Att komma ur en depression

[Magiana]

Jag förstår faktiskt inte alls varför du inte skulle få låna till avloppet? Du har väl amorterat på huset under ett par års tid nu och minskat lånebeloppet där? Hör med en bank om du känner dig osäker, i stället för att sitta och måla upp ett katastrofscenario även kring detta.

Jag kollade för inte så länge sen och det fanns inget låneutrymme.

 

[bettysmatte]

Jag kollade för inte så länge sen och det fanns inget låneutrymme.

Med en levande person? Med fler banker än en?

 

[mandalaki]

Skojar du med mig? Vet du hur ovanligt det är med hus som har fiber? Jag måste ha det för att kunna sköta mitt jobb. I annat fall får jag flytta tillbaka till Stockholm och där har jag inte råd med ett eget hus. Då hamnar jag i samma sits som innan jag köpte det här, d.v.s. jag kommer få flytta runt igen och till råga på allt ha ännu mer pensionspanik än jag har nu. Mitt hus är min trygghet och enda fasta punkt i livet. Utan mitt hus har jag inget. Jag har fått kämpa hårt för att få det och ger inte upp det i första taget. Det tog över 20 år innan jag kunde köpa hus.

Just nu finns endast 33 objekt i hela Sverige till salu inom min budget som har fiber. Bara 2 av dessa är inom rimligt avstånd från Stockholm.

Det är inte alls säkert att jag får låna pengar till avloppet. Det är inte så länge sen jag kollade på min bank om jag hade låneutrymme, men det hade jag inte.


Jag kan bara lindra, inte bota.


Men det du beskriver är ju vanlig exponering. Jag har fått gå igenom det både vid kbt vid ångest och kbt vid blodfobi.

Det är ju inte ens i närheten av mina psykologsamtal som mer var av karaktären att de var helt wacko med påståenden som inte var verklighetsförankrade.

Men du kanske kan använda någon av dina tekniker för att lindra det konstanta paniktillstånd du känner nu, tänkte jag.

 

[Alexandra_W]

Skojar du med mig? Vet du hur ovanligt det är med hus som har fiber? Jag måste ha det för att kunna sköta mitt jobb. I annat fall får jag flytta tillbaka till Stockholm och där har jag inte råd med ett eget hus. Då hamnar jag i samma sits som innan jag köpte det här, d.v.s. jag kommer få flytta runt igen och till råga på allt ha ännu mer pensionspanik än jag har nu. Mitt hus är min trygghet och enda fasta punkt i livet. Utan mitt hus har jag inget. Jag har fått kämpa hårt för att få det och ger inte upp det i första taget. Det tog över 20 år innan jag kunde köpa hus.

Just nu finns endast 33 objekt i hela Sverige till salu inom min budget som har fiber. Bara 2 av dessa är inom rimligt avstånd från Stockholm.

Det är inte alls säkert att jag får låna pengar till avloppet. Det är inte så länge sen jag kollade på min bank om jag hade låneutrymme, men det hade jag inte.


Jag kan bara lindra, inte bota.


Men det du beskriver är ju vanlig exponering. Jag har fått gå igenom det både vid kbt vid ångest och kbt vid blodfobi.

Det är ju inte ens i närheten av mina psykologsamtal som mer var av karaktären att de var helt wacko med påståenden som inte var verklighetsförankrade.

Men om du inte får ordning på ditt mående kommer du inte kunna jobba.
Ditt mående och du är viktigast just nu. Viktigare än jobb och avlopp!

Nej det är inte vanlig exponering. Det var inget gradvis. Det var inget stöd. Det var inte med några verktyg. Det fanns inget sätt att avbryta eller gå ur situation. Jag ser dock liten vits förklara mer då du är lite för fast i loopen att din situation inte kan jämföras med någon annan och det är lättare för andra. Den hör också till depressionen och är inte ditt fel. Men den påverkar dig.

