Sv: Att komma över saker
Att ''komma över'' är ju en definitionsfråga. Med det sagt tror jag inte att man någonsin glömmer, eller slutar att i perioder påverkas av en sådan sak. Du kommer, med tid och hjälp, lära dig leva med det, alltså kunna fortsätta leva ett ''normalt'' liv utan att påverkas av det i din vardag, men hur lång tid det tar är omöjligt att säga.
Inom psykoterapi brukar man räkna med att ett trauma eller en svår chock/kris (som våldtäkt definitivt är) sällan tar mindre än ett år att processa, och ofta längre.
Ibland får man psykosomatiska symtom, eller symptom som kan liknas vid PTSD (post traumatic stress disorder), och då måste man ha professionell hjälp. Ju längre tiden går, desto svårare blir det att hantera och behandla.
Men även utan PTSD är ett trauma en segdragen sak att hantera. De minsta saker kan utlösa minnen och panik, och hjärnan tar tid på sig för att processa traumatiska upplevelser, det är många kemiska och biologiska funktioner som blir störda och måste ''återställas''.
Jag minns en undersökning i kurslitteraturen, där man haft möjligheten att studera och kartlägga tidigare offer senare i livet ser man ofta att även åratal senare är de påverkade av sina upplevelser, även om de återgått till normala liv och inte alltid tänker på eller är konstant medvetna så verkar trauman sätta sig i det undermedvetna mer eller mindre permanent och även om offret lärt sig hantera det är det inte ovanligt att vissa situationer, dofter, känslor utlöser de ursprungliga känslorna.
Det är vanligt, de första året/åren (beroende på hur snabbt man återhämtar sig) att man, som du säger, har svårt för fysisk/psykisk närhet, förhållanden, beröring, osv. Självförakt och självskadebeteende som följd är inte heller helt främmande. Det verkar dock som att det mesta går över, med stöd och tid.
Psykologi är lika mycket biologi och kemiska processer i hjärnan som det är känslor och tankar, och när någotdera blir skadat är det en rehabiliteringsprocess, precis som ett brutet ben. Och precis som med ett brutet ben kommer man med tiden kunna gå och springa som vanligt igen, men man kan fortfarande känna vissa men av skadan, även långt efter att brottet läkt.
Kontentan av denna novell är att du kommer att ''komma över'' det, med tålamod, men du kommer aldrig att glömma det.