- Svar: 113
- Visningar: 10 415
Idag är det 19 dagar kvar tills jag för första gången i mitt liv ska resa någonstans själv. Det är bara själva resan som blir själv, för på flygplatsen i Washington kommer S stå och vänta på mig och mitt ensamma skräckäventyr kommer vara över.
Eller kommer det att vara det? Jag vet att jag bokade ett ganska billigt hotell, men efter att ha kollat på alla bilder, på kartor och läst all text flera gången så kände jag mig trygg. Jag glömde att läsa recensionerna, tyvärr, men det kommer jag nog aldrig glömma igen. Rummet är självklart inte återbetalningsbart så jag får stå mitt kast, men hur jag än letar hittar jag ingen som faktiskt har något positivt att säga om det. Jag undrar hur dåligt det faktiskt behöver vara för att man ska få pengarna tillbaka? Räcker det att ACn är trasig, att rummet stinker rök trots att det ska vara rökfritt, att rummet är täckt av smuts, att lakanen är smutsiga och trasiga, att det inte finns något varmvatten eller att handfatet, badkaret och toan läcker? Livet är spännande, men nog hade jag önskat att jag kunde känna mig lite säkrare på att jag faktiskt kommer kunna bo på det hotellet jag bokat, och att bokningssiten faktiskt visade en bild av sanningen. Men mitt fel är det ju, jag borde ha läst på bättre först.
Jag kan ju bo hos honom, det vet jag ju. Men under sommaren betyder att bo hos honom att även bo hos hans familj, som jag aldrig har träffat. Det känns lite risky, särskilt med tanke på att jag inte direkt är omtyckt. Så hotell kändes som ett bra beslut, och det hade det nog varit om jag inte hade tagit ett så dåligt beslut
Jag har varit vid gott mod fram till nu, vi ska ju ändå bara sova där så finns det en säng så räcker det, men nu känner jag mig orolig istället. Visst skulle jag kunna boka ett annat hotell, men då förlorar jag pengarna plus riskerar att hamna på ett annat shitty hotel.
Det låter kanske inte som det, men jag längtar så mycket. 10 dagar tillsammans, utan måsten och med bara varandra. Jag vet ju att boendesituationen kommer lösa sig på något sätt, I värsta fall finns det säkert något billigt men något bättre hotell jag kan boka in mig på väl där. Kanske är det inte det jag oroar mig för egentligen, utan bara känslan av att ha misslyckats? Att lyckas boka in mig på det sämsta möjliga hotell och dessutom utan möjlighet att få pengarna tillbaka, och för 10 nätter dessutom. Oh well, jag är långt ifrån den första som har lurats av hotellets fina bilder och positiva text, och alltid lär man sig något av det
Och jag har inget syfte med den här dagbokstråden, förutom möjligen att få skriva av mig lite ifred utan att bli idiotförklarad eller få höra vad jobbig jag är. Att skriva har alltid hjälpt mig att få rätsida på saker, och på något sätt känns det konstigt nog bra att publicera privata saker online för vem som helst att läsa.
Eller kommer det att vara det? Jag vet att jag bokade ett ganska billigt hotell, men efter att ha kollat på alla bilder, på kartor och läst all text flera gången så kände jag mig trygg. Jag glömde att läsa recensionerna, tyvärr, men det kommer jag nog aldrig glömma igen. Rummet är självklart inte återbetalningsbart så jag får stå mitt kast, men hur jag än letar hittar jag ingen som faktiskt har något positivt att säga om det. Jag undrar hur dåligt det faktiskt behöver vara för att man ska få pengarna tillbaka? Räcker det att ACn är trasig, att rummet stinker rök trots att det ska vara rökfritt, att rummet är täckt av smuts, att lakanen är smutsiga och trasiga, att det inte finns något varmvatten eller att handfatet, badkaret och toan läcker? Livet är spännande, men nog hade jag önskat att jag kunde känna mig lite säkrare på att jag faktiskt kommer kunna bo på det hotellet jag bokat, och att bokningssiten faktiskt visade en bild av sanningen. Men mitt fel är det ju, jag borde ha läst på bättre först.
Jag kan ju bo hos honom, det vet jag ju. Men under sommaren betyder att bo hos honom att även bo hos hans familj, som jag aldrig har träffat. Det känns lite risky, särskilt med tanke på att jag inte direkt är omtyckt. Så hotell kändes som ett bra beslut, och det hade det nog varit om jag inte hade tagit ett så dåligt beslut
Jag har varit vid gott mod fram till nu, vi ska ju ändå bara sova där så finns det en säng så räcker det, men nu känner jag mig orolig istället. Visst skulle jag kunna boka ett annat hotell, men då förlorar jag pengarna plus riskerar att hamna på ett annat shitty hotel.Det låter kanske inte som det, men jag längtar så mycket. 10 dagar tillsammans, utan måsten och med bara varandra. Jag vet ju att boendesituationen kommer lösa sig på något sätt, I värsta fall finns det säkert något billigt men något bättre hotell jag kan boka in mig på väl där. Kanske är det inte det jag oroar mig för egentligen, utan bara känslan av att ha misslyckats? Att lyckas boka in mig på det sämsta möjliga hotell och dessutom utan möjlighet att få pengarna tillbaka, och för 10 nätter dessutom. Oh well, jag är långt ifrån den första som har lurats av hotellets fina bilder och positiva text, och alltid lär man sig något av det
Och jag har inget syfte med den här dagbokstråden, förutom möjligen att få skriva av mig lite ifred utan att bli idiotförklarad eller få höra vad jobbig jag är. Att skriva har alltid hjälpt mig att få rätsida på saker, och på något sätt känns det konstigt nog bra att publicera privata saker online för vem som helst att läsa.
(Engelska landsbygden anno 1990-talet 