 

[Magiana]

Med en levande person? Med fler banker än en?

Nej, inte nu. Andra banker har högre ränta och hårdare villkor. Så var det i alla fall när jag tog lånet. Då kollade jag flera banker.

Men du kanske kan använda någon av dina tekniker för att lindra det konstanta paniktillstånd du känner nu, tänkte jag.

Svårt. Det här är liksom inte samma sak. Med panikångesten så behövde jag lära mig lita på att mig själv, att min egen kropp inte skulle ge upp. Nu är det så mycket utanför mig själv som skrämmer mig. Känslan är inte i närheten av att vara likadan. Jag har exempelvis ingen hjärtklappning, inga svimningskänslor, inget tunnelseende. I stället är jag överspänd och vaksam på hot från omgivningen.

 

[mandalaki]

Svårt. Det här är liksom inte samma sak. Med panikångesten så behövde jag lära mig lita på att mig själv, att min egen kropp inte skulle ge upp. Nu är det så mycket utanför mig själv som skrämmer mig. Känslan är inte i närheten av att vara likadan. Jag har exempelvis ingen hjärtklappning, inga svimningskänslor, inget tunnelseende. I stället är jag överspänd och vaksam på hot från omgivningen.

Ja, det är ju skillnad förstås. Men om du prövar samma tekniker som då, även om ångesten tar sig annat uttryck? Någon form av fokuserad avslappning.

 

[Magiana]

Men om du inte får ordning på ditt mående kommer du inte kunna jobba.
Ditt mående och du är viktigast just nu. Viktigare än jobb och avlopp!

Nej det är inte vanlig exponering. Det var inget gradvis. Det var inget stöd. Det var inte med några verktyg. Det fanns inget sätt att avbryta eller gå ur situation. Jag ser dock liten vits förklara mer då du är lite för fast i loopen att din situation inte kan jämföras med någon annan och det är lättare för andra. Den hör också till depressionen och är inte ditt fel. Men den påverkar dig.

En anledning till att jag började med medicin var att annars hade jag blivit liggande i väntan på döden. Jag insåg att det kunde dröja rätt länge innan jag dog och ville inte uppleva misären med förlorat jobb och förlorat hus under tiden. Mitt jobb och hus är viktigare än jag själv. Mitt jobb är nödvändigt för att jag ska kunna behålla huset och huset är nödvändigt för att jag ska kunna leva. Mitt hus är mitt allt.

 

[Magiana]

Ja, det är ju skillnad förstås. Men om du prövar samma tekniker som då, även om ångesten tar sig annat uttryck? Någon form av fokuserad avslappning.

Jag mediterar efter yogan, men det påverkar inte mina katastroftankar.

 

[mandalaki]

Jag mediterar efter yogan, men det påverkar inte mina katastroftankar.

Ok ... hur tror du att ditt bukeskrivande påverkar dem? Jag får intrycket att det kanske gör dem värre, eftersom du så enträget försöker övertyga alla andra om hur riskfyllt ditt läge är.

 

[tuaphua]

Nej, inte nu. Andra banker har högre ränta och hårdare villkor. Så var det i alla fall när jag tog lånet. Då kollade jag flera banker.


Svårt. Det här är liksom inte samma sak. Med panikångesten så behövde jag lära mig lita på att mig själv, att min egen kropp inte skulle ge upp. Nu är det så mycket utanför mig själv som skrämmer mig. Känslan är inte i närheten av att vara likadan. Jag har exempelvis ingen hjärtklappning, inga svimningskänslor, inget tunnelseende. I stället är jag överspänd och vaksam på hot från omgivningen.

Kan/har du berätta för psykologen om den här paniken och vaksamheten mot omvärlden?

