Att förlora ett barn... Min son är död....

Märkligt hur jag kan hålla på att tänka på praktiska saker som begravningen, när jag samtidigt inte har förstått??? Vet i stora drag hur jag vill hylla min fina, underbara son!

Kan inte låta bli att besviken på att vissa inte har hört av sig till mig, men å andra sidan har många tagit kontakt via sms och fb som jag inte förväntat mig!
Antar att man inte vill störa mig/oss, dock har yngsta sonens mobil plingat nästan oavbrutet, ungdomar är nog bättre än vuxna på det här med sorg och stöd!!
Är hungrig men kan inte få ner någonting alls, lite vatten och kaffe har jag dock fått i mig. Blir också lite för mycket cigarretter (vilkat mamma kommer att tjata om!), men jag släpper det. Det tar jag tag i senare.

Vill bara att det ska bli kväll så att jag får sova
Jag beklagar sorgen ingen ska behöva begrava sitt barn :(

Som de andra säger man får känna sin sorg precis så som man vill och sorgen kommer när den kommer låt det ta sin tid och tillåt dig själv att känna det du känner.

Se till att få i dig ordentligt med vätska och gärna extra vätskeersättning om du har svårt att äta. Sen ät precis det du känner för, det viktiga nu är inte vad du äter utan att du får i dig någonting!

Stora styrkekramar!
 
Beklagar verkligen Texas:(.
Kan omöjligt sätta mig in i din situation att förlora ett barn.
Som många sagt finns inget rätt eller fel i hur man sörjer. Du gör det på ditt vis.
Stor kram till dig.
 
Önskar att det fanns något att göra för att ge dig din son tillbaka. Tänker på er.

Minns den totala vanmakten när min nära vän gick bort, hur förlamad familjen var första dagarna och hur otroligt viktigt det kändes att vara hos hans änka och söner och visa att det fanns vänner och stöd.

Men jag minns också hur svårt det var att "tränga sig på" i deras sorg. Hur det kändes fräckt att som utomstående anta att man fick vara en del av familjen när de sörjde. Så jag tror nog att många tänker och känner med dig, men helt enkelt inte vågar sig fram än.
 
Jag beklagar :(. Det du har upplevt önskar jag inte min värsta fiende. Jag hoppas att människorna i din närhet kan ge dig det stöd du behöver i din svåra stund.
 
Mina vänner har nu varit här ett par timmar. Kloka och förstående människor som ju gått igenom samma sak för några år sen. Vi pratade om allt möjligt och skrattade en hel del, vilket de sa var viktigt. Att våga skratta mitt i allt.

De tipsade även om kyrkan (vilket de flesta verkar göra), att de har det bästa skyddsnätet. Vården var enligt dem inte mycket att hänga i julgranen. Finns även en grupp föräldrar här i stan som bildat en grupp för de som förlorat barn, de kommer jag antagligen att ta kontakt med.

Fler vänner har hört av sig, bl a min superbästa granne som jag tror blir ett enormt stöd framöver!

Nu ska jag duscha och försöka sova, i morgon kommer både min bror och mamma, ja och pappa med, han har även varit här idag.

Har varit rädd för att jag ska braka ihop helt framöver men enligt mina kloka vänner så kommer sorgen ofta i små portioner, och däremellan känns det rätt ok! Jag hoppas att det blir så.
 
Jag beklagar sorgen och skickar styrkekramar! Min bästa vän dog som ung och jag vet att hans föräldrar hade mycket stöd av hans vänner i sorgebearbetningen. Även kyrkan brukar vara ett bra stöd, vare sig man är religiös eller ej.
 
Har sovit hela natten, utan tablett. Vaknar och hunden ligger tätt vid min sida. Det brukar hon aldrig annars göra, visst krypa upp en stund, men inte stanna kvar.
Hon viker inte från min sida, underbara varelse!
Lucas kommenterade igår kväll att även hon verkar trött, vill bara vara intill oss, nära.

Googlade igår kväll fram FEBE, föreningen för föräldrar som förlorat ett barn. De har ju en lokalgrupp här och jag känner en del av dem som är med där, kommer att ta kontakt framöver.

Idag blir det en del praktiska bestyr, som att kontakta läkare och begära uppskov med deklarationen.
Sen umgås med närmaste familjen. Mamma kommer i kväll, blir hon för jobbig har brorsan beordrat mig att ringa så hämtar han henne:D, hon kan bli lite mycket ibland, i all sin välvilja.
Vet inte heller om hon kommer att KUNNA vara här, då hon är djurallergisk och jag i vanliga fall brukar totalsanera huset innan hon kommer. Så har inte skett nu.

Mat har vi, för flera dar, och Lucas har tagit över en del praktiskt som disken. Leo skällde ofta på honom för att han inte hjälpte mig så mycket, tror han försöker gottgöra det nu.

Och vi har pratat en massa, Lucas och jag. Brukar vi heller inte göra, känns väldigt fint! Han är så klok den ungen, så vuxen. Hoppas bara att han inte försöker vara FÖR vuxen just nu.

Känns ändå rätt lugnt i kroppen, gråter stilla emellanåt, men känner annars frid. Funderar på att kontakta kyrkan med idag, eller iaf åka dit och tända ett ljus.
 
