Att förlora sin häst...

[eaalin]

Hej alla hästälskare!

Jag måste skriva av mig och få höra andra hästmänniskors berättelser om hur när ni förlorat eran bästa vän och allt hör i livet...

Min älskade Laban, min fina vita halvblodsvalack har kissing spines, vilket han hade kunnat leva med och gått som skogstottis/dressyrhäst men nu har han även artros i kotleden, vf och har markering som blir värre och även blivit halt i vb pga felbelastning pga de skador han har. Han kan hålla 2 v, 1 mån eller 5 mån så är svårt att säga och vill verkligen inte att han ska lida.. Har funderat så mkt på det här, han är världens gladaste häst och älskar livet, han rids inget nu utan det är bara massa mys med matte. Han kan väl skrittas på en minitur men känns dumt att göra det.. Vill han ska hålla länge men tankarna om att han ska få somna in i sommar finns. Även om det gör så ont i mitt hjärta så känns det som om det är det rätta att göra, för hans skull, innan det blir ännu värre..

Hur hade ni gjort om ni var i denna sits?

Har även funderat på det här med avlivningen, vill vara med honom in i det sista men skulle inte klara av bultpistol utan har funderat på medicinsk avlivning, någon som har "erfarenhet" av de?

Ska även kremera honom och begrava eller sprida ut, vad man nu får göra och hur.. Vill inte lämna han till slakt eller kadaverbilen för det skulle göra för ont i mig att veta att han bara lämnas iväg som om han inte vore någon familjemedlem för det är han verkligen. Han är mitt allt och jag förstår inte hur jag ska klara mig utan honom.. Jag gråter mig till söms nästan varje dag, de är det värsta jag varit med om. Han är min första häst, och vi har gjort allt tillsammans.. Vad ska jag göra när han inte längre finns där hos mig?

Detta är en sak alla hästägare får gå igenom men hur tar man sig igenom det? Jag kommer aldrig sluta sörja honom den dagen han somnar in

Tack på förhand till Er som skriver!
/ Elin

 

[Coolfrees]

Sv: Att förlora sin häst...

Så ledsen för din skull! Tårarna bara rinner när jag läste detta!
Det låter nästan som att du innerst inne har bestämt dig eftersom du funderar och sedan skriver det här.
Tycker absolut att du ska göra det som är bäst för honom! Så att han inte ska komma till stadiet där han behöver lida även om det skär i mammahjärtat att avsluta någons liv!
Men om du skulle vänta och sedan ta bort honom när han börjar få ont, så tror jag att du kommer ångra att du inte gjorde det tidigare.

Jag tänker som du, att jag vill vara med min häst till slutet men skulle inte heller klara av bult. Min ska också kremeras. Det är förhoppningsvis lånt tid tills jag egentligen behöver tänka i de banorna, men det känns ändå skönt att vara förberedd så man inte måste stå och välja och vraka dagen då det är dags.

Tror att alla sörjer olika, men när jag sålde min förra häst så köpte jag min nuvarande innan, bara för att jag inte klarade av tanken på att hennes box skulle vara tom!
Andra vill ha ett uppehåll från hästarna och få sörja i fred.
Känn efter själv vad du tror skulle vara bäst för dig. Sen kanske det visar sig när dagen väl kommer att det blir tvärtom, men då kan man ju alltid ändra sig..

Förstår verkligen hur du lider! Jag blir ledsen bara av att tänka på att min häst en dag kommer att dö. Det är fruktansvärt men måste göras.
En sak man måste veta, är att man måste tillåta sig själv att sörja. Det är okej att vara ledsen och man får gråta hur mycket man vill!
Det gör ont att förlora en familjemedlem, så är det bara.
Det tar jättelång tid och ibland slutar man aldrig sörja.
Blev jätteledsen när de nya ägarna till min häst var tvugna att ta bort henne och jag saknar henne något otroligt än!
Kan fortfarande gråta över henne och det kommer jag nog alltid göra, men det har kommit till den nivån att jag kan leva med det.
Tiden läker inte alla sår men man lär sig hantera och leva med dem!

 

[eaalin]

Sv: Att förlora sin häst...

Skulle bli oerhört glad och tacksam för svar från andra hästkunniga om detta och om ni varit med om liknande, om ni förlorat eran bästa vän i livet.

