Att längta efter barnbarn (utbruten från Dejtingtråden 34)

[Brie]

Ja men självklart men det är så sällan jag har tid med sånt på jobb.

Jag blir mest förbryllad över kommentarerna. På mitt jobb har vi galet (!) mycket att göra, så fullt upp är inte nödvändigtvis = inget som helst privat snack, och chill är inte nödvändigtvis = massa skvaller.

Varför fortsätta göda idén om att män aldrig snackar familj och att kvinnor är all emotions?

 

[EmmaBovary]

Jag skulle inte säga att jag längtar efter att bli farmor, men om det skulle bli så i framtiden skulle det göra mig glad.

Däremot försöker jag ge mitt barn en mer positiv bild av att bli förälder än min mamma. Att jag skulle bli gravid var hennes största skräck, och det värsta som kunde hända en kvinna typ. Sen när första barnbarnet kom (brorsan hann först ut) så satt hon och grät över att hon blivit farmor för det betydde att hon var gammal och livet var slut.

Så jag vill gärna att min son ska veta att barnbarn är väkomna i familjen, oavsett när eller om de kommer.

Haha, jag måste bara flika in att jag nog hade reagerat helt irrationellt, i stil med din mamma. Hade nog också grinat över att jag känt mig gammal etc. (men hade haft vett att inte yttra det, och har inte heller skaffat barn - så ingen kommer behöva genomlida mitt potentiella meltdown.)

 

[Eurydome]

@Brie men det kan väl inte vara en överraskning att det på många arbetsplatser är fikapaus 1-2 gånger om dagen där man pratar om sånt som inte är arbetsrelaterat?

 

[em-pirre]

@Brie och @Eurydome

På mitt förra jobb hade jag 9 minuter paus per dag. Ingen matrast. Så nej, jag hade inte tid.

Nu har jag 30 min paus/dag och då är jag oftast ensam. Medan jag jobbar känner jag att det är viktigare att fokusera på mina klienter än på kollegorna. Jag har liksom inte tid att stanna och prata med folk

 

[Brie]

@Brie men det kan väl inte vara en överraskning att det på många arbetsplatser är fikapaus 1-2 gånger om dagen där man pratar om sånt som inte är arbetsrelaterat?

För mig? Uppenbarligen inte, kan jag tycka efter mina inlägg. Vad menar du motsäger den saken i det jag skrivit?

 

[em-pirre]

Jag blir mest förbryllad över kommentarerna. På mitt jobb har vi galet (!) mycket att göra, så fullt upp är inte nödvändigtvis = inget som helst privat snack, och chill är inte nödvändigtvis = massa skvaller.

Varför fortsätta göda idén om att män aldrig snackar familj och att kvinnor är all emotions?

Jag har inte gött någon idé on det. Jag har redogjort för miba erfarenheter. Och jag har inte sagt vilket kön mina kollegor har (tror jag?)

 

[Bison]

Ah, vi pratar nog massor om allt. Nåns katt gjorde något kul, en annans unge lyckades bra på ett prov, nån ska på cykelsemester på Mallis och en tredje har beställt udda öl. Vi jobbar inte bara, vi är vänner också

Vi pratar också
Men då lite rent allmänt. Inte ska du inte skaffa baaaaarn snaaaart?
Det är det bästa i livet, kolla på alla bilder på mina ungar.
Blöjar, bajs, ungars matvanor, graviditetkrämpor, förlossningsäckel osv.
Så himla skönt att slippa lyssna på sånt prat på rasterna

 

[Brie]

Jag har inte gött någon idé on det. Jag har redogjort för miba erfarenheter. Och jag har inte sagt vilket kön mina kollegor har (tror jag?)

Du svarade ju bekräftande på ett inlägg om hur skönt det är att jobba i en grupp med bara män, där det inte pratas om barn. Men jag kan för all de ha feltolkat att det späder på stereotypen om att män är ointresserade av barn medan det är skitviktigt bland kvinnor. Det är lite finare att inte prata barn på rasten.