Det är ju en rätt extrem rädsla och misstro mot folk och situationer. Det måste vara otroligt dränerande och även en väldigt stor del i depressionen tänker jag.
Iom att du har så mkt ångest, panik, rädslor etc som du inte kan möta och dämpa/få väck bör det resultera i depression enligt vad jag fått lära mig. Du måste försöka trycka ner så länge som du inte kan bemöta.
Trycka ner = depress = depression(engelska).
För mig är det logiskt varför det heter just depression på engelska om man ser till vad man själv gör och vad resultatet blir.

Kan psykologen hjälpa dig bemöta dina rädslor tror jag du vinner mkt - allt rent av.
Kanske du kan be om det rakt ut? Säga att du behöver hjälp att bemöta och slå hål på dina rädslor och vad du tror de ska leda till?

 

[Spr_kst_rd]

När jag får ett föreläggande på avloppet så MÅSTE det åtgärdas. Det är inte ett val att inte göra det. Jag måste fixa det till precis vilket pris som helst! Jag vet inte riktigt vad konsekvensen skulle bli om jag inte åtgärdar men kan tänka mig rätt höga vitesbelopp eller att jag inte får använda mitt befintliga avlopp. Inget av de alternativen är alternativ.

Kan inte svar på hur exakt det blir för dig. Men min kommun ligger före i avloppsfrågan. Och vet hur det vart med tre avlopp. Mitt nygjort så godkänt, med en fosforsrening (tror jag det heter, i alla fall en stor dunk under diskbänken) som ände åtgärd. Mammas och pappas som är från slutet av -70 talet. samma åtgärd som för mitt. Och grannen som fick göra om sitt, men det var inte riktigt godkänt med gammal förskrifter heller.

Men de fick ett vite de skulle betala för varje år det dröjde. Nu är det samma län. Så hur mycket det skiller sig vet man först i efterhand. Och säg att de släpper igenom ditt avlopp för gråvatten. Är mindre regler för det.

Skulle det inte kunna gå med ett tillfälligt dass?

 

[Alexandra_W]

En anledning till att jag började med medicin var att annars hade jag blivit liggande i väntan på döden. Jag insåg att det kunde dröja rätt länge innan jag dog och ville inte uppleva misären med förlorat jobb och förlorat hus under tiden. Mitt jobb och hus är viktigare än jag själv. Mitt jobb är nödvändigt för att jag ska kunna behålla huset och huset är nödvändigt för att jag ska kunna leva. Mitt hus är mitt allt.

Du kan inte låta bli att jobba, för då har du inte råd att spara till avloppet. Du vill och behöver terapi som du inte upplever att du får av den offentliga vården, men som kan finnas privat. Då kan inte söka vård privat för då har du inte råd att spara till avloppet. Du kan inte låta bli att spara till avloppet för då kan du inte ha kvar ditt hus. Kan du inte ha kvar ditt jobb och ditt hus finns ingen mening. Får du inte hjälp av vården på ett vis som känns meningsfullt för dig finns ingen mening och inget hopp.

Du måste ändra en parameter i ovan. Nu är det ett oändligt cirkelresonemang där enda vägen ut är att den offentligt finansierade vården levererar något det är låg sannolikhet för de kommer att göra.

 

[Fruentimber]

Ok ... hur tror du att ditt bukeskrivande påverkar dem? Jag får intrycket att det kanske gör dem värre, eftersom du så enträget försöker övertyga alla andra om hur riskfyllt ditt läge är.

Jag håller med. Innehållet i inläggen verkar ofta eskalera.

@Magiana Du verkar väldigt fast i ditt tankemönster. Du upprepar samma saker hela tiden, men vill inte heller ändra på något. Du verkar ha en bestämd bild av hur din vård "borde" se ut, och de som inte håller med är idioter. Givetvis är det så att det är sjukdomen som talar, men någonstans måste du nog göra dig mottaglig för förändring om du också vill ha förändring.

 

[Tassetass]

Jag säger inget om att terapi inte kan vara jobbigt, men här var det långt ifrån "bara jobbigt".

