Att förlora sin häst...

[Piruette]

Sv: Att förlora sin häst...

är ett år sen (26/8) som jag fick ta bort min älskade häst, som jag köpt som 6månaders föl o jag själv va bara 17år...*det är han på min avatar*
vi hade 7 underbara år tillsammans innan det blev dags för mej att ta beslutet o säga adjö...

jag saknar han varje varje dag....o även om jag inte gråter riktigt varje dag, så har det inte blivit lättare m tiden....

känns så förbannat onödigt, han va ju så ung o vi hade hela livet framför oss....det va ju han mina barn skulle lära sej rida på... o jag skulle inte behöva säga adjö till han förens han va gammal o grå runt ögonen o i pannan... men livet ville annorlunda... o jag har fortfarande inte accepterat det helt...

jag känner med dej! massa kramar....

 

[Nougat]

Sv: Att förlora sin häst...

Sedan var det dags igen
Jag rider på ridskola nu (även nu med)
Förra sommaren hyrde jag ridskolehästen Katja,som var brun m. en stjärna,hon var född 1998,och var korsning mellan Knabstrupp /Danskt Varmblod.Jag hade bara hyri henne i 3 dagar (Skulle ha hyrit henne i 2 veck.) när tragidin hände
Jag skulle just pricis hämta ett grimskaft ,för att hämta henne ur hagen,när min ridlärare säjer "Hej Josefine!,vart ska du?",jag säjert att jag ska hämta Katja ur Sjöhagen(som hagen kallas)

Sedan säjer hon att hon måste prat med mej,så
jag hänger tillbaka grimskaftet och föjer med henne in till sadel kammaren,där hon säjer "Jo,det har hänt en sak... Katja har blivit sparkad i hagen,och hon har brutit benet,vi fick ta bort henne,vi kunde inte göra något,vetrinären hade redan tagit bort henne när jag var vid grinden" jag börjar gråta tyst för mig själv,men sedan kommer tårarna som i en flod

Katja blev bara 9 år gammal , hon var en underbar häst och var härlig att rida och i all hantering,saktar såklart både henne och Nougat oerhört mycket!

R.I.P. Katja (*1998 - + 3/8 2007)
R.I.P. Nougat (*27/5 1984 - + 28/4 2005)
Älskar er båda!

denna sommaren hyrde jag en ridskolehäst (samma ridskola,som jag rider på och där Katja stod),Wilmer och där hände inget tragiskt..

Tröstkramar till er andra som har misst en vän!

 

[Tuvisen]

Sv: Att förlora sin häst...

tror det tar ett tag innan man fattar, tror inte jag fattat att min häst är borta fast det var över 1 vecka sen vi tog bort han, känns liksom bara konstigt att man inte har varit i stallet på så länge...
Känns inte som att jag kan gråta mer heller, grät så j*vla mkt den veckan vi tog bort han, nu när jag tänker på det blir man ju tårögd och får "gråtkänslan" men det kmr inga tårar...
kankse är nått fel på mej

 

[Piruette]

Sv: Att förlora sin häst...

jag hade oxå så i början... kunde inte gråta, var nästan likgiltig över det som hänt... den värsta saknaden o det har kommit senare.... kanske 4mån efter han va borta...då folk tycker att man borde ha sörjt klart...
mamma sa -vaa? fortfarande...

o nu är det fortfarande lika jobbigt, i lördags låg jag o tänkte o kunde inte fatta att han faktikst är borta! o då är det ändå 1år sen.....

nee, fy... det är inte kul...

 

[Havannis]

Sv: Att förlora sin häst...

När jag tog in min häst fårmn sin så kallade "box hage" då hon inet fick röra sig ngt tills jag togbort hon så var hon ömöjlig att ta in, jag har aldrig i mitt liv sätt en häst kämpa så för att inte komma in honbrukade alltdi komma fram direkt men justr samma dag jag skulel ta bort Wrammlan ville hon ej komma in, det var fruktansvärt att se att hon ngnstans att hon inte vill dö då hojn kände på sig det säkert på mig att ngt var fel. Jag mår fruktansvärt dåligt över att tänka på hur min häst just var den dagen i hagen då ajgs kulle ta bort hon..

 

[Havannis]

Sv: Att förlora sin häst...

Dagen efter kag tog bort min egna häst så somnade även min förra häst in, det var ett Svenskt halvblod som tävlat upp till MSV i hoppning/dressyr hon har även tävlat SM i hoppning och ohn somnade in dagen efter min häsyt...

 

[kotbullen]

Sv: Att förlora sin häst...