 

[Brie]

Vi pratar också
Men då lite rent allmänt. Inte ska du inte skaffa baaaaarn snaaaart?
Det är det bästa i livet, kolla på alla bilder på mina ungar.
Blöjar, bajs, ungars matvanor, graviditetkrämpor, förlossningsäckel osv.
Så himla skönt att slippa lyssna på sånt prat på rasterna

Tja, kanske. Eller så är det helt okej för så ser livet ut just nu för en omtyckt kollega. Förlossningsäckel och allt.

 

[Bison]

Tja, kanske. Eller så är det helt okej för så ser livet ut just nu för en omtyckt kollega. Förlossningsäckel och allt.

Den kollegan är inte omtyckt av mig
Jag föredrar folk som är lite mer lyhörda och kan prata om saker som intresserar bägge parter.

 

[Kiwifrukt]

Den kollegan är inte omtyckt av mig
Jag föredrar folk som är lite mer lyhörda och kan prata om saker som intresserar bägge parter.

Exakt. Folk får jättegärna prata om barn för mig, det är inte så att jag demonstrativt reser mig upp och rusar iväg om de börjar prata om det. Men när det är det enda de pratar om och om samtalet någon gång råkar handla om något annat lyckas de med en gång få in det på barn igen, då är det jävligt tråkigt. Lika tråkigt som om de hade suttit och malt om enbart fotboll eller enbart knyppling eller vad tusan som helst.

Jag har aldrig sagt att mina manliga kollegor aldrig pratar om barn. Men generellt har de verkligen varit duktiga på att prata om annat också.

 

[Brie]

Den kollegan är inte omtyckt av mig
Jag föredrar folk som är lite mer lyhörda och kan prata om saker som intresserar bägge parter.

Jag föredrar folk som är lyhörda på så vis att de kan intressera sig för stora livshändelser i någon annans liv, lyssna på andra människor och sätta sig in i deras situation oavsett egna intressen.

Men varför jag opponerar mig i grunden är ju att jag anser att det inte i sak handlar om mans- eller kvinnodominerade arbetsplatser. Jag har provat båda.

 

[Brie]

Exakt. Folk får jättegärna prata om barn för mig, det är inte så att jag demonstrativt reser mig upp och rusar iväg om de börjar prata om det. Men när det är det enda de pratar om och om samtalet någon gång råkar handla om något annat lyckas de med en gång få in det på barn igen, då är det jävligt tråkigt. Lika tråkigt som om de hade suttit och malt om enbart fotboll eller enbart knyppling eller vad tusan som helst.

Jag har aldrig sagt att mina manliga kollegor aldrig pratar om barn. Men generellt har de verkligen varit duktiga på att prata om annat också.

Och kvinnor pratar generellt bara om barn?

 

[Bison]

Jag föredrar folk som är lyhörda på så vis att de kan intressera sig för stora livshändelser i någon annans liv, lyssna på andra människor och sätta sig in i deras situation oavsett egna intressen.

Men varför jag opponerar mig i grunden är ju att jag anser att det inte i sak handlar om mans- eller kvinnodominerade arbetsplatser. Jag har provat båda.

Jag har också provat båda och märker enorm skillnad på både hur jag blir bemött som barnfri och pratet o gruppen.
Har aldrig blivit ifrågasatt av en man, enbart av kvinnor. Män har aldrig försökt övertala mig och tjatat hål i huvudet på mig om hur underbart det är att vara mamma.
Trivs galet bra med mina grabbar och vi har askul varje dag

 

[Kiwifrukt]

Och kvinnor pratar generellt bara om barn?

Ja på min arbetsplats gör de faktiskt det. Och precis som @Bison säger så vill de gärna ”omvända” mig och få mig att också skaffa barn. Jag hade blivit lika jävla anti om det var en man som tjatade på det sättet, men det har aldrig hänt så för mig är det något jag blir utsatt för av andra kvinnor.