Det var inte bara jobbigt. Jag blev mycket sämre och har nog aldrig varit så nära att bli suicidal som jag var då. Jag var där en gång i veckan och det tog mig nästan en hel vecka att återhämta mig inför nästa besök. Jag gick ner i arbetstid för att orka med terapin, och den dag jag hade besöket var jag ledig från jobbet efteråt. Jag kände stora tvivel inför hela grejen och funderade på att bryta, men samtidigt hade jag ju mått fruktansvärt dåligt under rätt lång tid utan att det egentligen blev bättre, så det blev till att envist upprepa "No change, no change", att det inte var ett alternativ att fortsätta som jag gjorde.

Det enda jag vände mig emot är att du sade att du inte blev behandlad eftersom du blev sämre, och det var inte så mycket en "värdering" eller bedömning av den upplevelse du hade hos just den psykologen, utan mer ett inspel om hur den här typen av terapi kan göra gränslöst ont och kännas som att man drivs djupare ner i eländet innan det börjar vända uppåt igen.

 

[Magiana]

Ok ... hur tror du att ditt bukeskrivande påverkar dem? Jag får intrycket att det kanske gör dem värre, eftersom du så enträget försöker övertyga alla andra om hur riskfyllt ditt läge är.

Jag tror inte det påverkar alls.

Kan inte svar på hur exakt det blir för dig. Men min kommun ligger före i avloppsfrågan. Och vet hur det vart med tre avlopp. Mitt nygjort så godkänt, med en fosforsrening (tror jag det heter, i alla fall en stor dunk under diskbänken) som ände åtgärd. Mammas och pappas som är från slutet av -70 talet. samma åtgärd som för mitt. Och grannen som fick göra om sitt, men det var inte riktigt godkänt med gammal förskrifter heller.

Men de fick ett vite de skulle betala för varje år det dröjde. Nu är det samma län. Så hur mycket det skiller sig vet man först i efterhand. Och säg att de släpper igenom ditt avlopp för gråvatten. Är mindre regler för det.

Skulle det inte kunna gå med ett tillfälligt dass?

Jag räknar inte med att något går igenom, inte ens gråvattnet.

Du kan inte låta bli att jobba, för då har du inte råd att spara till avloppet. Du vill och behöver terapi som du inte upplever att du får av den offentliga vården, men som kan finnas privat. Då kan inte söka vård privat för då har du inte råd att spara till avloppet. Du kan inte låta bli att spara till avloppet för då kan du inte ha kvar ditt hus. Kan du inte ha kvar ditt jobb och ditt hus finns ingen mening. Får du inte hjälp av vården på ett vis som känns meningsfullt för dig finns ingen mening och inget hopp.

Du måste ändra en parameter i ovan. Nu är det ett oändligt cirkelresonemang där enda vägen ut är att den offentligt finansierade vården levererar något det är låg sannolikhet för de kommer att göra.

Det går inte att ändra på något där.

Jag behöver mer inkomst. Jag får väl försöka snickra de där dörrarna när det blir varmare väder ute.

Jag håller med. Innehållet i inläggen verkar ofta eskalera.

@Magiana Du verkar väldigt fast i ditt tankemönster. Du upprepar samma saker hela tiden, men vill inte heller ändra på något. Du verkar ha en bestämd bild av hur din vård "borde" se ut, och de som inte håller med är idioter. Givetvis är det så att det är sjukdomen som talar, men någonstans måste du nog göra dig mottaglig för förändring om du också vill ha förändring.

Det är så jävla hopplöst när folk anser att samtalen hos den galna psykologen var behandling. Det var det inte. Jag har inte fått annan behandling än medicin.

