V
Vem
Skriver under anonymt nick. Då jag vet att vissa här lätt kan lista ut vem jag är så ber jag er att ha vänligheten att hålla detta för er själva. Jag vill inte att hela min omgivning ska få veta mina tankar innan jag tagit ett definitivt beslut.
Jag har två idag två hästar. Ett sto och en unghäst efter stoet ifråga. Stoet har en skada och ett par sjukdomar. Den första sjukdomen debuterade för 8 år sedan och jag har sedan den dagen oroat mig för att inte kunna ge henne precis det hon behöver för att hålla sig frisk. Nu har jag i och för sig lyckats över förväntan och hästen har varit fullt brukbar. Under dräktigheten drog hon så på sig ytterligare en sjukdom och sedan blossade en hälta upp. Dessa tillstånd är inte kompatibla med varandra utan kräver ganska olika behandling så vad jag än gör så blir det fel. Efter lång tid med denna hälta och sjukdomstillstånden så är jag psykiskt helt slutkörd och har tappat glädjen i hästarna. Jag älskar dem bägge två och varje gång jag ser stoet så blir jag lycklig men jag har konstant ångest och drar mig för att åka till stallet och väl där gör jag bara det allra nödvändigaste. Tilläggas skall i detta samanhang att jag har en lång historia av depressioner vilket inte gör saken bättre.
Min ursprungliga plan var att betäcka stoet igen om några år och få en avkomma till. Nu kommer inte det att gå utan ska jag betäcka så är det i år jag har chansen. Jag har hittat en hingst som jag känner vore perfekt till stoet ifråga och som skulle kunna ge mig en underbar avkomma. Problemet är att jag i nu läget inte vet om ajg vill ha någon häst alls och jag vet ju inte om jag kommer vilja ha det i framtiden heller. Därmed känns det sällsynt korkat att betäcka men samtidigt så vill jag ha en till avkomma från mitt sto. Hon är långtifrån perfekt men när jag tittar på henne inser jag att jag skulle kunna köpa henne igen. När jag tittat på hingstar har jag ofta fastnat för hingstar som är mycket lika henne och det tog tid innan jag hittade den här som kompletterar henne bra men inte skulle förstärka vissa saker som skulle kunna bli till nackdelar om det blir mer uttalat. Jag har även tittat på hästannonser och det är väldigt få hästar jag känner att jag ens vill titta på.
Frågan är vad gör man om man inte har häst?
Jag är totalt ointresserad av det ”normala” nöjesutbudet och har inte särskilt stort kontaktnät om man bortser från hästdelen av mitt liv. Jag tror därmed att jag riskerar att bli väldigt isolerad.
Vem är jag om jag inte har häst?
Hästarna har varit min identitet under större delen av mitt liv och under de år jag inte höll på med häst hade jag knappt någon identitet.
Kan man leva utan hästarna?
Det är hästarna som har varit den drivande kraften i mitt liv. Hade det inte varit för dem så hade jag för länge sedan gett upp med att gå ur sängen på morgonen.
Just nu känner jag mig bara förvirrad och inser att jag är inne i någon typ av identitetskris. Min värld rasade samman totalt när jag insåg att det är kört för min älskade häst och nu letar jag efter den bästa utvägen i en situation där alla är dåliga och jag därmed mår uselt själv
Jag har två idag två hästar. Ett sto och en unghäst efter stoet ifråga. Stoet har en skada och ett par sjukdomar. Den första sjukdomen debuterade för 8 år sedan och jag har sedan den dagen oroat mig för att inte kunna ge henne precis det hon behöver för att hålla sig frisk. Nu har jag i och för sig lyckats över förväntan och hästen har varit fullt brukbar. Under dräktigheten drog hon så på sig ytterligare en sjukdom och sedan blossade en hälta upp. Dessa tillstånd är inte kompatibla med varandra utan kräver ganska olika behandling så vad jag än gör så blir det fel. Efter lång tid med denna hälta och sjukdomstillstånden så är jag psykiskt helt slutkörd och har tappat glädjen i hästarna. Jag älskar dem bägge två och varje gång jag ser stoet så blir jag lycklig men jag har konstant ångest och drar mig för att åka till stallet och väl där gör jag bara det allra nödvändigaste. Tilläggas skall i detta samanhang att jag har en lång historia av depressioner vilket inte gör saken bättre.
Min ursprungliga plan var att betäcka stoet igen om några år och få en avkomma till. Nu kommer inte det att gå utan ska jag betäcka så är det i år jag har chansen. Jag har hittat en hingst som jag känner vore perfekt till stoet ifråga och som skulle kunna ge mig en underbar avkomma. Problemet är att jag i nu läget inte vet om ajg vill ha någon häst alls och jag vet ju inte om jag kommer vilja ha det i framtiden heller. Därmed känns det sällsynt korkat att betäcka men samtidigt så vill jag ha en till avkomma från mitt sto. Hon är långtifrån perfekt men när jag tittar på henne inser jag att jag skulle kunna köpa henne igen. När jag tittat på hingstar har jag ofta fastnat för hingstar som är mycket lika henne och det tog tid innan jag hittade den här som kompletterar henne bra men inte skulle förstärka vissa saker som skulle kunna bli till nackdelar om det blir mer uttalat. Jag har även tittat på hästannonser och det är väldigt få hästar jag känner att jag ens vill titta på.
Frågan är vad gör man om man inte har häst?
Jag är totalt ointresserad av det ”normala” nöjesutbudet och har inte särskilt stort kontaktnät om man bortser från hästdelen av mitt liv. Jag tror därmed att jag riskerar att bli väldigt isolerad.
Vem är jag om jag inte har häst?
Hästarna har varit min identitet under större delen av mitt liv och under de år jag inte höll på med häst hade jag knappt någon identitet.
Kan man leva utan hästarna?
Det är hästarna som har varit den drivande kraften i mitt liv. Hade det inte varit för dem så hade jag för länge sedan gett upp med att gå ur sängen på morgonen.
Just nu känner jag mig bara förvirrad och inser att jag är inne i någon typ av identitetskris. Min värld rasade samman totalt när jag insåg att det är kört för min älskade häst och nu letar jag efter den bästa utvägen i en situation där alla är dåliga och jag därmed mår uselt själv