 

[Rain_woman]

Sv: Att förlora sin häst...

Två av mina pållar blev bultade. Tyckte det kändes snabbt och smärtfritt, speciellt eftersom den ena var spruträdd. Bägge fick stå och beta massa gräs och de hann inte ens reagera förrän de föll ner. Avlivningsvätska har bara används på en av mina älskade hundar.. fast jag är livrädd för nästa gång det kan behövas. För när de sprutade in avlivningsvätskan så började han råstirra på mig med en panik i ögonen och det sitter fastsvetsat i mitt minne..

 

[Westernponny]

Sv: Att förlora sin häst...

Stackars dig! Det är det sämsta med att ha djur som man tycker om.
Vi tog bort en ponny för 6 års sen, (med bultpistol, ingen hann tänka det gick jättefort och bra) pga fång. Självklart blev det tomt utan henne, men vi har 3 hästar till som behöver oss och våran tid. Det är vi som blir kvar som saknar och sörjer inte den som går bort, jag tänker att våran ponny har det bra nu.
Men självklart är det jättejobbigt.
Kram på dig.

 

[Balderum Norr]

Sv: Att förlora sin häst...

Jag har tagit bort tre hästar av olika anledningar. Jag har valt bultpistol och varit med alla tre från början till slut. Ansåg det är mitt ansvar, men det är självklart var och en som måste känna om man orkar!!! De som kommer och bultar är MYCKET duktiga. Var även med då trotjänartjänst kom för att ta bort en bekants älskade vän, de är mycket duktiga, även där bultpistol.

Vid medicinsk avlivning kan det hända hästen blir orolig och vandrar omkring, skakar. Det ville jag inte utsätta varken hästen eller mig för, bultpistol tar direkt och som sagt, de som gör det är mycket duktiga. Man betalar i förskott när de kommer, innan hästen avlivas. Ibland vill de ha av skorna på hästen innan.

Det är ett bra beslut att känna att nu räcker det för hästen och du kommer att veta när tiden är slut. *kramar om*

 

[Aliil]

Sv: Att förlora sin häst...

Jag fick ta bort min ena häst för 2 år sen idag.

Hon skadade sig på ett oturligt och fasansfullt sätt. Jag hade tagit in hästarna pga av kraftigt regn. Hon rullade sig i boxen och fastnade i ett hörn. Jag försökte flera gånger ta mig fram till henne, för att försöka hålla henne lugn tills jag kunde ringa och för att hjälpen att komma på plats. Men varje gång jag närmade henne sprattlade hon med frambenen, så jag var tvungen att backa igen

Hur som helst började hon sparka mot vägen och kommer runt. När hon nästa e helt runt tar hon spjärn mot gallret för fönstret. Då glider ena hoven igenom gallret Som alla kan säkert räkna ut for hoven genom glasrutan. Hon får (givetvis) panik och rycker ner hela gallret och lyckas få loss hoven från gallret igen.

Men hon blödde något så fruktansvärt. Vet tillkallas, ger smärtstillande (och kanske lugnade oxå). Hästen lastas och körs till Helsingborgs djursjukhus (ca 20min bort).

Väl där konstateras det att senskivan e skadad samt skenan nästan helt av (ca 1 mm som satt fast). Prognosen var MYCKET dålig. Om hon hade tur, riktigt med tur, skulle hon kunna gå som sällskaps. Så avlivning var ett faktum.

Jag valde att inte själv vara med. Jag ville inte att sista minnet av min häst skulle vara när hon ligger på golvet Grät något så fruktansvärt när jag satt på djursjukhuset medan jag väntade på att bli hämtad.

Dagen efter var jag och kollade på min nuvarande häst. En 2,5åring och kärlek vid första ögonblicket 2månader senare var hon min.

Tillägg: Gallret var godkänt i mellan och det var ett flb. Kollade efteråt med en gammal sko och fick INTE mellan den

Vet kallades ut då jag var i chock efter olyckan att jag inte tänkte klart. Jag och hästen blev inkörda då jag skakade i hela kroppen.

 

[Neko]

Sv: Att förlora sin häst...

Det finns inga rätt eller fel när det gäller sina bästa, älskade djur. När jag avlivade mina hundar var det som att jag visste att jag gjorde det för deras bästa. Hur mycket det än gör ont i hjärtat att fatta det svåraste beslut har man alltid ett ansvar, en plikt att se att de får det bra Mitt bästa råd är att ta tid på dig och låt det mogna fram.