Jag har också jobbat på blandade arbetsplatser och på arbetsplatser som domineras av ett av könen. Är definitivt i den här gruppen som är starkt kvinnodominerad som detta sker. Dock är alla kvinnor där i min ålder. Hade de varit yngre eller äldre hade det kanske inte varit så tydligt men när alla är mellan 30 och 40 tas det tydligen för givet att alla ska vilja ha barn och alla ska vilja prata om barn hela tiden.

 

[Luff]

På mina arbetsplatser har vi pratat om precis allt. Bästa sättet att befria sig från en anaconda, fyllor, sex, förlossningar, sport (gäsp), bostadsköp, mat, jobb, kor, tatueringar, bränslepriset, musikstilar (nördigt), smink. Precis vad som helst som vi tycker är intressant just då. Och om någon tycker aktuellt ämne är trist, tja, säg något annat kul nästa tillfälle då.

 

[Kiwifrukt]

Det jag tycker är värst är väl egentligen att de liksom går över en privat gräns. Varför jag har barn eller inte är för mig ett privat val. Likaväl som avsaknaden av en man i mitt liv inte angår kreti och pleti. Jag är helt enkelt inte tillräckligt intim med mina kollegor för att vilja prata om det vid fikabordet. Lika lite som jag vill prata om det på släktmiddagen. Det angår faktiskt ingen annan.

På ett sätt har det blivit bättre post covid eftersom vi inte träffas lika ofta och det oftare blir jobbrelaterat prat även på fikat nu. Men det är ju samtidigt tråkigt om någon väljer att avstå fikat eller om de enda samtalsämnena är strikt jobbprat eller barn. Man kan ju gärna prata om någonting annat någon gång. Det hjälper ju inte att jag pratar om något annat om samtalet hamnar på barn igen inom två minuter.

 

[Daff]

Jag tror att det är något i min utstrålning eller attityd för andra kvinnor har aldrig frågat om jag inte ska skaffa barn snart, möjlighet skämtsamt när vi har varit i grupp att det kommit något som är riktat till alla i den gruppen.

Däremot tycker jag män är mycket okänsligare och har lättare att slänga ur sig kommentarer om att det väl börjar vara dags att skaffa barn eller att jag missar något som inte har skaffat barn.

Mina syskon har barn allihopa så mina föräldrar har barnbarn så det räcker men jag tror aldrig att jag hört dom prata om att dom önskar sig barnbarn eller fråga om det inte är dags för barn snart. Mina föräldrar hade själva svårt att få barn så dom vet nog hur känslig fråga det kan vara.

Jag kan önska att dom frågade om mig jag skulle vilja ha barn men det är mest för att det hade varit fint att veta att dom bryr sig och vill veta hur jag mår i den fråga, inte för att jag önskar mig tjat.

Ibland får jag för mig att ingen frågar mig om barn för att jag är så ful så att dom fattar att jag aldrig skulle kunna hitta någon att få barn med . Men om jag släpper det så undrar jag verkligen vad det är med mig som gör att ingen ställer frågan.

 

[em-pirre]

Du svarade ju bekräftande på ett inlägg om hur skönt det är att jobba i en grupp med bara män, där det inte pratas om barn. Men jag kan för all de ha feltolkat att det späder på stereotypen om att män är ointresserade av barn medan det är skitviktigt bland kvinnor. Det är lite finare att inte prata barn på rasten.

Jag vet inte hur det ser ut rent statistiskt. Men jag vet att de som har frågat mig om barn har samtliga varit kvinnor. Jag vet inte om det varit den enda saken k deras liv som är viktig, och att de därför tror att detta gäller för alla andra också? Kvinnofälla och så?

 

[supercalifragilistic]

Jag har också provat båda och märker enorm skillnad på både hur jag blir bemött som barnfri och pratet o gruppen.
Har aldrig blivit ifrågasatt av en man, enbart av kvinnor. Män har aldrig försökt övertala mig och tjatat hål i huvudet på mig om hur underbart det är att vara mamma.

"Och det är därför jag hatar kvinnor "