P
pillis83
Sv: Att leta häst
Köpte min första häst för ca 9år sedan, skulle egentigen inte ha ngn egen häst då jag gick sista året på gymnasiet och hade mycket plugg.
Sköthästen jag hade då på ridskolan var utdömd pga återkommande hälta, klubben hade hämtat hem några nya hästar som skulle prova på att vara ridskolehästar av en känd hästhandlare.
Klickade direkt när jag såg henne, det var något speciellt med henne, dock hade hon varken man eller svans på grund av kraftiga eksem och klåda samt mager och eländigt. Inte gick hon att ha som lektionshäst heller, då hon mer eller mindre gick på bakbenen hela tiden, så jag ringde upp hästhandlarna och tog henne på foder ett tag, men blev nästan köp direkt.
Dom flesta av mina kompisar sa "vad skall du med henne till hon kan ju inget och är ful som fan, dessutom är hon liten".
Men jag var redan förälskad så det var redan kört, det blev mycket kämpa och gråt, men det är inget jag ångrar.
Det var mycket som inte stämde åldern t.ex vet som besiktigade henne när jag köpte henne kollade inte ens tänderna. Så inte konstigt när hon skulle vara 8år och sen visade sig att hon var 4år att hon inte kunde så mycket.
Hon kanske inte var det jag sökte då jag på den tiden var väldigt dressyrintresserad och tävlade. Så jag som alltid varit hopprädd fick ta mig i kragen och börja hoppa då denna sprudlande dam fullkomligt älskar det.
Idag snart 9år senare är jag fortfarande lycklig ägare till min underbara häst, henne säljer jag aldrig. Hon är min bästa vän.
Hon är sedan 4år helt eksemfri och hennes man och svans har växt ut och hon ser ut som vilken annan häst som helst!
Har under dom senaste 4år haft en till häst som sällskap till henne då hon skulle slippa gå själv, de blev också köpta på ett banalskal inget jag direkt tänkt det bara blev så.
Musse var en trevlig kille dock en enmanshäst och gjorde vad han ville mee folk han inte gillade, men vi funkade bra tillsammans, dock kunde han när vi var ute och red helt plötsligt gå till attack mot småbarn och barnvagnar. Så när jag blev gravid sålde jag honom. Lite inte på honom så var rädd att ngt skulle hända min dotter.
Så lilla älsklingen gick här hemma själv och saknade en kompis så fick genom en vännina tag i en oinriden 6årig valack som ägaren inte kunde ha kvar på ålderdom, en mycket trevlig och sympatisk kille som älskade allt och alla, de funkade bra tillsammans och jag kunde tryggt låta min dotter vara bland hästarna.
Men så blev bubbe dålig i våras, han fick hästinfluensa trots att han var vaccinerad och klarade inte av detta.
Så kan det gå men har ju min lilla prinsessa kvar!
Det var min historia det.
Köpte min första häst för ca 9år sedan, skulle egentigen inte ha ngn egen häst då jag gick sista året på gymnasiet och hade mycket plugg.
Sköthästen jag hade då på ridskolan var utdömd pga återkommande hälta, klubben hade hämtat hem några nya hästar som skulle prova på att vara ridskolehästar av en känd hästhandlare.
Klickade direkt när jag såg henne, det var något speciellt med henne, dock hade hon varken man eller svans på grund av kraftiga eksem och klåda samt mager och eländigt. Inte gick hon att ha som lektionshäst heller, då hon mer eller mindre gick på bakbenen hela tiden, så jag ringde upp hästhandlarna och tog henne på foder ett tag, men blev nästan köp direkt.
Dom flesta av mina kompisar sa "vad skall du med henne till hon kan ju inget och är ful som fan, dessutom är hon liten".
Men jag var redan förälskad så det var redan kört, det blev mycket kämpa och gråt, men det är inget jag ångrar.
Det var mycket som inte stämde åldern t.ex vet som besiktigade henne när jag köpte henne kollade inte ens tänderna. Så inte konstigt när hon skulle vara 8år och sen visade sig att hon var 4år att hon inte kunde så mycket.
Hon kanske inte var det jag sökte då jag på den tiden var väldigt dressyrintresserad och tävlade. Så jag som alltid varit hopprädd fick ta mig i kragen och börja hoppa då denna sprudlande dam fullkomligt älskar det.
Idag snart 9år senare är jag fortfarande lycklig ägare till min underbara häst, henne säljer jag aldrig. Hon är min bästa vän.
Hon är sedan 4år helt eksemfri och hennes man och svans har växt ut och hon ser ut som vilken annan häst som helst!
Har under dom senaste 4år haft en till häst som sällskap till henne då hon skulle slippa gå själv, de blev också köpta på ett banalskal inget jag direkt tänkt det bara blev så.
Musse var en trevlig kille dock en enmanshäst och gjorde vad han ville mee folk han inte gillade, men vi funkade bra tillsammans, dock kunde han när vi var ute och red helt plötsligt gå till attack mot småbarn och barnvagnar. Så när jag blev gravid sålde jag honom. Lite inte på honom så var rädd att ngt skulle hända min dotter.
Så lilla älsklingen gick här hemma själv och saknade en kompis så fick genom en vännina tag i en oinriden 6årig valack som ägaren inte kunde ha kvar på ålderdom, en mycket trevlig och sympatisk kille som älskade allt och alla, de funkade bra tillsammans och jag kunde tryggt låta min dotter vara bland hästarna.
Men så blev bubbe dålig i våras, han fick hästinfluensa trots att han var vaccinerad och klarade inte av detta.
Så kan det gå men har ju min lilla prinsessa kvar!
Det var min historia det.