Bulta eller spruta är smaksak, senaste avlivningen var via spruta. Det var en liten spruta (somnulose), och hästen föll ihop omedelbart. Bultning är mer dramatiskt med avblodningen (som man inte ser, men pölen finns ju där).

Glöm inte att sorg är det ultimata tecknet för äkta kärlek! Mina hundar saknar jag och gråter över fortfarande fast det är flera år sedan de dog.

 

[poniihest]

Sv: Att förlora sin häst...

Fick ta bort min bästa vän jag har som profilbild för ett år sedan i juli pga gammal fång som kom till känna igen. Han blev 24 år. Det har inte gått en enda dag utan att jag tänker på honom. Det går inte beskriva med ord hur jag kände/känner för den ponnyn.
Finns hundra underbara historier jag kan berätta. Minns när han fick problem med hosta och min mor skulle longera honom lite, jag är uppgiven och trött för han hade haft en sjukdomsperiod så jag satt ca 70 meter bort på en sten och grät. Min mor hann longera honom ett varv sen slet han sig, han hade aldrig någonsin slitit sig innan (världens snällaste och mest väluppfostrade utan att överdriva) och travade fram till mig där jag satt på stenen och la mulen i mina händer. Sen stod han där och liksom tröstade mig. Jag svävade på moln. En annan gång var jag nedstämd och ledsen, gick till hagen för att andas ut och då kommer han fram till mig och ställer sig bakom mig med hovarna precis vid min rygg och bara står där. Som om han ville stötta. Han var ett matvrak och hade stort grönt bete att ta för sig av men valde att stå vid mig.
Har massor av kul historier med, tex när jag satt på huk och gav honom morötter, sen när dom tog slut så puttade han omkull mig och vände sig om och ställde sig med rumpan mot mig sen gick han, haha.

Vi hade sådan tur att hans ägare, jag hade honom på livstidsfoder, ringde och ordnade så att dom kunde begrava honom på deras mark/område. Han fick bultas, jag mår illa jag bara Tänker på ljudet. Hans ägare föll ihop på marken och kom inte upp igen, han var en otrolig förlust för alla. Hon ordnade det bästa avslutet han kunde få, han fick vila på en mjuk bädd av hö med hans finaste täcke att ligga på, samt de finaste filtarna över sig. Han låg så fridfullt där i graven. Jag klarade dock inte av att ta del av bultandet eller se honom och blodet efter. Planterade ett äppelträd över hans grav som sprudlar för fullt. Otroligt vacker plats på en mindre äng.
Som sagt, går inte en dag utan att jag tänker på honom och att komma fram till att behöva ta bort sin bästa vän är inget man gör över en kväll. Tyvärr finns det inga mirakelpiller som gör dom friska och unga igen. Man får se till deras bästa

 

[tesora]

Sv: Att förlora sin häst...

Tycker synd om dig! Här finns det en tråd där flera har skrivit om detta
http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?p=14209327#post14209327

Kram Tesora

 

[pemi]

Sv: Att förlora sin häst...

Jag gick igenom det förra sommaren. Mitt sto (12 år) blev halt i mars, kotledsinflammation + ligamentskada i kotan. Behandlades, fick vila och sattes igång enligt "schema", blev inte bra och vid mer utredning hittades pålagringar i SI-leden, en deformerad disk, en missformad kota samt en kronisk knäledsinflammation. Hon skulle aldrig kunna fungera som ridhäst igen och var ingen häst som klarade att bara gå i en hage. Jag tog beslutet att låta henne somna in på kliniken, jag hade inte klarat att ta med henne hem och sen ta tag i det hemma. Då tar ju även de hand om kroppen efteråt och man slipper kadaverbil osv. Nackdelen är väl att man inte får någon grav att gå till, men jag har henne för alltid i mitt hjärta. Tog även bort hennes mamma på klinik.

Hur man går vidare vet jag knappt, man tar en dag i taget och till slut gör det mindre ont. Jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på henne eller som nu skriver om det, saknar henne fortfarande så det gör ont, men på något sätt går man vidare ändå.

Kram!

 

[tesora]

Sv: Att förlora sin häst...

