Sv: Att leta häst
Min häst som jag har haft i snart 6 år var inte den jag trodde skulle bli min allra bästa vän eller min livskamrat här i livet..
Jag hade sagt till mig själv...aldrig någon travare.
Men en dag så kom det en travare till det stall jag jobbade på.
Travaren skulle gå som inhyrd ridskolehäst då stallet på hans tak hade rasat samman.
Och jag var en av dom första som fick chansen att få provrida honom först av alla.
Och jag tyckte han var den hemskaste häst jag någonsin ridit...aldrig att jag skulle sätta min rumpa i den sadel han bar på ryggen. Hehehe...
...förrän...den dagen han var med några av ridskolehästarna och deras följe samt jag var med i det följe på en annan häst.
Travaren blev helt som förbytt skulle ligga först i täten och pinnade på för glatta livet. Och i hans ögon så fanns det något outgrundligt...
...något som jag inte lagt märke till förut som fascinerade mig.
Och sen när det var träning för alla ridlärare och som jag då jobbade som fick välja fritt vilken häst jag ville rida...så valde jag travaren.
Vid framridningen jag gjorde själv i paddocken...fick hästen värsta glädjerycket och bockade och hoppade jämnfota av bus och glädje.
Medans resten av ridlärarna höll sig utanför paddocken med häpna blickar och hakorna hängandes av förvåning.
Det var kärlek efter första vansinnesritten. Jag fick rida honom allt oftare den våren och sen på hösten tog jag honom på foder.
Några år därefter köpte jag honom och under alla dess år har jag aldrig haft en mer trognare vän och en sådan personlighet som har varit innehavaren till dom flesta av mina glädjetider här i livet som den där kokohästen till travare vid namn Glenn.
Snacka om att jag var glad för att hans stalls tak rasade
samman...