Vilka fina människor du har omkring dig, att ni stöttar varandra.

Hoppas det blir en fin dag så kanske ni kan sitta ute om din mamma blir allergisk inne.
 
Funderar på att kontakta kyrkan med idag, eller iaf åka dit och tända ett ljus.

Gör det. Kyrkan är bra på sorg och kan finnas som stöd under lång tid. Eftersom det är fredag idag säger jag för säkerhets skull: vi jobbar ju på helgerna också, så fredagar kan ibland vara en lite svår dag, då många präster och diakoner är lediga. Om du inte träffar rätt person idag ber jag dig att inte ge upp. Skicka gärna ett PM om du behöver min hjälp att hitta rätt person inom kyrkan. Jag vet inte riktigt var du bor men jag känner kyrkfolk i hela landet.
 
Blir mer och mer övertygad om att det rätta är att starta en minnesfond. Fick nyss ett PM från en av Leos vänner som nu är drogfri, tack vare att Leo stöttat honom! Vet ju att han kämpade hårt för att hålla sina vänner rena, få upp alla ur skiten.
Hans död ska få bli en hjälp för andra unga, det skulle han ha älskat!!!
Begravningen ska få bli en hyllning till min vackra och enormt goda son, det ska bli en vacker och kärleksfull tillställning, helt i linje med hans liv!
 
Rent praktiskt, hur löser man det om det skulle behövas lugnande/insomningstablett under helg? Besök på akuten, eller?
Försöker vara förutseende eftersom det kommer över mig allt tätare vad som har hänt.....
Så mycket känslor som bubblar just nu.
 
Rent praktiskt, hur löser man det om det skulle behövas lugnande/insomningstablett under helg? Besök på akuten, eller?
Försöker vara förutseende eftersom det kommer över mig allt tätare vad som har hänt.....
Så mycket känslor som bubblar just nu.
Akuten på helgen - men idag är det ännu vardag. Ring vårdcentralen och berätta hur det är. De borde kunna hjälpa dig direkt.

Imponeras av din klarsyn och handlingskraft mitt i allt detta.
Tänker på dig.
 
Rent praktiskt, hur löser man det om det skulle behövas lugnande/insomningstablett under helg? Besök på akuten, eller?
Försöker vara förutseende eftersom det kommer över mig allt tätare vad som har hänt.....
Så mycket känslor som bubblar just nu.

Akuten ja men du kanske kan kontakta din vårdcentral idag? Och få recept så att du har hemma.
 
Ja har nu ringt vc, så de ringer upp mig vid lunchtid. Har ju hittills kunnat sova och sorgen kommer i skov, men vill vara förberedd om behovet skulle uppstå.

Tack för era tankar och ert stöd, det värmer enormt!
 
Skönt att du har vänner som stöttar i sorgen och att din bror är redo att hämta er mamma ifall du behöver det.

Om det blir en minnesfond för Leo så vill jag gärna ha namnet på den så jag kan bidra med något till den. Det är ett jättefint initiativ av dig att göra för att stötta andra i er sits.
Många kramar
 
Har ännu inte tagit in det, men min äldsta son hittades livlös idag och trots återupplivningsförsök så gick han bort.

21 år fyllda.

Har under en längre tid haft drogproblem. Varit inne för avgiftning två gånger det senaste halvåret och tiggt om behandlingshem, men kommunen har inte råd. Åkte fast för drograttfylla för drygt två månader sen och hoppades på att bli dömd till kontraktstvård, men fick istället böter.

Idag tog drogerna hans liv.

Själv har jag inte riktigt tagit in det, och har ingen jag kan bara ringa och prata med, så jag hoppas att ni kan stötta mig! Är nog fortfarande i chock, det vill inte gå in. Att dessutom behöva meddela andra anhöriga och framföra det svåra budskapet till hans vänner känns tungt.

Gick ut och lagade hagar samt fixade i stallet och känner mig usel som inte bara rasar ihop..... Men jag kan inte, får inte! Har ju de andra barnen att ta hand om med, samt en del djur....

Vill mest bara skriva av mig, och kommer nog att behöva er en tid framöver....
Beklagar verkligen, det värsta som kan hända :cry:
 
Jag beklagar djupt. Att mista ett barn är det värsta som kan hända en människa.

Jag känner igen ditt sorgemönster i mitt eget, då en närstående gick bort för en tid sedan. Att reagera som du känns bekant för mig, om nu det är till någon nytta för dig att veta.

Jag tror att många på buke gärna ger en liten summa till fonden du planerar.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Två av mina hundar råkade i ett ordentligt slagsmål igårkväll, där jag fick gå in och fysiskt sära på dem (i princip bända upp munnen på...
2
Svar
34
· Visningar
1 393
Kropp & Själ Hej! Jag har efter en sjukgymnast och otroped felbehandlat mig fått förlorad inkomst och sjukskrivning i 7 månader. Jag fick första...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 070
Senast: Sassy
·
Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
1 168
Senast: Crossline
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Fortsättning från VGV Kids. Vi träffade en sköterska på närakuten som verkade oroad. Hon verkade inte riktigt få grepp om varför han...
Svar
12
· Visningar
2 135

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp