visst skulle jag kunna envisas med att konvertera helt till så milt som möjligt men då skulle vi få börja om från scratch och hästens fysik skulle förändras.
Men jag brukar försöka plocka ut 1-2 dagar per vecka som jag jobbar MOT att kunna göra något av detta. Eller något annat som egentligen tar emot i huvudet men jag känner skulle vara nyttigt. Och då till den grad jag känner att jag orkar med - pallar jag inte med att rida ut så går jag en promenad istället och bara så kort/långt som jag känner att jag pallar med mentalt eftersom risken är större att den blir stressad om vi går långt. En bättre dag blir det en "riktig" uteritt med barbackapadden utan stigbyglar. Då känner jag att jag iaf ger hästen variation och gör något i rätt riktning mot det jag till slut vill kunna göra! = bra för självkänslan.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Att stå stilla

Var i stallet idag. Var inga problem alls att fånga henne i hagen, men de gick också i en lerigare hage utan gott gräs Hon fick en morot då jag tagit fast henne och en till då hon kom in, det brukar hon iofs alltid få.
När jag skulle sitta upp (med sadel) behövdes bara två snurrningar. Sedan började hon gå direkt jag satt mig i sadeln, då tvingade jag henne att gå på en liten volt med mig på ryggen. Hon gav upp efter en gång. Så idag kan man säga att det mesta funkade

Ägaren var med och när vi åkte hem sa hon att det tydligen förr varit svårt att fånga i hagen. Speciellt då det varit en stor gräshage, så jag antar att det var problemet i fredags (de gick i gräshage då). Hon hade även sparkat mot folk som gått på henne, dock ej mot ägaren. Så nu vet man lite mera. Det känns bra att det nog inte var personligt mot mig att hon inte ville komma in från gräshagen

 

[Skeila]

Sv: Att stå stilla

Jag håller med de andra, hade samma problem med min häst i början. Men en vecka var det det enda jag krävde, och då såg jag till att vara konsekvent. Det är jobbigt att vara så tjatig just då, men om du inte ger dig så kommer hästen att lystra till till slut.

 

[Totola]

Sv: Att stå stilla

En klassiker känns det som! Att dom kan få lite gamla skumma saker för sig igen när någon ny håller på med dom.

Vad kul att det funkade bra idag!

 

[Helenez]

Sv: Att stå stilla

Grattis! Kul att allt fungerade så snabbt och bra idag! Att snurra brukar vara en effektiv metod. Dessutom lite hjärngympa för hästen som får välja konsekvens eller ge efter. Bäddat för en fortsatt bra relation er emellan!

 

[stjarnfrugt]

Sv: Att stå stilla

Det ska bli intressant då jag åker dit nästa gng. Visserligen tror jag inte att hon kommer stå stilla, eller komma galopperande i hagen, men får jag in henne samt kommer upp utan större bekymmer är jag nöjd

 

[stjarnfrugt]

Sv: Att stå stilla

Så en uppdatering...

Jag kom till stallet kl 12. Det tog en timme att få in henne från hagen. Samma procedur dvs hon surar och går iväg. Den här gången följde jag efter henne, dock på avstånd eftersom jag vet att hon sparkat mot folk. Vid endel tillfällen var hon förbannad bara jag fanns i närheten, grimaserade, pep och sparkade omkring för sig själv. Sedan insåg hon väl att jag inte brydde mig om det utan följde efter henne igen. Då surade hon bara och gick iväg. Efter 40 min fick jag komma lite närmare innan hon gick iväg. Jag fick tom klappa henne ibland. Jag tog fast henne och gav henne en morot, sen fick hon gå iväg. Sedan kom ytterligare några rundor när hon inte tänkta stanna med mig i närheten. Efter ytterligare ett litet tag fick jag klappa henne på halsen, jag väntade en stund innan jag tog fast henne. Då blev hon sur och rycke med huvudet men jag varken släppte eller drog emot. Sedan tränsade jag henne, tänkte inte ta några risker idag med tanke på att hon visade bråktendenser sist då jag tog in henne med grimskaft. Gick fint att ta in henne, hon insåg att med träns vinner hon ingenting på att stanna och fjanta sig.