Jag lider verkligen med er alla eftersom jag själv just nu går igenom detta Får också hopp om att smärtan snart ska minska...
Å d hjälper faktiskt lite att läsa allas inlägg här.

Jag tog bort min älskade gammelgubbe på 25år i torsdags å d gör nåt fruktansvärt ont... D har bara gått tre dar men d känns som en evighet. Han har vart min bästa vän dem senaste 13åren å jag kan inte ens tänka mig att ha nån annan häst. Å jag ångrar mig att jag gjorde det även fast jag vet att det inte fanns nåt annat val... Han hade spatt ( övre glidled) pålagringar kotlederna fram vilket ledde till en rejäl ballförskjutning på vä fram som han överbelastade pga spatten. Kunde heller inte längre ha några skor eftersom han blev så känslig i sulan på vä fram. Kunde endast ha pg men blev då istället halt på höger fram varje gång efter ca 3veckor. Men han va ändå alltid på underbart humör Han var helpensionär dem senaste två åren men det gjorde mig inget. Räckte att bara få pyssla å gå promenader med han för mig.
D är bara så himla tomt... å förstår inte hur d nånsin kommer att kännas bättre å hur man nånsin kommer att hitta en annan häst... å vetskapen om att man aldrig får träffa honom igen

 

[Mysaan]

Sv: Att förlora sin häst...

Skickar massa tröstkramar åt er alla! jag vet vad ni går igenom och faktiskt så blir det lättare för att helt plötsligt bli svårare igen. Sorgen kommer som i vågor.

Den 17/6 nu i år fick jag ta bort min älskade vallack. Han hade problem med ett bakben som kom och gick så tillslut fatta jag det otroligt jobbiga beslutet att det var dax för honom att lämna jordelivet.

Sista dagarna var otroligt jobbiga och jag grät floder varje dag. Tog lite avstånd från honom. Men han har lärt mig så otroligt mycket under de 3½ åren jag hade honom. Han blev bara 8 år min go gubbe men han skänkte så mycket glädje och lycka till mig.

Han fick sluta sina dagar på sin favoritbetes plats.

R.I.P Seemon Li "Simon"

 

[Tussinussen]

Sv: Att förlora sin häst...

*KL*

Och jag med skickar tröstkramar. Jag tog bort min häst 23/6. Jag sörjde enormt hela sommaren, vaknade länge på nätterna och ältade hur det gick till när jag tog bort honom. Och ja, det lättar.....sakta, sakta, det värsta bleks bort och man slutar älta de jobbiga minnsebilderna, kvar har man fina minnesbilder.

Köpte en ny liten donna för ett par veckor sedan som kom hem nästan på dagen 2 månader efter att min förra häst dog. Nu först känner jag att jag går vidare på riktigt. Men jag känner att min förra häst finns liksom hos mig och går bredvid mig, jag upplever hans närvaro på något sätt. Allt han har lärt mig finns där. Känns liksom nästan att han lämnar mig vidare till nästa arab " ta hand om min matte nu hon behöver nån".........

 

[caattiz81]

Sv: Att förlora sin häst...



Åhh, vad tårarna rinner när jag läser om allt ni varit med om. Jag har varit nära ett antal gånger att förlora ett av mina ston, men så länge hon har livsgnistan kvar i blicken och vill kämpa så ska jag slåss för hennes liv.

Hon är sedan i april friskförklarad och lever loppan i hagen. Hennes mamma är nu 26år men bara 3år i sinnet och kan inte ta det lugnt en sekund. Jag har haft henne i 16år och det är en bonus var dag som hon finns med mig, den dagen hon inte lever längre kommer vara en av de värsta dagarna i mitt liv men så är tidens gång. Än har vi några år kvar om turen är med oss, alla hennes släktingar har blivit över 30år innan de pga tänderna har fått avlivas. Equiterapeuten kollade henne och meddelade till min stora glädje att det fanns gott om slityta kvar på tänderna och att hon för övrigt var ua.

 

[Skogstrollet]

Sv: Att förlora sin häst...

Ngn som upplevt samma, det är tragiskt att skapa en så känslomässigtråd men det rbukar kännas bra att prata om det!

Jo.

Jag köpte Rö när han var 7år, ett varmblod så gott som direkt från banan. Lite riden i skog bara. Med senskada med god prognos som skulle få läka ut. Pysslande i 9 månader, jobbade från marken, med han självförtroende. (Han trodde innerst inne att han bara var en liten mus. )

Han blev äntligen friskförklarad! NU skulle jag byta försäkring på honom, börja rida ordentligt, ta lektioner m.m.