Det var inte bara jobbigt. Jag blev mycket sämre och har nog aldrig varit så nära att bli suicidal som jag var då. Jag var där en gång i veckan och det tog mig nästan en hel vecka att återhämta mig inför nästa besök. Jag gick ner i arbetstid för att orka med terapin, och den dag jag hade besöket var jag ledig från jobbet efteråt. Jag kände stora tvivel inför hela grejen och funderade på att bryta, men samtidigt hade jag ju mått fruktansvärt dåligt under rätt lång tid utan att det egentligen blev bättre, så det blev till att envist upprepa "No change, no change", att det inte var ett alternativ att fortsätta som jag gjorde.

Det enda jag vände mig emot är att du sade att du inte blev behandlad eftersom du blev sämre, och det var inte så mycket en "värdering" eller bedömning av den upplevelse du hade hos just den psykologen, utan mer ett inspel om hur den här typen av terapi kan göra gränslöst ont och kännas som att man drivs djupare ner i eländet innan det börjar vända uppåt igen.

Min psykolog for med osanningar och hitte-på. Hela verkligheten förvreds.

 

[Tassetass]

Min psykolog for med osanningar och hitte-på. Hela verkligheten förvreds.

Läs det jag skriver; jag säger ingenting om den specifika psykologen du gick till. Jag ifrågasatte inte din upplevelse överhuvudtaget. Jag pratar generellt om hur det kan vara att gå i terapi när man har mycket att bearbeta. Lägg det i din kunskapsbank inför framtida terapiförsök, bara.

 

[Alexandra_W]

@Magiana Det går att ändra flera parametrar. Men bara du kan göra det. Och du behöver bara ändra en.

 

[Fruentimber]

Det är så jävla hopplöst när folk anser att samtalen hos den galna psykologen var behandling. Det var det inte. Jag har inte fått annan behandling än medicin.

Jag har inte skrivit ett ord om din tidigare psykolog. Jag har heller aldrig erbjudits annan behandling än medicin. Psykiatrin har tagit upp mitt fall men de har helt enkelt inte plats. Tufft, men så är det. Att börja med medicinering är ju standard.

 

[Trissa]

Skojar du med mig? Vet du hur ovanligt det är med hus som har fiber? Jag måste ha det för att kunna sköta mitt jobb. I annat fall får jag flytta tillbaka till Stockholm och där har jag inte råd med ett eget hus. Då hamnar jag i samma sits som innan jag köpte det här, d.v.s. jag kommer få flytta runt igen och till råga på allt ha ännu mer pensionspanik än jag har nu. Mitt hus är min trygghet och enda fasta punkt i livet. Utan mitt hus har jag inget. Jag har fått kämpa hårt för att få det och ger inte upp det i första taget. Det tog över 20 år innan jag kunde köpa hus.

Just nu finns endast 33 objekt i hela Sverige till salu inom min budget som har fiber. Bara 2 av dessa är inom rimligt avstånd från Stockholm.

Det är inte alls säkert att jag får låna pengar till avloppet. Det är inte så länge sen jag kollade på min bank om jag hade låneutrymme, men det hade jag inte.

Det är inte ett dugg ovanligt med hus som har fiber, och det är ju inte så att du ska leta i morgon, eller kanske ens någonsin. Jag säger bara att det är det värsta som kan hända, och om det faktiskt är det värsta som kan hända dig så är uppenbarligen inte privat terapi ett alternativ. Då får du göra det bästa av den sjukvård som finns tillgänglig.

 

[Magiana]

Jag har inte skrivit ett ord om din tidigare psykolog. Jag har heller aldrig erbjudits annan behandling än medicin. Psykiatrin har tagit upp mitt fall men de har helt enkelt inte plats. Tufft, men så är det. Att börja med medicinering är ju standard.

Jag svarade inte specifikt på vad du sagt eller inte.

Men det är ju flera här som påstått att jag erbjudits kuratorsamtal också. Det är en sanning med mycket stor modifikation eftersom jag var utmattad och i behov av sjukskrivning första gången (i stället för pep talk) och andra gången skickades jag vidare.