Du använder en gammal webbläsare. Den visar troligen inte denna och andra webbplatser på ett riktigt sätt. Du bör uppgradera eller använda en annan webbläsare.
Jag förlorade min häst för typ ett år sedan.Hon var min bästa vän.
Bara jag hör namnet börjar jag gråta i flera omgångar.Hon var så snäll och fin.
Jag ville aldrig avliva hon.
Jag önska att hon kunde komma tillbaka.
Jag hade hon i ett år.
Det är alltid jobbigt när våra djur lämnar oss. Tyvärr lever dem inte lika länge som vi gör och det låter kanske konstigt men det "hör till" när man har djur i sitt liv att de kommer och går. Man får tänka på det roliga och underbara man hade med dem och minnas dem med glädje. Jag har själv en hjärtehäst som jag inte ville ta bort men var tvungen. Det hugger i hjärtat varje gång jag tänker på honom och det gör jag minst en gång om dagen. I början grät jag konstant av saknad och kan fortfarande sakna honom väldigt mkt men jag försöker bara tänka bra tankar om hur roligt vi hade och vilken fantastisk häst det var. Det kommer aldrig finnas en häst som honom igen och så känner du kanske med din också men det kommer att finnas fler hästar som hittar sin väg in i ditt hjärta.
Hästmänniskan
Hej!
Jag är 14 år och älskar hästar över allt annat (förstås);)
Jag behöver tips och råd om hur vida jag ska göra med en svårhanterlig...
Cookies används för olika funktioner, trafikanalys, innehållsanpassning och annonser. Information om din användning av vår webbplats vidarebefordras till de sociala medier, annons- och analysföretag som vi samarbetar med. De kan kombinera informationen med annan information du tillhandahållit eller de har samlat in när du har använt deras tjänster. Våra regler och sekretesspolicy gäller. Genom att fortsätta använda denna sida godkänner du detta.