inaa
Trådstartare
Jag har just nu väldigt mycket tid framför datorn och har hittat ett antal brittiska Youtubare som filmar sina uteritter med GoPro. Jag säger bara: det är en annan värld. Så otroligt inspirerande. Det är precis så jag vill ha det, det jag vill med min ridning.
Min historia finns i annan tråd (Hur gick det sedan) om någon är nyfiken men en lång historia kort: jag har ett underbart litet Fullblod som man faktiskt KAN rida ut själv med. Han kan lämna gården, är inte rädd för någonting egentligen. Men det är ju en färskvara. När han kom till mig (i augusti) bestämde jag mig för att prioritera det eftersom man fastnar i ridhuset tids nog när vintern kommer. Vi promenerade i alla riktningar, längre och längre från stallet, jag satt upp i skogen och red hem osv, så att han skulle vänja sig vid att så gör vi här (också) och så att han skulle hitta hem. Det gick bra, ibland tyckte han vi kom för långt hemifrån och ville vända men då gick det att övertala honom till att gå några meter till ändå. Jag har ingen att rida med här (eller rättare sagt: stallet är fullt av hästar och andra ryttare men de rider alltid ut i fasta par där jag inte ingår) så ska jag rida ut blir det ensam. Jag skulle gärna ridit de lite längre rundorna i sällskap med någon men den möjligheten har helt enkelt inte funnits. Dessutom är det inte jättebra ridvägar här. Markägaren har lagt vasst singel på alla grusvägar och de vägarna går från grus till traktorväg, och slutar i kalhygge. Överallt.
Det jag ser i de här filmerna är folk som tar sina hästar i transport, kör till ett ställe med bra ridning (precis som man gör här till ex. ridhus), rider tillsammans på otroliga ridleder med naturhinder, galopp-hedar, you name it. Helt underbart. Inte nog med att det är bra ridomständigheter, de gör det dessutom så bra. Högt säkerhetstänk med vettig utrustning, alla visar hänsyn mot varandra (bilister, hundägare, cyklister osv.) och de är så bra på att coacha sina hästar förbi läskiga saker. Jag funderar på om det är den brittiska traditionen av jakt (event, fälttävlan mm) som har skapat den kulturen. Nåväl, jag vet inte hur långt jag kommer att komma med min häst men jag vet nu vad jag vill uppnå och kanske hur: bara hålla på. Han har varit skadad och inte ridits på några veckor och första ggn bort från stallet var som att börja om, så jag måste bara fortsätta. Korta rundor som vi båda känner oss trygga med och sedan utöka.
Goals.
Min historia finns i annan tråd (Hur gick det sedan) om någon är nyfiken men en lång historia kort: jag har ett underbart litet Fullblod som man faktiskt KAN rida ut själv med. Han kan lämna gården, är inte rädd för någonting egentligen. Men det är ju en färskvara. När han kom till mig (i augusti) bestämde jag mig för att prioritera det eftersom man fastnar i ridhuset tids nog när vintern kommer. Vi promenerade i alla riktningar, längre och längre från stallet, jag satt upp i skogen och red hem osv, så att han skulle vänja sig vid att så gör vi här (också) och så att han skulle hitta hem. Det gick bra, ibland tyckte han vi kom för långt hemifrån och ville vända men då gick det att övertala honom till att gå några meter till ändå. Jag har ingen att rida med här (eller rättare sagt: stallet är fullt av hästar och andra ryttare men de rider alltid ut i fasta par där jag inte ingår) så ska jag rida ut blir det ensam. Jag skulle gärna ridit de lite längre rundorna i sällskap med någon men den möjligheten har helt enkelt inte funnits. Dessutom är det inte jättebra ridvägar här. Markägaren har lagt vasst singel på alla grusvägar och de vägarna går från grus till traktorväg, och slutar i kalhygge. Överallt.
Det jag ser i de här filmerna är folk som tar sina hästar i transport, kör till ett ställe med bra ridning (precis som man gör här till ex. ridhus), rider tillsammans på otroliga ridleder med naturhinder, galopp-hedar, you name it. Helt underbart. Inte nog med att det är bra ridomständigheter, de gör det dessutom så bra. Högt säkerhetstänk med vettig utrustning, alla visar hänsyn mot varandra (bilister, hundägare, cyklister osv.) och de är så bra på att coacha sina hästar förbi läskiga saker. Jag funderar på om det är den brittiska traditionen av jakt (event, fälttävlan mm) som har skapat den kulturen. Nåväl, jag vet inte hur långt jag kommer att komma med min häst men jag vet nu vad jag vill uppnå och kanske hur: bara hålla på. Han har varit skadad och inte ridits på några veckor och första ggn bort från stallet var som att börja om, så jag måste bara fortsätta. Korta rundor som vi båda känner oss trygga med och sedan utöka.
Goals.
vi har ingen strand eller hav att rida till men mil av sand/grusvägar i skogen, en preppad kilometerslinga till travhästarna i stallet som man kan köra intervaller på och massor med stubbåker på torra höstar. Älskar att rida ut, rider bara på bana/ridhus 2-3 gånger i veckan