Efter två veckor "frisk" blev han prejjad i lerig hage av annan häst och gick omkull. Bred om bakbenen, svullet och eländigt. Vet sa först- "vrickning! låt honom vila". Sen blev det antibiotika, sen blev det sköljning av knä, sprutor m.m. Till slut sa det att operation var hans enda chans och möjligheten att han skulle fungera som ridhäst var liten. Försäkringen, som jag inte hunnit byta, tog så klart inte. Jag var redan skuldsatt efter alla turer. Så han somnade in. Fick ha honom i 1,5 år och det var den goaste lilla kuse jag någonsin mött.

Saknar honom fortfarande fast det var nästan fyra år sen.

Jag beklagar att det gick som det gjorde med din häst. Jag minns min med värme och hoppas att du också gör det när den värsta sorgen gått över. Inte en sekund ångrar jag att jag köpte honom, men jag ångrar som fan att jag inte satte honom i en annan hage...

 

[kimsan]

Sv: Att förlora sin häst...

jo jag fick avliva en häst som gick på bete hemma hos mig nu i agusti. han var en gammal galopphäst som skulle bo hos mig i många år hade vi bestämt . men den långa historien blev kort . han va en riktig gentleman . en dag när jag och min dotter skulle åka en sväng såg vi att han inte var med dom andra och dom betade en bit bort men han kunde inte röra på sig . stannade bilen sprang höggravid ut i hagen och såg att benet var ,ja ni skulle sätt det var så stort att man trodde det var en elephant ben från korset ner till hoven har aldrig sätt något sådant för. ringde vet han kom något timme senare och sa att han kunde inte känna och inget göra så vi fick tyvärr ta bort han mitt i hagen hos sina ston som han gick med . dom gnäggade hela natten men han svara inte det var jobbigt .

han betyde mycket för mig och hans ägare och för galoppen

 

[jarnroos]

Sv: Att förlora sin häst...

Jag vet precis hur ni känner er... våran Majka fick ett stoföl maj-07
Vi hade haft henne i ett år innan vi betäckte henne, hon kanske skulle lugna ner sig efter det att hon blivit mamma.(stegrade sig m.m)
i vår/vintras visade hon symptom, kunde inte galoppera, stegrade sig oftare. åkte till klinik där man gjorde fynd med pålagringar som var fula i ryggen, hennes beteende hade nu fått en förklaring.
Detta var historien om Majka som fick sin sista sommar i år.
Tomheten är oerhörd, det har nu gått fem veckor och sorgen måste få ta sin tid, jag brukar tänka att vi gjorde henne en tjänst när hon nu slipper ha ont och tackar henne för tre fina år tillsammans.

R.I.P Majka 1994-2008

 

[Silly]

Sv: Att förlora sin häst...

Jag förlorade min bästa vän 7 maj 2007 till följd av kissing spinnes och pålagringar. Hon kom till mig när jag var 13 och hon 10 och vår tid tillsammans avslutades fyra år senare. Det var utan tvekan den jobbigaste händelsen i mitt liv och jag bearbetar fortfarande det hela, ältar hurvida det var rätt beslut, saknar henne, tänker på henne och älskar henne.

Det finns väldigt mycket skrivet om det hela på nätet, här är hennes buketråd och mitt bloggande från det att problemen började visa sig på allvar tills idag (läses nerifrån och upp). Hoppas att det kan vara till någon hjälp för dig och andra.

Stora tröstkramar till dig, lovar att din häst blivit väl mottagen i Trapalanda.

 

[Underbar]

Sv: Att förlora sin häst...

Fy va jobbigt, inte roligt det du har varit med om

Jag har aldrig förlorat någon häst som är min egen, men min faster häst dog för snart 3 år sen. Han var en riktig snäll och go kille som jag saknar väldigt mycket.
Skulle aldrig klara av att förlora den hästen jag har nu han betyder så mycket och har en stort plats i mitt hjärta och kommer alltid ha. Den dagen jag förlorar honom kommer det verklingen göra ont. För han är verklingen det bästa jag har, han gör så jag orkar med de dagar som känns jobbiga och jävliga.

Så ni som har förlorat eran vän eller vänner, jag beklagar verklingen tröstkramar till er alla !

 

[emmapaztej]

Sv: Att förlora sin häst...

Det har hänt mig med Det är hemskt .. Han hette Turbulens . den 20 april 2007 somnade han in 12 år gammal.

 

[Josefhine]

Sv: Att förlora sin häst...

vad sorgligt det blir att läsa allt om alla hästar. Beklagar