Man klarar detta underligt nog, Man får tänka att man gör det för sitt älskade djurs skull , det är ju den största kärleks förklaring man kan göra att se till att dom slipper gå omkring och lida och ha ont , Jag har själv gått igenom en svår tid ! Inom loppet på ca 15 månader så har jag fölorat 8 djur, 5 hästar två kissar och en vovve ...... Det ÄR tungt man FÅR sörja vara ledsen ,vara arg !!! Det är naturligt ,

Det känns som man själv ska dö när det händer ,men man överlever !!
Stor kram tesora

 

[bambi82]

Sv: Att förlora sin häst...

Har tagit bort en häst, Min prinsessa som bara var 2,5 år
Iaf så togs hon bort på djursjukhus m spruta och sen ordnade vi så att kroppen transporterades hem till oss och hon begravdes på gården.

Avlivningen var jättefin (om man nu kan säga så) Jag och sambon var med och det ångrar jag inte en sekund, innan har jag nog tvekat angående om jag skulle vilja vara med när någon av mina älsklingar togs bort eller inte men när det väl var dags tvekade jag inte en sekund!

Eftersom jag är en sån som gärna ligger och funderar och grubblar ibland så vet jag att jag annars hade målat upp en massa olika bilder om hur det kan ha gått till, så är så glad att jag VET hur det gick till och att allt var så lugnt och fint.

Men alla är vi ju olika så känn efter hur du vill göra och vare sig du är med eller ej, så se till att du har nån person med dig som hjälp och stöd!
Kram

 

[Sandra78]

Sv: Att förlora sin häst...

Jag tog bort min häst för lite mer än ett år sedan. Hon var 22 är och kroniskt sjuk, så jag hade tänkt mig att hon skulle få en sista sommar hon sedan få gå vidare. Tyvärr så fick hon en hovböld under våren som vägrade läka ut pga nedsatt immunförsvar, så jag fick ta bort henne redan i juni...
Jag valde att ta bort henne med bult för att slippa att de skulle sätta kanyl på henne, då hon var så pass smärtpåverkad. Eftersom hon ändå skulle gå till destruktion så fick hon en massa smärtstillande inne i stallet plus en lugnande spruta. Då kunde hon gå ut med värdighet, hon fick en till lugnande spruta ute eftersom hon var såpass rädd om huvudet. Hon fick stå och beta tills den sprutan tog, då lämnade jag över grimskaftet till ängeln till stallägare som lovade att ta över om jag inte klarade det. Hon var borta innan hon ens hade svalt de sista grässtråna.
Naturligtvis önskar jag att det aldrig hade behövt ske, men jag är nöjd med slutet. I och med att hon fick lugnande så känner jag att jag var med så länge hon var medveten, och jag vet att hon var trygg hos stallägaren de sista sekunderna.

 

[Quiss]

Sv: Att förlora sin häst...

Jag har bara varit med när min grannes dotters häst togs bort.
Dottern var i skolan, och jag följde med grannen upp i stallet när Vet kom.
Hästen i fråga var en helt underbar fjording/welsh korsning på 14 år som fått tarmvred.
Grannen tog beslutet att hästen skulle avlivas med spruta för att hans dotter inte skulle behöva se blodet när hon kom hem.
Han ordnade också så att hästen blev hämtad från gården innan dottern kom hem.

Jag har en positiv upplevelse av sprutan. Det tog inte många sekunder innan hon föll till marken.
Hon hann ta ett steg bakåt, sen ramlade hon. Hon fick både lugnande och smärtstillande i stallet innan kanylen sattes på plats.

När allt var över såg det ut som om hon bara låg och sov. Gud vad jag saknar den hästen! Hon var så go.

 

[Sandra78]

Sv: Att förlora sin häst...

Kan tillägga att jag tänkte lägga ner hästar totalt efteråt... Men när jag en vecka senare skulle hämta hennes saker i stallet blev jag erbjuden att hjälpa till med hennes fd hagkompis, och på den vägen är det

Hade lite tankar på att sluta helt i våras, men nu har det äntligen lossnat på riktigt med "nya hästen" och jag har nog slutat jämföra dem, ingen kommer någonsin att kunna ersätta min Nessie, men Rosa är en mysig kamrat som har helt andra kvalitéer och erbjuder en paus i vardagen. Men jag får fortfarande svälja ner tårarna om jag pratar för mycket om Nessie eller tittar på gamla bilder...