Väl inne tog det en timma att borsta bort all dynga. Jag sadlade som vanligt och efter en minut fick hon jordens utbrott. Kastade sig i stallgången, slet av båda grimskaften, sparkade omkring och rev ner en massa lådor och hinkar. Vilken tur att det hände då jag gått en bit ifrån för att hämta tränset... Det är så smalt där att man inte har någonstans att ta vägen om en häst får panik.
Som tur var fanns en annan tjej i stallet också, men hon var inne i en box och mockade. Vi blev helt stumma. När hästen lugnat ner sig så pass att den gick att rubba utan att vara en stålfjäder tränsade jag henne för att kunna hålla i henne om hon skulle få ett ryck till... Jag tänkte att det viktigaste var att få ut henne på ridbanan som ligger precis i anslutning till stallet, om hon skulle börja igen... men väl ute var hon helt som vanligt. Jag ledde henne några varv innan jag spände gjorden mer, och gick därefter minst ett varv för varje hål. Jag tyngde i sadeln osv för att se om hon reagerade. Icket.

Hur vanligt är det att en häst på nästan 20 år får sadeltvång? Jag fattade ingenting. Det har aldrig varit problem att varken sadla eller dra gjorden tidigare. Och jag drar aldrig åt gjorden hårt, utan tar det alltid lugnt oavsett häst. Givetvis kollar jag innan jag sadlar att grejjerna är okejj, och att hästen såklart är ren så att inget ligger och trycker... Det enda jag reagerar på med henne är att hennes gjord är så kort, det är en glipa på säkert 5 cm till första hålet, så i början måste man hålla den spänd innan hon dragit in magen så mkt att man når att spänna. Detta har jag även sagt åt ägaren, att hon måste byta gjord även innan hästen gått ner i vikt, eftersom det annars blir obehag varje gng man ska sadla. Men som sagt, jag har aldrig spännt åt den utan att den nått runt, ibland har jag fått hålla i 5 minuter innan hon slutat blåsa upp sig.

Nu ringde jag givetvis till henne och talade om vad som hänt. Jag sa att det enda jag kan komma på är sadelgjorden. Att även om man är försiktig så känns det säkert värre än det gör med en längre gjord för henne. Nu ska hon bara ridas barbacka tills en ny gjord är inköpt. Men det känns ändå inte riktigt bra. Jag hittar inga fel på henne när jag känner igenom henne då jag borstar henne, men om hon både vägrar komma in från hagen samt nu detta idag, då bör man åtminstone kanske låta en ET gå igenom henne? Ägaren sa dessutom att hon varit svårfångad i hagen tidigare i helgen eller veckan eller när det nu var. Visserligen har det alltid gällt gräshagen men ändå...

 

[Totola]

Sv: Att stå stilla

ET låter som en bra idé!

Tänkt på att manken sitter "löst" så när man drar åt sadelgjorden trycker det ihop runt hela bröstkorgen. Inte att åtdragningen i sig är särskilt farlig om man inte drar åt hårt och snabbt, men har de t ex låsningar i manke eller sista halskotorna eller spänningar i frampartiet kan det kännas obehagligt att "dras ihop". Bara som exempel, jag vet ju inte vad som är dealen med just den här hästen.

Kul att det gick bra i övrigt!
Personligen hade jag undvikit att ta tag i henne eftersom de kan uppleva det som ett nederlag eller förolämpande (tar inte tag förrän hästen verkar ha accepterat mig fullt ut så jag kan stå och klia/smeka på huvudet och sen t o m förvarna att jag kommer ta tag i grimman genom att föra handen dit utan att hästen går iväg...), men gör som du tycker fungerar!